Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen



Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.



Barcelona är sedan länge ett av våra populäraste resmål. År efter år toppar staden besökslistor, vilket förklaras av att den katalanska huvudstaden har mycket att erbjuda. Mat och fotboll av yppersta världsklass, en unik kombination av strand- och kulturliv, vindlande gotiska medelstidsgator bredvid nyskapande arkitektur, därtill ett pulserande nattliv som erbjuder det mesta för de flesta.

Mitt i allt detta finns en blind fläck på kartan – litteraturen. Vad är Barcelona för litterär stad? Vilka är de främsta skildringarna som fördjupar känslan av staden?

Till skillnad från storstäder som Prag med sin Kafka, Dublin med sin Joyce eller London med sin Dickens, saknar Barcelona en enskilt emblematisk författare. Snarare finns en mångfald framstående författare som delar sin kärlek och fascination för denna medelhavsmetropol.

Redan på 1600-talet i Cervantes mästerverk Don Quijote benämns Barcelona som ”det fina vettets ställe, främlingars härbärge, fattigas försörjningsställe, hjältars hemort, de förorättades hämnarinna, som på ett angenämt sätt besvarar ståndaktig vänskap och som genom sitt läge och sin skönhet är enastående i sitt slag” (s.427).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I stark kontrast till Cervantes beskrivning av Barcelona står den skandalomsusade fransmannen Jean Genets skildring i klassikern Tjuvens dagbok. Här är det Barcelonas undre värld på 1930-talet som vi möter. Tjuvar, prostituerade och queerpersoner rör sig i stadens trånga och mörka gränder, i Barrio Chino som stadsdelen Raval kallades i folkmun på den tiden: ”På den tiden var Barrio Chino inte så mycket ett tillhåll för spanjorer som för en samling utländska ligister av det allra lusigaste slaget. Ibland gick vi klädda i mandelgröna och narcissistiska sidentskjortor, slitna sandaler, och vårt tillplattade hår var liksom sprickfärdigt av fernissa.” Det berättas om kvarter som stinker av olja och avskräde, men som samtidigt vibrerar av begär. Den homosexuella huvudpersonen bor på sunkiga hotell och träffar åtskilliga älskare, stjäl och hankar sig fram. Mörkt och rent av fult kan tyckas, men här gestaltas också skönhet och en förhöjd livskänsla; ett slags mörkt skimmer faller över utsatthetens gator och de samhällsliga normer som utmanas.

I engelsmannen George Orwells En hyllning till Katalonien, först publicerad 1938, hamnar läsaren mitt i det spanska inbördeskriget, vars blodiga strider rasade mellan 1936-39 och där Barcelona stod entydigt på republikens sida. Symptomatiskt nog berör många av de andra idag klassiska barcelonaskildringarna också om det sönderslitande inbördeskriget.

Tydligast märks detta i Diamanttorget, för många den katalanska litteraturens obestridliga mästerverk. I centrum står den unga och fattiga kvinnan Natàlia, ett butikbiträde i 30-talets Barcelona. På en utomhusbal på Diamanttorget träffar Natàlia sin Quimet, en snickare och drömmare. Kärlek uppstår, paret gifter sig och får barn, men lyckan trasas sönder av inbördeskriget. Quimet drar ut i strid, Natàlia blir kvar med barnen i nödens och oroligheternas Barcelona. Enkelt, gripande men ändå raffinerat berättas om kriget från en kvinnas perspektiv.

Även i Carmen Laforets mästerliga debutroman Nada från 1945 (nyutgiven på svenska 2017) står en ung kvinna i centrum. Skillnaden är att denna roman är skriven på spanska, eller kastiljanska som katalaner föredrar att kalla språket. Huvudpersonen Andrea kommer till staden för att studera på universitet och bo i sin mormors våning, belägen på Calle Aribau, mitt i centrala Barcelona. Gotisk bildningsroman eller poetisk prosa har Nada kallats, två benämningar som stämmer då Andreas skimrande drömmar om Barcelona krockar skoningslöst med den förvridna verkligheten. Fast sitter hon med sin dysfunktionella familj i en nedgången våning, tryckt och trängd, enslig och eländig: ”Det låg något ångestladdat över den där scenen; i lägenheten rådde en kvävande hetta och luften var unken och stillastående. När jag höjde blicken såg jag att det hade dykt upp några spöklika kvinnor.”

En skickligt stiliserad spöklikhet kryper sig på, samtidigt slår skildringen aldrig över och blir överlastad och överdriven. Staden spelar här en lika framträdande roll som romanens handling, speciellt den suggestivt gestaltade ankomsten till den klassiska järnvägsstationen Estación de Francia. En nattlig ankomst då Andrea med ”ett förundrat leende” drar in den ”säregna lukten, det höga sorlet och det alltid lika sorgsna ljuset” och ”en havsbris, tung och sval, fyllde mina lungor med den första upplevelsen av staden: en enda massa av sovande hus, igenbommade affärer och gatlyktor som påminde om vaktposter omtöcknade av ensamhet. I ett djupt och skälvande andetag hördes gryningens viskningar. Helt nära, precis bakom mig, inför mitt upphetsade hjärta, låg havet.”

Under 1990-talet, tiden då de olympiska spelen förvandlade Barcelona till en attraktiv världsstad, förekom en ganska livlig kulturdebatt om vilken som var stadens stora roman. Nada, Diamanttorget eller vad då? En roman som ofta lyftes fram då var Undrens stad, eller La ciudad de los prodigios, som den heter på spanska. Romanen är skriven av Eduardo Mendoza, en av många framgångsrika spansktalande författare från Barcelona. Handlingen utspelar sig mellan de två världsutställningarna 1888 och 1929, en ekonomiskt och kulturellt blomstrande tid för Barcelona, en epok som brukar benämnas som el modernisme catalá, den stilepok där arkitekten Gaudí utgjorde ett självklart nav.

I inledningsscenen kommer huvudpersonen Onofre Bouvila – i likhet med Andrea i Nada – till staden. Men om Nada är en tät, tryckande och intimt skildrad roman, bjuder Undrens stad på motsatsen. Berättelsen ringlar sig fram, frodigt och frejdigt. Många skeenden och personer hakar i varandra, därtill skapas en rik historisk väv i vilken Barcelonas framväxt som världsstad lyfts fram: ”Det år då Onofre Bouvila anlände till Barcelona befann sig staden mitt i ett förnyelsens rus. Ifrågavarande stad ligger i en dalgång som bildats på ett ställe där bergen i kustkedjan drar sig inåt landet, mellan Malgrat och Garaf, varvid det bildas ett slags Amfiteater.”

Till en amfiteater görs Barcelona, en myllrande historisk spelplats, där personligheter som Picasso, Rasputin och Mata Hari passerar revy i staden som lever i förnyelsens och expansionens rus.

Det tog ett drygt decennium från att litteraturkritikerna hade malt på om vilken som var den stora Boken om Barcelona till dess att staden fick sin obestridliga bästsäljare. Carlos Ruiz Zafóns Vindens skugga utkom 2001 och blev omgående en succé, världen över. Med över tio miljoner sålda exemplar och översättningar till över 35 språk ges tydlig syn för sägen.

Vindens skugga ingår i en svit på fyra romaner, varav den sista Andarnas labyrint utkom på svenska tidigare i år. De fyra omfångsrika romanerna kan med fördel läsas ihop, men även åtnjutas fristående. Gemensamt är att de delar vissa gestalter och att spelplatsen är en och samma – Barcelona. Det är ett skickligt stiliserat Barcelona som framträder, med drag som påminner om Nada, speciellt den gotiskt mörka stämningen och beskrivningarna av stadens alla vrår och skiftningar.

Såväl Nada som Vindens skugga utspelar sig på 40-talet, en eländig epok präglad av förtryck och hopplöshet, en tid då det spanska inbördeskriget hade förmörkat staden och den påföljande diktaturen hade sugit ut livslusten hos invånarna.

I Vindens skugga är huvudpersonen den tioåriga Daniel Sampere som får följa med sin pappa till ”De bortglömda böckernas gravkammare”, ett gigantiskt gömt bibiliotek i någon av stadens alla vindlande dunkla gränder. Därinne stöter Daniel på en alldeles speciell bok av den mystiska författaren Julían Karax. Ett mysterium öppnar sig med vindlande gångar och irrgångar. Vindens skugga uppvisar likheter med andra bästsäljare som låter mysterier och berättarglädje gå hand i hand, exempelvis Dan Browns Da Vinciskoden och Umberto Ecos Rosens namn.

I kölvattnet på Vindens skugga kom några år senare nästa globala bästsäljare om Barcelona ut, Katedralen vid havet av Ildelfonso Falcones. Numera är den också en Netflixserie. Även här rör det sig om en episkt rik roman, kryddad med gotik inte bara vad gäller stil utan också miljö, där bygget av den välkända gotiska basilikan Santa María del Mar frontar. Det är 1300-tal och den enkla bondsonen Arnau Estanyol kommer till Barcelona på flykt undan det feodala förtrycket. Här vävs en spännande intrig, där inkvisitionen agerar den mörka mullrande kraften, inte olikt hur agenter från den förtryckande Francosdiktaturen iscensätter ondska i Vindens skugga.

Så – vilken är Barcelonas stora roman och författare? Frågan har knappast blivit lättare med tiden. Skillnaden från tidigare – då Nada och Diamanttorget toppade listorna - är att Barcelona är en långt mer känd stad nu. Staden har utan tvekan blivit en av globaliseringen stora vinnare, en turiststad som drar till sig miljontals njutnings- och nöjeslystna turister, besökare som oftast dras starkare till Sun and Fun än litteratur. Sedan har vi det minskande läsandet, vilket är en global trend, inte minst vad gäller mer krävande litteratur. Trots detta märks att bästsäljarna Vindens skugga och Katedralen vid havet har blåst liv i intresset för Barcelona mellan bokpärmarna. Om Nada och Diamanttorget mest attraherade inbitna litteraturnördar och spanienälskare, riktar sig Zafóns och Ildelfonfos romaner till en upplevelsekonsumerande globalpublik, vilket också märks i Netflixfilmatiseringen av Katedralen vid havet och den målmedvetna lanseringen av de två romanerna.

Emellertid bär de nya Barcelonaskildringarna på drag från sina föregångare, Nada och Diamanttorget. I samtliga fall läggs en tonvikt vid det gotiska Barcelona. Läsaren förs fram genom trånga vindlande gator, sänks ner i gåtfullt dunkla stämningar och möter ett stad präglad av mer skugga än ljus, av mer dimma än solsken. Man kan med rätta säga att gotiken inte bara präglar arkitekturen i denna förunderliga stad, utan även dess litteratur.

Text Erik Cardelus

UTGÅVA 2018:11-12

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Super User
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

”Uppskjut, avstå, vänta. Imperativ som ekar tomma idag, och som kanske alltid har gjort så. Förmågan att känna andlig mättnad, inte ständigt fråga efter mer.” Gunnar Lundin undersöker i denna...

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 07 december, 2018

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.