Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan
  • 2018:01
  • Publicerad:

Patrick Modiano på flykt



Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.



I den bundenheten, eller fångenskapen, finns sedan friheten.

Efter två romaner, där hans fingeravtryck finns men ännu inte den konstfärdiga hand som blivit ett redskap för en personlig motivkrets, publicerar Patrick Modiano på Éditions Gallimard 1975 Villa Triste.  Där finns tonen och stilen. Han är då trettio år och skriver sig bakåt i tiden om en yngling som är arton. Det är i juni, den första sommar­månaden 1961, på en liten semesterort vid gränsen till Schweiz. Artonåringen är under det antagna namnet ”Victor Chmara” på flykt undan en inkallelseorder till striderna i Algeriet. Han är en intellektuell med konstnärliga ambitioner. Först bor han med sin enorma koffert och tre resväskor på hotell Les Tilleuls och senare flyttar han till en den unga skådespelerskan Yvonnes svit på L’Hermitage. Än finns bara habituéerna där, men snart kommer semester­firarna och den ”lilla hålan” lever upp för att sedan på hösten sjunka ner i den inskränkta småstadens förvecklingar.

Här vid sjöstranden, med simavstånd till Géneve, når han en sorts trygghet som emellanåt störs av rädslan för spioner. De nya vännerna, Yvonne och den åtta år äldre ”doktorn” René Meinthe upplever sommaren tillsammans. Det tycks bara finnas en dag, eller ett dygn. De är ”kungar för en dag”. Victor, som nu antagit titeln greve, går in för att ”bara intressera sig för likgiltiga ting, kläder, böcker, music-hallprogram.”

Schweiz står av tradition alltsedan Voltaire för friheten. Dit kan man fly, inte ens kofferten och resväskorna behöver följa med, för att slippa svårigheterna och utmaningarna eller förföljelserna i sitt hemland. Nu, 1975, konstaterar den trettioårige berättaren: ”Men då visste jag inte att Schweiz inte finns.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Villa Triste är historien om ett uppskjutande. Victor finns i zonen innan man måste välja, och varje handling får betydelse för vem man blir, vilka vänner man får, arbetet, make eller maka, så att man snart är bunden till sitt öde. – I den bundenheten, eller fångenskapen, finns sedan friheten.

Zonen innan vad vi kallar ödet tar vid blir i de senare verken ett bestående tema. Människor och miljöer är mycket närvarande. Men eftersom det är i minnet blir det en därvaro. Patrick Modiano destillerar eller renar minnet så att man får essensen – och lär sig ett sätt att minnas. Det handlar om stunder i 18-20-årsåldern då stämningen var en annan och ”det låg något i luften”. Det är stigarna till därvaron han är så skicklig att spåra upp.

Så räddas ungdomens avgörande stunder ur det töcken som åren lagt över dem. De gyllene stunderna kan bidra till att bestämma något av livets värde. Men för artonåringen Victor har de ännu inte socialiserats, ty han har ännu inte valt en väg, ett öde. De gyllene stunderna socialiseras först i minnet.

”Det var en julimorgon, sådan som jag senare aldrig har upplevt.”  Och på besök hos Yvonnes farbror, den trötte, skeptiske bilmekanikern, önskar han att kvällen ska vara i oändlighet. Han får höra att han är full av entusiasm, ”I er ålder är man förstås full av entusiasm.”  Detta ser farbrorn, men inte Victor. Modiano upptäcker det i minnet.

I Meinthes villa: ”Jag har aldrig senare upplevt timmar som har varit så innehållsrika och samtidigt gått så långsamt som dessa. Jag har hört att opium har en likadan effekt, men jag tvivlar på det.”

Den nyfunna trion lever med Yvonnes svarta och vita Grand danois, flegmatisk och ”melankolisk”, som en gren av den habsburgska kejsarfamiljen. Här finns ungdomens stämningar – underbara krogbesök, privata tillställningar, allt uppfattat som en sorts preludier, det ”riktiga” livet, det stora livet, väntar ju om hörnet.

Som vi vet var dessa händelser och stämningar uppblandade med osäkerhet, frågor, identitetssvaghet, rollspel. (Sådant blir mer centralt i de senare romanerna och i försöket att förstå föräldrarna i den själv­biografiska Stamtavla 2005.) Men här blir pinsamheter­na, blygheten, de tillfälliga sällskapssuccéerna, ett förstoringsglas. Människor och miljöer från därtiden får i minnet en ny betydelse. ”Don’t critizise what you can’t understand” (Bob Dylan).  Hos Modiano är det tvärtom: det är först den äldre, mogne mannen, som kan börja förstå de personer som han, när han levde med dem, var för ung för att förstå. Och: han var för ung för att uppskatta sin ungdom.

Ändå är det inte, i snäv betydelse, fråga om nostalgi. Den entusiasm som fanns hos den individ som från barndomens sömngångarliv, inklusive dess mardrömmar, och pubertetens misärer och dramatik, vaknat till intellektuell medvetenhet och en osäker men varm häpenhet inför sin sina vänners potentialitet, behöver inte vara förlorad.

I Stamtavla framgår att 18-åringen Victor har likheter med Patrick Modiano, vars far var jude från Saloniki. Victor Chmara utger sig för att vara son till en greve från Alexandria. Modianos mor var en B-skådespelerska som uppträdde i boulevardkomedier och mindre filmroller, liksom Yvonne. Victor är på flykt från samhället. I de senare romanerna, som ofta utspelas i Paris under den tyska ockupationen 1941-45, är huvudpersonerna liksom hans far judar på flykt undan nazismen, förföljda av hemliga överlöpare och angivare.

Flykten, uppbrottet är temat; men därtill en djup tillit. ”Vissa hemlighetsfulla varelser – alltid desamma – står som vaktposter vid varje korsväg i vårt liv.”

Så fortsätter det alltså i de senare romanerna att handla om människor på flykt i noggrant beskrivna och angivna miljöer.

Så fortsätter det alltså i de senare romanerna att handla om människor på flykt i noggrant beskrivna och angivna miljöer. De är illusoriska – och ibland reella – dokumentärer över mer en eller mindre anonym, över en av dessa tiotusentals som inte får en röst. Snart är man hemtam i stämningen Modiano. 

I Lilla smycket (2001) är motivet mindre de gyllene stunderna än ett försök från författaren att förstå sin barndom och uppväxt; han tycks ta sats inför självbiografin. Stamtavla handlar om barndomen och föräldrarna (som han först nu tycks se), med samma detektiva metod som i romanerna. Men här talar han ”med andan i halsen”. Den blir en redovisning, och efter läsningen bekräftas att man lär känna en författare, eller en konstnär, lika väl, och ofta bättre, i hans verk än i hans själv­biografi.

I Dora Bruder  (1997) finns ytterst knapphändiga dokument att utgå ifrån om en ung judisk kvinnas väg från en internatskola i Paris till Auschwitz. Men Modiano lyckas. Kanske är det hans starkaste roman? Av Stam­tavla vet vi att föräldrarna, som inte hade tid för sitt barn, långa perioder placerade Patrick på internatskolor. Den erfarenheten delar han med Dora Bruder. Detektivarbetet efter det förflutna får en torrhet över sig som därför desto starkare och oemotsägligare blottar det väsentliga i tillvaron, som i breven från en ung man som i ett uppehålls­läger väntar på transport till Auchwitz utan att ännu veta om att detta är slutet. Breven skrivs under ett par dagar före transporten. De kommer inte att nå sina adressater. Modiano fann dem i ett bokstånd på Vänstra stranden i Paris.

Text Gunnar Lundin
Bild Frankie Fougan (foto)


UTGÅVA 2018:01

Foto: Daniel Gran. Bearbetat.

Det ofattbara

Carsten Palmer Schale om "Det otänkbara som omger tankarna och det outsägliga som befinner sig bortom orden."

Av: Carsten Palmer Schale
2018:01 | 25 januari, 2018

Friedrich Kuhlau

Friedrich Kuhlau och hans danska trollfl…

För första gången sedan 1838 framförs nu den tysk-danske tonsättaren Friedrich Kuhlaus opera Lulu från 1824 på Det Kongelige i Köpenhamn. Operan har samma litterära förlaga som Mozarts Trollflöjten, men...

Av: Henry Larsson
2018:01 | 25 januari, 2018

Marie Buhr. Foto: Privat

Morgon i brunnen

Morgon i brunnen är en ömsint berättelse med dov underton som kretsar kring en kris i en kärleksrelation. Historien sträcker ut sig i tiden och rör sig i två riktningar...

Av: Marie Buhr
2018:01 | 25 januari, 2018

Att följa ordens tyngd

BOK | Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

Foto: Stefan Hammarén

Dekadenta oaser

Hur kan man se på dasset? Vad ska förväntas? Författaren Stefan Hammarén har promenerat kring i jakt efter en kulturhistorisk exposé av förgänglighet bland bekvämlighetsinrättningar från förr och nu, från...

Av: Stefan Hammarén
2018:01 | 23 januari, 2018

Pressbild

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt

SCENKONST | Anna Bergqvist har sett Dramalabbets kollektiva sorgeakt "Det rasar" - åttio minuter av känslor och rasande sorg.

Av: Anna Bergqvist
2018:01 | 26 januari, 2018

Beskuren originalillustration. Av: Gerd Aurell

Ariadnes röda tråd

Vilka var, eller "är", Minotauren, Theseus, och Ariadne? Per Nilsson undersöker myten genom att följa Ariadnes tråd tillbaka ner i labyrinten...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 21 januari, 2018

Illustration: © Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-02

I veckans Fredagsbön avhandlas bl a psykologkonferensen, detta veritabla helvete på jorden.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 02 februari, 2018

Foto: Sepher Goodarzi

Homage till Homar / Performance Art Berg…

Månadens konstnär Gustaf Broms: Två verk, Homage till Homar och verk ur Performance Art Bergen.

Av: Gustaf Broms
2018:01 | 25 januari, 2018

TEST

Månadens urval av lyrik

Redaktionen presenterar stolt månadens lyrik.

Av: Per Nilsson
2018:01 | 26 januari, 2018

Patrick Modiano i Stockholm under Svenska Akademiens presskonferens 2014. Foto: Frankie Fougan

Patrick Modiano på flykt

Minneskonst. Hos Modiano upptäckte Gunnar Lundin en annan minneskonst än hos Freud och Proust. Alla tre judar.

Av: Gunnar Lundin
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustration: Gerd Aurell

Non serviam

Att falla ifrån, att välja avgrunden, att skriva livets lägsta med de högsta ord. Att inte tjäna...

Av: Per Nilsson
2018:01 | 23 januari, 2018

Foto: Författaren

Gående läsningar: En introduktion

Om gåendet som estetisk praktik och den ömsesidiga relationen mellan kroppar och städer.

Av: Sebastian Andersson
2018:01 | 25 januari, 2018

Bild: Kristina Nilsdotter

Fredagsbönen | 2018-01-26

Fredagsbönen besvarar den här veckan en undran som kommer från det absolut innersta av Västebottens inland, Botsmark.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 25 januari, 2018

Illustratör: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-02-16

Äntligen fredag, din räddare i nöden! Ut från jobbet och på med mysoverallen, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 16 februari, 2018

TEST

Minneskorridoren & tankeperrongerna

Reflektioner över minnenas färdvägar och människans subtila väntan på tankarnas perronger.

Av: Benny Holmberg
2018:01 | 25 januari, 2018

© Kristina Nilsdotter, 2018

Fredagsbönen | 2018-02-09

Äntligen fredag, din räddning undan arbetsveckans mördande famntag! Tagga ner och korka upp, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:01 | 09 februari, 2018

Läs utgåvans ledare

Ur arkivet

view_module reorder

”Nu vill mormor ha champagne!”

Det börjar redan på planet. Vi sätter oss rätt långt bak tillsammans med de andra rökarna. Avsikten med resan är uttalad. Jag och Barbro Svensson – kanske mer känd som ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 13 januari, 2012

En långpromenad längs med Broadway Del 2

Välkommen att följa med på en lite personligt hållen vandring genom New York, som vi påbörjar på Broadway på Upper West Side, en av Manhattans mest välmående stadsdelar. Här bor ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 januari, 2012

Carl von Clausewitz och kriget

I Sverige publiceras sällan intressanta krigshistoriska och krigsteoretiska studier, men en sådan undantagsbok är Europas krig. Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut av Alf W ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer | 05 juli, 2014

Dostojevskij

Dostojevskijs Dubbelgångaren

Av den ryska 1800-tals litteraturen har nog Dostojevskijs romaner mest att säga vår tids människa (i det som skulle utvecklas till existentialism och vår moderna psykologi, samt de destruktiva krafterna ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 11 juli, 2016

I vattnets trädgård

Air. Luft på det engelska tungomålet.Air. Vatten på det indonesiska.På det språklösa tungomålet är de varandras motsatser, varandras jämlikar.   En mörkt natt tog Dewi Kadita till flykten efter att ha blivit ...

Av: Klas Lundström | Resereportage | 08 december, 2011

En ung Ezra Pound. Foto: Wikipedia

Ezra Pound – kritikern och läraren (I)

Ezra Pound som kritiker, förmedlare, översättare, lärare, upptäckare, vän. Carsten Palmer Schale undersöker 1900-talets litteräre gigant.

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 09 september, 2015

Cao Fei stillbild ur filmen Haze and Fog (2013).

Den zombifierade samtidskonsten

Zombierna har de senaste åren invaderat kulturen. De dyker upp överallt i böcker, filmer, serier och dataspel. Inte ens de gamla klassikerna går längre säkra. Jane Austens roman "Stolthet och ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 december, 2015

Med hjärtat i halsgropen

Samhället jag har landat i är mig främmande. Inte därför att jag inte talar språket eller känner till staden jag besöker. Jag har varit här ett otal gånger förut, men ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 15 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.