Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff



BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.



Köp Straff hos bokus.com
Ferdinand von Schirach
Översättare: Rebecca Kjellberg
Straff
Lindelöws

Ferdinand von Schirach, som i många länder är storfavorit hos både kritiker och mainstreamläsare, har ännu inte riktigt slagit igenom på samma sätt i Sverige. Jag har funderat lite på vad det beror på, eftersom jag själv läste såväl Brott, Skuld som Fallet Collini med stor behållning. Von Schirachs noveller är lättlästa, pålästa, välskrivna och egensinniga och torde kunna attrahera en mycket bred publik. Kanske, tänker jag när jag ger mig i kast med hans senaste novellsamling Straff, är det novellformatet som den svenska läsaren är ovan vid? Det är i så fall mycket synd. Novellsamlingarna läses med fördel som om de vore romaner – olika berättelser med ett gemensamt tema och genomgående mycket fint språk och fantastiska personskildringar – och förtjänar en stor och bred läsarkrets.

Von Schirach arbetade i tjugo år som brottmålsadvokat i Berlin innan han slog igenom som författare och han håller sig i sina texter nära sitt gamla yrke. Hans juridiska sakkunskap är tydlig och en stor behållning för läsaren, men det är i de små berättelserna – i karaktärsgestaltningen, miljöbeskrivningarna och de träffsäkra formuleringarna – som hans riktiga storhet ligger.

På försättsbladet i Straff står ett citat av Kierkegaard: ”När allt är tyst, händer det mest”. Det är ett välvalt citat på flera sätt. De tolv novellerna i samlingen handlar alla om den lilla människans lilla tysta liv och om allt det stora som händer i den tystnaden, trots att ingen annan än huvudkaraktären ser och hör. Det finns också en språklig relevans i citatet. Ferdinand von Schirach säger inte allt han tänker. Han väljer sina ord med omsorg och låter de små träffsäkra beskrivningarna tala i tystnaden och därmed säga som mest.

”von Schirach faller aldrig i deckarfällan, blir aldrig slaskig.”

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Ingen av de tolv novellerna heter ”Straff”, men de alla handlar om straff – juridiska eller känslomässiga – på något plan. I många fall handlar det så klart om juridiska gränsdragningar, om lagtolkningar, straffrätt, förmildrande omständigheter och om hål i lagstiftningen, men von Schirach försöker aldrig glänsa med sina expertkunskaper och de blir heller aldrig huvudfokus i berättandet. Detta ligger hela tiden på beskrivningen av människan, av omsorgsfulla återgivningar av tankar, känslor och minnen. ”Alla våra minnen är profana, och alla är heliga”, säger karaktären Richard i samlingens sista novell och sammanfattar därmed temat i Straff. Genomgående behandlar novellerna minnen och tillbakablickar, ibland vardagliga och profana, men för novellens karaktärer är de heliga och grundläggande för deras handlingar eller upplevelser.

Det är tolv korta noveller som utgör samlingen Straff. Hela samlingen är på knappt 130 sidor. Några av novellerna är små mästerverk – jag är till exempel mycket förtjust i ”Dykaren”, ”Lydia”, ”Stinkfisken” och ”Subotnik” – och kan absolut läsas enskilt. Som novellsamling får Straff dock en till dimension, något mer än bara en samling noveller. Jag läser Straff snarare som en roman. Det är true crime av bästa slag, oväntat, spännande, samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet, men von Schirach klarar balansgången och faller aldrig i deckarfällan, blir aldrig slaskig, skrytsam eller säger för mycket. Han låter det hända mest när det är som tystast. Det blir dock aldrig svårläst. Det är ingen modernistisk isbergsteknik vi talar om här. Snarast går väl berättarstilen att likna vid det språk som finns i domar och förundersökningsprotokoll. Det är lättläst och underhållande även för den mindre litterärt bevandrade läsaren. ”Hans fru, som inte längre är hans fru, har pratat med hans nya hyresvärd, ändrat sparkontot och fått upp en ny namnskylt.” Inledningen i novellen ”Lydia” är till exempel en formidabel beskrivning av manlig ofrivillig ensamhet, utan att för den skull vara komplex eller svårläst för någon läsare.

Genus- och klassperspektivet är ständigt närvarande i Ferdinand von Schirachs författarskap, så även i Straff. Det är aldrig direkt uttalat, men det är påtagligt ändå. Det syns i vilka de brottsutsatta är, men det syns också i hur förövarna (i många av novellerna är de huvudkaraktärerna) motiverar sina handlingar och hanterar de straff dessa genererar. Straff utgör ju här såväl titel, som motiv och tema, och är inte bara juridiska och straffrättsliga. Snarast ska väl titeln tolkas mer som hos Raskolnikov: ett kors att bära oaktat vilket straff domstolen utdömer. På den allra sista sidan av självbiografiska ”Vännen”, den tolfte och sista novellen i Straff, säger karaktären Richard till berättarjaget: ”Kanske har du rätt i att det inte finns något brott och ingen skuld (…) men det finns ett straff.” Det citatet får sammanfatta temat i Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling.

Text Anna Bergqvist


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff

BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Gui Minhai. Foto: Nina Hemmingsson. (Beskuren)

Medvetandets gränslösa förmåga att skapa inre världar

BOK | Ett starkt vittnesmål om ett totalitärt systems förtryck av personliga fri- och rättigheter. Anneliese Fältström läser "Jag ritar en dörr på väggen med fingret" av Gui Minhai.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Marguerite Duras, Trouville, 1980. Foto: Hélène Bamberger

Meditation över ”Sommaren -80”

BOK | Sommaren 1980 skrev Duras krönikor för tidningen Libération. De utgavs i bokform samma höst och handlar om semesterfirare och regnet, om OS i Moskva, svälten i Uganda, samt om barnet...

Av: Stoika Hristova
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Detalj ur omslag

Nära nog begripliga häxprocesser

BOK | Anders Tidström läser Åsa Bergenheims "Den liderliga häxan", en magnifik skrift om rötterna till och lösningen på de svenska häxprocesserna.

Av: Anders Tidström
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Emily Dickinson

En kombination av koncentration och expressivitet

BOK | ”Hon liknar ingenting i 1800-talets lyrik”. Arne Melberg skriver om Emily Dickinsons liv, verk och metod, och presenterar den svenska utgivningen av Diktens företrädare.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 18 juli, 2020

Nina Hemmingsson. Foto: Kaunitz-Olsson

Minimonologer som gör ett statement

BOK | Nina Hemmingsson skapar och utvecklar sin egen estetik med uttryck av ömhet och utsatthet, trots den skarpa tonen. Bengt Berg recenserar.

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 15 juli, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.