Kaos. Foto: Aitoff/Pixabay
  • 2019:01
  • Publicerad:

Utdrag ur Overkill



”Med hjälp av GPS fann dom mig. På taket till centralbyggnaden. Dom säger att jag frös. Jag stod vid kanten till evigheten i bara kalsonger och nattskjorta.”



Gud är ett verb, tänker Tony lika plötsligt som en kallsup. Han spärrar upp ögonen ytterligare, så infiltrerad, helt korrumperad av inre kaskader. Han tvärnitar i det sura gruset för att inte bli överkörd av en buss vid övergångsstället, bara tvåhundrasju steg hemifrån.

Fyrtiosju, manisk och övergiven: vilken besk kombination.

Skit skit skit så det stänker i hans huvud och dom stela små lödderklumparna i mungiporna sväller mot den torra tungan.

Gud är ett verb - inte så illa ändå. Men vad?


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han drar igång kallvattnet. Spolar, spolar, väntar riktigt kallt. Känner med pekfingret i strålen: lite till bara, lite lite bara. Smaskar runt i sin nästan kletiga gom. Känner med fingret igen: perfekt. Dämpar strålen, bryter den med glaset, fyller det till brädden med världens bästa vatten. Tony minns Jan Eliasson i teve en morgon. Den tjusige diplomaten visade upp ett glas med världens bästa vatten i rutan. Han önskade att alla barn i världen skulle få lika bra vatten som vi.

En tredjedel av världens barn dricker fekalier, sa Jan Eliasson.

En tredjedel av tittarna visste inte vad fekalier var.

Dom vuxna då, tänkte nästa tredjedel av tittarna. Dricker inte dom också fekalier?

Jävla bögsnobb, tänkte den sista tredjedelen.

Det finns för många tredjedelar, intellektualiserar Tony finurligt och dricker girigt.


Telefonens signaler slår som en instängd hammarhaj i hallen. Varför svarar ingen? Antagligen är jag ensam igen.

Han sparkar upp dörren och rullar ut som Chuck Norris på mattan med skithuspapper kvar som en liten svans mellan skinkorna. Han sparkar vig som en vrålapa ner telefonen från det lilla funkisbordet, fångar luren med en hand och svarar blixtsnabbt.

Pungen flyter ut över golvet.

”Hallå?”

”Hej, det är jag, Leija.”

Psykiatrin har långa fingrar. Längre än Jimi Hendrix´.


Hela sängen rullar iväg! Tony tycker det är himmelskt. Tak efter tak efter tak glider som ett transportband över honom. Lysrörsarmaturernas schvung och Verdis alla körer mellan öronen. Han hör en kvinna med expansiv koloratur prata om affären i Mogata bakom sig. Att den ska läggas ner, att dom får åka ända till Bottna och handla istället. Åh, han ber till Gud. Mörda mig, ber han. Eller döda är väl det rätta? Mord är ju planerat och Gud planerar inte - Han är ju själva planen. Men ändå är Tony lugn, lugn som Kay Pollak, som Kays mor, som hennes stillsamma gråt över knyppelkudden.


Med hjälp av GPS fann dom mig. På taket till centralbyggnaden. Dom säger att jag frös. Jag stod vid kanten till evigheten i bara kalsonger och nattskjorta. Frös i mörkret och blåsten och dom skulle just döda mig. Två Securitasvakter kom upp på taket via den gamla oanvända helikopterplattan. Den ene av dom - låt säga att han heter Jocke - ropade mitt namn. Hur visste han det? Mitt namn? Han ropade mitt namn tre gånger, med stigande eftertryck i rösten.

Du är värd att leva! skrek han sen.

Värd att leva?

Hur blir man det?

Jag stod med ryggen mot dom.

I helvete heller! skrek jag tillbaka. Ingen jävel är värd att leva!

Jocke stirrade in i min rygg, den fladdrande ljusblå nattskjortan.

Tänk på dina barn! vrålade han.

Hur visste han att jag har barn? Jag mindes knappt själv mina barn. Eller… jag mindes plötsligt en blek tonårstjej med tandställning, så söt att det knöt sig i magen.

Jag skiter i dom där små fittorna! skrek jag. Dom är inte mina!

Text Ulf Olsson
Bild Kaos. Foto: Aitoff/Pixabay

UTGÅVA 2019:01

Bar-Sur-Aube

Bachelard och den poetiska föreställning…

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark
2019:01 | 10 januari, 2019

Kaos. Foto: Aitoff/Pixabay

Utdrag ur Overkill

”Med hjälp av GPS fann dom mig. På taket till centralbyggnaden. Dom säger att jag frös. Jag stod vid kanten till evigheten i bara kalsonger och nattskjorta.”

Av: Ulf Olsson
2019:01 | 10 januari, 2019

Detalj från omslaget

Poetisk besvärjelse över ett medvetande

BOK | Lidbeck hittar ord i naturen som i sitt eget minne då hennes arv tar sig ända ut i haven och hämtar och vandrar via släktled genom skogarna hem till det...

Av: Benny Holmberg
2019:01 | 10 januari, 2019

Människor i samtal. Foto: Pixabay

Den kulturkritiska essän som litterär fo…

Såväl samtal som essäer handlar om åtminstone någon form av utbyte. De är redskap för medvetenhet. Utbyte har att göra med förmågan att ge och att ta emot. Att lyssna...

Av: Carsten Palmer Schale
2019:01 | 10 januari, 2019

Överhögdal inlandsbanan Foto: Wikimedia commons

Resor på Inlandsbanan

Tommy Enström om att resa, skriva och minnas.

Av: Tommy Enström
2019:01 | 10 januari, 2019

Porträtt, Adonis. Foto: Mariusz Kubik (Wikimedia commons), redigerad version.

Adonis och den alkemiska förbindelsen me…

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet.

Av: Sigrid Kahle
2019:01 | 10 januari, 2019

Dag Almerheim, Nio sparade spår

Se upp! Tänk dig för

Jag vill nyansera vardagstanken och befria den från sin ofta förutsägbara elektromagnetiska kompass, för att visa att vi kan ta oss till ställen som vi inte visste fanns. Det är...

Av: Dag Almerheim
2019:01 | 10 januari, 2019

Båt. Foto: Pixel2013/Pixabay.

Om poeten Lars Fredin

BOK | Den store svenske poeten Lars Fredin (1919-1988) är på nytt aktuell. Eftersom vi fortfarande är några som minns, och läser, honom. Särskilt samlingen Båtöga, men också resten. Lars Fredin medgav...

Av: Carsten Palmer Schale
2019:01 | 10 januari, 2019

Koltrast. Foto:Pixabay

En koltrasts sång och hemfärd

Människorna rör sig oroligt på jorden, var för sig eller tillsammans. I krig såväl som i fred ser de sig upptagna av problem de själva skapat. Där borta kämpade också...

Av: Robert Halvarsson
2019:01 | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
2019:01 | 10 januari, 2019

Uggla Foto: Pixabay

Hötorgskonst och äpplen

Ska essän, som är poesins prosaiske syskon, vara för de välmående lätt uttråkade och ge kittlingar och halsbrytande perspektiv? Eller för den som har det svårt?

Av: Gunnar Lundin
2019:01 | 10 januari, 2019

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.