Albert Benoit (enligt texten). Foto: Jean-Pierre Dalbéra [CC BY 2.0] (detalj)

Sèraphine Louis de Senlis – en särling och pionjär inom den äkta naiva konsten



Vad är syftet med Skönhet och Konst? Att leda oss på vägen till vårt innersta hjärta (Fritjof Schoun 1994).



Många konstnärer inom modernismen inspirerades av barnteckningar och den spontana uttryckskraft man tycker sig finna i dem. Detta sågs som en befrielse från de traditionella normerna för konstskapande. Dessa äkta naiva konstnärer beskriver verkligheten genom att ta fram sin inre värld eller uppfattning av och reaktion på verkligheten. Förutom Picasso är Rousseau, Paul Klee och Chagall några av dem som sökte det oskuldsfulla och naiva. Det talas idag ibland om särlingen i konsten, den som inte målar vare sig för framgången eller för rikedomen. De naiva konstnärerna bildar ingen riktning inom den moderna konsten. Obekymrat och spontant skapar de sant naiva målarna ur sitt hjärtas längtan.

Att vara outsider eller särlings ­­- konstnär innebär utanförskap, dessa konstnärer placeras oftast utanför samhällets tjänst, eftersom de bryter mot vissa sociala överenskommelser.Att vara outsider eller särlings ­­- konstnär innebär utanförskap, dessa konstnärer placeras oftast utanför samhällets tjänst, eftersom de bryter mot vissa sociala överenskommelser. Kännetecknande för dem är extrema, mentala tillstånd, okonventionella idéer och fantasivärldar. De äkta naiva konstnärerna är utpräglade individualister, konstnärligt oskolade målare och skulptörer som funnit sin stil och förblivit vid den och de vänder sig ofta inte direkt till en publik eller bekymrar sig om andras uppfattning.

I 1900-talets konsthistoria nämns Henri Rousseau (1844–1910) ofta som naivismens fader. Starkt bidragande till hans genombrott var den tyske konstkritikern Wilhelm Udhe, som året efter Rousseaus död gav ut den första monografin över konstnären och arrangerade en stor retrospektiv utställning i Paris samma år. Udhe, som bosatt sig i Paris, engagerade sig fram till slutet av 1920-talet i några målare som han presenterade tillsammans med Rousseau på en utställning 1928 i Galerie des Quatre Chemins i Paris som ”Målarna av det heliga hjärtat”: postinspektören Louis Vivin (1861–1936), trädgårdmästaren André Bauchant (1873-1958) cirkusartisten Camille Bombois (1883–1970 samt städerskan Séraphine Louis de Senlis (1864–1934). ”De fem stora” har man sedan dess kallat dem i den naiva konstens moderna historia.

Den kvinnliga konstnären Séraphine Louis, vars artisnamn blev Séraphine de Louis (från byn där hon levde) målade spektakulära stilleben av blommor och frukter med en påfallande intensitet och mättade färger i början av 1900–talet. Förutom boken Funf primitive Meister av Wilhelm Uhde har jag läst en mycket vackert illustrerad biografi Séraphine Louis skriven av Hans Körner och Manja Wilkens som kastar nytt ljus över de biografiska detaljerna och ger en god inblick i denna säregna kvinnas inre värld. Författarna har studerat människan bakom konsten och tecknar en mycket personlig bild av hennes alternativa verklighet.      

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Séraphine Louis som föddes 1864 i Arcy i Frankrike växte upp under enkla förhållanden. Hon miste sin mor när hon var ett år gammal. Fadern gifte om sig men dog innan hon var sju år. Fattig, ensam, utan föräldrar, tog en äldre syster hand om henne. På prästens förslag gick hon i skolan från tioårs–ålder och var en begåvad men ensam elev. Efter några års skolgång började hon arbeta som fåraherde men fick 1881 sköta hushållsgöromål hos nunnorna i ett kloster i Clermont i Oise. Från 1901 arbetade hon som hembiträde hos välbärgade familjer i Senlis. Hon var flitig, anspråkslös och starkt troende, men kände sig som en udda, främmande fågel, hånad och utstött. Naturen blev hennes tröst och tillflykt, där hon pratade med blommor och träd. Under en av sina ensamma vandringar fick hon en uppenbarelse av Jungfru Maria som uppmanade henne att börja måla. Därefter kom ett flertal visioner av den himmelska trädgården där hon skådade det gränslösa, hämtade kraft och inspiration. Känslor av förvissning och hänförelse ersatte oro och ångest. Förutom naturen var det rosettfönstren i den medeltida kyrkan som gav henne ingivelse och stimulans.

Sèraphine städade och tvättade på dagarna men på nätterna flydde hon in i en fantasivärld av skönhet och målade överjordiskt vackra blommor på allt som fanns tillgängligt; papper, tallrikar, krukor och vaser. Men varifrån kom denna kraft och hur kunde hon skapa med sådan färgglädje och friskhet? Denna lilla oansenliga kvinna hade ett stort uttrycksbehov. Hon drevs av starka inre krafter men kände sig lycklig och fri när hon målade och kom in i extas. Kreativitet kan vara ett lyckligt sätt för begåvade människor att lösa inre konflikter och spänningar. Mystikern Evelyn Underhill (1875–1941) skrev 1911 att inspiration förmodligen har sitt upphov i det omedvetna, där de bästa och de sämsta sidorna av människan är belägna. Alla intuitiva människor är begåvade med väldiga, omedvetna krafter som kan göra henne till ett geni, en galning eller ett helgon.

Den äkta särlings-eller outsiderkonstnären, kännetecknas framför allt av en spontan kreativitet.Den äkta särlings-eller outsiderkonstnären, kännetecknas framför allt av en spontan kreativitet. Konsten kom över Séraphine som en uppenbarelse. Att måla var för henne som för van Gogh en affektladdad handling, hon målade i trance. Hon var kallad till att skåda och förkunna det eviga. Visioner och andra drömsyner upplevs ofta av individen som så betydelsefulla att de helt dominerar över den yttre verkligheten. Skillnaden mellan ett dyrkat helgon och en utstött galning tycks ofta ha betingats uteslutande av omgivningens reaktioner. Detta framgår också av vårt språkbruk. Vad som av mystikern och hans accepterande omgivning kallas uppenbarelse eller vision kan med psykiatriskt språkbruk kallas en hallucination.

År 1912 var Wilhelm Udhe på genomresa i Senlis och av en händelse råkade han få syn på ett stilleben som målats av Sèraphine. Han häpnade inför den sällsamma, levande skönheten hos detta verk som sannerligen inte handlade om dekorativt blomstermåleri. Konstkritikern Udhe såg denna okända konstnärs talang och uppmuntrade henne. Han understödde henne med pengar, försåg henne med större dukar, färger och annat som hon behövde för att kunna ägna sig helt åt måleriet. Uhde köpte upp allt och därmed kom hon i en ekonomi som hon aldrig hade haft. Dessutom fanns nu en person som respekterade och beundrade henne.  

Séraphine fortsatte att måla flammande, orangeröda buketter som växte till väldiga fantasiträd, varmt solgula, exotiska blommor som i färg och intensitet påminde om van Goghs solrosor. Inspirerad av bibliska berättelser, citerade hon Bibeln och sjöng psalmer när hon målade och den yttre världen upphörde att existera. Hon skapade några sällsamt mystiska, detaljerade kompositioner med blommor, fjädrar och Guds allseende öga. I ändlösa variationer upprepades dessa märkliga, bisarra blomsterbuketter och gudomliga frukter från det paradis Séraphine drömde om. För även om hennes bilder är maniska upprepningar av stiliserade blom- och bladornament är de samtidigt också arabesker av en inre uppenbarelse, ett slags blomhieroglyfer. Att måla var en religiös rit, Séraphines målningar var ett svar på det gudomliga.

En vän till målaren Albert Guillaume och VD för konstnärernas samfund i Senlis bjöd in Séraphine att ställa ut tillsammans med lokala konstnärer i stadshuset 1927. Uhde läste om utställningen och reste till Senlis och blev betagen av tre målningar, en syrenbukett i lila i en svart vas, ett körsbärsträd och en tredje med förgyllda vindruvor. Allt tycktes ha vuxit ur den himmelska trädgården. Uhde frågade henne hur allt detta vackra kommit till. Men fick till svar att det var en hemlighet liksom hennes inspiration. Allt hon avslöjade var: ”Jag målar som jag ber, det finns ingen skillnad, jag målar framför allt på natten när staden sover. Mina stilleben är som en gåva till Gud och Jungfru Maria, frukterna är från paradiset”. Hennes stilleben eller nature morte, står inte för död natur, snarare levande och förhöjd.

Séraphine målade sensationellt stora tavlor fyllda med förunderligt, lysande, levande, blommor, men även dadelpalmer och fikonträd – tropisk vegetation. Konsten kom över henne som en uppenbarelse. Tack vare försäljning och det ekonomiska stödet från Uhde kunde Séraphine fokusera på sin målning och uppleva sin mest kreativa fas mellan 1928 och 1930. Resultatet blev mästerverket L´Arb du Paradis som ger associationer till Livets träd som ständigt bär frukt och floden symboliserande Livets vatten. Uhde menade att denna målning är ett under av skönhet och han såg i den vad Kandinsky kallar ”den inre nödvändigheten”. Strax efter tillkom den mest expressiva av hennes målningar La Séreaphine bleu. De stora konstverken kan aldrig riktigt förklaras. Vi kan njuta av dem men aldrig förstå hemligheten. Troligtvis har hon i dessa senare målningar inspirerats av den exotiska flora och fauna som finns i de Franska kolonierna. Som källa nämns, i biografin, missionssystrarna von Saint – Joseph de Cluny med vilka Séraphine varit i kontakt under sin tid i klostret. Detta strider mot Uhdes bild av den isolerade konstnären som uteslutande målade efter sitt hjärta.      

Målningarna växte i storlek, blev annorlunda, ondskefulla ögon stirrade från blommorna, oroande tentakler lurade bland bladen. Färgerna blev alltmer raffinerade, motiven komplexare, tentakler sprutade från granatäpplena, vilket ingav obskyra känslor. Men vi har en dragning till det oförklarliga, mörka, skrämmande. Galenskap sägs vara människans gudomligaste känsla. Mellan galenskap och helighet är det lite som skiljer. Men år av ensamhet och fattigdom förändrade Sèraphine. En dag slocknade allt ljus och all glöd i hennes drömmar. Inre demoner hemsökte henne och hon kämpade med en dubbel personlighet å en sidan den blygsamma: ”Det är så svårt, jag är gammal och kan ingenting,” å andra sidan paranoia och storhetsvansinne. Uhde var i ekonomisk nöd i samband med den globala krisen och kunde inte hjälpa henne mer. Hon fantiserade om giftermål med en prins, jungfrufödsel, köpte bröllopskläder, möbler och husgeråd, skuldsatte sig och förkunnade jordens undergång. Med diagnosen kronisk psykos, blev hon intagen på mentalsjukhus, där hon tragiskt avslutade sina dagar 1942.

Kombinationen schizofreni och konst har grundligt utforskats under hela 1900–talet. Hans Prinzhorn (1886–1953) förenade i sin person esteten och vetenskapsmannen. Han var konsthistoriker och psykiater och framförde en metafysisk teori om bildskapandet. Enligt denna finns det hos varje människa en bildskapande kraft. Han ställde sig frågan om denna kraft hos riktiga konstnärer är besläktad med de sinnessjukas skapardrift. Prinzhorn var den förste som på allvar studerade den här typen av konst som även byggde på en samling av det som idag kallas Outsider Art. Han ansåg att det inte är förenligt med äkta bildskapande att ge en korrekt avbildning av omvärlden. Hans huvudtes är att ett konstverk uteslutande skall bedömas efter sin uttryckskraft eller sin vitalitet. Den kan avläsas som ett själens uttryck. Prinzhorns bok Bildnerei det Geisteskranken väckte stor uppmärksamhet och studerades framför allt i konstnärskretsar. Den blev en inspirationskälla för Picasso, Klee och Ernst. För surrealisterna i Paris blev den något av en bibel.

Konst av schizofrena beskrivs som bisarr, absurdistisk, surrealistisk men också som djärv, fri, nyskapande i formspråk och associativ kraft, som ett drömspråk skilt från det vanliga.Konsten bör i stället för att återge verkligheten – skapa en verklighet. Konst av schizofrena beskrivs som bisarr, absurdistisk, surrealistisk men också som djärv, fri, nyskapande i formspråk och associativ kraft, som ett drömspråk skilt från det vanliga. Att skapa kan vara ett sätt för begåvade individer att lösa inre konfliketer och spänningar. Det finns forskare som ser det psykotiska genombrottet som ett kaotiskt och ofullgånget försök att bli en person när den utvecklingsmässiga och känslomässiga grunden saknas. De menar att orsaken till den mentala störningen läggs under tidiga uppväxtår och anses finnas i familjekonstellationen, ytterst i sambandet mellan mor och barn. Detta stämmer väl in på Sèraphine, vars mor dog när hon endast var ett år.

Åtskilliga stora konstnärer har lidit av fullt utvecklad sinnessjukdom, vanligen schizofreni eller manodepressivitet som numera kallas biopolär sjukdom. Det finns förvisso en länk mellan kreativt skapande och vissa psykiska sjukdomar. Strindberg, Van Gogh, Hill och Munch är några av vår kulturs mest kreativa personer som är kända för sina tragiska livsöden eller sin ovanliga livsstil. Det är inte minst historien om framstående personer som håller idén om kreativitet och galenskap levande, även om vissa vetenskapliga studier också antyder ett samband. Idén är lika gammal som vår civilisation. ”Inget stort geni utan ett stråk av galenskap”, lär den grekiske filosofen Aristoteles ha sagt.

Kanske är den sinnessjuke den enda friska i ett sjukt samhälle? Séraphine var en fri själ som både såg och skapade skönhet i en vardag präglad av hårt kroppsarbete, fattigdom och utanförskap. Hon var ännu en av de begåvade, kvinnliga konstnärerna som under sin livstid hamnade i skuggan av manliga konstnärer. En annan fransk framstående konstnär var skulptrisen Camille Claudel (1864–1947) som levde samtidigt, mest känd som musa till Rhodin.

Sèraphine var i likhet med andra naiva konstnärer autodidakt, vilket betyder att vara fri från auktoritära system fri från konventioner och tillfälliga värdenormer. Hon var en fri själ som såg och skapade skönhet och sinnlighet i en vardag präglad av kroppsarbete och fattigdom. Hon levde ett liv i sorg, smärta och längtan, sökande efter andlighet, ett sätt att härda ut, där den religiösa konsten blev ett utryck för en högre makt.

Hennes verk finns på Musée Maillol i Paris, Musée dárt de Senlis, Musée dárt naif i Nice och i Musée d´Art moderne Lille Métropole i Villeneuve- d´Ascq.

Text Lena Månsson
Bild Albert Benoit (enligt texten). Foto: Jean-Pierre Dalbéra [CC BY 2.0] (detalj)

UTGÅVA 2018:04

Tina K Persson

I en klyka av otid

BOK | Någon sade, ”mellan ord och ting ryms all världens filosofi”. Man skulle också kunna säga att mellan ord och tid ryms mycken poesi, inte minst Tina K Perssons senaste diktsamling...

Av: Per Nilsson
2018:04 | 07 maj, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-05-04

Äntligen fredag, din empatiske psykolog när mörkret sluter sig kring dig! Släng dig i schäslongen och dra i dig GT:n, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:04 | 04 maj, 2018

Detalj ur omslag

Att beträda osäker mark

BOK | Ida Andersen har läst Sabinha Lagouns novellsamling "Koreografi" och möter en debut som utgår från socialrealistiska skildringar av förorten Rosengård (åtminstone som platsmarkör), men som gärna "sveper ut läsaren i...

Av: Ida Andersen
2018:04 | 07 maj, 2018

Arnold Böcklin

Öar som inte finns

”I boken The Phantom Atlas: The Greatest Myths, Lies and Blunders on Maps har författaren och kartsamlaren Edward Brooke-Hitching gått igenom gamla kartor och berättar historierna bakom många av de...

Av: Mathias Jansson
2018:04 | 04 maj, 2018

Victoria Rixer (detalj). Foto: Anna Ledin Wirén

Kriget, pappa – ett tillförlitligt siffe…

BOK | Parallellrecension 2/2. Thomas Wihlman har läst Victoria Rixers "Kriget, pappa - ett tillförlitligt sifferminne".

Av: Thomas Wihlman
2018:04 | 07 maj, 2018

Georgiy Jacobson,

Som en spillra, småkrypens Charlie Rivel

Tidningen Kulturens skribent Bo Bjelvehammar om några av insektsvärldens mindre gycklare.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:04 | 04 maj, 2018

Victoria Rixer (detalj). Foto: Anna Ledin Wirén

Kriget, pappa – ett tillförlitligt siffe…

BOK | Parallellrecension 1/2. Marja Beckman har läst Victoria Rixers "Kriget, pappa - ett tillförlitligt sifferminne".

Av: Marja Beckman
2018:04 | 07 maj, 2018

Foto: Privat

Jaget i dikten

Carsten Palmer Schale reflekterar runt jaget i dikten, runt det intressanta med det självbiografiska elementet, men också det allmänt mänskliga.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:04 | 04 maj, 2018

Studenter reciterar Florence Nightingale Pledge | Galt Museum & Archives on The Commons 1947

Lytton Strachey & en hemsk - men mäk…

Stoika Hristova avslutar här sin serie om Florence Nightingale, Vem äger ideérna, med att utveckla Lytton Stracheys kritiska bild av henne.

Av: Stoika Hristova
2018:04 | 04 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Judarnas krig - en vacker, läsvänlig och…

BOK | Ingemar Lagerström har översatt Josephus ”Judarnas krig”.

Av: Ivo Holmqvist
2018:04 | 07 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Kärleksord förfallna i förgiftad jord

BOK | Med fullständigt hänsynslösa attacker mot ett kärleksförhållandes till en början uppburna härligheter av känslosamma storheter vilka efterhand blir nedbrutna till korrupta småaktigheter, viljelösa handfallenheter och galna uppbrott, skapar Persson en...

Av: Benny Holmberg
2018:04 | 07 maj, 2018

Albert Benoit (enligt texten). Foto: Jean-Pierre Dalbéra [CC BY 2.0] (detalj)

Sèraphine Louis de Senlis – en särling o…

Vad är syftet med Skönhet och Konst? Att leda oss på vägen till vårt innersta hjärta (Fritjof Schoun 1994).

Av: Lena Månsson
2018:04 | 04 maj, 2018

Anna Riwkin. Självporträtt som Nefertiti, ca 1930. Moderna museet. [detalj]

- Aimez-vous Anna Riwkin?

Tidningen Kulturens medarbetare, Michael Economou, belyser en av våra stora fotografer från 1900-talet, Anna Riwkin, idag i det närmaste bortglömd, men under sin levnad internationellt uppmärksammad och prisad. På mer...

Av: Michael Economou
2018:04 | 04 maj, 2018

Detalj ur omslaget

Färgstark och djuplodande skildring av H…

BOK | I maj 1913 steg den unge konstnären Adolf Hitler av tåget i München. Hans mål var att skapa sig en karriär som konstnär, trots att han två gånger misslyckats med...

Av: Elisabeth Brännström
2018:04 | 07 maj, 2018

Кока Б-уа, 10 лет [Public domain], via Wikimedia Commons

Pomperipossa - en saga om förra sekelski…

“Det var en gång för många, många tusen år sen en förfärligt gammal trollpacka, som hette Pomperipossa. Det är inte precis något vackert namn, men ändå är det bra mycket...

Av: Elin Hägg
2018:04 | 04 maj, 2018

Foto: Christofer Psilander

Reflektion runt Svenska akademin och vik…

Trots Svenska Akademiens totala haveri tycks många fortfarande vara övertygade om att litteratur och bokläsning är något livsviktigt. Om inte akademien tar sig samman och fortsätter sitt angelägna arbete så...

Av: Patrik Stigsson
2018:04 | 07 maj, 2018

TEST

Att skriva om döden

Guido Zeccola om sjukdom, liv, död, dans, musik, litteratur och illusionen bakom allt.

Av: Guido Zeccola
2018:04 | 04 maj, 2018

Cooper Hewitt, Smithsonian Design

Hammock

"Någonting var viktigt, oklart vad – och oklart vad de egentligen gjort när de inte hade uniform." Läs Inge-Bert Täljedals vackra novellett – en minnesteckning över ett skeende och en...

Av: Inge-Bert Täljedal
2018:04 | 04 maj, 2018

Fotograf okänd. Wikimedia

Slottet i Dalen

” I det där slottet fick jag lära mig att stjäla, slåss, försvara mig. Och tro mig, jag lärde mig allt så grundligt, att jag ingenting har glömt. Tyst som...

Av: Rolf Karlman
2018:04 | 04 maj, 2018

Jarboe

Intervju med Jarboe 29/3–18

Möt sångerskan, musikern, ljud- och performancekonstnären Jarboe i en epostintervju av Per Nilsson. Jarboe är mest känd för sitt arbete med gruppen Swans under 80-90 talen, men har hela tiden...

Av: Jarboe
2018:04 | 04 maj, 2018

Foto: Bengt Berg

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar månadens urval av lyrik, av Bengt Berg, Inge-Bert Täljedal, Tina K Persson och Robert Halvarsson.

Av: Super User
2018:04 | 04 maj, 2018

Relaxed Performance

Relaxed Performance

MUSIK | Relaxed Performance är en ny satsning av Göteborgs Symfoniker för att ytterligare tillgängliggöra klassisk musik för alla. Relaxed Performance är ett evenemmang som åtrerkommer med jämna mellanrum på Götebnorgs Konserthus...

Av: Belinda Graham
2018:04 | 07 maj, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.