Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.
  • 2018:08
  • Publicerad:

Den övergödda samtidskulturen



Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt hållen... Okej då, rätt benämningen kanske är nedgörande. Allt det där fick mig hursomhelst att fundera, men inte huruvida jag känner ressentiment utan snarare om min kritik bottnar i nåt som jag ännu inte lyckats frilägga, nåt avsevärt större än bara en enskild yttring som den där oviktiga och kvasiintellektuella tramspodden som endast produceras för att det är lättförtjänta reklampengar?



Svaret är såklart ja och nu, kära läsare, ska jag förklara vad det är som verkligen sprider bottendöden över samtidskulturen. Just så: det handlar om övergödning, och det är inte för inte som en goddagspilt och nöjeslysten fetknopp som Edward Blom studsar fram som en friterad cheddarost och lämnar feta tumavtryck från sina prinskorvsfingrar över alla tänkbara youtubekanaler, poddar och gamla linjärtevar; han är ju den perfekta exponenten för vår tid; gourmanden är mannen för dagen!

Att konsumera kultur, faktiskt svälja den glupskt och sen skita ut den och spola ner den, var förut en vulgär och nedsättande liknelse men beskriver numera verkligheten på pricken. För vi bälgar i oss timmar av teveserier på HBO och Netflix, glufsar i oss poddar som aldrig tar slut och har sänts i femhundra avsnitt och ju mer vi vräker i oss, desto mer utsvultna verkar vi bli, och istället för att ifrågasätta vårt neurotiska självskadebeteende gapar vi efter mer som desperata fågelungar och ägnar oss maratonsessioner då vi ser på en hel säsong av en teveserie under ett par koncentrerade dygn. Och som löjrom på skagenröran intalar vi oss själva och varandra att det är dramatik i shakespeareklass, fast egentligen vet vi ju att essensen består av samma gamla såpas om vi tidigare ratade då den inte paketerades lika förföriskt och smart; av blod, galla och slem syns inte ett spår.

Jag skrev övergödning, och jag menar det. Anledningen till att vi bara vill ha mer och mer utan att känna oss nämnvärt tillfredsställda beror på att dessa masskonsumtionskulturella uttryck består av berättartekniska gödseltekniker som används utan skam och i sådana mängder att de fullständigt tränger undan det som vi nu alltså mist: den poetiska effekten. Låter det krångligt? Jag ska förklara. Det handlar om otroligt skickligt konstruerade narrativ, oftast byggda kring lagom mystiskt framställda figurer som skulle kunna vara verkliga men kanske ändå inte vid närmare eftertanke? Fiktion ett steg från verkligheten, men inte ett språng från den. Suget efter att få veta hur det ska för dessa nästan-verkliga individer, och deras relationer, skapar ett osunt beroende hos oss. I litteraturen kallar vi det bladvändare och varför inte använda det ordet i vidare bemärkelse? Om vi ska återvända till vår slitna matmetafor, är således bladvändaren som raffinerat socker, ren berättelse, ren intrig. Eller för att hoppa ytterligare ett steg åt sidan, till den parallella naturmetaforen: ren gödsel som får vår botten, den egna fantasin och känslolivet, att vissna. En gnutta berättelse, använt på ett konstfullt vis, kan åstadkomma nåt helt annat, men öka koncentrationen och släng ut urinen outspädd på rabatten och rosorna kroknar. Dock, en sak finns det som gödseln får att växa: vårt begär på mer. Vi tittar oss till själslig nöd, och Edward Blom äter sig bokstavligen till döds, i realtid och ivrigt påhejad av oss.

Men, och detta gör mig minst lika ont som Bloms förestående kollaps, vi härdar inte ut att läsa en endaste liten dikt om tre verser som på sin höjd tar nån minut i anspråk, trots att en dikt kan vara av högre konstnärlig halt än hela HBO:s utbud kombinerat. För en sådan sak går måhända att smaka på, och kanske kan man pressa ner den i strupen, men den är osmältbar; inte ens den store Edward Blom har magsyra nog i sin kalaskula att smälta den till exkrement.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Givetvis står jag på den förtätade skönhetens sida, det har du ju redan fattat, mot det blodfattiga vad-hände-sen narrativet, och om du, min högt ärade läsare, ger mig valet mellan att radera HBO från historien eller spara The Lake Isle of Innisfree av W.B Yeats är valet enkelt, för då reciterar jag:

I will arise and go now, and go to Innisfree,
And a small cabin build there, of clay and wattles made;
Nine bean-rows will I have there, a hive for the honey-bee,
And live alone in the bee-loud glade.

And I shall have some peace there, for peace comes dropping slow,
Dropping from the veils of the morning to where the cricket sings;
There midnight’s all a glimmer, and noon a purple glow,
And evening full of the linnet’s wings.

I will arise and go now, for always night and day
I hear lake water lapping with low sounds by the shore;
While I stand on the roadway, or on the pavements grey,

I hear it in the deep heart’s core.

Vi vet således inte vad vi ska göra med en dikt längre; vi kan inte ta in den, och därför lägger vi den åt sidan, rädd att vi skulle krossa tänderna mot den eller få ett fasligt magknip.

Hur gör man för att läsa en dikt och låta den slå rot och växa i det inre landskapet?

Hur kan man förstå att Pieter Bruegel den äldres Jägarna i snö målad 1565, vars kopia jag stirrar på varje morgon när jag kommer till mitt kontor, är en outtömlig källa som skapar en oändlig mångfald av stämningar och fantasier om vad som hände sen eller innan i mig, fast det handlar om en bildruta och inte miljontals?

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.
Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Är det därför även våra mest namnkunniga poeter, som Johan Jönson och Göran Sonnevi, lämnat de kärnfulla och förtätade verserna för att ge ut tusenbladiga poesiböcker?

Åh, gud! Som jag törstar efter sprängfyllda haikudikter, poetiska långfilmer à la Tarkovskij och romaner på under hundrafemtio sidor.

Text Gunnar Strandberg
Bild Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

UTGÅVA 2018:08

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens urval av lyrik.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Erik Domellöf, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.