Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.



Vart, vart bär minnesstudier

och mystikens flytande kasus hän?

Kärleken som inte vill ont i

idéernas osjälviska tjänst:

människofrågor, trostvivel,

filosofiska grubblerier när

metafysikens som ledde fel

räddhågset vinkas farväl till och

darrar i en älskads frånvaro

lika närvarandes som kunskapens

röda äppelsaft i munnen

blöta läppar av livsrötternas ohämmade

livskraft, så som ljusets morgongåva

en vinternatt i januari och snö är en

snöflinga när tecknet för vitheten

nedtecknades och förevigades

på arabiskans virvlande snurrande

klarhet utan att riktigt förstå hur

den sortens rengörande temporalis

sker i undermedvetna strömmars översättande

spegelspråk och Svarta Madonnas

poesi är evighetens predikande

sanning om hur allting hänger samman

när det osanna faller ihop


Det är bara den vackraste

drömmen om kärleken som

har ett solsken som hindrar

lyckan att försvinna förtvina

i det bottenlösa mörkrets

motsägelsefullhet och rädslorna

tagit makten över det rätta och sanna

för att livslögnerna lärt oss att

lyckan är undantag och att älska

och leva liv så som livet älskar oss

och Gud själv har tänkt ut


Alla namnens ogenomtränglighet

språkets stumma otillräcklighet

bländande ljus i nedstörtade änglars

suddiga tecken, chiffer och modus

klagoropsmurens saffran och myrra

och när Messias återvänder skall

vi fråga vid porten om det är

första eller andra gången

Messias vill döma eller förlåta

och alla bokslut rivas upp

och historien skrivas om


Stenhjärtans hjärtlöshet strömmar

genom ljusets pulserande och taktfasta

skapelsesyns hjärta: vit oblat rött blod

genom årstidernas dagar och nätter

den trofasta kärlekens eviga mysterium

väntar tålmodigt den hållbara grunden

på att fönstren skall öppnas

och livet stänger dörren till

förflutenhetens motsägelsefulla grimaser

i trolösheten avgrunder av likgiltighet

inför det verkliga ljusets ljus


Simmat därifrån som när en

murken bryggbräda går itu

och någon fastnar med foten

och är rädd att falla i sjön, sjunka

fallandet faller föll fallit sjönk

metet i insjön och sjöjungfruns

pärlemorsånger så tänker jag

mig något mycket vacker som

kom över mon med drömmen

det imaginära dröm drömmens

drömmar om verklighet som

är språk spraket sprakar oss

underjordens vägar leder

ledljus eldsljusviskare

underjordens drömspråk


Flyktvägarna ruskade om

sorgearbetets logiska sublimerings

principer och omkullkastade

resan målets och vägens turordning

smält frusit tinat smälter töar

regn snö regnfall snöflingor

som om Gud bryskt klev in och

skrev en rebus i limbiska systemet

skar av förbindelserna och knöt

osynliga irisrötter på ryggraden

när kroppen gav en hastig regnbågsblick

och gick in i mörkrets ingenmansland

med en ljuslykta som slocknade

på bron till andra sidans svar


Som ett själens tysta regnets språk

föll kyrkoårets färger och målade de

gråa hustaken himlen och träden

främlingen som korsade sina spår

satta och räknade livets bitterljuva sanningar

och tände ljus efter ljus

för att se om svage Messias

hade överlevt falska profeters läppbekännelser

självutnämnda hovpredikanter i egots tjänst

vita morgonen

violetta kvällen

gröna ögonblicken

svarta nätter

röda lyckostunderna


Som ett själens tysta regnets språk

pågående begrundan av intet och

varats kris som föder närvaron

och vaknade i existensen

där ingenting fanns kvar mer

än själens tysta regnets språk

och poesin som berättade om

resan vägarna kryckorna och stavarna


Beskära kubiska formers messianska frön

så att ljuset slår rot i markens grödor

inte kväst, inte tuktat, inte aga, inte mejslat

orört ljus utan begärens upptuktelse

regndropparna dropp droppar regn regnar

retuscherar stora större bristers behov

att se mig jag är lustgårdens

höga visa är jag i mitt liv jag

äger livet gör jag i mig

förskönar tillvarons bräckliga fasader

jag äger livets ljus gör jag

historiens änglars tysta tårar

när tidens vålnader och spöken

omedvetna trampade sönder

Messias sådd i upplysta teckens ljus


Ljuset låg och ruvade på de gyllengula äggen

i skuggan av landskapets rastställe

och förelöparen trädde leende ut ur bilden,

vinkade farväl och på återseende med

dikter bilder och toner

ontologiska begär kvider av

heliga eldars lust som dansar

i konens talande stumhet

och kärleken är en komet

som far genom mörkret

rakt in i varat och intets

röda flammande heta hjärta

vita vithetens snöfall kristaller snön faller

ljusets antologi genom sekler

en och samma berättelser

glimtar mellan husen och raderna

i lönndom och uppenbarad

som i folksagan eller en glömd

dikts magnum opus i Samarkand


Omkring ljuset i ljuset

upplöstes grundfärgerna

som om avföring kletade

ner Chagalls vita dukar

och likstankens rosa verklighet

omkring ljuset i ljuset

döda själars demoniska röster

uppenbarade sig i

klara grundfärgerna

i ljuset omkring ljuset

som födelse och död

slutit en pakt i ljuset

omkring ljuset


Tsunamin dödsvågor

krossar allt i sin väg

och sönder borta husen

döda barnen och djuren ligger

på sandstranden och liken guppar

som trasdockor på vågorna

hjärtat är det som ska överleva

bultande trofasta röda hjärta

får inte bli ett sönderslaget hus

som sjunker till havets botten

röda bultande hjärtat får inte

krossas av de väldiga dödsvågorna

rött blod färgar havet och

sen stillade sig havet

dödsvågorna drog sig tillbaka

Text Cecilia Persson
Bild Odilon Redon, Ofelia (beskuren).
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.