Studenter reciterar Florence Nightingale Pledge | Galt Museum & Archives on The Commons 1947

Lytton Strachey & en hemsk - men mäktig kvinna



Stoika Hristova avslutar här sin serie om Florence Nightingale, Vem äger ideérna, med att utveckla Lytton Stracheys kritiska bild av henne.



Läs även de två tidigare essäerna Florence Nightingale och J. S. Mill i Tidningen kulturen, utgåva 3, 2018 samt Vem äger idéerna i Tidningen kulturen, utgåva 2, 2018.”Yet her conception of God was certainly not ortodox. She felt towards Him as she might have felt towards a glorified sanitary engineer; and in some of her speculations she seems hardly to distinguish between the Deity and the Drains.”

 ”Ändå var hennes Gudsuppfattning förvisso inte renlärig. Hennes känslor inför Honom var som gentemot en förhärligad avloppsingenör; och i en del av sina resonemang tycks hon knappast skilja på gudomen och avloppsrören.”

- Lytton Strachey

I  boken Eminent Victorians är Lytton Strachey road av tanken att Florence Nightingale kom på idén att kontakta filosofen John Stuart Mill, sända honom sin religionsfilosofiska bok Suggestions forThought och befalla honom att läsa de drygt åttahundra sidorna, som om Mill inte hade annat att göra, och be honom vara så vänlig att ge sitt omdöme om boken. Mill svarade, ”överdrivet artigt”, Strachey är förvånad, trots att inte ens han tvivlade på att det fanns något på jorden eller ens i himlen, i synnerhet i himlen, som var omöjligt för The Nightingale. Han känner till det svar hon gav tvivlarna:”Men det måste göras!” trots att visa handlingar helt enkelt är bortom det möjligas gräns.

Strachey var pacifist och han tilltalade den unga krigsgenerationen: ”Jag skulle försöka gå emellan med min egen kropp”, var det svar han gav på den klassiska frågan: ”Om tyska soldater försökte våldta din syster, vad skulle du göra?”Lytton Stracheys uppgörelse med sitt viktorianska arv, Eminent Victorinas, publicerades omedelbart efter första världskriget 1918, åtta år efter Florence Nightingales död. Han var en av apostlarna från Cambridge. Han anslöt sig till Bloomsburygruppen som predikade estetikens och den fria sexualitetens evangelium; individen skulle befrias från konventionella familjekonstellationer och de viktorianska plågorna: patriotism, militarism, imperialism, nit, och kristen självgodhet. Strachey var pacifist och han tilltalade den unga krigsgenerationen: ”Jag skulle försöka gå emellan med min egen kropp”, var det svar han gav på den klassiska frågan: ”Om tyska soldater försökte våldta din syster, vad skulle du göra?” Hans bok blev förlösande för de unga vars behov att förlöjliga de viktorianska dygderna och förödmjuka dess idoler var ett nödvändigt steg in i moderniteten. Liksom Strachey kände de vämjelse över devota hyllningsbiografier till minne av de döda. De är, skrev han, lika välbekanta som en begravnings cortege.

Lytton Strachey hade läst Sir Edward Cooks biografi i två delar, The Life of Florence Nightingale, ”två feta volymer” som Strachey skulle ha kunnat skrivit själv, men han var faktiskt glad att han inte gjort det, eftersom det inte skulle ha gjort någon nöjd. Florence Nightingale! Lytton Strachey rös. Hon var en hemsk kvinna – men mäktig, visst, en underbar bok kunde det ha blivit, om hon skildrades cyniskt.

Viktorianerna i allmänhet tycktes honom helt enkelt som en uppsättning pratsamma hycklare. Med ett undantag. Florence Nightingale. Hon var inte the Lady with a fucking lamp, hon var En handlingens kvinna. Hängivna Nightingalefans retar sig på Stracheys sarkasm och blasfemiska blick på helgonet. Är det en gest av självförsvar när han förekommer kritiken och i förordet till Eminent Victorians citerar en mästare: ”Je n’impose rien; je ne propose rien: j’expose”, (”Jag ålägger ingenting Jag föreslår inte något: jag avslöjar”). Stracheys intention är inte att påstå, förklara eller bortförklara. Lytton Strachey attackerar Florence Nightingale för att befria henne och sig själv från myten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Huvudkälla för Stracheys Nightingalebiografi är de två feta volymerna, av Edward Cook. De kom ut 1913, året före första världskriget. Nationell heroism och offervilja hyllades då som nu och Cook skrev om Englands största hjältinna. Florence Nightingale var ”damen med hjärnan”, ett djärvt påstånde vid slutet av den viktorianska eran. Men vem brydde sig om ett helgons hjärna? Alla ville slita i hennes hjärta eller röra vid fållen på hennes krinolin. Cooks biografi blev en succé. Om Nightingales religionsfilosofiska verk Suggestions for Thought, skerv han: ”Unpublished therefore, it is likely, I suppose, to remain. But as it stands it is a remarkable book. No one, indeed, could read it without being impressed by the powerful mind, the spiritual force and (with some qualifications) the literaly ability of the writer. If she had not during her more active years been absorbed in practical affairs, or if at a later time her energy or inclinations had not been impaired by ill health, Miss Nightingale might have attained a place among the philosophical writers of the nineteenth century.”

När Cooks bok publicerades, tre år efter Florence Nightingales död, hade myten om henne för länge sedan uppslukat hennes existens. Nyheten om hennes död, den 13 augusti 1910 skapade en nationell förviring: Va? Död? Florence Nightingale? Hade hon någonsin levt på riktigt?

Lampan som tändes när Florence Nightingale steg in i infernot på militärsjukhuset i Scutari den 4 november 1854 lyste för skarpt för Stracheys känsliga ögon. Medan Cook i samarbete med Nightingales familj samlade fakta om hjältinnan från Krim, gick Lytton Strachey sin egen väg; han blåste ut ljuset och steg in i sitt eget inre för att söka efter Florence Nightingale. Subjektiviteten är sanningen. Hemligheten om människan finns inom varje människa. Bara den aningslöse söker utanför sig själv. Det som krävs för att närma sig en annan människas hemlighet är mod att uthärda vandringen i sin egen själs mörka nätter.

Strachey kände väl till benägenheten att dölja sig bakom fakta. Bakom fakta finns ytterligare fakta in i absurdum. Det är omöjligt att se för alla dessa fakta. Därför söker han bortom det bevisbara. Hans devis är ”diskretion är inte det bästa i en biografi.” Vilket är sant. Strachey ville närma sig Nightingale bortom myten men han gjorde det, omedvetet tycks det, som om han väntade sig att finna ett mysterium. Detta är en sann själavårdares metod att närma sig en människas själ. Men – till skillnad från själavårdaren som diskret och tålmodigt, steg för steg driver det dolda fram i ljuset, det outtalade, det förbjudna, och om det krävs är ”vanvördig” – har Strachey inte evigheten på sig, han går på hänsynslöst, direkt. Han använder inte teologin för att förstå, hans redskap är estetiken. Estetik kan man komma långt med. Förhållandet mellan estetik och etik var ett ämne som höll Florence Nightingales far W.E. Nightingale ständigt upptagen, till dotterns irritation; fadern flydde verkligheten, gömde sig i Platons högre sfärer, medan hon själv vadade i världsliga vädermödor.

Fakta, siffror och diagram var det språk Nightringale själv föredrog. Ändå kände hon väl till både behovet och effekten av att dölja sig bakom fakta, som hon skrev till sin svenska väninna Selma Benedicks: ”Du känner inte till mina ’Umgebungen’ så jag ska inte besvära dig med detaljer därom. Mina brev måste därför skrivas nästan i liknelser, inte som fakta; de måste innehålla mina idéer, inte mina omständigheter.” Men vad är livet förutom idéer? Nightingales vurm för fakta hindrade henne inte från att vara platoniker: ”Är inte våra föreställningar den verkliga värld vi lever i, och det vi kallar verkligheten, den verkliga världen, bara skuggor, som inför våra sinnen representerar det vi säkert vet är sant? Därför känner jag att jag till dig skriver mer verkligt, utan att berätta ett enda faktum, än jag gör till de flesta andra, till vilka jag skriver enbart fakta och ändå inte förmedlar en enda aning om vad jag egentligen känner.”

Det finns ett ställe i Eminent Victorians som tar andan ur mig. Strachey citerar Mrs. Frances Nightingales uttalande om yngsta dottern Florence: ”Vi är ankor som har kläckt en vild svan.” Men den stackars damen hade fel, suckade Strachey: ”Det var inte en svan de kläckte, det var en örn.” Lytton Strachey träffar med en örns precision, så nära mysteriet som det är möjligt. Men konstaterandet stannar vid den estetiska effekten med rovfågeln. Lytton Strachey fann örnen, inte kraften som lyfte den. Det som fick Stracheys sensibilitet att svikta var hans glödgande hat mot religion i allmänhet och den traditionella kristendomen, denna absurda anakronism, i synnerhet. Hatet stoppade honom sekunder från ögonblicket då örnen snittade den tunna gränsen mellan nedstörtning och apoteos. Ansatsen att befria Florence Nightingale ur myten leder till ännu en myt. Men vad gör det?

Lytton Stracheys text glittrar, oh, han är hårsmån från att skapa ett mästerverk. Men, det går inte att närma sig Florence Nightingales liv och verk utan inslaget Gud och utan insikt om det kristna Kenosismysteriet. Lytton Strachey avfärdar Florence Nightingales religionfilosofi på ett banalt sätt; en frusrerad ogift, sexuellt störd, rik och utled kvinnas funderingar kring Guds mysterier, gåtor som ingen hittills, anmärkningsvärt nog, har lyckats lösa.

Det var dessa överklasskvinnor; deras bakgrund, kunskap, kontakter och ofta en religiös övertygelse, som inledde den långa kampen för sociala och politiska reformer.Strachey visste bättre. Det var dessa överklasskvinnor; deras bakgrund, kunskap, kontakter och ofta en religiös övertygelse, som inledde den långa kampen för sociala och politiska reformer. En av dessa kvinnor var Stracheys mor, Jane Grant, senare Lady Jane Strachey. Hon var författare och ledare inom kvinnorörelsen. Hon var med när the National Union of Women’s Suffrage Societies organiserade ”Lermarschen” den 7 februari 1907, en nog så munter marsch enligt de flesta källor, trots vädret. Adliga kvinnor, överklasskvinnor, fabriksarbeterskor, artister, kvinnor från nykterhetsrörelsen, kvinnor från hela landet vadade i lera från Hyde Park till Exeter Hall och viftade med vita och röda näsdukar.

Om kvinnorörelsens historia skulle Ray Strachey, Lytton Stracheys svägerska, skriva i boken”The Cause”; A Short History of Women´s Movement in Great Britain. Kvinnorrörelsen före 1850 var fragmentarisk, skriver Ray Strachey och framåller det paradoxala i att en artonårig flicka näst Gud hade den största makten i England i början på nittonhundratalet, då kvinnan enligt lag var underkastad mannen. Och att en annan flicka, jämngammal med drottningen skulle som en Jeanne d’Arc påstå att hon blev kallad av Gud att rädda människoliv och bli en förgrundsgestalt för kvinnorörelsen. Lady Byron skrev om ”Another force appeared which gave women fresh sanction, namely, the example and the approval of Florence Nightingale.” Ray Strachey är den första som lyfter Nightingale ur myten Helgonet från Krim. Hon gör en lista på sjutton personer, sexton kvinnor och en man, som var samtida med drottning Victoria. De skulle bli kvinnorörelsens förgrundsgestalter i kampen för kvinnors personliga, rättsliga, politiska och sociala rättigheter, ”för halva Storbritanniens befolkning”. Listan börjar med den äldsta, Harriet Martineau, som 1837 var trettiofyra år och slutar med den yngsta, Elizabeth Garrett som då var ett år gammal. Däremellan följer: J.S. Mill, Elizabeth Barrett, Mary Campenter, Caroline Norton, Charlotte Brontë, Marian Evans (George Eliot), Louisa Twining , Anne Jemima Clough, Florence Nightingale, Frances Power Cobe, Barbara Leigh Smith, Frances Mary Buss, Josephine Grey och Emily Davis.

Samma datum som Lermarschen ägde rum, den 7 februari 1907, fast sjuttio år tidigare, hade Florence Nightingale fått sitt uppdrag från Gud, som hon aldrig vek från; Ray Strachey fångade Florence Nightingales originalitet. Nightingale följde inte andras agenda, hon tillhörde ingen grupp, organisation eller falang. Nightingale lyssnade på rösten within inifrån. Hon trodde att en teologi som inte stred mot förnuftet skulle befria mänskligheten, både kvinnor och män, från patriarkatets förbannelse. Nightingales kamp för kvinnors frigörelse var känd under hennes samtid: ” …she was so potent a factor in setting free the energies and aspirations of the female sex.” Hennes unika bidrag till feminismen var en helt ny, radikal syn på både kvinnor och män, skriver Ray Strachey. Mänskligheten behöver frälsare. Det måste finnas både kvinnliga och manliga om världen ska räddas. Ett sådant påstående med religiösa associationer var inte heller på 1850 talet smakfullt. Nightingales betydelse för kvinnors befrielse var känt av hennes samtid. När Nightingales stolthet, St Thomas Training School öppnade dörrarna för kvinnor från alla klasser att utbilda sig till sjuksköterskor, var det många både män och kvinnor som blev förfärade: ”Oh Florence, Florence, you will be the destruction of the young lady class in England & with it, of how much suffering”. Statsmannen Lord E.H Stanley har skrivit: ”Lägg märke till vad Miss Nightingale, genom att bryta vanor och fördomar, har uppnått för sitt kön. Hon har öppnat ett nytt yrke för dem, ett nytt område, ingen som har ägnat sig kvinnofrågan gjort hälften så mycket som Miss Nightingale har gjort.”

Inte ens Lytton Strachey var berfriad från den viktorianska tidsandan och sin ”Umgebungen”.

Hur skulle han kunna vara det? Trots att han och de andra i Bloomsberrygruppen ville tro att det var möjligt. ”De älskade i trianglar men tänkte i kvadrat” har det sagts om dem. Arvet från drottning Victorias tid flöt i deras blodomlopp. Stracheys far, generallöjtnant i den brittiska armén, Sir Richard Strachey förkroppsligade idén om det brittiska imperiet; tjänsteman i kolonin Indien, civilingenjör, ständig sekreterare för styrelsen av Indien, generaldirektör för de bevattningsreformer i Indien, som Florence Nightingale drev fram i en indienreform ett par decennier tidigare. Det är Strachey smärtsamt medveten om, det är det han menar när han skriver att historien om den viktorianska eran kan aldrig blir skriven. Han var ett med den. Han visste för mycket. Det var för tidigt. Eller för sent. Han blev 51 år gammal.

I Stracheys Eminent Victorians, får läsaren intrycket att Suggestions for Thougth skrevs långt efter Krimkriget; långt efter Nightingales bataljer med läkare, generaler, krigsministrar, religiösa fundamentalister, hennes förhandlingar med politiska bisonoxar och tillgivna bråk med känsliga kronhjortar, långt efter hennes reformer; när Miss Nightingale ställt allt till rätta i världen, skriver han, i fråga om hälsotillståndet i den brittiska armén skulle hon nu göra samma goda gärning för mänsklighetens själ, hon var buren av en samling slavar – Miss Nightingale drev några av dem i döden, bland dem sin vän krigsministern Sidney Herbert och poeten Arthur Clough. Miss Nightingale hade även Gud i sina klor, och om Han inte aktade sig skulle hon döda också honom med för mycket arbete. Vad skulle The Nightingale göra nu, efter att ha erövrat världen? Jo, skriva religionsfilosofi! När fan blir gammal, blir hon religiös. Nu var hennes uppgift att rädda själarna från fritänkeri, i synnerhet den arbetande klassens vilsna själar som i allt snabbare takt sögs in i Comtes positivistiska filosofi och Mänsklighetens religion. Det kan inte ha undgått Strachey att Nightingales religionsfilosofiska verk fanns i manus redan 1853 och att hon dedikerade boken till Englands arbetare. Hon stoppade manuset i en byrålåda då hon var 33 år gammal, ett år innan ödet hittade till Harley Street och knackade på hennes dörr och tog henne österut mot kriget. Lytton Strachy har möjligen bläddrat i Suggestions for Thought men han har inte läst Nightingales teodicé. Synd. Han hade blivit road och imponerad. Men i fall han hade gjort det, skulle det inte ha undgått honom att Nightingales kritik av kyrkan, hennes radikala avståndstagande från den konventionella familjen och den traditionella kristendomen, var brutalare än hans eget. I Suggestions for Thought spränger Nightingale den traditionella kristendomens tre heliga pelare, som var tre pålar i Stracheys kött: Skuld. Förlåtelse. Försoning. Vad gäller påståendet att Florence Nightigale drevs av filantropisk nit på grund av leda, skriver hon själv: om läkaren angrep sitt arbete på samma sätt som filantropen angriper sitt, hur många kroppar skulle han då inte ödelägga innan han botade en! För hur utövar folk moralisk aktivitet? Hur engagerar sig människor i sociala frågor? Avlägger visiter i fattigstuggorna, delar ut bröd och soppa. Delar ut avlagda kläder. Predikar för den fattige: ”Sök och du skall finna!” Finna? Vad? Gud? Nej, verkligen! Sök inte för du kommer inte att finna. Gud finns varken i salongen eller i fattigstugan. Det är vägen ut ur salongen och ut ur stugan du skall söka, då först ska du finna – arbete.

Varför slår Strachey sönder kronologin? Han vill uppnå en estetisk fulländning. Vem kan klandra honom för det? Konstnären har alltid rätt. Med konsten skulle Strachey kunna avslöja Gud ifall fenomenet existerade. Men varför leker han Kronos i denna delikata fråga, där kronologin för verkets tillblivelse och syftet med det är avgörande för att närma sig Florence Nightingales liv och verk? Suggestions for Thought är i själva verket en fiktiv självbiografi skriven av en ung kvinna med messiansk kallelse och hela världen mot sig. Hon hade passionen och viljan att hänge sig åt sin kallelse: vara en frälsare och att rädda människoliv. Hon hade intellekt, hängivenhet, moralisk medvetenhet och en plats i samhället där ingen av dessa tre kunde utövas. Hon var som ärkeängeln Mikael utrustad med enorma vingar, som såg ut att kunna bära över himmel och jord: men, varje gång hon försöker lyfta förvandlas hon till sten, fastkedjad vid en piedestal.

Lytton Strachey reducerar Florence Nightingales religionsfilosofiska verk till en desperat överklasskvinnas sökande efter lyckan, som inte står att finna på jorden. Han bagatelliserar, förlöjligar och hånar hennes tro på Gud, han frossar i Miss Nightingales besatthet av Gud och hennes filosofiska ambitioner. Han tycker att The Nightingales sinne var bättre på att dissekera konkreta och motbjudande företeelser i det verkliga livet än att konstruera ett sammanhängande system av abstrakt tänkande. Och sedan utan förvarning drabbas Strachy av någta sidor: ”… in the very midst of the ramifying generalities of her metaphysical disquisitions there is an unexpected turn, and the reader is plunged all at once in to something particular, something personal, something impregnated with intense experience – a virulent invective upon the position of women in the upper ranks of society. Forgetfull alike of her high argument and of the artisans, the bitter creatur rails through pages of close print at the falsities of family life, the ineptitudes of marriage, the emptinesses of convention, in the spirit of an Ibsen or a Samuel Butler. Her fierce pen, shaking with intimate anger, depicts in biting sentences the fearful fate of an unmarried girl in a wealthy household. It is a cri du cæur; and then, as suddenly, she returnes once more to instruct the artisans upon the nature of Omnipotent Righteousness.”

Strachey snappade örnen Nightingale; hennes utpräglade empirism, sarkasm, hennes iskalla blick och totala brist på sentimentalitet, men han var stendöv för den andliga tonen – Lytton Strachey fann empirikern, inte mystikern Florence Nightingale.

Text Stoika Hristova
Bild Huvudbild: Studenter reciterar Nightingale Pledge | Galt Museum & Archives on The Commons 1947

UTGÅVA 2018:04

Кока Б-уа, 10 лет [Public domain], via Wikimedia Commons

Pomperipossa - en saga om förra sekelski…

“Det var en gång för många, många tusen år sen en förfärligt gammal trollpacka, som hette Pomperipossa. Det är inte precis något vackert namn, men ändå är det bra mycket...

Av: Elin Hägg
2018:04 | 04 maj, 2018

Arnold Böcklin

Öar som inte finns

”I boken The Phantom Atlas: The Greatest Myths, Lies and Blunders on Maps har författaren och kartsamlaren Edward Brooke-Hitching gått igenom gamla kartor och berättar historierna bakom många av de...

Av: Mathias Jansson
2018:04 | 04 maj, 2018

Victoria Rixer (detalj). Foto: Anna Ledin Wirén

Kriget, pappa – ett tillförlitligt siffe…

BOK | Parallellrecension 1/2. Marja Beckman har läst Victoria Rixers "Kriget, pappa - ett tillförlitligt sifferminne".

Av: Marja Beckman
2018:04 | 07 maj, 2018

Albert Benoit (enligt texten). Foto: Jean-Pierre Dalbéra [CC BY 2.0] (detalj)

Sèraphine Louis de Senlis – en särling o…

Vad är syftet med Skönhet och Konst? Att leda oss på vägen till vårt innersta hjärta (Fritjof Schoun 1994).

Av: Lena Månsson
2018:04 | 04 maj, 2018

Fotograf okänd. Wikimedia

Slottet i Dalen

” I det där slottet fick jag lära mig att stjäla, slåss, försvara mig. Och tro mig, jag lärde mig allt så grundligt, att jag ingenting har glömt. Tyst som...

Av: Rolf Karlman
2018:04 | 04 maj, 2018

Georgiy Jacobson,

Som en spillra, småkrypens Charlie Rivel

Tidningen Kulturens skribent Bo Bjelvehammar om några av insektsvärldens mindre gycklare.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:04 | 04 maj, 2018

Relaxed Performance

Relaxed Performance

MUSIK | Relaxed Performance är en ny satsning av Göteborgs Symfoniker för att ytterligare tillgängliggöra klassisk musik för alla. Relaxed Performance är ett evenemmang som åtrerkommer med jämna mellanrum på Götebnorgs Konserthus...

Av: Belinda Graham
2018:04 | 07 maj, 2018

Foto: Bengt Berg

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bengt Berg, Inge-Bert Täljedal, Tina K Persson och Robert Halvarsson.

Av: Super User
2018:04 | 04 maj, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-05-04

Äntligen fredag, din empatiske psykolog när mörkret sluter sig kring dig! Släng dig i schäslongen och dra i dig GT:n, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:04 | 04 maj, 2018

Studenter reciterar Florence Nightingale Pledge | Galt Museum & Archives on The Commons 1947

Lytton Strachey & en hemsk - men mäk…

Stoika Hristova avslutar här sin serie om Florence Nightingale, Vem äger ideérna, med att utveckla Lytton Stracheys kritiska bild av henne.

Av: Stoika Hristova
2018:04 | 04 maj, 2018

TEST

Att skriva om döden

Guido Zeccola om sjukdom, liv, död, dans, musik, litteratur och illusionen bakom allt.

Av: Guido Zeccola
2018:04 | 04 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Färgstark och djuplodande skildring av H…

BOK | I maj 1913 steg den unge konstnären Adolf Hitler av tåget i München. Hans mål var att skapa sig en karriär som konstnär, trots att han två gånger misslyckats med...

Av: Elisabeth Brännström
2018:04 | 07 maj, 2018

Jarboe

Intervju med Jarboe 29/3–18

Möt sångerskan, musikern, ljud- och performancekonstnären Jarboe i en epostintervju av Per Nilsson. Jarboe är mest känd för sitt arbete med gruppen Swans under 80-90 talen, men har hela tiden...

Av: Jarboe
2018:04 | 04 maj, 2018

Victoria Rixer (detalj). Foto: Anna Ledin Wirén

Kriget, pappa – ett tillförlitligt siffe…

BOK | Parallellrecension 2/2. Thomas Wihlman har läst Victoria Rixers "Kriget, pappa - ett tillförlitligt sifferminne".

Av: Thomas Wihlman
2018:04 | 07 maj, 2018

Foto: Christofer Psilander

Reflektion runt Svenska akademin och vik…

Trots Svenska Akademiens totala haveri tycks många fortfarande vara övertygade om att litteratur och bokläsning är något livsviktigt. Om inte akademien tar sig samman och fortsätter sitt angelägna arbete så...

Av: Patrik Stigsson
2018:04 | 07 maj, 2018

Tina K Persson

I en klyka av otid

BOK | Någon sade, ”mellan ord och ting ryms all världens filosofi”. Man skulle också kunna säga att mellan ord och tid ryms mycken poesi, inte minst Tina K Perssons senaste diktsamling...

Av: Per Nilsson
2018:04 | 07 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Kärleksord förfallna i förgiftad jord

BOK | Med fullständigt hänsynslösa attacker mot ett kärleksförhållandes till en början uppburna härligheter av känslosamma storheter vilka efterhand blir nedbrutna till korrupta småaktigheter, viljelösa handfallenheter och galna uppbrott, skapar Persson en...

Av: Benny Holmberg
2018:04 | 07 maj, 2018

Detalj ur omslag

Att beträda osäker mark

BOK | Ida Andersen har läst Sabinha Lagouns novellsamling "Koreografi" och möter en debut som utgår från socialrealistiska skildringar av förorten Rosengård (åtminstone som platsmarkör), men som gärna "sveper ut läsaren i...

Av: Ida Andersen
2018:04 | 07 maj, 2018

Cooper Hewitt, Smithsonian Design

Hammock

"Någonting var viktigt, oklart vad – och oklart vad de egentligen gjort när de inte hade uniform." Läs Inge-Bert Täljedals vackra novellett – en minnesteckning över ett skeende och en...

Av: Inge-Bert Täljedal
2018:04 | 04 maj, 2018

Anna Riwkin. Självporträtt som Nefertiti, ca 1930. Moderna museet. [detalj]

- Aimez-vous Anna Riwkin?

Tidningen Kulturens medarbetare, Michael Economou, belyser en av våra stora fotografer från 1900-talet, Anna Riwkin, idag i det närmaste bortglömd, men under sin levnad internationellt uppmärksammad och prisad. På mer...

Av: Michael Economou
2018:04 | 04 maj, 2018

Foto: Privat

Jaget i dikten

Carsten Palmer Schale reflekterar runt jaget i dikten, runt det intressanta med det självbiografiska elementet, men också det allmänt mänskliga.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:04 | 04 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Judarnas krig - en vacker, läsvänlig och…

BOK | Ingemar Lagerström har översatt Josephus ”Judarnas krig”.

Av: Ivo Holmqvist
2018:04 | 07 maj, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts