Harlan Ellison från en läsning på D.V. Foto: Pip R Lagenta

Harlan Ellison 1934-2018: Pina och plåga, skräck och våld.



”Som en modern Balzac kartlade han oförtröttligt livet i amerikanska storstäder, i Los Angeles, Detroit, Las Vegas, New York… Och nästan alltid sönderfallet bakom fasaderna.”

Ivo Holmqvist minns författaren Harlan Ellison som gick bort tidigare i år.



Hanna Arendt skildrar i sin bok ”Den banala ondskan” de första ansatserna till massdeportationer av judar i Tredje riket. I Stettin beordrade Richard Heydrich förflyttningen under en enda februarinatt 1940 av trettonhundra judar. Man slog in dörrar och släpade iväg familjer till väntande lastbilar på gatan. Det var ingen tyst aktion, tvärtom försökte man väcka så stor uppmärksamhet som möjligt. Men grannarna höll tyst, stängde sina dörrar och drog för gardinerna. Likadant när experimentet upprepades senare på hösten i Baden och Saarpfalz. Därmed var det bevisat att terrorn hade verkat. Man var rädd om sitt eget skinn, solidariteten mellan grannar höll inte när den väl sattes på prov. Vägen mot gaskamrarna låg öppen.

Knappt tjugofem år senare skedde ett ovanligt otäckt mord i stadsdelen Queens i New York, med samma mekanismer. Kitty Genovese, 28 år gammal, arbetade på en bar. En marskväll knivhöggs hon av en våldsman. Hon släpade sig runt kvarteret, ropade på hjälp en hel timme, föll sedan samman och dog. Ett av många mord, ännu ett exempel på amerikanskt våld? Det som gör hennes fall särskilt upprörande är att trettioåtta grannar bevittnade hela förloppet från sina fönster. Ingen enda hade civilkurage nog att ingripa. Åtskilligt har skrivits om händelsen, och flickans grannar intervjuades av psykologer. Kitty Genoveses namn blev för lång tid synonymt med ett i grunden alienerat samhälle.

En mycket bra och mycket obehaglig novell skrevs med den episoden som bas, Harlan Ellisons ”Galna hundars gnyende”, där ondskan tillåts få metafysiska övertoner. Tio år senare var det dags igen, en annan kvinna mördades på nästan samma plats, också denna gång med vittnen som lät bli att ingripa. ”Kom inte och säg att verkligheten är märkligare än dikten. Dikten kan alltid vara märkligare, för den är före sin tid. Den extrapolerar bara mänsklighetens varierade galenskap. Snart nog, och ledsamt nog, hinner verkligheten upp också de vildaste antaganden”, kommenterade Ellison torrt detta i företalet till novellurvalet ”Ensamvärk” som kom i Dorothee Sporrongs översättning på Wikens förlag 1992.

Kitty Genoveses namn har fallit i glömska, påstod han den gången, och han lade till en del beskheter om hyckleri och historielöshet i Amerika. Själv höll han däremot förbindelserna öppna bakåt, inte minst mot den store Edgar Allan Poe. Han hade gott handlag med det skräckromantiska och gotiska, liksom hans något äldre kollega Ray Bradbury som man under läsningen tycker sig skymta i kulisserna då och då. Båda var mästare i science fiction, båda var hemmastadda i illusionernas Hollywood, båda var kameleontiskt varierande i sina romaner och noveller. Men Harlan Ellison var nog ännu skickligare vad beträffar det berättartekniska hantverket, och ännu mera mångsidig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

1978 hade ett urval av hans science fiction-historier kommit på svenska, ”Det tysta ropet”, men det sjönk undan. Han höll hög takt i sitt författarskap: drygt femtio böcker, 1400 noveller, dessutom artiklar, essäer och filmmanus, och han översattes till flera dussin språk. Han var ett fenomen, men det riktiga genombrottet i Sverige kom aldrig, bara en bok till av honom gavs ut: ”Vredens konfekt”, 1973. I Frankrike däremot var han väletablerad, i litteraturlexikonet från Larousse ägnade man honom en lång och faktatät spalt. Myterna kring honom var många, några säkert igångsatta av honom själv. Han var född i Cleveland och växte upp i Painsville, Ohio, ett passande ortnamn. Pina, plåga och skräck finns i övermått i novellerna som ofta cirklar kring grov brottslighet. Våldsfixering, eller bara en faktisk spegling av en existerande verklighet i USA? Som en modern Balzac kartlade han oförtröttligt livet i amerikanska storstäder, i Los Angeles, Detroit, Las Vegas, New York… Och nästan alltid sönderfallet bakom fasaderna.

Förutom den skrämmande historien om Kitty Genovese dröjer särskilt två noveller i det sexhundrasidiga urvalet i ”Ensamvärk” kvar. ”En bön för ingens fiende” handlar om en nynazistisk provokation då folk köar vid en biograf som visar en pro-israelisk film. Ledaren i gruppen, en blond best, konfronteras av en äldre kvinna som överlevt förintelselägren i Europa. Så möts de på nytt, den blonde övermänniskan är själv jude, visar det sig. Allt är på god väg att sluta i frid, kvinnan förlåter sin fiende. Så sentimentalt är livet dock bara i böcker, sällan i levande livet.

Och inte heller i Harlan Ellisons noveller. Tvärtom dränks slutet i blod. Sidorna dessförinnan pekar på ett samhällsengagemang hos honom, sympatierna för ”the underdog” där han judiska börd säkert spelat in. Den sista och bästa novellen är snarast en kortroman. I ”Miss Sandaletts återkomst” har en platinablond fyrtiotalsvamp haft framgångar i B-filmer. Många år senare upptäcks hon av en PR-man när hon arbetar på en sylta i öknen. Man släpar henne till Hollywood för en nylansering, men det går förstås illa och samtliga inblandade hinner visa betydande mått av feghet och lumpenhet. Man kommer att tänka på Billy Wilders klassiska film ”Sunset Boulevard”, med Gloria Swansons som den bedagade stumfilmsstjärnan som drömmer om en ny karriär, och där det går minst lika illa.

Harlan Ellisons novell är på nivå med Scott Fitzgeralds, Ray Bradburys, Raymond Chandlers och Dashiell Hammetts uppgörelser med drömfabrikernas Hollywood. När ”Ensamvärk” var ny för drygt trettio år sedan kom Harlan Ellison till Bokmässan i Göteborg. Jag samtalade med honom inför en stor publik men minns mindre vad han sade, mer hur han såg ut. Han var kort i rocken, livlig och energisk, jag behövde bara ge honom några få stickrepliker så höll han igång. Det blev alltså bara tre böcker av honom på svenska, och det var kanske synd. Kortromanen ”All the Lies that are My Life” är värd att läsa. I den lade han fram bitar av sitt självporträtt, uppsplittrat på två huvudpersoner. Och nu blir det alltså inte mer: han gick bort för någon vecka sedan, 84 år gammal.

Text Ivo Holmqvist
Bild Harlan Ellison från en läsning på D.V. Foto: Pip R Lagenta

UTGÅVA 2018:09-10

Detalj ur ”I Bråvalla bokskog”, omslag.

Intressant läsning om bokälskare och bok…

BOK | I en nyutkommen vacker bok botaniserar den lärde Norrköpingsbibliotekarien Ola Gustafsson bland östgötska boksamlingar som han håller i gott förvar på en nerlagd flygflottilj.

Av: Ivo Holmqvist
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-10-12

Äntligen fredag, din skänk från ovan när solen din har gått i nedan! Kräng på dig mysoverallen och slå upp GT:n, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Ur sviten ”Rörelser”. Foto: Mats Caldeborg

Om det blå och en fågel på hjul med stöd…

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Mats Caldeborg. Med utgångspunkt i en det "blå": en fågel, en skulptur ur sviten "rörelser", ger Caldeborg en litterär och bildmässig reflektion över världen...

Av: Mats Caldeborg
2018:09-10 | 12 oktober, 2018

Broschyr (beskuren). Foto: MSB

Är orange orons färg?

Aldrig så bra som nu. Ekonomin går som tåget, arbetslösheten sjunker, herrlandslaget har spelat (bättre än väntat) VM och sommaren är här. Men läget är orange – som krig, kris...

Av: Erik Cardelus
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Foto: Okänd

Andra människors minnen

En novell om historien i tillblivande, individens och kollektivets berättelser. Om de nära relationerna mellan tid, kroppar, och känslor.

Av: Monika Orski
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Pressbild: Draw the line. Illustration: Malin Biller.

Draw the line

BOK | Marja Beckman har läst serieantologin Draw the line.

Av: Marja Beckman
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Detalj från omslaget

En sång till den som fortfarande pundar

BOK | Recension av Jyrki Suominens debut, diktsamlingen En sång för den som fortfarande pundar, åtföljd av tre dikter.

Av: Per Nilsson
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Svamp. Foto: Benny Holmberg

Likhetens estetik

Att söka den ultimata likheten i det absolut konforma, som en flyende chimär där ständigt nya olikheter uppträder och andra likheters centrum menar sig äga auktoriserat ärende

Av: Benny Holmberg
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Detalj från omslaget

Att utrota sina egna

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Lena Einhorns Geniet från Breslau och ser en bok som på ett mästerligt sätt skildrar ett lands förvandling, olyckliga strategiska beslut och oförmåga att tänka i...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Pressbild. Foto: Patriez van der Wens

It´s a Tragedy

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett POSTE RESTANTES senaste production It’s a Tragedy, en föreställning som till stor del bygger på överraskningsmomenten.

Av: Anna Bergqvist
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Porträtt av författaren. Foto: Gunnar Lundin

Samhälle och poesi

Patrick Modianos sätt att minnas, Henry David Thoreaus sätt att leva i naturen har anknytning till poesin. Och poesi har en etisk sida som gör den till en del av...

Av: Gunnar Lundin
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Foto: artikelförfattaren

De svarta änglarna

Om dem som kommer flygande när vi som mest behöver dem. En kort betraktelse kring något ont som förde med sig något gott.

Av: Super User
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

26th Street, hörnet till Mahabandoola Rd, Yangon.

En vördad oas mitt i Yangons (Rangoon) m…

Följ med Tarja Sami-Jacobson till Rangoon, Myanmar, på en fotografisk bildessä. Läs historien om den judiska församlingen och synagogan i staden, deras historia, nutid och framtid.

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Judith Owen. Foto: Press

Att upptäcka, på nytt

MUSIK | ”Judith Owen är både påhittig och fantasifull i närmandet av andras material, hon har dessutom en röst med stor närvaro, med intensitet och framförandet andas en själfull passion.”

Av: Bo Bjelvehammar
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Harlan Ellison från en läsning på D.V. Foto: Pip R Lagenta

Harlan Ellison 1934-2018: Pina och plåga…

”Som en modern Balzac kartlade han oförtröttligt livet i amerikanska storstäder, i Los Angeles, Detroit, Las Vegas, New York… Och nästan alltid sönderfallet bakom fasaderna.” Ivo Holmqvist minns författaren Harlan...

Av: Ivo Holmqvist
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Foto: Privat

En essä om ondskan som företeelse och i …

Carsten Palmer Schale fortsätter sin odyssé in i ondskans domäner. Läs del 2 av 4. Missa inte heller del 1 i Tidningen kulturens utgåva 2018 nr 8.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

The Sound of Music på Intiman 2018. Foto: Belinda Graham

Film är bäst på teater

SCENKONST | Broarna i Madison County, Så som i himmelen, Ghost och The Sound of Music lockar teaterbesökare. Belinda Graham ger en genomgång av fyra föreställningar som nu spelas på svenska teaterscener.

Av: Belinda Graham
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Romantisk renässansträdgård! Foto: Graham

Norrvikens trädgårdar

Rudolf Abelin letade med ljus och lykta efter en ny plats för att förverkliga sina paradisiska trädgårdsvisioner, och han lockades till norra Skåne och trakterna kring Båstad av vännerna Ellen...

Av: Belinda Graham
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

© Corbis. All Rights Reserved. Credit © Hulton-Deutsch Collection/CORBIS

Spanska inbördeskriget som litterärt mot…

Erik Cardelus sonderar de senaste fem årens litterära produktioner efter motiv från Spanska inbördeskriget och finner att ämnet: både konkret och metaforiskt, är i allra högsta grad levande.

Av: Erik Cardelus
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Otar Imerlishvili. Foto: Rimma Markova.

Otar Imerlishvili, glädjens konstnär frå…

KONST | ”Otar Imerishvilis bildvärld är fylld av små detaljer som man kan fördjupa sig länge i, som hos Sven Nordqvist, men här ofta i ett stadslandskap. Dock viktigast av allt innehåll...

Av: Irina Persson
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Detalj från omslag

En bräcklig figur i marginalen

BOK | I Bo Bjelvehammars sökande efter ursprung och bevekelsegrunder för Emil Kléens poesi framträder poetens hembygd med det öppna skånska Ringsjölandskapets odlade marker, träddungar och vatten som avgörande markörer och inspirationskällor...

Av: Benny Holmberg
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Foto: Okänd

Tro och vetande, klassisk konflikt i mod…

Om medvetandets natur, förhållandet mellan vetenskap och religion, mellan fakta och värderingar, upplysningens rationalitet kontra myter och berättelser och tradition kontra nödvändigheten av nya insikter och en uppdatering av traditionell...

Av: Patrik Stigsson
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

Foto: Privat

Målande prosa

Två korta målande prosatexter av Per Teofilusson

Av: Per Teofilusson
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Höstvatten. Foto: Bengt Berg

Utdrag ur: Jag går där jag gick

Bokens titel, Jag går där jag gick, är ett hommage till den finske diktaren Pentti Saarikoski, som döpte en av sina tidiga diktsamlingar till Jag går där jag går. Men...

Av: Bengt Berg
2018:09-10 | 11 oktober, 2018

Tango. Foto: pinthemapproject/Pixabay.

När det rådde dansförbud i Finland

Rolf Karlman ger en kort reflektion över det besynnerliga beslutet att förbjuda människor från att dansa.

Av: Rolf Karlman
2018:09-10 | 05 oktober, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.