Detalj ur teckning av Folke Dahlberg.

Tuschteckningar som meditativa verk



Erling Öhnell vänder sig mot trakterna av norra Vättern och skriver om konstnären Folke Dahlberg, vars tuschteckningar närmast är meditativa verk av koncentration och finmotorik.



1936 återvände, den då unge Folke Dahlberg, till trakterna av norra Vättern. Det, efter år av kringflackande, med konststudier i Stockholm, ett sökande, under resor i Europa, och en nästintill årslång vistelse på Mallorca. Själv betraktade han återkomsten så: ”Jag märker att det bara finns en trakt som betyder något för mig. Det är hemma, Vättern, Tiveden.” Det är också därefter hans skapande utvecklas, inledningsvis som tecknare och efterhand alltmer i formandet av lyrik och prosa.

I fyra punktteckningar vände Dahlberg blicken mot Dantes (1265-1321) Divina Comedia.

Bilderna utgör inga kongeniala illustrationer, utan egna fria tolkningar. I någon mening speglar materialet sidor hos konstnären själv, och då tänker jag framförallt på teckningen Purgatorium.

Purgatorium tillkom 1938. En produktiv period, då ett flertal av Folke Dahlbergs intressantaste teckningar tillkom. De fyra teckningarna med utgångspunkt hos Dante, bär titlararna Beatrice, Dante och Beatrice, ur Divina Comedia och Purgatorium. Purgatorium ställdes ut 1939 på utställningen Unga tecknare vid Nationalmuseum, där den också köptes in av museet.

Dahlberg, Folke. Beatrice. Tusch. 1937.
Dahlberg, Folke. Beatrice. Tusch. 1937.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tusch var den teknik Dahlberg genomgående använde sig av och utvecklade till ett mästerskap. Tekniken med de punkt- eller pointillistiska teckningarna, utvecklade han under åren 1935-1945/46. I dessa teckningar är hela bilden uppbyggd av ett flöde punkter. Det är en långsam och tålamodskrävande metod, vilken samtidigt under formandet av bilden, ger möjlighet till improvisationer. Parallellt under skapandeprocessen, kan också uppstå ett meditativt tillstånd.

Då Dahlberg påbörjade en teckning, kunde han börja varsomhelst på papperet. Emellanåt bildar prickarna även omsorgsfulla mönster. Det är viktigt att betänka, att verktyget Folke Dahlberg använde sig av, var ett pennskaft med möjlighet att byta stift. Tekniken, och för att få punkter, vilka bar samma ”värde”, fick trycket vara lika stort mot papperet. En teknik, vilken krävde en betydande koncentration och finmotorik. Tuschet, rev han själv från block och löste därefter det pulvriserade tuschet i vatten. Själv uttryckte sig Dahlberg på följande sätt om sin teknik: Varje punkt är för mig en cell, genom att koncentrera dessa punkter (eller celler) sprida dem och låta dem upplösas, bildar jag tecken som hör ihop med människan.

Ytterligare en aspekt som framträder hos teckningarna är utvecklandet i att använda sig av mellanrumsformer som för kompositionen har en väsentlig och aktiv betydelse. Det är även under denna period teckningarna bär ett exotiskt/surrealistiskt signum. Surrealismen som bärare av flertalet uttryck, då den är ett förhållningssätt och inte en konststil.

I punktteckningarna är människor vanligt förekommande, antingen som huvudmotiv, eller att de ingår i en komposition med landskap och/eller med olika objekt. Framförallt är det kvinnor som avbildas.

Purgatorium domineras av en stor spade, vars långa skaft bildar en diagonal upp mot ytans övre högra hörn. Kompositionen påminner om ett Andreaskors, där det även finns en stigande rörelse åt vänster, ditåt kvinnan blickar. Den motsvaras av en stigande rörelse åt höger, visualiserad av spadskaftet. I skopan ligger en fladdermusliknande varelse, och strax till höger om den uppstickande vingen, står en kvinnogestalt – allt fångat i en pyramidform. Fladdermusen har en stark och skiftande mytologisk betydelse. Den kan utgöra det onda, och samtidigt det goda – en symbol som rör sig mellan himmel och helvete. Vidare symboliserar den treaditionellt mörkret och depressionen, liksom hoppet och pånyttfödelsen. I framkanten av spaden framträder två former som sammanbinds med en kedja.

Kvinnan med den raka hållningen håller i en stav och hon bär en cepéliknande klädnad. Hon blickar antingen bakåt eller framåt. Om man läser från vänster till höger, så blickar hon bakåt. Hennes hållning är stolt och triumferande, där hon står på högar av avskräde.

Dahlberg, Folke. ur Divina Comedia. Tusch. 1938.
Dahlberg, Folke. ur Divina Comedia. Tusch. 1938.

Diktverket Divina Comedia delas upp i tre kretsar – helvetet, skärselden och paradiset.

Går det att betrakta uppväxten och de kringflackande åren som Dahlbergs helvete? Själv uttryckte han upplevelsen och erfarenheten från uppväxten i Askersund på följande sätt: ”Åren före 16 års ålder gav mig mera bitterhet än vad alla åren efter har förmått mig ge.” Livet på öarna som skärselden och till slut försoningen och döden som paradiset? En bild vilken inte bara gäller Dahlberg utan oss alla, med vilsenhet/sökande, och försoning som väsentliga delar. Tillståndet fick sin litterära form i följande strof ur diktsviten Strandtröskel:

Havet gav tillbaka mina skeppsbrutna ord
och därför är min vandring vid stranden
en upptäcksfärd bland nederlag och spillror.

Skärselden som ett inre sökande till mognad och vuxenskap. Olof Lagercrantz uttrycker i Från helvetet till paradiset. En bok om Dante och hans komedi (1964), tankar kring skärselden. Skärselden utgörs hos Dante av en ö i formen av ett högt berg, där reningsprocessen har en uppåtstigande rörelse, vilken leder mot paradiset. Berget består av sju nivåer, vilka är namngivna efter de sju dödssynderna. Högst upp återfinns det jordiska paradiset. De själar som befinner sig i skärselden förändras under sin färd. Skärselden Purgatorio är enligt katolsk tro uppehållsort för frälsta själar, vilka är i behov av att härdas och renas innan de kan nå in i paradiset. Vandringen genom skärselden förädlar själarna. Under vandringen finner vandraren att det är samma andliga villkor som finns inom skärselden som gäller på jorden. Skärselden är vårt liv. Dante själv kom under sin vandring till allt djupare insikter.

I Purgastorium – har kvinnan i detta fallet gått igenom skärselden. Objekten, vilka väller fram ur skyffeln, tolkar jag, som avlagringarna från skärselden. Skyffeln – en jordfästningsskyffel, där det själsliga materialet är skattat åt sin förgänglighet.

Teckningen Purgatorium har ingen horisontlinje, vilken återfinns i flertalet av Dahlbergs punktteckningar. Horisontlinjen utgör ett viktigt element i Dahlbergs skapande. I ett brev, från januari 1950, till Orla Lehman, skrev Dahlberg:”Den uteslutningsmetod jag använder lämnar inte mycket kvar. Ett vitt fläckfritt ark och en sytrådshorisont som sakta förs över arket är min mest spännande bild: allt övrigt göms bakom horisonten.” Finns paradiset bortom horisontlinjen? Avståndet till horisontlinjen utgörs alltid i de stora punktteckningarna av en tom vattenyta och en tom himmel. Huvudmotivet är likt en tablå, vilken utspelas på den flata stenhäll som framträder utanför fönstret till den lilla ateljéstugan. Ofta bär motiven i de formade tablåerna spår av död, som i ett flertal av punktteckningarna, material bestående av strandfynd – torra grenar, ben etc. och emellanåt exotiska med inslag.

Text Erling Öhnell

UTGÅVA 2019:2

Bild av Kaiyan Leong (Pixabay)

Hon har legendstatus

Hon har legendstatus. Inte så konstigt när det gäller någon vars dagliga promenader kunde gå genom djupa dalgångar och över bergspass på 4000 m öh.

Av: Annakarin Svedberg
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Detalj från omslag

Att leva i en deprimerad tid

BOK | En av våra mest erkända särlingar inom den europeiska litteraturen av idag har Claes-Magnus Hugoh valt att skärskåda här i sin essä om Michel Houllebecqs nya roman Sérotonine. Där kan...

Av: Claes-Magnus Hugoh
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Detalj ur teckning av Folke Dahlberg.

Tuschteckningar som meditativa verk

Erling Öhnell vänder sig mot trakterna av norra Vättern och skriver om konstnären Folke Dahlberg, vars tuschteckningar närmast är meditativa verk av koncentration och finmotorik.

Av: Erling Öhnell
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Swedenborgs lusthus, Stockholm/Skansen. Akvarell av Herman Müller.

En andeskådare i svensk upplysningstid

Emanuel Swedenborg, en andeskådare i svensk upplysningstid. Swedenborg är författare till några av de märkligaste skrifterna som publicerades i 1700-talets Sverige, däribland den vidunderliga Jordkloten i vår solvärld, där författaren...

Av: Mats Barrdunge
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Bild av Stefan Schweihofer från Pixabay

Påskpina (en roman)

Per Teofilusson bjuder oss på påskpina.

Av: Per Teofilusson
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Bild av Pexels från Pixabay

Ur Fluga förnär

Av: Ulf Olsson
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Detalj ur omslaget

En mångbottnad berättelse om en kvinna o…

BOK | "Överstinnan" är en berättelse om Finland och dess historia. Om ett land som tvingades till strid mot både Ryssland och Tredje Riket. Och om de nationella såren som kanske aldrig...

Av: Elisabeth Brännström
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Detalj från omslaget

Ett andra anstånd

BOK | Kurt Bäckström har läst Jan Myrdals ärliga och tankeväckande ”Ett andra anstånd”.

Av: Kurt Bäckström
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Porträtt av Olle Granath, foto av artikelförfattaren

Olle Granath: bejakelsens mästare i sven…

BOK | Tidningen Kulturens Michael Economou söker upp författaren och konstkritikern Olle Granath, en av vårt lands mest initierade bejakare av konst, för ett samtal i dennes hem i Stockholm med anledning...

Av: Michael Economou
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Bild av Chris Reading från Pixabay

Tomas Tranströmers Roxtuna

I Tage Danielssons filmklassiker ”Släpp fångarna loss” från 1960 manifesteras lite av tidsandan. ”Var människa i själ är god” var ett bärande tema. Säkert tänkte den unge psykologen Tomas Tranströmer...

Av: Rolf Karlman
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Detalj ur omslaget

En livlig utflykt

BOK | Jonas Lindman har läst Leif Nelsons ”Bortom Pluto”.

Av: Jonas Lindman
2019 : Kvartal 2 | 03 juni, 2019

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 06 februari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
Månadens lyrik | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik | 2018:11-12

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik med Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström.

Av: Super User
Månadens lyrik | 07 december, 2018

Mer lyrik
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts