Edesta barnhem, 1903, vykort. Fotograf okänd
  • 2018:06
  • Publicerad:

Tack och hej



Jag hade sjutton punkter på min lista. Jag ansågs inte ha läst på. Jag tog upp tiden. Men jag tog mitt uppdrag på allvar och insisterade. Mycket var sådant som utredningen aldrig tänkt på eller ens kände till. Birger Rosengren, som företrädde de resande, lutade sig fram och viskade: ”Ge dem inte så mycket. De kommer bara att stjäla det.”



”– Måtte de bara inte göra samma misstag som vi gjorde”, tänkte jag när jag såg skådespelarnas mäktiga #metoo-manifestation, på Södra teatern. Då, fordomdags, när regeringen Persson ännu regerade, lyftes vi av samma berusande våg av lättnad och befrielse. Äntligen skulle sanningen komma fram. Äntligen skulle förändringarna komma. Äntligen skulle man sluta avfärda oss som andra klassens människor. Äntligen skulle vi vinna likaberättigande.

Så blev det inte då. Så blev det inte nu.

Det är kanske inte sannolikt att så stora grupper svenska kvinnor hade vittnat om något så smärtsamt och stigmatiserande som sexuella övergrepp är, om det inte hade funnits en förebild. Någon drar sig kanske till minnes, en utredning – och omfattande rapportering, främst om övergrepp i andra länder – om övergrepp, på svenska barn- och fosterhem. Då cirklade det också kring vittnesmål om sexuella övergrepp.

Mycket går igen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”– Hur omfattande är problemet”, frågar man för att blanda bort korten, genom att upphöja bisak till huvudsak. Ty, hur många Trump-grepp (eller våldtäkter för den delen) är lagom på svenska arbetsplatser? Eller barnhem.

”– Vissa vittnesmål är kanske inte helt tillförlitliga”, säger man utan att närmare precisera sig; undantaget förmodas misskreditera helheten.

Företrädare för #metoo-uppropen kommer troligtvis också att drabbas av insikten; när man inte förmår bemöta deras argument i sak, att de försåtliga försmädligheter som ifrågasätter de som inte är i rummet, avser dem själva.

En tid efter förra valet, talade jag med Åsa Regnérs dåvarande sakkunniga, Marielle Andréasson Nakunzi. Jag har aldrig varit med om något liknande (varken förr eller senare). Hela den sociala sektorn skulle moderniseras. Det var så rika givor löftesspridning – själv var jag ”jätteviktig, en aktivist!” – att det tog mig flera dagar för att hämta mig. Det var ju ändå en företrädare för regeringen, så man må tillge mig att jag först inte insåg att det är tveksamt om Andréasson Nakunzi, eller Regnér, hade mandat att så mycket som välja pizza själva i regeringen Löfvén. Inte bara det. Det var som om de nyss hade snubblat iland på en främmande strand. Det gick inte att nå fram med någonting över denna mur av valhänt häpnad.

Följ upp vaccinationerna (mässlingen) för oss som vuxit upp på barnhem. Okontroversiellt och rätt lätt att genomföra, kan man tycka. ”Hej. Det är pappa, Staten. Jag vet, jag har varit frånvarade. Men, nästa gång du går till vårdcentralen: ta med det här brevet, så att man kan kolla dina vaccinationer. Ett bättre Sverige. För alla. Hälsar Stefan.” Det handlar om flera hundra tusen människor, så det skulle förmodligen ha rätt stort genomslag för folkhälsan. Det finns många, många, sådana exempel på möjligheter som har försuttits av ingen annan anledning än liknöjd ofärdighet.

Målet var varken förändring eller emancipation; det var att appropriera våra angelägenheter och mala dem sönder och samman.Tonen angavs direkt i den nuvarande justitieministern Morgan Johanssons direktiv till den första utredningen rörande oss. Målet var varken förändring eller emancipation; det var att appropriera våra angelägenheter och mala dem sönder och samman.

Det lyckades han med.

Efter att vi ”fått sitta med” i de statliga utredningarna, röstade Riksdagen igenom ett förslag som undantog så många som möjligt från likaberättigande. Listan är lika lång som deprimerande; t.ex. flickor som utsatts för gynekologiska ingrepp under tvång. Lagstiftningen lästes, för att skydda förövarna, inte de drabbade. I samma förslag hotade man de drabbade, med åtal för förtal, om de röjde förövarna. Johansson hade inte ens vett att frånvara utan röstade för förslaget. Förstås.

För bara någon vecka sedan, hade jag ett möte med en riksdagsman. Denna, vanligtvis sprudlande människa var så dämpad, att jag undrade varför hen alls hade kommit. Jag listade svek och lögner. Hen bekräftade det ena efter andra. Och krympte lite till. Jag fortsatte: När man är i fyrtioårsåldern, kan man fortfarande tro på framtiden. Men, jag är snart sextio. Jag vet att jag aldrig kommer att få uppleva, att någon av er gör någonting för någon av oss, under min livstid.” (Jovisst, jag hade övat.)

Hen bekräftade, och fortsatte: ”Det är inte bara ni …”

Nej, det är inte bara vi.

Nu ser vi konsekvenserna av den lagtolkning som växte fram under vanvårdsprocessen. Efter #metoo-uppropen har en kvinna dömts. För förtal. Vi vann aldrig vår rätt. I stället ställs nu hela medelklassen inför samma orätt.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér, satt inte i verkställande utskottet, men det gör Lena Micko, ordförande för SKL (Sveriges kommuner och landsting). Regnér blev alltmer marginaliserad, för varje ohemul neddragning hon gav ansikte åt. Det var säkert roligt för henne, att få en sista till intet förpliktande mysstund, med folket i #metoo-uppropen. Men, man åstadkommer inget, genom att vädja till en bifigur.

Som för att bekräfta det, ser vi Eirik Stubø och Anna Takanen, teater-chefer som har blivit så visselblåsta att öronen fladdrar kring huvudet på dem skamlöst ta till efterkrigstidens mest misskrediterade undanflykt: ”Vi visste inte.” Det heter kvinnokamp och att man kämpar för sina rättigheter, eftersom att det faktiskt är en kamp; ett maktspel med få glädjeämne, men desto mer hänsynslöshet, brutalitet och trolöshet.

Redan nästan dag, kastade Regnér in handduken. Tack och hej.

Text Per-Henrik Bartholdsson
Bild Edesta barnhem, 1903, vykort. Fotograf okänd

UTGÅVA 2018:06

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik

Tidningen Kulturens redaktion presenterar stolt MÅNADENS LYRIK.

Av: Tidningen Kulturen
2018:06 | 06 juli, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-07-06

Äntligen fredag, ditt vidunderliga Keith Richards-riff när du behöver det! Korka upp din iskalla findricka och luta dig bakåt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto fr förlaget

"Kärlek är lagen, kärlek styrd av v…

BOK | ”Människan, när hon agerar utan anknytning till resultatet av sina handlingar, börjar uppfylla sin sanna vilja och blir Gud. Kort sagt, bara genom viljeakten, befriad från dubbelhet och "lust av...

Av: Guido Zeccola
2018:06 | 06 juli, 2018

Bild: AnnaKarin Svedberg

Sanning eller lögn i Indien

Annakarin Svedberg minns sina möten med den Indiska premiäministern Indira Gandhi.

Av: Annakarin Svedberg
2018:06 | 05 juli, 2018

Detalj ur omslaget

Diktens ledtrådar

BOK | Jag blir alltid förtjust när jag läser Katarina Frostenson. Det blir jag även när jag läser Sju Grenar. Skandalerna kring henne intresserar mig inte.

Av: Guido Zeccola
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Belinda Graham

Fars lilla tös

SCENKONST | ”Fars lilla tös” är i grund och botten en klassiker, en uppdatering av ”Fars lille påg”. I pjäsen är det 1926 och Hälsingborg stavas fortfarande med ä. Men samtidigt som...

Av: Belinda Graham
2018:06 | 06 juli, 2018

Marina Abramović, The Artist is Present, 2010

Att manipulera genom symbios

Varför är det här konst? Konstnären Marina Abramović ställde frågan i samband med framförandet av verket ”The artist is Present” på MoMa 2010. Ett verk där 1600 personer stått länge...

Av: Karl-Gustav Köhler
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Artikelförfattaren

Reflektioner efter Bologna Children´s Bo…

BOK | Björn Augustsson minns barnbokmässan i Bologna 2018. Han reflekterar över läsande, över barnboken och seriemagasin. Vilka tar ansvaret för barnens läsande idag?

Av: Björn Augustsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Artikelförfattaren

Sonja Åkesson och förortens romantik

Carsten Palmer Schale reflekterar över Sonja Åkessons poesi.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:06 | 06 juli, 2018

Nobelpristagaren, Ted Ström

Bob Dylan - Inte så olik clownen Jac

Bob Dylan är svårfångad. Ofta skiftar han skepnad utan att vara kappvändare. Nobelpriset i litteratur ändrade inte på detta. Dylan uppskattade priset men tog det med ro och talade vid...

Av: Anders Tidström
2018:06 | 05 juli, 2018

Foto: Bo Högrelius, Kinasamling.

I stormens öga: Revolutionens epicentrum

”Han tog av sig glasögonen, torkade dem hastigt med en mjuk duk, satte på sig dom igen, öppnade en låda längst ned i skrivbordet tog en näve och släppte ut...

Av: Benny Holmberg
2018:06 | 05 juli, 2018

Affishbild till verket Cracks 2008. Foto: Gunnar H Stening

SU-EN: brutal skönhet, naturens och krop…

MÅNADENS KONSTNÄR | SU-EN. Min filosofiske vän Per Nilsson har bjudit in mig till Tidningen Kulturen för en presentation av mig och mitt konstnärskap.

Av: SU-EN
2018:06 | 06 juli, 2018

TEST

Poesin betraktad utifrån en obetraktad f…

Med denna essä söker jag delvis en poetisk form utifrån en ordnad princip av fragment, delvis det formlöst fragmentariska i en poesi under ständig rörelse. Båda verksamma i ett världsligt...

Av: Göran af Gröning
2018:06 | 06 juli, 2018

Edesta barnhem, 1903, vykort. Fotograf okänd

Tack och hej

Jag hade sjutton punkter på min lista. Jag ansågs inte ha läst på. Jag tog upp tiden. Men jag tog mitt uppdrag på allvar och insisterade. Mycket var sådant som...

Av: Per-Henrik Bartholdsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Antoni Piotrowski (1853-1924): Smierc Wandy (Vandas död).

”Vi har vandrat i främmande länder”. Dvo…

Den tjeckiske tonsättaren Antonín Dvořák (1841-1904) blev redan under sin livstid internationellt berömd för framför allt sin instrumentalmusik. Som många andra tonsättare hyste han livet igenom en olycklig kärlek till...

Av: Henry Larsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Detalj ur omslaget

Europa mot judarna 1880–1945

BOK | ”Vanlig mänsklig småaktighet kombinerad med rovdrift och ett sökande efter syndabockar var alltså, enligt Aly, tre av de mest avgörande mekanismerna som låg bakom den framtida förödelsen och mordet på...

Av: Elisabeth Brännström
2018:06 | 06 juli, 2018

Detalj ur omslaget

Att söka tillhörighet

BOK | Att konstatera är att det finns flera historiska sanningar, det beror på vem som skriver och formulerar orden. Det är som att lyssna till linden, dess tystnad, viskningar och småpratande...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:06 | 10 juli, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.