Detalj ur omslag

Om drömmar som krossas



BOK | ”Alla har vi drömmar. Utan dem, vare sig de är stora eller små, har vi ingen drivkraft i det vi gör. Många drömmar slår aldrig in, men vi värnar om dem i alla fall.” Lisbeth Ekelöf läser Elizabeth Buchan.



Köp Museet för krossade drömmar hos bokus.com
Elizabeth Buchan
Översättare: Camilla Jacobsson
Museet för krossade drömmar
[etta]

Alla har vi drömmar. Utan dem, vare sig de är stora eller små, har vi ingen drivkraft i det vi gör. Många drömmar slår aldrig in, men vi värnar om dem i alla fall. En del drömmar förändras i och med att vi åldras. En del kanske finns kvar hela livet även om de inte slår in. Vi slår oss till ro med dem. Men vad händer om våra drömmar krossas? Om vi försöker nå fram till drömmen och den inte besannas?

Om detta handlar Elizabeth Buchans bok Museet för krossade drömmar. Vi möter Laure som äger museet som passande nog får representera hennes egna krossade drömmar.

"En tjugoårig kvinna med ena handen i förband väntar på en österrikisk tågperrong. Vid fötterna har hon en resväska innehållande en ryggsäck, men ingenting annat eftersom den bara är där för syns skull."

Öppningen till berättelsen utspelar sig i Österrike, 1986. Laure har arbetat som au pair hos familjen Kobes i Prag och har precis rest tillbaka till väst där hon väntar på sin älskade. Han kan inte lika lätt ta sig ut ur landet och när tåget äntligen kommer är det en annan man som möter henne.

När drömmar krossas

Laures krossade drömmar berättas under tre tidsperioder, Prag 1986, Berlin 1996 och Paris i modern tid. Det är en tid av förändring i Östeuropa. Kommunismen är på fall. När vi möter Laure i nutid ser framtiden för det museum hon skapat ljus ut och i och med att stressen att driva museet avtar, börjar hon rannsaka sitt förflutna. De föremål som lämnas in på museet kommer från personer som fått sina drömmar krossade. Hon har själv en gång ställt ut tågbiljetten som hon använde ut ur Prag 1986. Den dag hennes dröm krossades.

"'Vi får fler och fler inlämningar', sa hon. 'De ökar för varje månad.'

'Intressant. Beror det på att människors drömmar krossas lättare nuförtiden? Eller på att de är svårare att uppnå?'"

Hyser vi större drömmar idag? Hjälper det att få dela våra krossade drömmar tillsammans med andra? Hjälper det att bli av med bevisen på de icke uppfyllda drömmarna? Eller förföljer krossade drömmar personer livet ut? Såsom de gör för Laure.

May är en ung, ambitiös, amerikansk journalist angelägen om att skriva några artiklar om Laure och hennes liv. Laure har motvilligt gått med på det, delvis för att få publicitet för museet. Föga anar hon att Mays energi och envishet kommer att leda till att hon äntligen måste göra upp med sitt förflutna.

Kalla krigets dagar

I Prag möter Laure den karismatiske Tomas. Det är hennes första möte med den stora kärleken. Gradvis blir hon medveten om ett annat politiskt system, ett annat sätt att leva. Hennes drömmar om evig kärlek går förlorad i en politik hon inte riktigt förstår.

"Hennes drömmar om evig kärlek går förlorad i en politik hon inte riktigt förstår."

Längre fram möter vi en starkare Laure, som synes ha utvecklats till vad hon är på grund av händelserna i Prag. I botten ligger alltid kärleken till Tomas och vad som hände honom. Är det känslan av att ha varit delaktig i hans öde? Att inte veta vad som hände? Ung kärlek som inte får någon näring tenderar, för det mesta, att blekna med tiden. Laure kan dock inte släppa sitt förflutna.

Minnenas kraft

Det finns mycket tänkvärt i Museet för krossade drömmar. Tillbakablickarna i Prag känns lite långa. Tiden var en annan, men Laures naivitet kan ibland kännas lite irriterande. Å andra sidan tillhör drömmar om kärlek ungdomen, med rätta. Intressant är att följa hur Laure utvecklas mellan de tre tidsperioderna. På sätt och vis är hon tre olika personer, där den äldre är den mest tilltalande.

Det är en historia om minnen och deras påverkan på våra liv. Av en händelse läste jag Anna Bergqvists recension av Patrick Modianos Ur den djupaste glömska på Kulturen precis innan jag satte mig att skriva dessa rader. Modiano skriver ofta om minne och glömska. "Vad minns man egentligen av en händelse trettio år senare – och vad tror man sig bara minnas?"

Hur väl passar det inte in här? Är Laures minne pålitligt så långt efteråt? Tolkar hon händelserna som skedde då annorlunda idag, med livserfarenhet i bagaget? Laures minnen har hållit henne fängslad de senaste trettio åren. Är det inte bättre att glömma, som många rådde henne att göra? Vad för liv får man om man lever på minnen som bygger på krossade drömmar?

Text Lisbeth Ekelöf


Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Nycklar försedda med löv

BOK | Esbjörn Hogmarks ”Nyckelharpan” ger en helhetsbild av det för Sverige unika speldonet och berättar om en mans passion för ämnet. ”Ett måste för den folkmusik- och kulturintresserade”, skriver Erling Öhrnell.

Av: Erling Öhrnell
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Socialism på jiddisch

BOK | Den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bund är föga känd i Sverige, men får i Håkan Blomqvists senaste bok sin historia berättad. Den ”bidrar med kunskap och till att vårt synfält vidgas”...

Av: Thomas Wihlman
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Jorge Luis Borges. Foto: Wikimedia Commons

Den räddande ängel jag hade behövt i min ungdom

BOK | Robert Boström kastar sig över Danteessäerna i samlingsvolymen ”Borges III” och ”slukar dem ’så som man slukar bröd när man är svulten.’”

Av: Robert Boström
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Hilary Mantel. Foto: Joshua Irandi

Historien måste tolkas och bli förstådd

BOK | Arne Melberg resonerar brett kring historieromanen och leder oss via Manzoni och Tokarczuk till Hilary Mantel och hennes berättarteknik i ”Spegeln och ljuset”.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Livets teater – det grekiska dramat i en vidare kontext

BOK | Björn Sundberg är emeritusprofessor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och har bland annat givit ut böcker om Hjalmar Söderberg, August Strindberg och om nutida svensk dramatik. Marit Jonsson läser hans...

Av: Marit Jonsson
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Karin Tegenborg Falkdalen. Foto: Johanna Jeansson. (Beskuren)

Bakom kulisserna i kungahuset

BOK | Drottningarna som suttit på Sveriges tron är otaliga. Karin Tegenborg Falkdalens bok innehåller allt vi behöver veta om dem. Lisbeth Ekelöf recenserar.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close