Detalj ur omslag

Livets teater – det grekiska dramat i en vidare kontext



BOK | Björn Sundberg är emeritusprofessor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och har bland annat givit ut böcker om Hjalmar Söderberg, August Strindberg och om nutida svensk dramatik. Marit Jonsson läser hans bok om de grekiska tragedierna, »…så vill jag utstå livet«.



Köp »…så vill jag utstå livet« – anteckningar till de grekiska tragedierna  hos bokus.com
Björn Sundberg
»…så vill jag utstå livet« – anteckningar till de grekiska tragedierna
Artos & Norma

Det grekiska dramat synes odödligt; allt utgår från de gamla grekerna: filosofi, demokrati, retorik, teater och så mycket mer. Begrepp som hybris, katharsis, hierarki, misogyni och xenofobi … Inget är nytt under solen.

Utgångspunkten för »…så vill jag utstå livet« är Björn Sundbergs läsning av de grekiska tragedierna i en breddad helhetskontext av föregående myter, historia, de gamla grekernas samtid och samhälle/politik, författarna och beställarna. Trådarna i helheten förs vidare till vår tid, vårt samhälle och våra traditioner av gestaltande. En del trådar är osynliga men tycks självklara – som läsare kan jag inte undgå parallellerna, att själv formulera frågeställningar och sätta utropstecknen – även om inget är utskrivet. Andra trådar är däremot röda och tydligt sammanknutna: teatern och hur de kända tragedierna har framförts på teaterscener i olika länder under mer modern tid.

"Med självklar finess blir läsaren insatt i antikens Aten".

Med självklar finess blir läsaren insatt i antikens Aten, dess omgivning och villkor utan att, även om man bara har en smula kännedom i ämnet, behöva känna sig okunnig. Välkända och mindre kända tragedier spelas upp för oss, vi får en god inblick i deras innehåll och en förståelse för kontexten där skådespelen framfördes: Tävlingarna där de ingick och platserna där de spelades upp; teaterns förutsättningar, scenteknik, olika skådespels funktion, vilka det gestaltade vände sig till, publiken och deras roll; tragediförfattarnas uppdrag att genom skådespelen sprida budskap med syfte att få människor att tänka och dra slutsatser i filosofisk och demokratisk anda. Många än idag använda begrepp får sin förklaring och kan härledas.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Vi läsare får således följa med till den unga demokratins födelse, en brytpunkt mellan de gamla gudarnas och myternas makt och människors makt. Den eviga kampen mellan den nya tiden och den gamla; himmel kontra jord, släktskap och ödestro kontra samhällsansansvar, lag och makt. Motpoler såsom vi och de andra; fria, vita män som styr kontra barbarer/främlingar och kvinnor; hemmet kontra staden; traditioner, förtryck, maktmissbruk, lögn och sanning, rättigheter och skyldigheter. Allt ryms i tragedins form. Diskussionen om ond och god, rätt och fel synes central, men det visar sig att ingen av motpolerna är så självklart svartvit som man kan tro, och därmed uppenbaras mottagarens, den frie atenske mannens, skyldighet till eget tänkande och att i samhället bidra till en vidare diskussion och samhällsbygge. Vad kan tragedier som De skyddsökande, Elektra, Medea eller något annat av de av författaren väl genomgångna verken av Sofokles, Aischylos eller Euripides berätta för oss idag? Om makt, främlingsfientlighet/främlingskap, hämnd, vedergällning, hat, kärlek, förtryck, jämlikhet, moderskap, våld eller något annat välkänt ämne? Trots förflyttningen omkring 2400 år bakåt i tiden är det samma värld, samma aktuella ämnen som kan vridas i olika vinklar. Och vad är egentligen demokrati?

"Likt sokratiska frågor leder tragediernas handling till reflektion".

En mängd frågor ställs, svaren är inte givna utan beror på vem man är, de egna utgångspunkterna. I tragedierna möts ”båda sidor” och åskådaren bidrar genom vidare diskussion. Retorik och regi är viktiga i sammanhanget – som alltid. Likt sokratiska frågor leder tragediernas handling till reflektion och fungerar som fostran i tänkande, målet är levnadsvisdom, inte svar på om personerna i handlingen handlar rätt eller fel. Ett ständigt balanserande mellan individen och kollektivet.

Detta sker i antikens Grekland, närmare bestämt i Aten där de stora Dionysosfesterna äger rum. Festligheter med ceremonier och processioner, religion och politik. Utvalda författare tävlar med sina dramer, de ska skrivas och framföras. Arenor och scenbyggen, dialog och retorik, kör och instrument – inget lämnas åt sitt öde i denna framställning.

"[I]nget lämnas åt sitt öde i denna framställning."

Om ursprunget till dessa årliga stadsfester verkar forskarna inte vara helt eniga, vilket generellt kännetecknar forskning och gör den som sådan intressant. Källorna är bland annat bevarade texter och fragment, vasmålningar, byggnader i olika skick, skulpturer och traderat material, liksom en lång forskningstradition som sträcker sig över hundra år bakåt i tiden. Författaren betonar ödmjukt: ”min förståelse av den grekiska tragedin”; men hans forskningsbredd såväl historiskt som litteratur- och teatervetenskapligt ger tyngd och en rik helhet. Verkets många ingående trådar bjuder på en omfattande notapparat där forskare från en mängd olika områden får bidra till en vidare öppenhet.   

I min läsning av författarens verk har jag utelämnat många möjliga läsningar och betoningar. Jag hade kunnat fokusera på hybris, xenofobi, misogyni eller hegemoni; teaterns och de olika skådespelarnas positioner och roller; diskussionen om satyrspelen och Dionysos-traditionen eller olika forskares aspekter genom tiderna, och då har jag ändå inte täckt in den komplexitet som verket kan erbjuda olika läsare. Ett ämne vill jag dock betona, eftersom teaterkritik är ett av författarens specialområden, det är det teaterhistoriska; om hur tragedierna har tolkats och framförts på scener i olika tiders strömningar under kända regissörer i olika länder. Det sista kapitlet återväcker och ger en spännande öppning framåt till vår tid, och vidare.

»…så vill jag utstå livet« – anteckningar till de grekiska tragedierna är i sig framfört i en dramatisk anda med renande kraft – katharsis.

Text Marit Jonsson


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Besök i Kothwa Village, Danapur, Indien. Foto: Bill & Melinda Gates Foundation, Prashant Panjiar

Jämlikhet är bara en milstolpe

BOK | ”En radikal miljardär i mänsklighetens tjänst”. Elena Dahl skriver om Melinda Gates arbete för kvinnor och socialt utsatta världen över.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 november, 2020

Detalj ur omslag.

En bitvis rafflande kriminalroman

BOK | Ivo Holmqvist berättar om författaren och dramatikern Friedrich Dürrenmatt och läser nyöversättningen av ”Domaren och hans bödel”.

Av: Ivo Holmqvist
Kulturens kritik | 27 november, 2020

Anne Applebaum. Foto: James Kegley

Efter natt kommer dag

BOK | Anders Tidström läser ”Demokratins skymning” av Anne Applebaum, som ger ”goda insikter om nutida antidemokratiska maktspel, men tippar emellanåt över i skvaller och pratighet.”

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 27 november, 2020

Puk Qvortrup. Foto: Roar Paaske. (Beskuren)

En stjärnas ljusa tröst

BOK | Puk Qvortrups första roman, ”In i en stjärna”, handlar om en djup, påtaglig och personlig sorg. Hans-Evert Renérius recenserar.

Av: Hans-Evert Renérius
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Detalj ur omslag

En skärskådan av ensamheten

BOK | Robert Myhreld läser ”Elín, diverse” och hamnar i sin egen barndom.

Av: Robert Myhreld
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Peter Gembäck och Annika Sohlander. Foto: Ekerlids

Ett inifrånperspektiv – där förövaren också är ett offer

BOK | ”Hur är det rimligt att se Åsa Waldau som Kristi brud, trots att ingen egentligen tycker om henne eller ens anser henne frisk?” Anna Bergqvist läser ”Knutby inifrån” av Peter...

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 17 november, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close