Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra



BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.



Köp Pandemiernas tid – om covid-19, andra farsoter och hur vi kan förhindra dem  hos bokus.com
Debora MacKenzie
Översättare: Hans O. Sjöström
Pandemiernas tid – om covid-19, andra farsoter och hur vi kan förhindra dem
Ordfront

Jag skriver dessa rader i Stockholm, som just nu, i december 2020, har blivit en av Europas värst covid-19-drabbade städer. Intensivvårdsplatserna är fyllda; dödstalen stiger. Stockholmarna julshoppar, intar adventsfika och afterwork. Samlingen och vi löser det tillsammans-andan har omärkligt förbytts i ett slags vardagsförnekelse, hörbart ackompanjerad av omvärldens förkrossande kritik mot den kollapsade svenska strategin och en sjunkande tilltro till myndigheter och politiker. Jag söker förklaring på varför vi plötsligt inte är bäst i världen, utan tvärtom, hamnat bland de sämsta, och ställer frågan om de andra länders verklighet i denna krisvinter. Varken nyhetsrapporteringen eller djuplodande populärvetenskapliga artiklar kan till fullo besvara min fråga. Kan det finnas bredare förklaringar till det svenska misslyckandet än senfärdigheten, önskan att både äta kakan och behålla den, och optimistiska ansträngningar att i skarpt läge kvickt komma med en äkta svensk uppfinning som snabbt förändrar kartan, i likhet med kullager, dynamit och IKEA?

Deborah MacKenzies bok ger många pusselbitar till den globala bilden av covid-19 och är samtidigt en ovärderlig guide i moderna pandemiers historia och de globala strategierna för hanteringen av dessa. Sammanfattningsvis är det en bitter läsning om det globala misslyckandet att stoppa covid-19 medan tid var. Men författaren sår optimism, just när den behövs som bäst. Hon är en framstående vetenskapsjournalist med människans sjukdomar som specialitet.

"MacKenzie berättar utförligt denna vår tids skrämmande saga. Så tidigt som 2004 upptäckte den kinesiska forskaren Shi Zhengli, i folkmun "fladdermuskvinnan", hos fladdermöss ett virus som liknade SARS"

Pandemiernas tid är det som bokbranschen kallar för en snabbok. Snabböcker skrivs när ämnet fortfarande är brinnande aktuellt. MacKenzie använder själv denna beteckning. Det gäller att ta tillvara de hårda lärdomarna som kom med covid-19-pandemin, innan världen börjar tappa fokus på problematiken. Virus som orsakar pandemier finns hela tiden i pipeline, och några av dem har stått och stampat länge. En guidad tur i de redan existerande virussjukdomars panoptikon är skrämmande. Exotiska namn som Krim-Kongo blödarfeber, lassafeber, zika, ebola, nipah – värstingen som dödar mellan hälften och 75% av de smittade – är inte bara beteckningar på någonting som för alltid kommer att finnas långt borta från oss. Några av dem har redan tagit sig till Amerika och Europa i takt med klimatförändringarna. Ännu mer skrämmande är nya sjukdomar som ännu inte kan smitta människor emellan, men som håller på att utveckla förmågan. Ytterligare en ordning värre är det som kallas Sjukdom X – som man ännu inte har upptäckt, men som inte desto mindre redan är på väg.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Om covid-19 visste man däremot under längre tid att det var på väg. MacKenzie berättar utförligt denna vår tids skrämmande saga. Så tidigt som 2004 upptäckte den kinesiska forskaren Shi Zhengli, i folkmun ”fladdermuskvinnan”, hos fladdermöss ett virus som liknade SARS, som spreds pandemiskt mellan människor 2003–2006 ända tills man lyckades stoppa det med rätt åtgärder och en god portion tur. 2013 fann samma forskare en vidareutvecklad version av viruset och varnade för att en ny pandemi sannolikt var på väg. 2016 kom återigen en varning om att viruset var redo, och 2018 fann hon antikroppar mot viruset hos människor. 2019 var pandemin ett faktum. Varför gjorde man ingenting? Var det Kinas fel alltigenom? Det kan definitivt inte vara fallet.

MacKenzie nämner att den ansedda medicinska tidskriften The Lancet tog upp Shis varning redan 2013. Hon berättar även om internationella trygghetssystem som vi har i världen, historiken bakom dem, och ger en analys om varför de inte fungerade den här gången. Hennes exposé över internationella traktat och organisationer som arbetar med global smittbekämpning är värdefull i sig. IHR-traktatet (International Health Regulations) – arvet från 1800-talet – ingicks på sin tid för att varna för smittsamma sjukdomar så att de inte skulle spridas med skeppstrafiken till andra länder och världsdelar. Världshälsoorganisationen (WHO) bildades 1948 som ett slags internationellt sambandscentral, med syfte att informera staterna om hotande epidemier och rekommendera – på vetenskaplig grund – åtgärder för deras bekämpande. I takt med att klassiska smittsamma sjukdomar utrotades eller effektivt bekämpades, med vacciner, antibiotika eller andra mediciner, fokuserade WHO på nya folksjukdomar och blev delvis ett propagandaorgan för motion, sundare kostvanor och antirökningskampanjer.

År 2016 genomgick dock WHO en stor omstrukturering som återgav organisationen dess ursprungliga roll. WHO upprätthåller en lista med virus och andra smittämnen som potentiellt kan starta en pandemi. Mer än så, vi har ett dussintal andra organisationer, vetenskapliga nätverk, internationella databaser som övervakar sjukdomar hos djur som kan tänkas att hoppa över till människan, stiftelser som främjar utveckling av nya vacciner, mediciner m.m. Mer än så, Kina, där flera viruspandemier haft sitt ursprung, har ett särskilt system där läkaren som upptäckt en ny sjukdom kan larma regeringen direkt, så att varningen inte fastnar på vägen p.g.a. de lokala myndigheternas ovilja att komma med negativa nyheter. Tyvärr hade man otur med det nya viruset. Två gånger. Läkaren som först upptäckte sjukdomen trodde inte att den spreds bland människor och lät bli att aktivera larmet. Han meddelade enbart lokala myndigheter i Wuhan. Och när larmet – med stor försening – nått WHO, dröjde organisationen med att deklarera en pandemi.

MacKenzie förklarar detta med en negativ erfarenhet som WHO hade tidigare med svininfluensan, som 2009 fick en pandemistatus, men visade sig vara betydligt mindre dödlig än fruktat. Med covid-19 ville WHO vänta och se, för att inte överreagera. Att det officiella Kina dröjde en månad med rapporteringen till WHO – och samtidigt felaktigt meddelade att viruset inte spreds mellan människor – förklarar delvis WHO:s reaktion. Covid-19 betraktades till en början som en mindre allvarlig sjukdom än den visade sig vara. Vår misslyckade bekämpningsstrategi bottnar delvis i samma uppfattning som WHO hade i början.

Vad är det som gör att covid-19-pandemin, enligt Deborah MacKenzie, trots allt har drag av en positiv händelse?

Trots sin skrämmande påverkan på i stort sett alla sidor och aspekter av vårt liv är covid-19 en ”snäll” pandemi. MacKenzie noterar, med ett kort beklagande som en gest mot de äldre, att det trots allt inte är katastrofalt att förlora delar av den icke-arbetsföra befolkningen. Det stämmer, naturligtvis, trots att det låter omänskligt. Personligen kan jag bara tillägga att det skulle kännas hemskt om det hade varit tvärtom, som med spanska sjukan, som under 1918–1920 lämnade många äldre med sorgen efter förlorade barn och barnbarn och sämre ekonomiska utsikter för resten av livet. Men MacKenzie menar också någonting annat, som t.o.m. är viktigare för vår kollektiva överlevnad. Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi, samtidigt som den är tillräckligt övertygande för att få oss att bygga upp en framtida beredskap. MacKenzie vill att vi bestämmer oss nu, innan pandemin är slut, att lägga pengar på att utveckla och förbereda vacciner och behandlingar mot kända pandemikandidater, i stället för att satsa på vapen och internationella idrottstävlingar. Man kan varken kriga eller tävla när en dödlig sjukdom intar scenen. Att utveckla ett universellt influensavaccin bedömer MacKenzie som i dag vetenskapligt möjligt. Och att beta av de redan existerande farliga virussjukdomarna för att kunna, om så behövs, bekämpa dem med övervakning, vaccin och behandling anser hon vara ett självklart måste. Bland MacKenzies andra recept och rekommendationer finns uppmaningar att vända tillbaka, så kallad offshoring, att ta hem särskilt viktiga industrier i pandemitider. Hon poängterar att decentralisering av produktion i världen är viktig för att man skall kunna bemöta kriser.

"Man kan varken kriga eller tävla när en dödlig sjukdom intar scenen"

MacKenzie föreslår konkreta åtgärder för att värna mänskligheten mot pandemier. Förutom de epidemiologiska klassikerna testa-spåra-isolera, samt stärkandet av grundforskningen om smittsamma sjukdomar, lägger hon emfas på det internationella samarbetet, eftersom världen sitter i samma båt i fråga om smittor. Hennes förslag är att dels upprätta ett Patogentraktat, för att underlätta hanteringen av den globala smittproblematiken, i likhet med kärnvapen, rovfiske, ingenmanslandet Antarktis, och även, i projekt, slutet på användningen av fossila bränslen. Förutom det föreslår hon att WHO får status av en myndighet. Covid-19 var, trots allt, enligt hennes beskrivning, en onödig katastrof som kunde förhindrats genom bättre samarbete mellan länderna och några exekutiva order om tidig nedstängning av samhällena. Som det är nu kan WHO enbart vädja till länderna, i likhet när den, tillsammans med EU och andra organisationer, förgäves vädjat till Sverige och Anders Tegnell att införa ansiktsskydd. Jag tycker dock inte att WHO:s roll som en global analys- och larmcentral går ihop med exekutiv makt. Ett annat recept som MacKenzie kommer med är Bill Gates idé om att världen i dag är ett nätverk och borde i hälsoavseende styras som ett epideminätverk.

En viktig sanning som MacKenzie förmedlar är den om zoonoser – sjukdomar som i likhet med covid-19 har sitt ursprung hos vilda djur. Hon sätter zoonoserna i perspektiv: avskogningen innebär att arterna förlorar sin livsmiljö, varpå människan och de vilda djuren kommer varandra närmare än vad som är bra för någon av dem. Fattigdomen är, som bekant, en stor faktor i smittspridningen, men MacKenzie visar att den även är en jättefaktor i pandemiernas ursprung. Det är inte känt hur sjukdomen konkret hoppat över från fladdermus till människa. Författaren tror att detta med all sannolikhet hände under insamling och hantering av fladdermusavföring för tillverkning av en populär ögonmedicin(!) Medicinen består av torkad avföring och är antagligen ofarlig för brukaren, men farlig för de fattiga som ägnar sig åt hanteringen.

"Det är trots allt inte katastrofalt att förlora delar av den icke-arbetsföra befolkningen"

Pandemiernas tid är som sagt en snabbok, men inte något hastverk. Det är däremot den svenska översättningen. Att TBE t.ex. kallas ”encefalit” och läkemedelsindustrin får heta ”medicinindustrin” är tillräckligt transparent, fast kan inte kallas vedertaget språkbruk. Jag har svårare att stå ut med att cordon sanitaire översätts som ”hälsogräns” i epidemiologiska sammanhang (hälsogräns används inom anatomin).  Det brukar översättas som ”sanitär barriär”. Att översätta ”trial and error” som ”försök och misslyckande” i stället för det vedertagna ”försök och misstag” är missvisande.  Ännu värre är det när faktafelen smyger in, som när HIV drabbade mänskligheten i början av 1990-talet – och att själva mänskligheten är… 10 miljoner år gammal. Här kan jag inte komma med annat än att rekommendera Ordfront att faktagranska sina översättningar av populärvetenskapliga böcker. Faktafel gör en tryckt utgåva opålitlig i bruk.

Trots vissa brister i översättningen, som kan bero på lättförklarlig brådska, är det bra att boken kom på marknaden så snabbt, då efterfrågan på information om hur en sjukdom kan bli till en pandemistorm, som sveper med sig människor, ekonomiska resurser, tryggheten, drömmar och även blottar vår kollektiva inneboende cynism, är mycket stor. Särskilt i dess positiva aspekt – hur man kan förhindra att detta händer igen. Ty sällan har det funnits, och ännu mer sällan synliggjorts, det stora behovet av att länderna tillsammans ska dra åt samma håll, enligt internationellt vedertagna riktlinjer, för att lösa ett gemensamt problem. Att enskilda länder ska återuppfinna hjulet och tillämpa hemsnickrade strategier som vilar på tveksam vetenskaplig grund är orimligt. Hjalmar Bergmans oförglömlige herr von Hancken, han med sina majestätiska luftslott, vars enda nackdel var att de saknade verklighetsförankring, kan aldrig bli en del av problemlösningen i en kristid.

Text Elena Dahl


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag.

När livet gått i stå

BOK | Vad händer när livet rinner ifrån oss? Har vi kraften att förändra och förbättra? Lennart Hagerfors tar oss med på en tur i vårt inre för att rannsaka oss själva...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

I Prousts ateljé och laboratorium

BOK | Arne Melberg läser ”Mot Sainte-Beuve”, en samling av Prousts anteckningar, skisser och skriverier från perioden före den stora romansviten.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra

BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Odenplan. Foto: Okänd.

Som fond till #MeToo-rörelsen

BOK | ”Skrämmande många detaljer i kvinnornas liv i Stockholm är sig lika.” Sofie Niemi läser ”Norrtullsligan”, Elin Wägners roman om en disparat samling kvinnliga kontorister i slutet av 1800-talet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Eduardo Galeano. Foto: Robert Yabeck

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Mer kritik

Kulturens LYRIK

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens PROSA

Foto: jplenio

Turisterna

En roman av Joakim Muschött som kommer att gå som följetong i TK under året. Kapitel 1.

Av: Joakim Muschött
Kulturens prosa | 08 mars, 2021

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
Cron Job Starts