Foto: Pixabay

Avsked



Erik Cardelus korskopplar och tar avsked av tre av våra stora författare.



Det glesnar i de främsta litterära leden i vårt land. Först var det P.O. Enqvist, sedan Maj Sjöwall och nu senast Kristina Lugn. Att vår levande litteratur har fått en rejäl åderlåtning är uppenbart. Sällan har tre författarskap betytt så mycket för det litterära landskapet i ett land.

Så, med en första fråga, vad förenar då dessa tre författare, annat än att de skrev stor litteratur och numera inte längre finns här? Enklast uttryckt är det läsarkärheten.

Så, med en första fråga, vad förenar då dessa tre författare, annat än att de skrev stor litteratur och numera inte längre finns här? Enklast uttryckt är det läsarkärheten. För här är det lämpligare att tala om de många läsarna än den diffusa och stundtals så missbrukade termen ”folket”. För hur pass folkkära de egentligen var, ska lämnas osagt. Det är ett tankefel att inteckna alla människor som passionerad läsare, allra minst idag då läsningen tycks sjunka och utsättas för allt hårdare konkurrens från andra medievanor.

Nästan ännu mer vilseledande är att förutsätta att dessa tre skarpa författare aldrig upprörde någon och att de bara strök medhårs. Att skriva är ju ofta en lika nödvändig som djärv handling. Något man inte bara vill, utan också måste. En självutlämnande och sårbar akt.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

I sin första dikt, publicerad i ett seriöst och vida spritt litterärt forum, skriver den 18-åriga Kristina Lugn om ”nageltrång i själen”. Dikten inleds så här ”alla talar så mycket om att vara och icke vara/det tjänar väl inget till när man redan är? /men nog vet jag att hur det känns /nageltrång i själen.”

Att det fanns mycket lidande Kristina Lugns diktning är ingen hemlighet. Lidande, men också en bedräglig lätthet som kom sig av att hon med sin litterära skicklighet kunde vända och vrida på tillstånd. Det dystra och dråpliga, det stora i det lilla, det förtvivlade och förunderliga, gick hand i hand och det byttes liksom poetiska handgrepp hela tiden. Som här i diktsamlingen Hej då ha det så bra!: ”Himlen/är en höjdhoppsmedalj/bakom persiennerna./jag kokar pasta och tänker på min vän i havet/Varje dag dammtorkar jag slagfältet i mitt huvud/och svartbygget i mitt hjärta.”

Mitt i allt detta fanns ett svart biografiskt stråk. I en P1:s söndagsintervju från 2016 berättar Kristina Lugn om att barndomens mobbning och hur hon hade blivit spottad i ansiktet av förbipasserande i närtid. Själv minns jag hennes pjäser på Dramaten under 90-talet, då medelålders män reste sig upp och tågade ut ur salongen, redan i första akten.

Något gjorde texterna provocerande, sannolikhet var det Kristina Lugns träffande beskrivningar av utsatta, deprimerade och kärlekskranka kvinnor som levde med oförstående och känslomässigt avstängda män. Kvinnogestaltningar som hamnade utanför normen och provocerade dem som ville upprätthålla normen till varje pris. Allt detta skildrat med en svart skruvad humor, varvad med djupaste sorg. Men bland oss läsare var Kristina Lugn alltid mycket älskad, och så kommer det förbli.

Med Enqvist förlorar vårt land en litterär och intellektuell röst med extraordinär bredd och djup. Romaner som rosades av kritiker och fann stora skaror läsare. Dramer som spelades på våra största teatrar och drog stora skaror till salongerna. Essäer och tidningsartiklar som lästes och diskuterades av många, om ämnen som berörde långt utanför de egna kultursideskretsarna. Enqvist var också ett stort namn utanför vårt lands gränser, kanske den största efter Astrid Lindgren och de svenska deckarförfattarna.

Med Maj Sjöwalls bortgång försvinner det sista fundamentet i det som sedan länge betecknats som det svenska deckarundret, eller Schwedenkrimi på tyska eller Scandinavian Noir på engelska. Varken Henning Mankell, Stieg Larsson eller någon av de många efterföljarna skulle ha skrivit på samma sätt eller ha haft manegen så välkrattad om det inte hade varit för duon Sjöwall & Wahlöö och deras tiofaldiga svit ”roman om ett brott.” Det var sparsmakade och precisa gestaltningar av personer, miljöer och brott. Här finns en träffande udd mot samhället, en udd mot träffande vad människor gör med och mot varandra.

Dessutom finns ett fascinerande persongalleri och suggestiva titlar som ”Den vedervärdige mannen från Säffle”, som öppnas så här: ”Strax efter midnatt upphörde han att tänka. Tidigare hade han skrivit något, men nu låg den blå kulspetspennan på tidningen framför honom, precis längs korsordets högra ytterspalt. Han satt på en nött pinnstol i det kyffiga lilla vindsrummet, rak i ryggen och alldeles stilla.” Redan här antyds gärningsmannens instängdhet och återhållet fatala vrede, en narrativ nerv som sedan byggs på. Maj Wahlöö var också en mycket skicklig och erkänd översättare från engelska.

Både Kristina Lugn och P.O. Enqvist var framgångsrika inom teatern. De skrev pjäser och engagerade sig i hur dessa sattes upp. Enqvists debutverk Tribadernas natt från 70-talet blev en stor succé och översattes till tjugotalet språk. Den behandlar äktenskapet mellan Strindberg och Siri von Essen. Efter detta succéverk följde många fler, även filmmanus.

Med Teater Brunnsgatan fyra skapade Kristina Lugn också milstolpe i huvudstadens kulturliv. Det var ett konstnärligt arv från Allan Edwall som hon fortsatte att förvalta och förnya. Många minns Seg kväll med lugn, som också tv-sändes. Även på tv och radio förekom  hon ofta, med sin omisskännligt släpiga röst och röda hårsvall. Själv sade Kristina Lugn att hon talade så långsamt för att hon försökte hålla kvar livet.

Hålla kvar livet, ett projekt som visat sig vara omöjligt. Men mitt i all saknad efter Lugn, Enqvist och Sjöwall kan vi ändå med tacksamhet konstatera att dessa unikt stora och skickliga författare håller sig kvar i våra egna liv. Som vackra och tankeväckande spår ristade i dagens och morgondagens litteratur och läsare.

Text Erik Cardelus
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

UTGÅVA 2020:2 | EXPERIMENT

Foto: Pixabay

Litteratur om pandemiska tider

Erik Cardelus sonderar återigen den litterära terrängen med utgångspunkt i samtiden. Den här gången med särskilt fokus på, som han själv skriver: Dagar då det otänkbara förvandlas till något som...

Av: Erik Cardelus
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Foto: Författaren

Sydkinesiska sjön 1976 / Någonstans Nu

Ett prosapoetiskt försök – experiment om ni så vill.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Fotograf: Författaren

Notis

Ett annat prosapoetiskt försök – experiment om ni så vill.

Av: Anneliese Fältström
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Foto: Pixabay

Avsked

Erik Cardelus korskopplar och tar avsked av tre av våra stora författare.

Av: Erik Cardelus
2020 | 2 | EXPERIMENT | 20 juli, 2020

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Nycklar försedda med löv

BOK | Esbjörn Hogmarks ”Nyckelharpan” ger en helhetsbild av det för Sverige unika speldonet och berättar om en mans passion för ämnet. ”Ett måste för den folkmusik- och kulturintresserade”, skriver Erling Öhrnell.

Av: Erling Öhrnell
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Socialism på jiddisch

BOK | Den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bund är föga känd i Sverige, men får i Håkan Blomqvists senaste bok sin historia berättad. Den ”bidrar med kunskap och till att vårt synfält vidgas”...

Av: Thomas Wihlman
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Jorge Luis Borges. Foto: Wikimedia Commons

Den räddande ängel jag hade behövt i min ungdom

BOK | Robert Boström kastar sig över Danteessäerna i samlingsvolymen ”Borges III” och ”slukar dem ’så som man slukar bröd när man är svulten.’”

Av: Robert Boström
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Hilary Mantel. Foto: Joshua Irandi

Historien måste tolkas och bli förstådd

BOK | Arne Melberg resonerar brett kring historieromanen och leder oss via Manzoni och Tokarczuk till Hilary Mantel och hennes berättarteknik i ”Spegeln och ljuset”.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Livets teater – det grekiska dramat i en vidare kontext

BOK | Björn Sundberg är emeritusprofessor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och har bland annat givit ut böcker om Hjalmar Söderberg, August Strindberg och om nutida svensk dramatik. Marit Jonsson läser hans...

Av: Marit Jonsson
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Karin Tegenborg Falkdalen. Foto: Johanna Jeansson. (Beskuren)

Bakom kulisserna i kungahuset

BOK | Drottningarna som suttit på Sveriges tron är otaliga. Karin Tegenborg Falkdalens bok innehåller allt vi behöver veta om dem. Lisbeth Ekelöf recenserar.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close