Ferdinand von Schirach. Foto: Michael Mann

Det finns varken brott eller skuld, men det finns ett straff



BOK | "Samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet." Anna Bergqvist läser Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling ”Straff”.



Köp Straff hos bokus.com
Ferdinand von Schirach
Översättare: Rebecca Kjellberg
Straff
Lindelöws

Ferdinand von Schirach, som i många länder är storfavorit hos både kritiker och mainstreamläsare, har ännu inte riktigt slagit igenom på samma sätt i Sverige. Jag har funderat lite på vad det beror på, eftersom jag själv läste såväl Brott, Skuld som Fallet Collini med stor behållning. Von Schirachs noveller är lättlästa, pålästa, välskrivna och egensinniga och torde kunna attrahera en mycket bred publik. Kanske, tänker jag när jag ger mig i kast med hans senaste novellsamling Straff, är det novellformatet som den svenska läsaren är ovan vid? Det är i så fall mycket synd. Novellsamlingarna läses med fördel som om de vore romaner – olika berättelser med ett gemensamt tema och genomgående mycket fint språk och fantastiska personskildringar – och förtjänar en stor och bred läsarkrets.

Von Schirach arbetade i tjugo år som brottmålsadvokat i Berlin innan han slog igenom som författare och han håller sig i sina texter nära sitt gamla yrke. Hans juridiska sakkunskap är tydlig och en stor behållning för läsaren, men det är i de små berättelserna – i karaktärsgestaltningen, miljöbeskrivningarna och de träffsäkra formuleringarna – som hans riktiga storhet ligger.

På försättsbladet i Straff står ett citat av Kierkegaard: ”När allt är tyst, händer det mest”. Det är ett välvalt citat på flera sätt. De tolv novellerna i samlingen handlar alla om den lilla människans lilla tysta liv och om allt det stora som händer i den tystnaden, trots att ingen annan än huvudkaraktären ser och hör. Det finns också en språklig relevans i citatet. Ferdinand von Schirach säger inte allt han tänker. Han väljer sina ord med omsorg och låter de små träffsäkra beskrivningarna tala i tystnaden och därmed säga som mest.

”von Schirach faller aldrig i deckarfällan, blir aldrig slaskig.”

Stöd Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Ingen av de tolv novellerna heter ”Straff”, men de alla handlar om straff – juridiska eller känslomässiga – på något plan. I många fall handlar det så klart om juridiska gränsdragningar, om lagtolkningar, straffrätt, förmildrande omständigheter och om hål i lagstiftningen, men von Schirach försöker aldrig glänsa med sina expertkunskaper och de blir heller aldrig huvudfokus i berättandet. Detta ligger hela tiden på beskrivningen av människan, av omsorgsfulla återgivningar av tankar, känslor och minnen. ”Alla våra minnen är profana, och alla är heliga”, säger karaktären Richard i samlingens sista novell och sammanfattar därmed temat i Straff. Genomgående behandlar novellerna minnen och tillbakablickar, ibland vardagliga och profana, men för novellens karaktärer är de heliga och grundläggande för deras handlingar eller upplevelser.

Det är tolv korta noveller som utgör samlingen Straff. Hela samlingen är på knappt 130 sidor. Några av novellerna är små mästerverk – jag är till exempel mycket förtjust i ”Dykaren”, ”Lydia”, ”Stinkfisken” och ”Subotnik” – och kan absolut läsas enskilt. Som novellsamling får Straff dock en till dimension, något mer än bara en samling noveller. Jag läser Straff snarare som en roman. Det är true crime av bästa slag, oväntat, spännande, samhällskritiskt om en ibland rent gräslig verklighet, men von Schirach klarar balansgången och faller aldrig i deckarfällan, blir aldrig slaskig, skrytsam eller säger för mycket. Han låter det hända mest när det är som tystast. Det blir dock aldrig svårläst. Det är ingen modernistisk isbergsteknik vi talar om här. Snarast går väl berättarstilen att likna vid det språk som finns i domar och förundersökningsprotokoll. Det är lättläst och underhållande även för den mindre litterärt bevandrade läsaren. ”Hans fru, som inte längre är hans fru, har pratat med hans nya hyresvärd, ändrat sparkontot och fått upp en ny namnskylt.” Inledningen i novellen ”Lydia” är till exempel en formidabel beskrivning av manlig ofrivillig ensamhet, utan att för den skull vara komplex eller svårläst för någon läsare.

Genus- och klassperspektivet är ständigt närvarande i Ferdinand von Schirachs författarskap, så även i Straff. Det är aldrig direkt uttalat, men det är påtagligt ändå. Det syns i vilka de brottsutsatta är, men det syns också i hur förövarna (i många av novellerna är de huvudkaraktärerna) motiverar sina handlingar och hanterar de straff dessa genererar. Straff utgör ju här såväl titel, som motiv och tema, och är inte bara juridiska och straffrättsliga. Snarast ska väl titeln tolkas mer som hos Raskolnikov: ett kors att bära oaktat vilket straff domstolen utdömer. På den allra sista sidan av självbiografiska ”Vännen”, den tolfte och sista novellen i Straff, säger karaktären Richard till berättarjaget: ”Kanske har du rätt i att det inte finns något brott och ingen skuld (…) men det finns ett straff.” Det citatet får sammanfatta temat i Ferdinand von Schirachs tredje novellsamling.

Text Anna Bergqvist


Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid.

Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera...

Stöd oss med en femtiolapp i månaden!

Klicka här:
Bidra till Kulturen
Betalas via PayPal.

Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag.

När livet gått i stå

BOK | Vad händer när livet rinner ifrån oss? Har vi kraften att förändra och förbättra? Lennart Hagerfors tar oss med på en tur i vårt inre för att rannsaka oss själva...

Av: Lisbeth Ekelöf
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

I Prousts ateljé och laboratorium

BOK | Arne Melberg läser ”Mot Sainte-Beuve”, en samling av Prousts anteckningar, skisser och skriverier från perioden före den stora romansviten.

Av: Arne Melberg
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Tänk vad covid-19 kan inspirera oss att göra

BOK | ”Covid-19 demonstrerar för oss vår bristande beredskap inför en eventuellt mycket dödligare pandemi”. Elena Dahl läser Debora MacKenzies ”Pandemiernas tid” med sällsynt optimism.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Odenplan. Foto: Okänd.

Som fond till #MeToo-rörelsen

BOK | ”Skrämmande många detaljer i kvinnornas liv i Stockholm är sig lika.” Sofie Niemi läser ”Norrtullsligan”, Elin Wägners roman om en disparat samling kvinnliga kontorister i slutet av 1800-talet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 27 december, 2020

Detalj ur omslag

Religion och religiositet i dess vackraste form

BOK | Anna Bergqvist lägger fokus på religiositeten och humanismen i Ola Larsmos utvandrarepos ”Översten”.

Av: Anna Bergqvist
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Eduardo Galeano. Foto: Robert Yabeck

Latinamerikanska dagsedlar

BOK | "Att läsa Galeano är att lämna spelrum för väldigt motstridiga reaktioner". Bengt Berg recenserar "Omfamningarnas bok".

Av: Bengt Berg
Kulturens kritik | 22 december, 2020

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Charlie Chaplin i

Chaplin i Iran

"Jag lärde känna en iransk kvinna med judisk bakgrund för vad som nära nog var exakt ett decennium sen, vi hamnade i samspråk och trivdes i varandras sällskap under en...

Av: Robert Halvarsson
Kulturens prosa | 27 april, 2020

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

"Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol."

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close