Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, uppoffringar och tålamod



Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.



Man kan bli illa berörd för mindre. När Dvorit Shargal, filmare från Israel, kontaktar mig efter att ha fått höra om mitt intresse för Anna Riwkin-Brick (1908-1970), en av våra mest betydande kulturarbetare under 1900-talet, internationellt uppmärksammad och prisad, men i vår tid sorgligt bortglömd, skräder hon inte orden: 

  • - Cultural circles in Sweden must be heartless. 

Först förstår jag inte varför Dvorit Shargal blivit så upprörd. Det är ändå nästan mer än femtio år sedan som Anna Riwkin-Brick la ner sin kamera för gott. Men efter att ha fått se Shargals dokumentärfilmer som utgår från Riwkin-Bricks många fotoillustrationer i böcker, tillkomna i samarbete med bland andra Astrid Lindgren, Elly Jannes, Ivar Lo-Johansson och Gösta Säflund, inser jag varför Dvorit Shargal är så arg. Det handlar om nonchalans, och inte bara den som drabbat Anna Riwkin-Bricks fotokonst. 

Dvorit Shargal har med sina dokumentärfilmer om många av de barn som Riwkin-Brick en gång fotograferade och som idag är vuxna, försökt intressera svensk television, flera svenska filmfestivaler, många nordiska kulturinstitutioner. Hon har vänt sig till Moderna Museet som i sin ägo har ett stort urval av Riwkins fotografier. Hon har varit i kontakt såväl med Astrid Lindgrens dotter som med hennes barnbarn. Hon har talat med svenska ambassaden i Israel. Hon har skrivit till Astrid Lindgren-sällskapet. 

Nej, ingen respons, inga reaktioner - inget som helst intresse finns för filmerna. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Detta är ytterst beklagligt och prov på en märklig, svårförståelig nonchalans. Dvorit Shargals dokumentärer, som visats i många länder, är sevärda och fängslande. De gör Riwkin-Bricks fotokonst rättvisa och uppmärksammar det faktum att fotografen faktiskt inte är glömd ute i stora världen. 

Man kan inte bortse från att Riwkin-Brick en gång var en av dem som betydde mest när Sverige öppnade sig för stora världen och inte bara välkomnade till Folkhemmet, utan också blev ett slags rättesnöre för hur ett inkännande världssamvete borde te sig. Riwkin-Bricks allmänmänskliga spegling av barns och vuxnas livsvillkor gestaltade genom fotografierna ett betydelsebärande memento: - Se, vi måste alla försöka leva tillsammans på en och samma jord. 

Dvorit Shargals uppoffrande och tålmodiga arbetsstrategi har gått ut på att söka upp många av de barn, idag vuxna, som figurerar i Riwkin-Bricks böcker. Hon tar sig fram på olika håll i världen, letar och söker, vänder på stenar, bankar på portar som aldrig öppnas, misslyckas gång på gång men ger likväl inte upp, och vad som från början tycks ha varit ett sökande efter nålen i höstacken visar sig till slut bli framgångsrikt. Många av barnen, som fick spela huvudrollen i Riwkin-Bricks fotoböcker, minns ännu idag den där fotografen från "landet i norr" som visade så äkta och stort intresse för deras ofta eländiga och svåra livsvillkor.

I bland annat Tanzania, i samers land, i Etiopien, i Korea och i Finland lever människor som aldrig glömt vad de fått vara med om i böckernas värld. 

För se - det är stort det där - att en gång ha fått vara i huvudrollen, om än bara på några boksidor.

I Tokyos stadsmyller tycks Shargals försök att finna Noriko San först fruktlöst, men uppfinningsrikedomen är i princip gränslös och när Noriko San - hon som på Riwkin-Bricks fotografier i barnboken är full av upptåg och, faktiskt, inte alls olik Pippi Långstrump - träder fram, värdig och vänlig som kanske bara en japansk kvinna förmår vara, förblev inte mina ögon torra.

Dvorit Shargals dokumentärfilmer - jag har sett tre av dem - utgår från allt det levande intresse för våra minsta och för den barnkultur i vid, global bemärkelse som kännetecknar Anna Riwkin-Bricks fotoillustrationer i många barnböcker. 
Dessvärre inger filmerna också en aningen bitter eftersmak - inte för att de på något sätt skulle vara undermåliga eller ointressanta, tvärtom - men just för det sorgliga faktum att vi i Sverige tycks ha glömt bort att Anna Riwkin-Brick på sin tid hyllades såväl nationellt som internationellt för sina insatser som fotograf med intresse för globala livsvillkor och svåra levnadsomständigheter. Globalisten Riwkin-Brick såg till att Folkhemmet öppnade sig för världen, och här hemma fick människor veta, att i stora världen fanns barn som fått se och leva i mycket annat som våra yngsta inte visste så mycket om. Inte bara i Tanzania, Japan, Palestina, Korea, Etiopien, Thailand, forna Jugoslavien och på Hawaii levandegjordes barn utan också i mer närliggande trakter - samers rike - fick barn själ, hjärta och karaktär. De många globaliseringsprojekten uppmärksammades, och Riwkin-Brick tillerkändes flera nationella och internationella utmärkelser. 

Vi kan förvisso tala om samarbetspartnern, Astrid Lindgren, hur mycket som helst; det kan inte vara problematiskt så länge som betydelsen inte innebär att andra - exempelvis Anna Riwkin-Brick - hamnar i något slags mörkerglömska bakom vår så hyllade författare.

Dvorit Shargal arbetar som filmare i en gränslös riwkin-bricksk anda och ger på sätt och vis samtidigt också upprättelse åt Anna Riwkin-Bricks kultur- och globaliseringsiver. I filmerna söker som sagt Shargal upp flera av de barn som utgjorde huvudkaraktärer i böckerna. Sextio-sjuttio år har passerat; men man kan skönja barnet i de gamla, man gläds åt juvenila drag i de aningen slitna människorna, man får själv tårar i ögonen när de som en gång fått agera framför kameran börjar gråta över det faktum att ett liv går så fort. En av de uppspårade människorna har drabbats av stroke, men ögonen får liv då kvinnan inser vad Shargal vill påminna om. Det är en av de starkare scenerna i dokumentärfilmerna, vilka riktar sig till unga och gamla, och - nu tillåter jag mig en dålig klyscha - till alla som ännu är i kontakt med barnet inom sig. 

Det är imponerande att märka med vilken uppfinningsrikedom och förslagenhet som Dvorit Shargal går tillväga för att finna Noriko-San, Sia, Elle Karie och Lilibet med hjälp av Anna Riwkin-Bricks böcker. Det är respektingivande och stort att med hjälp av hennes dokumentärfilmer kunna förstå och uppmärksamma hur lika vi människor är varandra, oberoende av var, hur och varför vi lever, av vad vi tror på och vad vi väljer att inte tro på.

Likt en ödets ironi visar det sig att Dvorit Shargal för närvarande arbetar med en dokumentärfilm om Kim Wall, vilken, påbörjad 2017, förväntas bli färdig sommaren 2019. Hon berättar själv att projektet är att se som en personlig, mental och intellektuell resa i den brutalitet som ändade journalistens liv. Vad får en israelisk filmare, vars enda länk till Skandinavien är filmerna om Riwkin-Bricks illustrationer i barnböcker, att ägna år av sitt liv åt något som måste ses som motsatsen - ett så svårgripbart och brutalt mord, begånget ombord på en ubåt? Man får be till högre makter om att Shargal inte ska behöva bli besviken på ett nonchalant mottagande av också denna film. Brist på kvalité kan det inte handla om, men – hemska tanke! – om det är namnet på Shargals hemland som sätter käppar i hjulet, måste vi vara helt fel på det.

För då sviker vi inte bara tanken med hennes fotokonst utan då underkänner vi samtidigt drivkrafterna i ivern att se världen så som Kim Wall och Anna Riwkin-Brick gjorde. Sådana livsgärningar är värda ett annat öde än glömskans.

Text Michael Economou

UTGÅVA 2018:11-12

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma (Pixabay)

En essä om ondskan som företeelse och i …

Del III i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.

Av:
2018:11-12 | 13 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av:
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

Gunnar Lundin undersöker i denna aforismessä vår invecklade levnad, tillvaro och bildning.

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ömhetens madonna, detalj.

Nutidsmadonnan och Lena Lervik

Vårt mångtusenåriga kvinnoarv har blivit undanträngt och glömt. I boken Madonna talar mödrarna och gudinnorna igen. De kommer till liv som symboler för kraft, sexualitet och visdom. Genom konstnären Lena...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 13 december, 2018

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Mer lyrik

Månadens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Månadens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts