Ludwig Devrient och E. T. A. Hoffmann, omslag till "Die Gartenlaube", 1856. (Beskuren)

Förtrollad och förvirrad



BOK | En ny E. T. A. Hoffmann-antologi ger Jesper Bäcklin en snabb glimt in i det outgrundliga.



Köp Det främmande barnet och andra sällsamma historier hos bokus.com
E. T. A. Hoffmann
Översättare: Heidi Havervik
Det främmande barnet och andra sällsamma historier
Hastur

Det främmande barnet och andra sällsamma historier, utgiven av Hastur förlag, introducerar sju noveller skrivna av E. T. A. Hoffmann, först publicerade i Serapionbröderna som utgavs i fyra band mellan 1816–1821. Hoffmanns författarskap har sällan uppmärksammats i Sverige och Hasturs ambition med boken är att göra ett axplock bland originalets 30 noveller och lyfta fram de bästa som originalet har att erbjuda.

Det första en potentiell läsare bör veta om boken är att den har en ramberättelse i vilken ett sällskap vänner, som kallar sig själva Serapionbröderna, läser bokens noveller för varandra varefter de diskuterar dess förtjänster och brister. Jag skriver just ”bör” eftersom denna aldrig introduceras, istället hoppar vi rakt in i den första novellen för att sedan från ett stycke till ett annat helt byta perspektiv, en övergång som för oförberedda sker ungefär lika smidigt som en tegelsten passerar genom en träflis. Initialt blev jag tvungen att bläddra tillbaka för att se om jag inte råkat hoppa över några sidor. Jag misstänker att detta är ett resultat av urvalsprocessen, att det finns ett inledande kapitel i originalet som introducerar ramen, men att det valdes bort till förmån för de bästa novellerna. Och det ska medges, klumpiga perspektivskiften åsido, att mycket av boken bjuder på anmärkningsvärt underhållande läsning.

"Personligen har jag alltid trott att skräck ligger precis under mjölk på listan av saker som åldras sämst, men den här novellen har åldrats som vin."

Ta exempelvis ”Automaten”, en skräckberättelse som trots att den är 200 år gammal lyckas inge en krypande känsla av obehag. Den åstadkommer detta genom att vara sparsam med sina övernaturliga inslag och att aldrig ge läsaren mer än en snabb glimt in i det outgrundliga. Försök till att hitta logiska förklaringar görs av novellens karaktärer, men både de och jag lämnas med mer frågor än svar, vilket är till novellens fördel. Den tycks destabilisera verkligheten omkring en, som när den sovande plötsligt inser att de befinner sig i en mardröm de inte kan vakna från. Personligen har jag alltid trott att skräck ligger precis under mjölk på listan av saker som åldras sämst, men den här novellen har åldrats som vin.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

En annan höjdpunkt är ”Gnomkungens Brud”, en saga som för tankarna till Roald Dahl och H. C. Andersen. Karaktärerna är lika absurda som de är älskvärda, skurkarna samtidigt avskyvärda och löjeväckande, och världen det utspelas i är bisarr och färgstark.

I alla novellsamlingar kommer det dock finnas bidrag som inte håller måttet. ”Den kuslige gästen” är som namnet antyder ytterligare en skräckhistoria som lider av vad jag vill kalla ”Stephen King-dilemmat”, det vill säga en lovande inledning följt av ett oinspirerat slut. Den ger intrycket av en författare som började med en inspirerad idé som han sedan blev uttråkad av varpå han snabbt slängde ihop ett slut. Inte ens Hoffmann själv tycks anse det vara ett av hans bättre verk, då den efterföljande diskussionen bland bröderna har anmärkningsvärt få lovord att ge. Vilket, om än lustigt som en självmedveten blinkning mot läsaren, likväl leder till frågor som varför Hoffmann valde att publicera novellen och varför Hastur valde att trycka om den?

"Karaktärerna är lika absurda som de är älskvärda".

På tal om sagda ramberättelse så var det just medan jag läste ”Den kuslige gästen” som jag tyckte mig förstå dess syfte. Det var inte (vilket jag först befarade) en ursäkt för författaren att hänge sig åt självbeundran, det var inte heller att binda samman de olika novellerna till någon tematisk helhet och sannerligen inte heller att skapa en metahistoria som tillför något åt helhetsintrycket. Syftet är istället att vara didaktisk, att lyfta fram det som ger novellerna värde enligt romantikens litterära ideal. Sett ur det perspektivet känns det helt logiskt att ”Den kuslige gästen” inkluderades. Den bidrar med ett negativt exempel på vad en författare bör undvika. Om du har ett enormt intresse för romantiken, eller om du spelar någon form av bingo baserat på romantikens litterära troper kommer du hitta exakt vad du söker här. Om så inte är fallet, kan du lika gärna bläddra vidare till nästa novell.

Överlag så är Det främmande barnet och andra sällsamma historier en underhållande introduktion till Hoffmanns författarskap och om Hastur skulle ge ut resten av novellerna skulle jag gladeligen läsa dem. Personligen kommer jag dock hoppa över styckena med Serapionbröderna nästa gång, om inte annat för att skona mig själv mer narrativistisk whiplash.

Text Jesper Bäcklin


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Nycklar försedda med löv

BOK | Esbjörn Hogmarks ”Nyckelharpan” ger en helhetsbild av det för Sverige unika speldonet och berättar om en mans passion för ämnet. ”Ett måste för den folkmusik- och kulturintresserade”, skriver Erling Öhrnell.

Av: Erling Öhrnell
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Socialism på jiddisch

BOK | Den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bund är föga känd i Sverige, men får i Håkan Blomqvists senaste bok sin historia berättad. Den ”bidrar med kunskap och till att vårt synfält vidgas”...

Av: Thomas Wihlman
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Jorge Luis Borges. Foto: Wikimedia Commons

Den räddande ängel jag hade behövt i min ungdom

BOK | Robert Boström kastar sig över Danteessäerna i samlingsvolymen ”Borges III” och ”slukar dem ’så som man slukar bröd när man är svulten.’”

Av: Robert Boström
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Hilary Mantel. Foto: Joshua Irandi

Historien måste tolkas och bli förstådd

BOK | Arne Melberg resonerar brett kring historieromanen och leder oss via Manzoni och Tokarczuk till Hilary Mantel och hennes berättarteknik i ”Spegeln och ljuset”.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Livets teater – det grekiska dramat i en vidare kontext

BOK | Björn Sundberg är emeritusprofessor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och har bland annat givit ut böcker om Hjalmar Söderberg, August Strindberg och om nutida svensk dramatik. Marit Jonsson läser hans...

Av: Marit Jonsson
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Karin Tegenborg Falkdalen. Foto: Johanna Jeansson. (Beskuren)

Bakom kulisserna i kungahuset

BOK | Drottningarna som suttit på Sveriges tron är otaliga. Karin Tegenborg Falkdalens bok innehåller allt vi behöver veta om dem. Lisbeth Ekelöf recenserar.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close