D.H.Lawrence, Boccaccio Story

Fallosdyrkan i neoromantikens spår och den kvinnliga lustens triumf efter #MeToo



Elena Dahl granskar (vrång)bilderna av kvinnlig sexualitet och orgasm via Freud, D. H. Lawrence och Elizabeth Gilbert.



”Vår kärleksmentor är ej livet,
utan en ny skabrös roman.”
(Alexandr Pusjkin, Eugen Onegin. Utelämnad strof, IX i kap. 1)

Att skildra lust, sex och orgasm är både enkelt och svårt. Erfarenheten delas med så gott som alla läsare, eller absolut de flesta. Men till skillnad från alla kärlekspar i romanerna och på filmduken, är författaren och läsaren inte ensamma med varandra. Den allvetande guden, som en gång i tiden hade till uppgift att övervaka paren och som sällan gillat det han fått se, detroniserades till förmån för forskaren, som bistår med kalla fakta om huruvida det skildrade är möjligt i sinnevärlden. Kanske bygger skildringen på föreställningar som inte tål den senaste faktagranskningen? Kan en skönlitterär orgasm, som fått jorden att röra sig för hundra år sedan, i dag klassas som fejkad? När kungens nya kläder avslöjas som icke-existerande, ser vi tydligt hur denne skrider förbi oss naken, med den väl synliga kungliga penisen dinglande mellan de förslappade låren.

Verklighetsbilden, och med den även läsarens syn på den egna sexuella biografin, måste undergå en uppdatering, eftersom den befinner sig i skärningspunkten mellan forskningen, konsten och, i förekommande fall, repressiva eller påbjudande strukturer som religioner och lagar. Uppdateringen innebär att även beundrade skildringar, som baserats på vetenskapligt föråldrade teorier, börjar betraktas som falska. För att illusionen skall hålla måste skildringen byggas utifrån läsarens föreställningar om ”hur det brukar vara”.

Men dagen skall komma då illusionen kollapsar. Bilden som den förmedlar kan visa sig vara falsk, eftersom föreställningarna om ”hur det brukar vara” har förändrats på ett avgörande sätt. Ett verk är nämligen aldrig enbart en summa av de idéer som den bygger på. Enstaka klassiska verk, som hyser osänkbara arketyper, t.ex. Hamlet eller Faust, är införlivade med språket och tänkandet, och i kraft av detta lever de vidare. Även när de idéer och teorier som de bygger på kommer i gungning och faller.

D. H. Lawrences lady Chatterley är en av dem som verkar ha sällat sig till de klassiska arketypernas skara. Enligt Doris Lessing (2006) rider hon naken i folkfantasins värld som en annan lady Godiva. Hennes nåd lockar till skämt och fnitter närhelst hon förs på tal över ett glas öl.

Den lyckliga mogna kvinnan och simultanorgasmen

”Förgäves sökte jag samstämmighet
hos våra kroppar under alla år
i allra hemligaste stunder.
Den finns ej mellan oss och aldrig funnits.”
(Abram Efron, ”Sonett 20”. Min översättning)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kvinnlig lust har många gånger ansetts vara problematisk inom ramar för olika religiösa system. Detsamma har i viss utsträckning även gällt manlig dito, som dock har tolererats, tyst eller öppet, som ett mer eller mindre nödvändigt ont. Skillnaden i inställningen berodde på flera saker. En av dem handlar om ett välkänt faktum: det fordras inte någon orgasm för att en kvinna skall bli med barn. Faktumet som först i våra dagar kunnat placeras i sitt evolutionära sammanhang (Mihaela Pavlicev, et al. 2019). Den kvinnliga lusten existerar liksom vid sidan om den påbjudna fortplantningen, svävar över den. Den kvinnliga lustens knopp kan också veckla ut sig till den största och finaste blomman på den mänskliga erotikens träd, den oändliga mandalan av multipel orgasm. De manligt dominerade stora religionerna före modernitetens tid verkar ha hatat kvinnlig lust. Hatet fortsätter på platser i världen där moderniteten sitter löst eller enbart handlar om teknologiska aspekter. Kvinnlig omskärelse, d.v.s. kirurgiskt avlägsnande av klitoris eller dess delar, är långt ifrån borta från kartan.

I väst har manliga jurister, läkare, präster, författare m.fl. länge haft tolkningsföreträde för vad som är rätt och fel för kvinnor, i kraft av sin access till boken – bibeln, DSM-manualen, lagsamlingar osv. För att inte nämna erotiska eller direkt pornografiska skildringar avsedda för eget, manligt bruk. Som en välkänd berättelse lyder: ”I begynnelse var ordet…” Kvinnornas förmåga till orgasm, eller snarare till orgasm under penetrerande samlag med mannen – och som kronan på verket: förmågan att uppleva den samtidigt som mannen – blev hett stoff för nya, revolutionerande litterära skildringar i spåren av Sigmund Freuds essä, ”Die Umgestaltungen der Pubertät” (i eng. övers. ”The Transformations of Puberty”), som publicerades för snart 115 år sedan. Essän handlar främst om manlig sexualitet i puberteten kontra vuxenåldern, men andra (lägre stående) varelser, såsom barn, eunucker och även kvinnor, nämns på ett hörn.

Kvinnan i Freuds essä var som vanligt inte mogen. Den här gången handlade det inte ens om hennes omognad för politisk rösträtt eller professionell karriär, utan om sex. Freud postulerade det enda rätta sättet för en mogen kvinna att njuta av sex. Den omogna hade en skyldighet att mogna, d.v.s. avancera från en barnkammarorgasm (egenstimulans av klitoris) till brudkammardito (orgasm som kulmen på ett vaginalt samlag med maken).

Intressant att notera är hur Freud underströk att passagen från barnkammaren till brudkammaren ändå inte var oproblematisk – även i lyckliga fall. Den lyckade övergången ledde till ett större antal neuroser, bl.a. hysteri… Det låter helt obegripligt, om man inte känner till att vibratorn, som uppfanns under 1880-talet av den engelske läkaren Joseph Mortimer Granville, bl.a. användes vid behandling av kvinnlig hysteri. Med dess hjälp framkallade man en s.k. hysterisk paroxysm, och med detta menades orgasm… Den märkliga tankegången om kvinnliga neuroser i Freuds essä låter nästan som dold marknadsföring för produkt och tjänst.

Kvinnor som inte kunde uppnå klimax vid penetrerande samlag stämplades under tre kvartssekel som dysfunktionella (vilket också spikades fast i DSM-III.) Bilden av kvinnlig orgasm nyanserades emellertid (drygt 70 år efter Freuds essä) av historikern och sociologen Shere Hite i hennes undersökning om kvinnlig sexualitet. Enligt biologifilosofen Elisabeth Lloyd (2005) är det en klar minoritet av kvinnor som upplever orgasm vid penetrationssex, ca trettio procent. Föreställningen om denna ”lyckliga mogna kvinna” överlevde dock långt in i våra dagar. Både i populär- och skönlitteratur såväl som pornografi och sexuella skildringar inom film.


Två romaner, två ideal

Lady Chatterley´s Lover (1928) är skriven i den vaginala orgasmens tecken. Enligt Doris Lessing var Lawrence, i likhet med sin samtid, ganska okunnig om klitoris, vilket inte hindrat honom att känna sig hotad av denna ”näbb”. För honom var vaginal orgasm inte förhandlingsbar. Det känns lockande att jämföra denna klassiker med en nyutkommen bok av amerikanskan Elizabeth Gilbert, City of Girls (2019), eftersom båda kan betraktas som bildningsromaner med kvinnliga huvudpersoner i centrum.

Båda romanerna kom också ut under politiskt turbulenta perioder, och handlingen i båda anknyter till stora krig (Gilberts roman utspelas med början 1940). Lady Chatterley’s Lover blev en del av den annalkande sexuella revolutionen – med fallos som ledstjärna, medan City of Girls är den första hyllade ”lustromanen” som kom ut strax efter #MeToo. Förutom emfas på kvinnlig lust har romanerna minst en till gemensam nämnare – fredspatoset. Lady Chatterley’s Lover anknyter till första världskriget, som dödat huvudpersonen Connies första älskare och invalidiserat hennes make Clifford. Andra världskriget, i sin tur, påverkade starkt både karriären och kärlekslivet för Vivi, Gilberts huvudkaraktär. Den enda person hon hyser äkta kärlek för under hela sitt nästan sekellånga liv är den invalidiserade veteranen Frank.

De båda kvinnornas utveckling genom sexuella erfarenheter är emellertid det som driver handlingen framåt, och på sin väg mot den perfekta lyckan måste de gå genom skandalens skärseld. Slutmålen i deras utveckling befinner sig dock ljusår från varandra. Connie rör sig nerför den sociala stegen för att i naturromantisk anda leva med Oliver, en self-made man som skänker henne ett efterlängtat foster. Vivi väljer bort man och graviditet till förmån för friheten – männen får bli milstolpar i hennes sexuella biografi, men aldrig stopptecken.

Symboliskt nog livnär Vivi sig på bröllopsklänningar. De är mästerverk, skapta i ett exemplar, och inte en enda av dem är den andra lik. Vivi styr ut unga kvinnor på väg till den grind som hon själv aldrig önskat att passera genom, eftersom hon tolkar hustrurollen som tjänande. Några trivs med det, andra inte – men den är tjänande, hur man än vänder på det. Moderskap och kärlek är dock starkt och positivt närvarande i hennes liv. Vivis son är född av väninnan och kompanjonen, men är lika delar hjärtebarn och arvinge till samtliga. Kärleken till krigsinvaliden Frank kan beskrivas som djup och villkorslös vänskap.

Gilbert styckar således den klassiska lyckotriaden – kärlek, äktenskap, sexliv – utan att amputera bort någon av delarna. I stället ger hon nytt liv till varje bit som fortsätter vidare i sin egen rätt. Annorlunda är det i Lawrences roman.

”The only bridge across the chasm will be the phallus!”

Som ung ägnade sig Connie åt freudianska ”fore-pleasures”. Den förste mannen i sitt liv träffar hon som 18-åring i Dresden. Hon ser till att bli tillfredsställd genom att vara aktiv, vilket enligt D. H. Lawrence var en dödssynd för en kvinna. Liksom han i livet betraktade – och saknade med sin hustru Frieda – samtidig orgasm som den enda äkta, gisslade han sina kvinnliga karaktärer för deras bristande förmåga att uppnå detta idealtillstånd.

Clifford lämnade inget avtryck i Connies sexuella biografi. Mot sin älskare Michaelis beter hon sig exakt på samma sätt som mot studenten i Dresden – ”egoistiskt” aktivt. Denne protesterar, uppmanar henne att se till att få orgasm samtidigt med honom och förbannar alla kvinnor som han mött, eftersom ingen av dem motsvarat kravet. Samma krav ställs på Connie av Oliver Mellors. Enda skillnaden är att Connie, i full överensstämmelse med Freuds teori, når dit i en berömd scen under bar himmel i skogen.

Stereotypen om ”den rätta” orgasmen lever vidare. Den gör det i stor utsträckning i Bengt Anderbergs erotiska novellantologiserie, Kärlek (1965–1970). I t.ex. Anderz Harnings ”Kaninen” skildras två kvinnor som exakt motsvarar Lawrences bild – en som inte kan uppnå vaginal orgasm, och en som kan. Den första kommer på skam och förnedras. Den andra framhålls som ett föredöme och får tillfälle att leverera en moralkaka: ”så få har upplevt det på rätt sätt men alla försöker drömma sig om det där rätta sättet!” Rödluvans mormor orgasmerar på ”det rätta sättet”, och t.o.m. lite före vargen (Annakarin Svedbergs Vargen och rödluvan”). Och det är hon inte ensam om… Några av de modernare paren i antologierna fuskar förstås med cunnilingus och andra knep, men sparar oftast grand finale tills Fallosen gjort entré.

Lloyd kallar de trettio procenten, som tror att penetrerande samlag är det bästa sättet för kvinnan att få orgasm på, för ”ett tragiskt tal”…

Men Connies ritt genom sexlandskapet slutar inte vid vaginans G-punkt. Under romanens sista sexscen får hon sitt livs bästa orgasm genom analsex. En ”Umgestaltung” som inte förutsetts av doktor Freud… Inte undra på att när förlaget Penguin Books åtalades för publiceringen av Lady Chatterley’s Lover 1960 (den första helt ocensurerade utgåvan), förstod åklagaren Mervyn Griffith-Jones inte ens vad scenen handlat om och förlorade målet, till glädje för tryckfriheten i Storbritannien. Den mogna kvinnans väg var förvisso utstakad, men Connie krossade avspärrningen.

Den sexuella biografin som karaktärsutveckling

Till skillnad från D. H. Lawrences mytomspunna lady Chatterley, är Vivi i Elisabeth Gilberts City of Girls en fullständig sexuell novis när hon skickas till New York 1940 av sin familj. Medan andra världskriget rasar i Europa så hamnar Vivi med sin supersymaskin i en nersliten gammaldags teaterlokal, som ägs av hennes moster, dit trogen publik från grannskapet kommer för att få sin underhållning. Moster Peg och hennes sällskap producerar både pjäserna, sångtexterna och musiken – Vivis uppgift blir att sy kostymer, vilket hon älskar. I stället för jämna par i sin stad, som på kvällarna sitter i varsin fåtölj och stirrar i kaminen, möter hon udda personer – gifta som inte bor ihop, ogifta som gör det, ett lesbiskt par där en av kontrahenterna är hennes egen moster.

Alla har det gemensamt att de på ett självklart sätt tar för sig. Hennes egen åldersgrupp, unga teaterkvinnor, går ut och träffar män på de många barerna och nattklubbarna. Vivis första bit på vägen mot sexuellt självförverkligande underlättas av att hon följer med strömmen. Hennes nya kompisar ser till att hon blir av med oskulden på ett tryggt sätt med en läkare(!) – som kan ses som en amerikaniserad bild av doktor Freud där han predikar, samtidigt som han lägrar henne på en patientbrits. Den dåliga nyheten var att mannen var lika dålig på att tillfredsställa kvinnor som på att säga saker som inte andades tidens medicinska jargong.

Den italienske kocken Anthony blir en viktig milstolpe. Vivi gör misstaget genom att försöka hejda tiden – cunnilingus som han överraskar med är inte reserverad enkom för henne. Anthony är inte kär i henne och ännu mindre beredd att gifta sig. Alla hennes försök att binda honom är dömda att misslyckas. Besvikelsen leder till att Vivi blir en bricka i andras spel och hamnar i en skandal. Hennes återvändande till föräldrahemmet på östkusten är bittert. En gammaldags förlovning med en bra man är det enda som kan reparera hennes image i familjens ögon.

Vivi reser dock tillbaka till New York, men innan dess låter hon lusten triumfera i samma stund som hennes helyllesfästman bett om att bryta förlovningen. Hon förför honom som avskedsgåva och gör en viktig upptäckt – hon kan bli tillfredsställd om hon själv sätter agendan och låter mannen följa med. Hennes nästa affär bekräftar att så är fallet, och att hon inte behöver vara kär för att komma fram till grand finale. För att inte trivialisera skildringen låter Gilbert konkreta detaljer gå under läsarens radar.

Vivi är framme i lyckans land. Hennes fortsatta liv är fyllt med kortvariga affärer, engångsträffar eller återkommande träffar, som vare sig förutsätter trohet eller regelbunden kontakt. Vivi är tillfreds – även på ett mer abstrakt plan. Med hjälp av sex når hon till mörkret i sin innersta kärna och kommer i balans med det. Hon kan skapa, älska och förlåta. Men hennes kärleks starka låga och vänskaps ljus brinner inte för hennes sexpartners. Varken hon eller någon av dem har behov av att bygga en fast relation med gemensamma regler och krav. Gilbert tolkar inte detta som en avvikelse – hon har just dissekerat och styckat ett gammalt kvinnoideal mitt framför läsarens ögon.


Både Lady Chatterley’s Lover och City of Girls skildrar kvinnors lust som kompass i deras utvecklande vandring genom livet. Samtidigt utgör de båda böckerna arkitektoniskt perfekta konstruktioner. Författarnas övertygelser må peka åt diametralt olika håll – de bekänner till olika ideal i skilda epoker. Likheter finns dock: Dels i erkännandet av lustens primära roll i människans liv, dels i legitimiteten i själva sökandet efter sexuell fullbordan, vilket både Connie och Vivi efter viss tvekan anammar. Nyckeln till dessa starkt positiva skildringar ligger i författarnas omsorgsfulla skapande av de kvinnliga huvudpersonernas sexuella biografier. Läsaren följer deras väg längs de av författarna skickligt snitslade banorna, genom många portar, för att slutligen bevittna deras triumf. Katarsisen efter genomståndna lidanden, orsakade av förvirringen, misstagen och den offentliga skammen, är granne med orgasmens mysterium.

Referenser
American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 3 utg., 1980)
Bengt Anderberg (red.), et al. Kärlek 1–4. Malmö, 1965.
Abram Efron. Erotitjeskie sonety. Moskva, 1922.
Sigmund Freud. ”Die Umgestaltungen der Pubertät”, Drei Anhandlungen zur Sexualtheorie. Leipzig, 1905.
David A. Frederick, Elisabeth A. Lloyd, et al. ”Differences in Orgasm Frequency Among Gay, Lesbian, Bisexual, and Heterosexual Men and Women in a U.S. National Sample.” Archives of Sexual Behavior, jan 2018, vol. 47, 1, s. 273-288.
Elizabeth Gilbert. City of Girls. Bloomsbury, 2019.
Linda Hirshman. Reckoning: The Epic Battle Against Sexual Abuse and Harassment. Houghton Mifflin Harcourt Publ. Company, 2019.
Shire Hite. The Hite Report of Female Sexuality. New York, 1976.
D. H. Lawrence. Lady Chatterley´s Lover. Florens, 1928.
Doris Lessing. ”Testament of Love”, The Guardian, 15 juli 2006. [Bearbetat utdrag ur förordet till Penguin Classics nyutgåva av Lady Chatterley’s Lover 2006.]
Elisabeth Lloyd. The Case of the Female Orgasm: Bias in the Science of Evolution. Harvard University Press, 2005.
Mihaela Pavlicev, et al. ”An Experimental Test of the Ovulatory Homolog Model of Female Orgasm”, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (41). 8 okt 2019.
Alexandr Pusjkin. Eugen Onegin. Sankt Peterburg, 1833. [Puskjin utelämnade vissa strofer i verket. Skälen var ofta censur, alt. självcensur.]
JR Thorpe. “A Brief History of the Female Orgasm, from Medieval Times to Modern Times, Bustle, 2 mars 
Text Elena Dahl


Kulturens KRITIK

Detalj ur omslag

Tidlösa fragment som berättar om en sårbarhet inför livets f…

BOK | Anneliese Fältström har läst Drömmarnas väg.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 03 januari, 2020

D.H.Lawrence, Boccaccio Story

Fallosdyrkan i neoromantikens spår och den kvinnliga lustens…

Elena Dahl granskar (vrång)bilderna av kvinnlig sexualitet och orgasm via Freud, D. H. Lawrence och Elizabeth Gilbert.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2019

Gunilla Thorgren. Foto: Göran Segeholm

Sexualiteten som något tillåtet

BOK | Julia Hariz läser en biografi om Ottar, som la grunden till lagen om obligatorisk sexualundervisning i skolan, rätten till fri abort och en lagstiftning som jämställer homosexuell kärlek med heterosexuell.

Av: Julia Hariz
Kulturens kritik | 21 december, 2019

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.