Detalj ur omslag

Nära nog begripliga häxprocesser



BOK | Anders Tidström läser Åsa Bergenheims "Den liderliga häxan", en magnifik skrift om rötterna till och lösningen på de svenska häxprocesserna.



Köp Den liderliga häxan – Häxhammaren och de svenska häxprocesserna hos bokus.com
Åsa Bergenheim
Den liderliga häxan – Häxhammaren och de svenska häxprocesserna
Carlssons

Behövs ännu en bok om häxprocesserna i Sverige? Den frågan ställer sig författaren Åsa Bergenheim inledningsvis i sitt bidrag till denna genre med titeln Den liderliga häxan – Häxhammaren och de svenska häxprocesserna. Jo, enligt författaren behövs ännu en bok, ämnet är inte färdigtröskat. Historiska ämnen blir sällan det. Hon motiverar inspirerande med sin syn på historisk forskning som något man kan ”återanvända, komplettera och omtolka gång efter annan”. En och samma fråga kan belysas på nytt med olika fokus, ur olika synvinklar. Så är det även med häxprocesserna. Den nya boken vänder på gamla kända fakta genom att delvis sätta dem i nytt ljus och i nya sammanhang. Samspelet mellan juridik, teologi, sexualitet och samhällsklass är framträdande i den korta avhandlingen på 170 sidor.

Åsa Bergenheim var tidigare professor i idéhistoria i Umeå och på 2010-talet rektor vid Karlstads universitet. Hon har därmed gedigen akademisk bakgrund och är därtill särskilt skickad att ta sig an ämnet häxprocesser. Kanske är hon nästan ”lite förhäxad” konstaterar hon och avslöjar att intresset funnits sedan hon för mer än 25 år sedan skrev en uppsats om Häxhammaren och den kvinnliga sexualitetens roll i häxprocesserna.

I förklarat ljus och nästan begripligt

Boken inleds och avslutas i Västerbottens kustland. I berättelser ur 1675 års rannsakningsprotokoll från Skellefteå, Lövånger, Bygdeå och Umeå möter vi de klassiska anklagelserna för kvinnors samröre med Djävulen. Barnavittnen duggar tätt om hemskheterna i Blåkulla och de lokala tingen utfärdar dödsdomar på löpande band. Efter en längre utvikning om allmänna förhållanden i stormaktstidens Sverige, kön och makt, rättsväsende och demonologins teori och praktik på kontinenten och i övriga Sverige, återvänder vi i bokens slut till kusligheterna i Västerbotten. Nu i mer förklarat ljus där författaren avslutar med reflektionen att om man förstår 1600-talets tankevärld så blir häxprocesserna nästan begripliga.

"Det krävs att man gräver rätt djupt för att hitta rötterna till det strukturella kvinnoförtryck som är häxeriets verkligt fula tryne."

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Helt begripliga blir alltså häxprocesserna inte, enligt Åsa Bergenheim. Man kan dock gräva i historiska dokument av vitt skilda slag för att blottlägga de verksamma mekanismerna. Det går att följa tidens tankar och handlingar. Dels är perspektivet på brott och straff i Sverige – från landskapslagarna under tidig medeltid fram till 1600-talets häxprocesser – till gagn, dels också de florerande teologiska idéerna i Europa med avstamp i slutet av medeltiden. Det är med nedslag i de många gamla källorna och med hjälp av samtida och nutida tolkningar som såväl förekomsten av häxor som den skoningslösa bekämpningen av dem går att förstå. Boken för övertygande resonemang där tidens syn på sexualitet, samhällshierarki, religion och juridik är bärande element. Att kyrkan traditionellt tagit frontrollen i kampen mot den andliga ondskan förvånar inte, men däremot att kvinnorna blivit en så framträdande måltavla. Det krävs att man gräver rätt djupt för att hitta rötterna till det strukturella kvinnoförtryck som är häxeriets verkligt fula tryne.

Rättsläget ett annat

För svensk del kulminerar häxprocesserna under åren 1667–1676. Perioden har fått benämningen ”det stora oväsendet”. Det började med spektakulära anklagelser i Älvdalen i Dalarna som ledde till 18 dödsdomar året därpå. Sedan spred sig farsoten över hela landet. Den mest omfattande processen skedde 1675 i Torsåker i Ångermanland där 71 personer, därav 65 kvinnor, halshöggs och brändes på bål på en och samma dag. Vid periodens slut vändes på anklagelserna. I Stockholm var det tumultartat då vittnen erkände att de vittnat falskt. Tre unga kvinnor halshöggs och en minderårig pojke, bara 12 år, dömdes till det strängare straffet hängning.

"Tre unga kvinnor halshöggs och en minderårig pojke, bara 12 år, dömdes till det strängare straffet hängning."

Rättsläget på 1600-talet hade fortfarande rötter i medeltiden. Man drev så kallad ackusatorisk process vilket innebar att den anklagade hade att bevisa sin oskuld inför rätten. Tortyr som förhörsmetod var visserligen uttryckligen förbjuden i Sverige under större delen av 1600-talet, men i praktiken ansågs trolldomsbrott och samröre med Djävulen så allvarligt att tortyr ändå tillgreps för att tvinga fram bekännelser. Det talas ibland även öppet i domböckerna om tortyr av förmenta häxor. Det fanns vid denna tid ett 70-tal brott belagda med dödsstraff, bland annat våld mot föräldrar och hädelse. Att häxeri belades med dödsstraff blir då inte svårbegripligt. Avrättningarna gjordes till skådespel och maktdemonstration. Vad som var rätt och fel i samhället kunde knappast manifesteras tydligare. 

Häxhammaren dundrar – kvinnan värre än döden

Skriften Häxhammaren författades av två dominikanermunkar i slutet av 1400-talet. Eventuellt är endast den ene, Heinrich Institoris Kramer, den verklige författaren. Han var påvens inkvisitor och hade en så extrem syn på häxeri att han ifrågasattes av många i den katolska kyrkan. Man var bland annat kritisk till Kramers upptagenhet av häxornas kroppar och köttsliga lustar. Stegvis vann han dock den teologiska opinionens gunst och Häxhammaren blev den tongivande handboken i häxjakt. Det är en noggrann skrift som fyller tidens alla krav på formell korrekthet och den stärker sin trovärdighet med referenser till auktoriteter som Thomas av Aquino. Här finns roten till det synsätt som banade vägen för också svenska häxprocesser två sekler senare. Här fastslås att häxor existerar och varför främst kvinnor hänger sig åt denna avskyvärda ondska. Här dras slutsatsen att ”häxorna förtjänar de hårdaste straffen av alla brottslingar i världen”. Här konstateras att sexualiteten är häxeriets grund och att kvinnans natur gör henne lämplig som häxa, hon lockar och förgör. Att Djävulen tar makten över de som är lustarnas slavar är en grundtes i Häxhammaren och logiken är att det är Gud som använder sig av Djävulen för att bestraffa syndiga människor.

Åsa Bergenheim konstaterar att kvinnan enligt Häxhammaren är värre än döden. Bibelns Adam förfördes nämligen enligt dennas teologiska tolkning inte av Djävulen, utan av Eva. Med henne kom döden in i människornas liv. Synden som Eva införde slår mot kropp och själ och medan döden är en öppen fiende agerar kvinnan lömskt och fördolt. Världen lider under kvinnans ondska.

Avgörande påverkan

Häxhammaren är en tung skriftlig inspirationskälla till häxprocesserna i Europa på 1500-talet där både teori och praktik spred sig norrut. I Sverige flammade häxbålen som mest ett århundrade senare. Andra så kallade demonologiska skrifter förmörkade också samtiden. Ett väsentligt bidrag är den mycket inflytelserike franske skribenten Jean Bodins Demon-Mania. Han menar också att häxeri är det värsta av brott och tillägger att det inkluderar inte mindre än 15 vedervärdiga brott som vart och ett bör bestraffas med en smärtsam död.

Även i Sverige skrevs lärda skrifter i nämnda ämnen. En av tidens intellektuella giganter var Laurentius Paulinus Gothus. Han var professor i matematik, logik, teologi och astronomi – och därtill rektor – vid Uppsala universitet, och krönte slutligen sin karriär som Sveriges ärkebiskop. Hans Ethicæ Christianæ (1617), på nätta 3 700 sidor, innehöll tre särskilda trolldomskapitel. Problematiken där var den viktiga gränsdragningen mellan vetenskap och trolldom. En fråga med tyngd eftersom den förstnämnda skulle uppmuntras vid universiteten medan den senare skulle bestraffas hårt i rätten.

"Problematiken där var den viktiga gränsdragningen mellan vetenskap och trolldom."

Dessa skrifter, i synnerhet Häxhammaren, hade avgörande påverkan på häxprocesserna. De gav förutom teoretiska resonemang konkreta råd om hur häxor skulle förmås att erkänna och lämpligen bestraffas. Många av kyrkans präster i Sverige tog förstås stöd i de aktuella demonologiska skrifterna i sin vaksamma kamp mot onda andemakter. När sedan rättslig instans skulle hantera de svåra trolldoms- och häxerimålen fanns just ingen annan handfast vägledning än den teologiska.

Historia med bravur

Åsa Bergenheims bok är en magnifik liten skrift. Språket är befriat från stel akademisk formalism och upplägget är väl genomtänkt. Författaren låter oss möta en motsägelsefull värld med hjälp av samtida dokument. Den största förtjänsten är att vi får upptäcka hur 1600-talets tankevärld löste dilemmat med trolldom och häxeri. Man kom ju faktiskt till rätta med problemen genom kritisk granskning och diskussion. Det var snarast tack vare klartänkta jurister som mörkret skingrades. Inom prästerskapet tog det längre tid att lämna skadliga villfarelser.

Just ett sådant här analyserande upplägg och proffsig hantering av ett redan väl bekant historiskt ämne vill jag gärna kalla historia med bravur. Åsa Bergenheim har övertygat om att ytterligare en bok om häxprocesserna i Sverige var väl motiverad.

Text Anders Tidström


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff

BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Gui Minhai. Foto: Nina Hemmingsson. (Beskuren)

Medvetandets gränslösa förmåga att skapa inre världar

BOK | Ett starkt vittnesmål om ett totalitärt systems förtryck av personliga fri- och rättigheter. Anneliese Fältström läser "Jag ritar en dörr på väggen med fingret" av Gui Minhai.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Marguerite Duras, Trouville, 1980. Foto: Hélène Bamberger

Meditation över ”Sommaren -80”

BOK | Sommaren 1980 skrev Duras krönikor för tidningen Libération. De utgavs i bokform samma höst och handlar om semesterfirare och regnet, om OS i Moskva, svälten i Uganda, samt om barnet...

Av: Stoika Hristova
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Detalj ur omslag

Nära nog begripliga häxprocesser

BOK | Anders Tidström läser Åsa Bergenheims "Den liderliga häxan", en magnifik skrift om rötterna till och lösningen på de svenska häxprocesserna.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Emily Dickinson

En kombination av koncentration och expressivitet

BOK | ”Hon liknar ingenting i 1800-talets lyrik”. Arne Melberg skriver om Emily Dickinsons liv, verk och metod, och presenterar den svenska utgivningen av Diktens företrädare.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Nina Hemmingsson. Foto: Kaunitz-Olsson

Minimonologer som gör ett statement

BOK | Nina Hemmingsson skapar och utvecklar sin egen estetik med uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Bengt Berg recenserar.

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 15 juli, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.