Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik



Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik.



Göran av Gröning

VISSHET

inuti musiken
dess repetitiva krets
platsen att
slutgiltigt försvinna
lyckligast på platsen
som inte är
och var helst
den inte är
är platsen där
den alltid är
var som helst
i denna lögn
vi kallar världen
på denna mänskliga scen
människans snara förvandling
de galna hundar som springer
som galna hundarna gör
då de förblindat jagar efter stormen

VARANDRA

Min fråga är om du talar i mig
Din fråga är om jag talar i dig
Vi sammanflätas i varandra
Vi växlar sången för varandra

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och jag ser dig utöver
Ser vad du behöver
Du ser mig nära
Följer linjen som vill bära

Ordlösa ord ska du tala
Ur alla ord ska jag tiga
Tala och tiga ur glömskan
Punkten för din röst och ton

                   *

Du gör inte avbön för mig
Detsamma i min bön för dig
Tankarna om och åter:
Båda de värden som förlåter.

KARAMAZOV-TANKEN

Verkligheten sedd
inte genomskådad:
bekräftad
inte reducerad
och att inte vilja se sin nästa
är att leva mitt i fallet
(centrum för allt lidande)
med upprättelsen oåtkomlig
gömd i Karamazov-tanken:
”alla är skyldiga
oss alla och till allt.
Att vilja förlåta alla,
be om förlåtelse för allt;
inte för sig själv men alla,
för allt och alla
och genom detta,
ber någon även för mig.”


Michael Economou

Det fanns ingen soffa

Var det då, i vinden uppe vid Ale stenar, som jag
började inse att en dunkel dörr i mitt inre måste
öppnas utanför mig själv? Sverige var bortblåst,
danska Skåne förblev stormens minsta gåta. Jag
kunde glömma allt börsen yrat om, allt samhället
försökt göra med oss. Jag var liten, fick vara svag
på nytt. Intill dig, nära – min hand vilade i din, likt
svalungen tryggt i fjädervärmen, kunde jag glänta
på dörren, leva i känslan av att också en återfödd
barndom behöver en smula respekt. Ute till havs
skymtade varken storm eller stiltje, men en brigg:
spökskeppet på seglats till Dover och Skagerack
fick vara i fred i sin förflutna dröm, för ingenting
på platsen, inget i känslornas vågspel på andra
sidan dörren var död historia, tömd på mening.

                                                            Långt
ute i fjärran väcktes nya livsvillkor, som vore
horisonten själva livmodern, molnen prenatala
livsandar från ett förflutets nyförlösta gråzon.
I denna konkreta dröm var jag åter mammas
baby - ett löjligt, nyfött frågetecken. Marken
var lerig, vi tvingades gå sakta. Du log förstrött,
behövde inte prata. Jag tror att du visste allt
om var jag fanns. Allt som tänktes står i den
här dikten, och i tystnaden som ville ta plats
i blåsten märkte jag trappan som man måste
gå nerför. 1960, 1959, 1958 och ända tills
år 1956 väntade på steget närmast marken.
Jag var nyfödd, allt kunde vara annorlunda.
Men mammas svårigheter hindrade åter det
stora lugnet, pappas grekiska förflutna hade
tagit stryk under tyskockupationen. Jag tror
du förstod, men du sa inget alls. Något tog
sats inom mig, och från sägnerna om Ale
stenar fick jag flera medsvurna, för så är
det sagt: ingens historia kan ensam göra
anspråk på det Stora lidandets seger.

                                                       Jag
kunde leva i min historia; ville sitta ner, i
lugn och ro lära vad livet innebar. Men vi
hittade ingen sådan plats. Det fanns ingen
soffa. Mammas långa frånvaro rasade likt
blåsten här uppe. Fanns jag i liv, var det för
att längta. Och jag skrev på lappar vad man
inte fick glömma: ”kärlek” med små, ”LE
ÅT SVÅRIGHETER” med stora bokstäver.
Jag begrep inget, men så sa vuxna. Jag höll
hårdare om din hand – svalungen var ännu
inte varm, men sådant märkte inte du. Eller
var det kanske då du ivrigt pekade genom
vindarna, bort mot korna som gick ute om
vintern? Skånegårdarna syntes hemtrevliga;
i fönstren värmde ljusen, och man kunde på
håll ana en soffa i varje rum, vilket jag ville
tolka som att kärlek svämmat över allt där
inne. Korna råmade inte, eller så kunde de
inte övertrumfa blåsten, för inget hördes
- inte ens när vi kommit riktigt nära.
                                                           Vi
gick nu inne i kretsen av Ales stenar, såg
ut över havet. Sägnerna var levande, men
bara ett fåtal av dem kunde mildra sorgen.
Ale själv var en missunnsam hövding, tom
på visioner. Svårast var leran, skorna liksom
klistrades fast i jorden, och du tillät dig själv
att avbryta mina funderingar: Mina eccoskor
klarar nog inte det här, sa du utan att peka
mot bilen. Jag visste vart du ville. Ett sista
minne ville något, i blåstens obehagliga barlast.
säga ifrån på skarpen, avvisa Ales kyla. Det
var jag själv som på skolgården 1965 tittade
åt min tid, här och nu: pojken hötte länge
med näven, påtalade strängt att man måste
vara överens med sina svårigheter, oavsett
åldern man var i, oavsett om bagaget var
tungt eller lätt eller bådadera.

                                                         Sedan
gick vi nerför slänten, bort mot bilen. Jag lät
din hand vara i fred: svalungen var flygduglig.
Det kändes som om jag återfått mig själv. Allt
kom till ro, la sig lugnt tillrätta inom mig. Stora
landet Lagom tog tillbaka allt som legat nere
under vandringen. Du - trygg med ditt förflutna,
mumlade irriterat något som inte gick att uppfatta.
Vad jag lärt bakom masken tog jag åter till, och
när vi undslapp kylan utifrån havet, påminde
bilens slitna säten om soffan som jag aldrig fick
sitta i, som jag aldrig ska upphöra att längta efter.                                                                                                                                          

reviderad, hämtad från i dikten pågår människans, 2016, Black Island Books)

 Peter Harström

sädesärlan gör små rusningar
nära flyttivern, 
rastlösheten
värker i de spinkiga benen,
driver den
förbi det möjliga,
i motståndets sång
hör vi Egyptens stränder

I
sandormen bygger närvaron
baklänges,
alla dessa små slott
i vår utkant
tar havet tillbaka
närhelst
tiden vänder sig om

II
sandormar är nomader
de rör sig under ögat
ett väderstreck
bort, i flertal -
utmed vattenkanten
står ruiner
med vilken lätthet
aspen svarar
ändå ingen vind
att berätta om,
viken ligger ner
som en stor blåval
ett penseldrag senare

Text Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström

UTGÅVA 2018:11-12

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

”Uppskjut, avstå, vänta. Imperativ som ekar tomma idag, och som kanske alltid har gjort så. Förmågan att känna andlig mättnad, inte ständigt fråga efter mer.” Gunnar Lundin undersöker i denna...

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Super User
2018:11-12 | 07 december, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.