Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin
  • 2018:02
  • Publicerad:

Vem äger idéerna?



Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i sin bok Det andra könet?”



Hundra år efter Simone de Beauvoirs födelse skrev Åsa Moberg boken Hon var ingen Florence Nightingale. Moberg fann att dessa två kvinnor hade en given plats i var sitt århundrade. De hade samma ideal om det goda samhället, jämlikhet mellan könen, de var båda mot kolonialism och för länders nationella frihet. Moberg fann att jämlikhetsidén som är Beauvoirs filosofiska och politiska grund verkar vara identisk med Nightingales teologiska tolkning av Guds vilja: ”Hennes Gud var en feministisk befrielsegud, och enligt Nightingales mycket moderna idéer kunde Guds vilja utrönas med hjälp av statistiken.”

Kan det vara möjligt att Beauvoir inte kände till Nightingale?Kan det vara möjligt att Beauvoir inte kände till Nightingale? Det tvivlar Moberg på. Virginia Woolfs bok Ett eget rum nämns av Beauvoir. Moberg visar att Det andra könet är tydligt inspirerat av några sidor i Woolf bok, där Nightingale är nämnd: ”See Cassandra, by Florence Nightingale, printed in The Cause, by Ray Strachey.” Moberg finner det märkligt om Beauvoir inte skulle ha frågat efter en bok om kvinnorörelsen i grannlandet när hon skrev Det andra könet. Men om hon läste Ett eget rum måste hon ha lagt märke till existensen av Nightingales feministiska pamflett Cassandra, skriver Moberg.

Vid översättningen av Det andra könet, fann Adam Inczèdy-Gombos, Åsa Moberg och Eva Gothlin att Beauvoirs sätt att citera kvinnliga föregångare ofta var lika orättvist eller förminskande som i fallet med Virginia Woolf: ”I sin lilla bok Ett eget rum.” Varför? Moberg vill förstå. Avundsjuka? Woolfs påstående: ”It is fatal for anyone who writes to think of their sex. It is fatal to be man or woman pure and simple; one must be woman – manly or man – womanly.” verkar ha inspirerat Beauvoir i allt hon skrivit, men citatet finns inte att finna i Det andra könet. Hur är det möjligt att Beauvoir lyckas undvika att citera Woolfs funderingar kring bristen på pengar och hur detta påverkar kvinnors skapande? Ville Beauvoir framstå som den första kvinnan som skrev om ekonomi och arbete som de viktigaste faktorerna för kvinnors befrielse? Hade Simone de Beauvoir trots förtigandet av Florence Nightingale läst Cassandra?

Nightingale skrev Cassandra under ”det förlorade året” 1851, hon hade passerat de trettio. Det hade gått fjorton år sedan Gud kallade henne, hon hade valt bort kärlek och äktenskap för sin kallelses skull men inte räknat med den förtvivlan som skulle drabba henne när hon avvisade mannen hon älskade. Flera av hennes nära vänner hade dött. Familjen blev hennes fiender och fångvaktare och Gud själv höll sig undan. När Kristus var lika gammal hade han stigit över tröskeln och gått ut i världen för att rädda människoliv, skriver Nightingale, hans krig med familjen var över, hennes verkade aldrig ta slut. Nu var hon en gammal trettioårig kvinna med enda önskan. Att få dö. Nightingale lät Cassandra sjunga ut sin förtvivlan och fortsatte arbeta på det som skulle bli ett religionsfilosofiskt verk, Suggestions för Thought, med huvudteman: KVINNA FAMILJ RELIGION en glödgad triangel då som nu. Boken är i själva verket självbiografi skriven av en kvinna i total kollision med klass, kön och konventioner som, helt lagligt, höll henne i slaveri. Hennes psykosociala analys är brutal: Familjen och samhället utnyttjar individen för sina egna syften, plundrar henne på tid och kraft, kväver hennes vilja att leva och fullfölja sin kallelse. Vad hjälper det en kvinna att vara intelligent, bildad, begåvad, passionerad, fylld med lust att skapa, hon har vingar men hennes fötter är kedjade vid hemmets nav, fast i konventionens korsett och utmattad av samhällets likgiltighet för hennes lidanden. Vad har hon för val? Hemmadotter eller hustru? Om hon gifter sig hon får dubbelt så mycket av det hon redan har i hemmet – plus en man och hans familj. Om hon stannar hemma blir hon allas slav. Hemmadotter eller hustru, vad har en kvinna för möjligheter att skapa ett mästerverk? I båda fallen är hon ekonomiskt beroende, hon äger inte ett pund. Gift eller ogift, familjen kräver lydnad, rånar kvinnan på tid, mördar hennes själ, kväver hennes kreativitet. Kvinnans talanger och visioner slösas bort i plikter som oftast är dåliga vanor: det skriande sociala livets omätliga krav på umgänge, det evinnerliga skrivandet till så kallade vänner, tvånget att behaga och briljera i salongerna – men, med måtta. Det finns inte någon enhet mellan kvinnan så som hon utvecklas inombords och så som hon manifesterar sig utåt. Hon bryts ner. Hur hon än försöker hävda att plikt inte handlar om att offra sitt liv för andra utan är en drivkraft att göra livet bättre för varandra blir hon anklagad att vara självisk, rebellisk mot Gud, förakta ”naturens ordning” och för att hon aldrig tycks vara nöjd och tacksam. Hur ska hon kunna vara tacksam mot människor som förslavar henne? Hur ska hon kunna älska någon som kväver hennes ande, drivkraften för kreativitet som Gud själv har gett henne? I Nightingales befrielseteologi Gud och kvinnan har ett gemensamt; båda är systematiskt förtryckta, missbrukade och utnyttjade. Båda måste befrias från patriarkatets slaveri.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Män blir genier, kvinnor dilettanter”, skriver Nightingale och utvecklar en psykosocial analys för att få svar på frågan varför det är omöjligt för en kvinna att bli en Michelangelo.

”Män blir genier, kvinnor dilettanter”, skriver Nightingale och utvecklar en psykosocial analys för att få svar på frågan varför det är omöjligt för en kvinna att bli en Michelangelo. Hon börjar med ett på hennes tid allmänt accepterat påstående, att kvinnan av ”naturliga skäl” är underlägsen mannen och därför kan aldrig bli ett geni. Nightingale analyserar både den ogifta och den gifta kvinnans förutsättningar att skapa ett mästerverk; Mrs A har en Michelangelos begåvning. Hon har trots familj, äktenskap och barn passion och en vilja stark nog att visa vad hon förmår. Varför kan Mrs A aldrig bli en Michelangelo? På grund av ”materiella” problem inte ”mentala.” Mrs A saknar Michelangelos gynnsamma materiella förutsättningar. Mrs A lider av brist på egna pengar. Alla hennes tillgångar har tillfallit hennes man. Hon har brist på tid, brist på pengar och brist på eget rum. Hon har aldrig en halvtimme, med undantag av ”odd moments” innan alla har stigit upp eller efter det att alla har gått och lagt sig, som hon kan kalla sin egen utan rädsla att såra och väcka vrede. Under dagen hon har inte tid att tänka färdigt en tanke. Hur ska hon kunna skapa ett mästerverk utan tid att tänka? Utan minsta chans att komma in i ett ”state of mind” där hennes idéer kan flöda fritt? Det händer allt som oftast att hon önskar sig ett brutet ben. Mrs A får ingen uppmuntran, inget stöd eller förståelse från sin omgivning: Kära du! Tror du att du är en Michelangelo? Ja, varför inte? Men, kan någon föreställa sig Michelangelo springa upp och ner för stegen i Sixtinska kapellet för att stänka lite färg här och lite där i all hast på stulna stunder? Det håller inte. För eller senare Mrs A tvingas ge upp sin dröm. Hon resignerar. Hon tar på sig tvångströjan. Hon dör långt innan den fysiska döden kommer och gör slut på hennes utdragna lidande.

Virginia Woolf refererar till Cassandra: ”If a woman wrote, she would have to write in the common sitting-room. And, as Miss Nightingale was vehemently to complain, – ’women never have an half hour that they can call their own’ – she was allways interrupted.”

Men Ett eget rum bygger inte bara på sidor från Suggestions för Thought, utan också i hög grad på Nightingales teser om kvinnors bristande förutsättningar för kreativitet under den victorianska tiden finns återgivna i Woolfs feministiska klassiker. I Ett eget rum, finns en Mrs A, Judith Sheakspeare, en uppdiktad syster till William Sheakspeare. Hon är lika begåvad som sin bror, lika passionerad i teater och dikt, men varför blev hon inte en Sheakspeare? Främst därför att hennes kön stod i vägen för henne. Judiths öde under den Elizabethianska eran, frustrationen att inte få utöva sin konst, vägran att gifta sig, de manliga kollegernas bortstötning, för att inte tala om hånet. Skriva? Vad skall det tjäna till att du skriver? Ja, allt var fientligt inställt mot henne, hon kunde inte ens komma i närheten av den”sinnesstämning” som erfordras för att frigöra det som kan finnas i ens hjärna och hjärta. Det var på grund av materialla svårigheter, inte mentala, skriver Woolf. Brist på eget rum. Brist på ett eget lugnt rum, brist på uppmuntran och brist på omgivningens respekt för hennes skapande, och Woolf utvecklar en lysande analys varför det är så svårt, om ens möjligt för en kvinna att skriva ett mästerverk. Woolf vill veta varför den begåvade Judith Sheakspeare inte kunde bli en Sheakspeare. Till skilland från sin bror, vars levnadsförhållanden var gynsamma, han behövde inte be andra om lov att dikta, han hade inget behov av att bevisa något, inget tvång att predika, hota eller anklaga någon, inga agg eller antipatier; alla dessa frättande krafter som tar ens tid och kraft; hans sinne var ohämat, idéerna flödar fritt och obehindrat ur honom, fick hans syster inte minsta chans att ägna sig åt det hon var ämnad för. Maktlösheten slukade henne. Liksom Nightingales Cassandra som till slut gav upp och dog, orkade Judith Shakespeare inte kämpa. Hon tog sitt liv. Okänt på vilket sätt. Hon fyllde kanske fickorna med stenar och steg sakta ner i River Ouse.

Mrs A finns också i Beauvoirs Les écrits de Simone de Beauvoir, där Beauvoir analysererar varför en kvinna inte kan bli en Giacometti: ”Il n’y a pas besoin d’un gros effort d’imagination pour se représenter ce que serait le sort d’une femme qui essaierait d’imiter Giacometti: on la mettrait à l’asile, ou en tout cas on la tiendrait pour folle.”

Men, varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i Det andra könet? Är det kanske för att Simone de Beauvoir inte hade något till övers för religion och allra minst för religiösa kvinnor från de högre klasserna, skriver Moberg.Men, varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i Det andra könet? Är det kanske för att Simone de Beauvoir inte hade något till övers för religion och allra minst för religiösa kvinnor från de högre klasserna, skriver Moberg. Det kan också vara en medveten eller omedveten bortstötning av det som uppfattas som förnuftsvidrigt.

Vad skulle Nightingale säga om att hennes Mrs A, via Ray Strachey upptäcktes av Woolfs Judith Sheakspeare och fångades av Beauvoirs kvinnliga Giacometti? Denna evolutionistiska återvinning av erfarenhet, begåvning och kreativitet illustrerar en av Nightingales teologiska principer; den enskilde äger inte idéerna, vi utnyttjar och utvecklar dem i den tid och samtid som vi lever i. Florence Nightingale skulle svara: Det var varken The Nightingale, Woolf eller Beauvoir som uppfann Mrs A. Det var den kvinnliga mänsklighetens mödosamma slit och erfarenhet som hade föregått dem.

Text Stoika Hristova
Bild Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin


UTGÅVA 2018:02

Sauna. CCO-PD

ur Bastudikterna

Skribenten och konstkritikern Mathias Jansson om bastuns alkemi.

Av: Mathias Jansson
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration ur John Boyle O'Reilly's Athletics and Manly Sport, 1890.

Evolutionen och den globala xenofobin

Hur kan vi förhålla oss till moraliska dilemman? Carsten Palmer Schale om etik, evolutionära tendenser, och några till synes paradoxala motsättningar mellan överlevnad och levnad.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Mats Olofsson

I Österrike firas 100-årsminnet av Wiene…

Det är nu ett helt sekel sedan det dåtida Wiens mest berömda konstnärer; Otto Wagner, Egon Schiele, Gustav Klimt och Koloman Moser avled. Författaren Lilian O. Montmar skriver till minnet...

Av: Lilian O. Montmar
2018:02 | 02 mars, 2018

Zuzanna Ginczanka på 1930-talet. Okänd fotograf

Zuzanna Ginczanka och Non omnis moriar

Skribenten och översättaren Jurek Hirschberg om den polska poeten Zuzanna Ginczankas levnadsöde. En berättelse om ett sällsamt möte mellan dikten och lagen. Om att beröva världen ett liv och för...

Av: Jurek Hirschberg
2018:02 | 02 mars, 2018

Florence Nightingale (beskuren). Foto: Goodwin

Vem äger idéerna?

Det var i Paris i samband med hundraårsminnet av Simone de Beauvoirs födelse i januari 2008, som Åsa Moberg ställde frågan: ”Varför nämner Simone de Beauvoir inte Florence Nightingale i...

Av: Stoika Hristova
2018:02 | 02 mars, 2018

Göteborgsbaletten. Foto: Anne Edelstam

Nordisk dansfestival i Paris

SCENKONST | Uppfriskande eller skandalöst - beroende på tro och åsikt, men definitivt omvälvande för samtliga åskådare. Ann Edelstam har besökt Nordisk dansfestival i Paris.

Av: Anne Edelstam
2018:02 | 05 mars, 2018

Foto: artikelförfattaren

Staten är inte din kompis

När staten slår fast det alla ska vara överens om, värderingar, politik eller idéer som inte kan ifrågasättas, när staten talar om för oss vad som är gott, godkänt, bra...

Av: Patrik Stigsson
2018:02 | 02 mars, 2018

Detalj

Ord ur ett mörker

BOK | Bo Bjelvehammar har läst Mare Kandres samlade dramer och möter ett författarskap som präglas av ett egensinnigt och rakt språk, och av författarens stora förmåga att blottlägga människans...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:02 | 05 mars, 2018

Clitemnestra y Egisto a punto de matar a Agamenón. Pierre-Narcisse Guérin, 1817.

Orestien & dysfunktionens antika röt…

I vad mån präglas våra värderingar av det vi kallar klassisk bildning och hur skaffar vi oss ett frigörande perspektiv? Författaren Annakarin Svedberg återvänder till den grekiska tragedin och reflekterar...

Av: Annakarin Svedberg
2018:02 | 02 mars, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-03-02

Äntligen fredag, din hjälpande psykolog när själen din värker! Korka upp buteljen och let´s go till partyplaneten, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:02 | 02 mars, 2018

Foto: Bokfink1 (pixabay)

Diktens platser och föremål

BOK | Platser, föremål och situationer avtecknas i dikten genom betraktelser av konkreta händelser som blir till minnen och reflektioner. Sebastian Andersson om Inge-Bert Täljedals senaste diktsamling.

Av: Sebastian Andersson
2018:02 | 05 mars, 2018

Ett informationsmöte om imperiet

SCENKONST | Anna Bergqvist imponeras av Turteaterns Visit Qo’noS! En föreställning som vecklar ut sig i ett Star Trek-universum, och presenteras som ett informationsmöte om imperiet Klingon och dess kultur...

Av: Anna Bergqvist
2018:02 | 05 mars, 2018

Georg Schöbel (1860 - 1941) : An Allegory of Destiny (1898)

Ödet

Vilken del av tillvaron står i vår makt och vilken gör det inte? Finns det en mening i det som sker eller är allt en trasa? Författaren och idéhistorikern Michael...

Av: Michael Azar
2018:02 | 02 mars, 2018

Illustration av Utagawa Kuniyoshi, 1798 - 1861 (beskuren).

Yōkai: Obehagligheter på japanska

Spöken, finns dom? Konstnären Carl-Erik Engqvist tar oss med österut i en kulturhistorisk genomlysning av det Japanska fenomenet Yōkai.

Av: Carl-Erik Engqvist
2018:02 | 02 mars, 2018

En grundlig genomgång av Ulysses

BOK | Hans-Evert Renerius ger en grundlig genomgång av Göteborgs Universitets antologi En dag i Dublin – Om James Joyce Ulysses.

Av: Hans-Evert Renérius
2018:02 | 05 mars, 2018

Detalj ur bokomslaget.

Om ovidlådenhet

BOK | Försöket till ett riktigt liv behöver inte leda till ett avståndstagande från samtiden utan kan också innebära ett levande i samtiden, med förmågan till avstånd. Läs Gunnar Lundin...

Av: Gunnar Lundin
2018:02 | 05 mars, 2018

TEST

Breven till en död vän

Det är du och jag nu, inga andra. Du och jag, som tecknar personliga porträtt genom dödande erfarenheter som är de avgörande elementen i en avancerad överlevnadskod.

Av: Cecilia Persson
2018:02 | 02 mars, 2018

Norrlandsoperan i Umeå. Foto: Hanka (Wikimedia)

Birgit Berndt, en dansens makthavare med…

Politiskt engagemang är synligare än på länge i den svenska kulturvärlden. På Norrlandsoperan i Umeå märks det tydligt i det program som nu är i full gång på dansscenen. Birgit...

Av: Nancy Westman
2018:02 | 02 mars, 2018

Olof Palme, 1968. Foto: Pressens Bild/Scanpix

En samhällsomvandling på lång sikt

BOK | Tomas Wihlman har läst Henrik Berggrens 68 och funnit en beskrivning av hur en långsiktig samhällsomvandling där ungdomsrevolt, konst, litteratur, fritid, arbete och religion har påverkat det svenska...

Av: Thomas Wihlman
2018:02 | 05 mars, 2018

Illustrationer: Gerd Aurell

Till mitten hunnen

Till mitten hunnen är ett offentligt verk beställt av Statens konstråd för häktet i Umeå 2016. Verket består av en väggmålning i en korridor, en skrift med intervjuer samt en...

Av: Gerd Aurell
2018:02 | 02 mars, 2018

Lavskrika. Foto: Ron Knight (CC BY 2.0, Wikimedia commons)

Spjutkastaren med passion för lavskrikor

Går det att leva i en symbiotisk relation med naturen? Rolf Karlman om en anmärkningsvärd relation mellan en stor människa och en liten fågel.

Av: Rolf Karlman
2018:02 | 02 mars, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Poesi av Michael Economou, Guido Zeccola, Alekfucksia Braunisch Cosmos och Per Nilsson.

Av: redaktionen
2018:02 | 02 mars, 2018

Två nordiska snillen

Två nordiska snillen

MUSIK | Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men, visst finns musikaliska genier än idag och livs...

Av: Belinda Graham
2018:02 | 05 mars, 2018

Orpheus Piazza della Vittoria MAR Palermo. Foto: Wikimedia

Orpheus och den mystiska läran

Var finns poesin? Guido Zeccolas om den mystiska diktkonsten som situerad i skärningspunkten mellan det Apolloniska och Dionysiska – mellan kultur och natur.

Av: Guido Zeccola
2018:02 | 02 mars, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Mike Disfarmer. Fotograf. 1884 - 1959

Uppsala Konsert Kongress har under våren 2011genomfört ett antal konserter. Bland de framträdanden som annonserats på helsidor i dagspressen lade jag märke till Bill Frisell. Han omtalades som gitarrgeni och ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 29 april, 2011

Funderingar kring teodicéproblemet

Teodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 27 november, 2012

Förstå världen nya hot mot yttrandefriheten foto Thomas Wihlman

Reflektioner kring en Östersjöfestival och yttrandefriheten

Östersjöfestivalens fokus är musik, kompletterat av frågor av stor betydelse för regionen som miljön och ledarskap. Under den sistnämnda temarubriken rörde sig det panelsamtal som Tidningen Kulturen var och lyssnade ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 08 september, 2016

Viva Roberto Rossellini! Viva Ingrid Bergman!

Filmen Stromboli av Rossellini visades också på Stortorget en historisk plats i Gamla Stan. Här en sekvens med Ingrid Bergman, i bakgrund ses Nobel Museet. Bild: Paolo Grana Viva Roberto ...

Av: Mirva Huusko | Allmänna reportage | 08 september, 2006

"Barockbuskis" på Drottningholmsteatern

Samarbetet med operahögskolan fortsätter efter förra årets framgång med "Cosi van tutte" och det är helt i sin ordning. Det gav mersmak.  Det är bara det att denna gång sätter ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

Direktören som också är aktör och regissör

 Foto: Marika Hansson Direktören som också är aktör och regissör Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till ...

Av: Yvonne Granath | Scenkonstens porträtt | 04 december, 2007

Poetmöte på Stockholmcentral

Det var midsommarafton 1987 och jag var på väg hem från Uppsala till föräldrarna i Gnosjö. Med fullpackad ryggsäck och glassklassikern Sandwich i min högra hand tog jag sikte på ...

Av: Bruno Franzon | Gästkrönikör | 29 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.