Pressbild
  • 2018:01
  • Publicerad:

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt



SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.



Manus: Alexandra Loonin
Regi och scenografi: Katja Seitajoki
Fotograf: José Figueroa
Ljusdesign: Ronald Salas
Ljuddesign: Magnus Larsson
Skådespelare: Py Huss-Wallin, Josephine Wistedt

Speltid: 80 minuter ingen paus
Spelas 20/1 – 4/2

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt
Orionteatern (Dramalabbet)

Scenen behåller sin symboliska svärta genom hela föreställningen, men scenbilden förändras ändå skickligt – utan att bli övertydligt - genom ljus.

Dramalabbet, som just nu spelar på Orionteatern, kallar ”Det rasar” för en kollektiv sorgeakt. Kollektivt ska vi under åttio minuter få känna, rasa av och bearbeta den sorg som gestaltas genom ett relativt stort antal fragmentariskt berättade sorgeupplevelser. Endast Py Huss-Wallins återfunne och förlorade San Fransisco-bror återkommer nästan musikaliskt repetitivt genom föreställningen, och ältas i så många olika varianter tills smärtan väl nästan i slutet har läkt ut. I övrigt är det många små korta och sakligt berättade moment av sorg som nästan som ett pärlband spelas upp för oss.

Scenlösningen är genomgående mycket enkel. Ett svart rum, en publik som sitter nära och bitvis deltar i sorgebearbetningen. Två svartklädda skådespelare sitter inledningsvis på svarta stolar, sprättar svarta kuvert och handhar svarta föremål. Scenen behåller sin symboliska svärta genom hela föreställningen, men scenbilden förändras ändå skickligt – utan att bli övertydligt - genom ljus. José Figueroas vackra fotografier ackompanjerar och tydliggör de olika berättelserna.

Sorgeberättelserna, alltid i jagform, gestaltar olika vinklar på sorg. De handlar om död, övergrepp, utanförskap, förlust och separation. Berättelserna är bitvis mycket tunga, men ”Det rasar” håller sig alltid på rätt sida om det melodramatiska och föreställningen blir därmed mycket effektiv och gripande. Den korta speltiden, knappt en och en halv timme, gör att publikens koncentration hålls uppe genom hela föreställningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mellan de personliga anekdotiska vittnesmålen om tung och ofattbar sorg lättas stämningen upp av musik och koreograferade inslag. Vi får se modernistiskt koreograferad dans, men också flåshurtiga aerobicssteg och musikvalet överraskar genomgående,  bl.a. med en klagosångsversion av ”Die Mauer” och Bonnie Tylers ”It´s a heart ache” som publikkaraoke. Det är ett mycket skickligt balanserande på gränsen mellan tungsinne, svärta och igenkännande skratt vi får bevittna. ”Det rasar” är faktiskt, sitt mycket tunga ämne till trots, en för alla sinnen mycket njutbar föreställning. Mycket beror detta på det fina skådespeleriet. Såväl Py Huss-Wallin som Josephine Wistedt gör synnerligen fina insatser föreställningen igenom. Framförallt kan dock Josephine Wistedts skickliga uttryckskonst lyftas fram. Hennes utbildning som mimskådespelare kommer synnerligen väl till sin rätt här.

”Det rasar” lyckas väl med att vara den kollektiva sorgeakt den enligt programbladet vill vara. Kanske har katharsis, ett av den traditionella teaterns absoluta grundbegrepp, sällan fungerat så väl som här, men ännu mer än renad känner jag mig faktiskt glad och upplyft efter att ha sett ”Det rasar”. Föreställningen behandlar tunga ämnen, men på ett allt annat än tungsint sätt.

Text Anna Bergqvist

UTGÅVA 2018:01

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

Illustration: © Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-23

Äntligen fredag, din frälsare och välgörare när den dåliga smaken hånflinar dig rakt i ansiktet! Häll upp GT:n och sedera dig duktigt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 23 februari, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
2018:01 | 26 januari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Läs utgåvans ledare

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.