Skog i dimma (Pixabay)

En essä om ondskan som företeelse och i sig (III)



Del III i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.



Det är ondskan det handlar om, Adams arv, den genetiska koden, ondskan i sig, den yttersta orsaken, Djävulen.

”Om man tror på den ene måste man också tro på den andre”, säger Dr Reid i TV-serien om seriemördare, Criminal Minds.

Arvsynden? Om denna råder det mycket oenighet. Dessutom hör den egentligen inte hemma i Bibeln, utan är ett påfund av Augustinus.

Psykologen Zimbardo försöker göra reda för ett antal förutsättningar för goda människors förvandling till onda – dehumanisering av offret, en okritisk inställning till gruppens normer, upphävande av personligt ansvar och blind lydnad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men de som begår onda handlingar på egen hand, de som inte ingår i onda omständigheter eller grupper. Ted Bundy till exempel, hur förklarar man honom?

Zimbardos uppfattning är i korthet:

”Självklart finns det onda människor, alltså människor som är disponerade att göra ont, men utan vår passiva medverkan skulle de inte orsaka lika stor skada”.

Det sista håller jag oreserverat med om, det första är jag åtminstone något tveksam till (även om det exempelvis finns ”agressionsgener”.

Det sista ledet är smärtsamt manifest. Från det brutala mordet på Kitty Genovese* till passiviteten på dagens spår- och tunnelbanevagnar, mobil-hyenorna vid olycksfall etcetera går en röd tråd.

VAD ÄR ALLTSÅ EGENTLIGEN ONDSKA?

Under de senaste 75 åren eller så – och särskilt under de senaste 40-45 åren - har alltfler moralfilosofer, politiker och jurister, särskilt utanför Sverige och Norden, blivit alltmer upptagna av begreppet ”Ondska”. Intresset har delvis motiverats av reaktionerna hos lekmän, socialvetare och journalister under deras försök att förstå ohyggligheter som de båda världskrigen, Förintelsen, folkmordet i Rwanda, IS, förekomsten av seriemördare osv.

Det förefaller helt enkelt som om vi inte förmår greppa den moraliska vikten av sådana handlingar och dess förövare utan att benämna dem som just onda. (Stanford Encyclopedia of Philosophy , The Concept of Evil, 2013)

För att undvika förvirring bör vi dock stryka under att vi har att göra med åtminstone två ”ondskebegrepp” - ett bredare och ett snävare.

Ondska i en bredare bemärkelse, som inkluderar allt ”naturligt” och moraliskt ont, är den som oftast diskuteras i teologiska kontexter. Hur göra reda för, heter det, att vi har ondska i en värld skapad av en allvetande, allsmäktig och god Gud? Det förefaller ju, i varje fall intuitivt, att en Gud med dessa attribut borde utesluta förekomsten av ”ren ondska”. Slutsatsen bör bli att en sådan Gud, om vilken vi här talar, inte finns.

I kontrast till det bredare ”ondskebegreppet” pekar det snävare bara på det allra mest moraliskt klandervärda. Eller, som Marcus Singer formulerar det:

“‘evil’ (in this sense) … is the worst possible term of opprobrium imaginable” (Singer 2004, 185).

Då det snävare perspektivet involverar moraliskt klander, hamnar därvid även de moraliska agenterna i fokus. Ondska i denna bemärkelse används vanligen i samtida moraliska, politiska och juridiska sammanhang.

Skeptiker vill oftast helt undvika begreppet, och vill hellre tala om olika slag av klandervärt handlande. Omvänt hävdar förespråkarna att begreppet är nödvändigt att använda (Russell 2006 and 2007).

Tre huvudskäl bland skeptikerna brukar anges: (1) begreppet implicerar metafysiska antaganden, onda andar eller – rentav – Djävulen (2) begreppet är värdelöst, eftersom det saknar förklaringspotential (3) begreppet kan göra skada i moraliska, politiska och juridiska kontexter

Förespråkare – en del åtminstone – vill dock hävda, att det går att urskilja ett sekulärt ”ondskebegrepp”, som är distinkt annorlunda än något religiöst eller fiktivt, och att det just är detta begrepp som mest används inom moraliska och politiska kontexter (Card 2010, 10–17).

NIETZSCHE

Den mest utmanande kritikern av begreppet ondska torde dock vara Nietzsche. Att använda detta begrepp ser han som direkt farligt. Varför? Det ger stöd åt de svaga och förtrycker de starka. I sin Zur Genealogie der Moral – Eine Streitschrift (1887) argumenterar Nietzsche sålunda för att begreppet stammar från negativa känslor som avund och hat. Han menar att de maktlösa skapade begreppet i revanschistisk anda; för att kunna bemöta sina förtryckare. Ja, Nietzsche menar att begrepp som ”gott” och ”ont”, överhuvudtaget, bidrar till en ohälsosam syn på ett liv som värderar frånvaro av lidande högre än självförverkligande och personlig framgång. Av detta skäl måste vi sålunda försöka förflytta oss bortom ”gott” och ”ont”.

RIPOST

Emellertid är (alltså) företrädarna för begreppet – idag – högst vitala. Återigen är det starkaste skälet att inget annat begrepp förmår fånga ondska av den dignitet som förekommer vid sadistisk tortyr, seriemord, folkmord, kollektivistiskt rotat djävulskap på det hela taget. För att förstå sådana fall utan begreppet ondska skulle aldrig ett, eller ens tusen, andra begrepp förslå.

Ett annat skäl är snarast instrumentellt, och siktar in sig på vinsten av att förstå ondskans natur och ursprung. Först då kan vi förhålla oss preventiva till ”orsakerna” (Card 2010, Heberlein 2010).

Ett tredje skäl att hålla liv i ondskan som begrepp är att vi därigenom möjligen kan koncentrera våra resurser till det väsentliga, kort sagt, vi bör prioritera det onda framför det mer begränsat klandervärda för att praktiskt kunna bekämpa det onda.

KANT (igen)

Immanuel Kant var i sin Die Religion innerhalb der Grenzen der bloßen Vernunft (1793) den förste att formulera en modern, dvs främst sekulär, teori om ondskan, dvs. en teori som inte refererar till något gudomligt eller övernaturligt och som inte heller utgör ett direkt svar på ondskan som problem. Kants syfte är istället att göra reda för tre uppenbart motstridiga sanningar om den mänskliga naturen:

(1) vi är radikalt fria (2) vi är naturligt benägna att handla gott (3) vi är naturligt benägna att handla ont

Kants tankar om ondska och moral har starkt påverkat mer nutida filosofer – såsom exempelvis Hanna Arendt och Claudia Card. Många av dessa har emellertid blivit besvikna, ity Kant inte gör skillnad på det onda i bredare respektive snävare bemärkelse (Card 2010, 37). Kant sätter istället likhetstecken mellan det onda och att inte ha en god vilja. Vidare har vi en god moralisk vilja, menar Kant, bara om vi väljer att handla gott – eftersom de goda handlingarna är de moraliskt rätta (Kant 1793), även om det yttersta motivet skulle vara egenintresset.

Merparten av dagens teoretiker är kritiska till detta synsätt. Tortyr och vita lögner är sålunda för Kant likvärda handlingar. Det är i båda fallen viljan som är ”ond”.

ARENDT

Hanna Arendts tankar om ondskans natur har sitt ursprung i hennes försök att rätt förstå och värdera de nazistiska dödslägren. I sin Origins of Totalitarianism (1951), lånar Arendt Kants term ”radikalt ont” för att beskriva Förintelsen. Arendt använder dock inte Kants term på samma sätt som denne gör.

Arendt använder termen för att ” denote a new form of wrongdoing which cannot be captured by other moral concepts”. ”Radical evil involves making human beings as human beings superfluous. This is accomplished when human beings are made into living corpses who lack any spontaneity or freedom. A distinctive feature of radical evil is that it isn't done for humanly understandable motives such as self-interest, but merely to reinforce totalitarian control and the idea that everything is possible” (Arendt 1951, 437–459).

Det är de totalitära regimernas strukturerade och strukturerande system som står i centrum.

I Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil vänder Arendt sin uppmärksamhet mot den individuella ondskan genom att analysera nazisten Adolf Eichmann, som ställdes inför rätta i Jerusalem för att ha organiserat deportationen av ungerska judar till utrotningslägren. Arendt reste till Jerusalem1961 för att, som journalist för The New Yorker Magazine, rapportera om rättegången mot Eichmann. I ”Eichmann in Jerusalem”, hävdar hon att “desk murderers such as Eichmann” inte drevs av vare sig demoniska eller monstruösa motiv:

“It was sheer thoughtlessness - something by no means identical with stupidity - that predisposed (Eichmann) to become one of the greatest criminals of that period” (Arendt 1963, 287–288).

Enligt Arendt var Eichmann banal, en “terrifyingly normal human being who simply did not think very deeply about what he was doing”. Hennes analys, och slutsats, har naturligtvis lett till kontroverser.

Till exempel försökte Socialpsykologen Stanley Milgram (1969), och senare den engelske psykologiprofessorn Philip Zimbardo (2007), båda förklara hur sociala villkor kan få helt ”vanliga människor” att utföra ondskefulla handlingar. Idag, 2018 diskuteras Arendts idéer flitigt i fr. tysk media.

Sporrade av Arendts verk, men skeptiska till resonemangen, har en rad teoretiker från skilda discipliner sålunda sökt efter nödvändiga och tillräckliga förutsättningar som kan göra människor onda. Man har talat om karaktärer och personligheter som ondskans rötter. Andra har hävdat att handlingarna i sig är roten till det onda. Jag måste för min del säga att flertalet av dessa forskare förefaller mig springa runt i cirklar.

De flesta filosofer och lekmän tycks emellertid anta att förekomsten av något sorts (extra) ”klandervärt” är en essentiell och avgörande komponent i allt ondskefullt handlande.(Card 2002, Garrard 1999).

Hursomhelst förefaller det rimligt, menar många, att ”wrongfullness (Garrard) ingår i vad som kan betraktas som ont.

Men inte alla! Tvärtom. Den centrala frågan för exempelvis Todd Calder är istället: vad är det mer som krävs för det onda än det klandervärda? Ett kontroversiellt svar (Russell 2007) är: inget. Men detta har naturligtvis inte heller accepterats av andra, som menat att det onda är något inte bara kvantitativt, utan också kvalitativt, annorlunda än att bara göra något i och för sig klandervärt (Garrard 1999 och 2002; Calder 2013).

CALDER

Calder (2013) resonerar om hur företeelser, i vår kontext, skall te sig för att bedömas som distinkt åtskilda i kvalitativt avseende?

Han skriver (ibid):

”on plausible theories of evil and wrongdoing, evil and wrongdoing do not share all of their essential properties, and thus, evil and wrongdoing are qualitatively distinct”. Exempelvis påstår Calder (ibid) ”that it is an essential property of evil actions that the evildoer intends that his victim suffer significant harm while it is not an essential property of wrongful actions that the wrongdoer intend to cause harm. For instance, cheating, lying, and risky behaviour can be wrongful even if the wrongdoer does not intend to cause harm” (238).

SKADA

Andra filosofer har föreslagit att de onda hyser ett begär att skada, för mer specifika skäl än för egenintresset att njuta, nämligen begäret att förstöra och skada så mycket som möjligt för dess egen skull (Cole 2006).

För den intresserade skulle jag här gärna vilja att läsaren på djupet begrundar det ekosofiska problemet med ”THE LAST MAN ON EARTH” (Routley).

Även om exempelvis naturkatastrofer eller djur (ibland) kan orsaka en myckenhet skada, är deras ”beteende” inte ont, eftersom ingendera av dessa är moraliska agenter (åtminstone inte som vi ännu ser dem; jfr dock ormen i paradiset!). Reella moraliska agenter utför onda handlingar endast när de är moraliskt ansvariga och beteendet oursäktligt (Card 2010).

”To meet these conditions evildoers must act voluntarily, intend or foresee their victim's suffering, and lack moral justification for their actions”, skriver Card (ibid.)

Detta är dock kontroversiellt att anföra i åtminstone de tre följande fallen: stor skada orsakad av

(1) psykopater(2) individer som haft en dålig uppväxt samt (3) okunnighet

”The degree to which deviant behavior is caused by bad upbringings rather than genetic starting points or individual choices is a difficult empirical question. Assuming that there is a strong causal connection between bad upbringings and deviant behaviour, there are two main arguments for the claim that we should not hold perpetrators morally responsible for behaviour that has resulted from bad upbringings. The main argument contends that since we do not choose our upbringings we should not be held responsible for crimes which result from our upbringings”(Cole 2006, 122–147).

ARISTOTELES

Emellertid, som redan Aristoteles påpekade, är okunskapen en giltig ursäkt endast om denna okunskap inte är klandervärd (Den Nichomakiska etiken, tredje boken). I sin förlängningen menar dock – bland andra – Aristoteles att det här ofta är fråga om ett medvetet eller omedvetet självbedrägeri.

Självbedragare använder sig ofta av en sorts taktik för att bli ursäktade, exempelvis:

(1) att undvika att tänka på sanningen (2) att distrahera sig själva genom att rationalisera motsatsen till sanningen (3) att systematiskt fly motstridiga uppgifter (4) att ignorera tillgängliga bevis för vissa sanningar

(Känner vi igen oss i dagens politiska landskap?)

 

* Sent en natt i mars 1964 blev en ung kvinna vid namn Catherine (Kitty) Susan Genovese mördad i New York City. Mordet ägde rum i den respektabla stadsdelen Kew Gardens. Den vansinnige knivmördaren avlägsnade sig tre gånger från platsen men återkom varje gång för att tillfoga sitt offer nya hugg. Det tog honom en halv timme att fullborda mordet. Medan hon attackerades ropade Kitty Genovese hela tiden på hjälp.
Efteråt framgick att minst 38 personer hade stått i sina fönster och bevittnat mordet. Ingen av dem ingrep, ingen av dem försökte undsätta Kitty Genovese. De 38 ögonvittnena företog sig ingenting alls. Ingen kom sig ens för att ringa till polisen.(Asplund, 1987)
Text Carsten Palmer Schale

UTGÅVA 2018:11-12

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma (Pixabay)

En essä om ondskan som företeelse och i …

Del III i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 13 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

Gunnar Lundin undersöker i denna aforismessä vår invecklade levnad, tillvaro och bildning.

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ömhetens madonna, detalj.

Nutidsmadonnan och Lena Lervik

Vårt mångtusenåriga kvinnoarv har blivit undanträngt och glömt. I boken Madonna talar mödrarna och gudinnorna igen. De kommer till liv som symboler för kraft, sexualitet och visdom. Genom konstnären Lena...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 13 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 07 december, 2018

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 06 februari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
Månadens lyrik | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik | 2018:11-12

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik med Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström.

Av: Super User
Månadens lyrik | 07 december, 2018

Mer lyrik
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.