Ivan Aguéli, Havsstrand Gotland, 1889.

Syntes där religion och filosofi ingår en helhet med konsten



BOK | För Aguéli var måleriet i första hand inte ett medvetet brott mot traditionen, som hos den framväxande modernismen, utan snarare en väg och en önskan om att nå djupare andliga dimensioner. Erling Öhrnell läser två verk om konstnären och religionsfilosofen Ivan Aguéli.




Simon Sorgenfrei: Det monoteistiska landskapet – Ivan Aguéli och Emanuel Swedenborg. ellerströms.

Bo Gustavsson: Sidor tillägnade Solen – måleri och mystik. Aprilvindens förlag i samarbete med Aguélimuseet.

Två böcker med besläktade ämnen! Religionsvetaren Simon Sorgenfrei har skrivit en liten, men till innehållet omfattande studie om konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli (1869–1917) samt den inverkan Emanuel Swedenborgs (1688–1772) skrifter hade på Aguélis konstnärliga skapande och religiösa sökande.

Författaren och översättaren Bo Gustavsson presenterar i Sidor tillägnade Solen en samling essäer, översättningar och kritik av Ivan Aguéli. Texterna publicerades ursprungligen i den esoteriska, franska tidskriften La Gnose 1910–1911.

Genast vill jag uttrycka att de båda skrifterna fick mig intresserad av att fördjupa mig ytterligare kring Aguéli och den inverkan det andliga sökandet fick på hans konst.

Aguéli föddes i Sala, i ett hem där pappan var stallmästare och veterinär. Hela sitt liv hade Aguéli ett problematiskt förhållande till sin stränge far, medan mamman framstod som en varm och generös människa. Efter att ha misslyckats med sina studier och relegerats från ett flertal skolor, fick han 1886 åka till släktingar i Visby för att där avsluta sina gymnasiala studier. Där träffade han konstnärerna Richard Bergh och Karl Nordström, vilket bidrog till att väcka hans intresse för konst. Möten som även senare kom att få betydelse för hans konstnärliga utveckling. Efter att återigen, som det ansågs, misslyckats med studierna i Visby, flyttade han till Stockholm för att där studera vid Palmgrenska skolan. Där blev han vän med Einar Boyesen, som var son till Adolph Boyesen, pastor i Stockholms Swedenborgförsamling. Adolph hade översatt ett flertal av Swedenborgs verk från latin till svenska. Dessa möten med familjen Boyesen blev början på ett livslångt intresse för den swedenborgska mystiken.

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Hos Swedenborg är allt existerande, även drömmar och fantasier, bärare av en djupare mening. Allt går att tolka som tecken från den andra sidan, tecken som berättar om en monoteistisk syntes. Allt hänger samman som korresponderande meningar ”förenade i ett enda vertikalt system, den gudomliga ordningen […] och denna gudomliga ordning, alla motsvarigheter sammantagna, bildade en stege eller en trappa mellan Gud och människa” (Sorgenfrei, 2018, s. 35).

"Allt går att tolka som tecken från den andra sidan".

Monoteismen var viktig för Aguéli, föreställningen om en enda Gudsvarelse som format himmel och jord och frambringat ljuset. Aguéli skrev om det monoteistiska landskapet, där solen, som representerar det monoteistiska ljuset, är anden, härskaren över materien, och där konstnärens uppgift är att gestalta själens djup genom att ge landskapet en gudomlig betydelse. Som han skrev i ett brev: ”Medgiv att ett landskap kan återge ett själstillstånd. Det monoteistiska landskapet är mycket soligt, belyst av en genomträngande sol, av ett ljus tillräckligt starkt att låta luftperspektivet undantränga linjeperspektivet, i det anden behärskar materien” (Sorgenfrei, 2018, s. 56).

I några av de landskap som Aguéli målade på Gotland är himlen skiktad i tre delar. Sorgenfrei framför tanken att dessa målningar kan vara inspirerade av Swedenborgs läror. Att det som gestaltas kan betraktas som en korrespondens till Swedenborgs tankar, vilket Aguéli uttryckte, i det han strävade efter att skapa ett monoteistiskt landskapsmåleri. ”I linje med Swedenborgs transcendenslära ansåg Aguéli att själen lever vidare efter döden” (Arvidsson Lille, 2019, s. 32) och att allt i världen omkring är symboler för en andlig verklighet.

Under våren 1890 fick han från föräldrahemmet ett löfte om att kunna flytta utomlands. Aguéli reste till Frankrike, där han kom att bo större delen av sitt vuxna liv. Med avbrott under tre perioder hade han sitt hem i Egypten, med en sammanlagd tid av tio år.

I Paris kom han i kontakt med konstnären Emile Bernard (1868–1941), som han studerade för. Genom Bernard kom han i kontakt med både anarkism, konstriktningen syntetism, teosofi och den teosofiska logen Ananta. Via Bernard träffade han också djurrättsaktivisten, feministen och poeten Marie Huot (1846–1930), vilken han hade en komplicerad relation med resten av livet.

Sommaren 1893 deltog Aguéli i kravaller i Paris. I ett brev skrev Aguéli till konstnärsvännen Richard Bergh:

”Det är en grann skapelse, anarkismen. Det är bestämt det vackraste i vår snuskiga tid. Tänk dig en solnedgång o. en gryning på samma gång. Dynamitardernas storartade, medvetna, lugna heroism; kulturoffrens hämnd; drömmarna hos utopister, intuition, och artister, ett blekt sken, låt vara, men som innesluter de första strålarna från den nya solen” (Sorgenfrei, 2018, s. 37).

Året därpå skakades Paris av en rad terrordåd och Aguéli fängslades misstänkt för att ha skyddat en av anarkisterna. Under fängelsevistelsen i Paris, som varade i fyra månader, beställde han genom sin vän, den finlandssvenske konstnären Werner von Hausen (1870–1951), mängder av böcker i religion och språk. Ämnen han kom att fördjupa sig i under resten av sitt liv och som tidvis kom att innebära att han slutade med sitt måleri.

"Aguéli fängslades misstänkt för att ha skyddat en av anarkisterna."

För Aguéli var måleriet i första hand inte ett medvetet brott mot traditionen, som hos den framväxande modernismen, utan snarare en väg och en önskan om att nå djupare andliga dimensioner. I Sidor tillägnade solen skriver Bo Gustavsson (2019, s. 7–8): ”Särskilt viktiga för en förståelse av han konstsyn är essäerna ’Sidor tillägnade Merkurius’, ’Den rena konsten’ och ’Sidor tillägnade solen’. I ’Sidor tillägnade Merkurius’ diskuterade Aguéli förutsättningen för att bli en sann konstnär och sann människa” och refererar vidare i essän till Ibn Arabi: ”’Den högsta enheten’ grundas på den fullständiga föreningen mellan det yttre och det inre” (s. 69).

1897 eller 1898 konverterade Aguéli till islam och tog namnet Abd al-Hadi Aqhili (vägledarens tjänare). Omkring 1905 gick han in i den sufiska Shadhiliyya-orden.

Vid sekelskiftet var Aguéli dock åter i Paris och hos Marie Huot. Under en aktion mot tjurfäktning i staden Deuil 1900 sköt Aguéli mot två matadorer i protest mot detta djurplågeri. En av matadorerna skadades. Vid den efterföljande rättegången fick Aguéli villkorlig dom och böter. Händelsen bidrog till en debatt i pressen, vilket medverkade till att tjurfäktning efterhand förbjöds i Frankrike.

1908 skrev Aguéli i ett brev till Marie Huot:

”Du måste veta att jag har tre personer att tacka för mitt inre liv och min tro. Swedenborg har givit mig den mystiska uppfostran genom vilken jag har försvarat mig mot och befriat mig från all protestantism och germanisering. Dig som givit mig ett hjärta som till slut griper ut över allt. Mohyiddin Ibn Arabi som har befriat mig från våldet och som har skänkt mig den universella klarheten genom visheten, mildheten och styrkan. Den mannen är en Leonardo i filosofins form” (Sorgenfrei, 2019, s. 31).

När han återvände en andra gång till Egypten, 1902, var det för att studera språk, konstteori och den sufiske mästaren från 1200-talet, Ibn Arabi, där essensen i hans lära är att Gud är i allt och är allt. Aguéli var en av de första att översätta ett av Ibn Arabis centrala verk Traktaten om Enheten (vilken ingår i Gustavssons Sidor tillägnade solen) till ett europeiskt språk. Vistelsen i Egypten varade i sju år. Under de åren målade han ingenting. Tillsammans med italienaren Ernesto Insabato gav han där ut den antikoloniala tidskriften Il Conrito.

Ivan Aguéli förolyckades den 30 oktober 1917, då han blev överkörd av ett tåg utanför Barcelona. Efter hans död fördes mycket av hans samlade material till Sverige genom prins Eugens försorg.

Då jag läst de båda böckerna formades hos mig en fascination kring Aguélis strävan och sökande efter sanning. Att via resor, möten, studier, sufism, Swedenborg och måleri formades hos honom en syntes, där han sökte fyllas av det gudomliga ljuset. De två böckerna är på sina respektive sätt viktiga bidrag i förståelsen av Aguélis konstnärskap, där de tillför viktiga aspekter. Då Aguéli skriver om konst är det ej som en isolerad företeelse, utan det formar en syntes där religion och filosofi ingår en helhet med konsten. Fram träder en person som valde sin egen väg, som vägrade dö medan han ännu levde.

Text Erling Öhrnell
Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Nycklar försedda med löv

BOK | Esbjörn Hogmarks ”Nyckelharpan” ger en helhetsbild av det för Sverige unika speldonet och berättar om en mans passion för ämnet. ”Ett måste för den folkmusik- och kulturintresserade”, skriver Erling Öhrnell.

Av: Erling Öhrnell
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Socialism på jiddisch

BOK | Den socialistiska, judiska arbetarrörelsen Bund är föga känd i Sverige, men får i Håkan Blomqvists senaste bok sin historia berättad. Den ”bidrar med kunskap och till att vårt synfält vidgas”...

Av: Thomas Wihlman
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Jorge Luis Borges. Foto: Wikimedia Commons

Den räddande ängel jag hade behövt i min ungdom

BOK | Robert Boström kastar sig över Danteessäerna i samlingsvolymen ”Borges III” och ”slukar dem ’så som man slukar bröd när man är svulten.’”

Av: Robert Boström
Kulturens kritik | 19 oktober, 2020

Hilary Mantel. Foto: Joshua Irandi

Historien måste tolkas och bli förstådd

BOK | Arne Melberg resonerar brett kring historieromanen och leder oss via Manzoni och Tokarczuk till Hilary Mantel och hennes berättarteknik i ”Spegeln och ljuset”.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Detalj ur omslag

Livets teater – det grekiska dramat i en vidare kontext

BOK | Björn Sundberg är emeritusprofessor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och har bland annat givit ut böcker om Hjalmar Söderberg, August Strindberg och om nutida svensk dramatik. Marit Jonsson läser hans...

Av: Marit Jonsson
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Karin Tegenborg Falkdalen. Foto: Johanna Jeansson. (Beskuren)

Bakom kulisserna i kungahuset

BOK | Drottningarna som suttit på Sveriges tron är otaliga. Karin Tegenborg Falkdalens bok innehåller allt vi behöver veta om dem. Lisbeth Ekelöf recenserar.

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 12 oktober, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close