Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i sig (IV)



”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är nog mycket mänskligt att drabbas av sådana känslor, och att i ögonblicket ge utlopp för vad som alltså ”bör göras”. Men är vi i så fall själva mindre ”onda” än de vi så snabbt begabbar och fördömer? Kanske, och troligen. Men vi är nog inte särskilt goda heller.” Läs del IV, den avslutande delen, i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.



SLUTDISKUSSION I TVÅ AVGÖRANDE STEG

OMSTÄNDIGHETER

Väldigt ofta åberopas en människas psykosociala omständigheter, i synnerhet (men inte alltid) under uppväxten (som senare kan förstärkas under den kriminella ”karriären”). En sådan människa var Carl Panzram. En del har då ”ursäktat” den ”ondes” handlingar, andra har nöjt sig med att omständigheterna kunnat bidra till att förklara dessa handlingar (och deras konsekvenser).

Min mening är att vi aldrig helt kan frikänna någon från sitt personliga ansvar, men containrar med erfarenheter och forskningsrapporter påvisar med all önskvärd tydlighet, att dels alltför många medmänniskor föds med träsked i käften istället för silversked, och att villkoren under ”brotts- eller ondske-karriären” mer än ofta förstärker ”det onda”. Tyngden i den forskning som visar korrelationen mellan uppväxt och karriär å ena sidan och slutstadiet å den andra är helt enkelt förfärande. Ändå finns det de som klarar sig (men också en del barn med silversked går över styr).

Ett mycket centralt påpekande, som här medvetet upprepas, av den engelske psykologiprofessorn Philip Zimbardo, har mycket stark bäring på detta:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Självklart finns det onda människor, alltså människor som är disponerade att göra ont, men utan vår passiva medverkan skulle de inte orsaka lika stor skada”.

Den djupaste dispositionen har väl då oftast att göra med generna, men deras inverkan varierar starkt med uppväxtvillkoren och den sekundära socialisationen. Men så – dessutom, och ej minst! - har vi som medmänniskor ett mycket stort gemensamt ansvar för också andra än oss själva och för det samhälle, och den livsstil, vi format, och som utgör spikmatta eller sammetssoffa för den enskilde.

Vi som alltså inte ingriper – men som ofta ropar KORSFÄST NÄR NÅGON ANNAN utför ONDA HANDLINGAR. Handlingar som aldrig utförs i ett socialt vakuum.

”Från generna till det psykiska, sociala och ekonomiska tvånget – eller hur den förment fria viljan, och det förment fria valet, kan te sig i praktiken” skrev jag en liten skrift om för några decennier sedan (1995).

Jag menar att huvudtankarna där står sig. Ja, när det just gäller generna har nog min argumentation stärkts. I övrigt hör det övriga till min sociologiska och socialpsykologiska och ”hemmaplan”.

Generna!

Den hittills mes uppmärksammade genen i sammanhanget bär sålunda namnet monoaminoxidas-A och förkortas MAOA. Man visste sedan tidigare forskning att den är viktig för hur hjärnan hanterar stress och aggressivitet. Nu har man, i en holländsk studie, sett vad som hände med de (få) undersökta männen när deras hjärnor saknade ämnet. De blev helt asociala. Tillståndet fick namnet Brunners syndrom, efter forskaren som ledde studien.

Teorin bakom upptäckten är ungefär följande: hjärnans aktivitet styrs av de ämnen som skickar signaler mellan nervcellerna. Några av de viktigaste är dopamin, serotonin och noradrenalin. De har många och varierande funktioner; de spelar till exempel en viktig roll när vi reagerar på faror, hanterar stress eller snabba känslomässiga kast. En av de kända uppgifterna för MAOA är att bryta ner de här signalämnena efter att de skickat sina budskap. Om de inte bryts ner och så att säga, städas undan, ligger de kvar i hjärnans synapser och följden kan bli att hjärnan ständigt går på full gas med hög beredskap att reagera känslomässigt på omgivningen.

Det statistiska materialet var emellertid, som vi redan antytt, magert. Fem män som bedömdes nästan enbart genom andras berättelser om våldsamhet och begångna missdåd. Men intresset för ”brottsgenen” var väckt, och betydligt mer sofistikerade studier skulle snart göra bilden av sambandet mellan gener och beteende lite tydligare, men samtidigt mer komplicerad.

För det finns verkligen en koppling mellan genen MAOA och sociala problem, skulle det visa sig.

Våra gener har en betydelse när det handlar om anlag för ett våldsamt beteende – men frågan är mycket komplicerad. Dels samverkar ett stort antal gener, av vilka de flesta förmodligen ännu inte är kända. Och dels spelar det sociala arvet en avgörande roll, förmodligen större än det genetiska arvet (www.alltomvetenskap.se, 2010).

Den fria viljan och determinismen!

Från Demokritos över Augustinus till Schopenhauer och Sartre – och våra dagars Dennett har den fria viljan, det fria valet och determinismen flitigt diskuterats. Debatten på området är med andra ord flertusenårig, och har de senaste hundra åren dessutom dragit in kvantfysiken och (alltså) genetiken i den filosofiskt redan snåriga terrängen.

Har du och jag en fri vilja? Eller är allt elektrokemiska processer utanför ”din” respektive ”min” kontroll? Är jag fast vid hur omständigheter, otur, ödet, generna, hormonerna, i värsta fall en hjärntumör spelar roll? Är jag värd beröm eller kritik? (se Anders Pilz i tidningen Dagen).

Eller enklare uttryckt: har jag ett ansvar, också under vidriga förutsättningar?

Under fyra år arbetade jag för Stenungsunds kommun i allmänhet och för Nösnäsgymnasiet i synnerhet. Främst med utsatta ungdomar. Låt mig då genast säga, att alla kontakter med ungdomarna själva, deras föräldrar (om detta gick), elevhälsan, lärarna, Socialtjänsten, BUP, Polisen osv. ytterligare stärkte min tro på att vår vilja, som de av denna beroende valen, i hög grad är begränsad (Palmer Schale 2010, 2011 och 2014). Och begränsningen är i mycket hög grad rotad i sociala, psykologiska, ekonomiska, språkliga och religiösa förhållanden, men även i missbruk, psykiska sjukdomar och – tydligen - genetiska dispositioner.

Så jag upprepar: det är skillnad på att födas med trädskedar och silverskedar i käften. Detta tas numera tyvärr sällan upp i den dagspolitiska debatten, åtminstone inte i den utsträckning som det hela förtjänar. Forskning visar även (läs mina litteraturlistor) starka samband mellan uppväxt och betyg, mellan betyg och arbete, mellan arbetslöshet och utsatthet. Utsatta människor blir dessutom ofta – om än ej alltid – missbrukare, kriminella, hårda, råa, aggressiva. Ja, de kan rentav uppfattas som ONDA.

En människas livsomständigheter, och i synnerhet under uppväxten, kommer följaktligen mer än ofta att påverka hennes framtida situation. Och även om envar utsatt kille, eftersom det ofta är frågan om killar, naturligtvis inte blir en Carl Panzram, så är det bland dessa vi oftast kommer att finna honom. Men också de som avviker positivt (och samtidigt finns det naturligtvis negativa avvikelser bland dem som växer upp med silversked).

Men viljorna och valen? Ja, någon absolut fri vilja tror jag inte ett ögonblick på, ity människan styrs av alltför många faktorer. Och därför inte heller på några helt fria val. Och omvänt?

Någon form av total determinism? Nej, knappast det heller. Undantag finns. Viljan kan nog dessutom vara starkare eller svagare - eller bli det. Liksom valen kan vara bättre eller sämre – eller utvecklas därhän. Ett visst mått av tur och otur existerar säkert också. Dessutom har vi möjligen att göra med de kompabilitetsproblem som filosoferna kallar det, och som har att göra med en möjlig förening mellan frihet och ofrihet.

Den Boston-födde amerikanen Daniel Dennett är en nutida filosof (född 1942) som har åtskilliga åsikter om den fria viljan (se http://www.mimersbrunn.se/article?id=3467, 2005).
Dennett har försökt förklara utvecklingen av ett fritt, men materiellt medvetande, och om vi verkligen är helt fria. Dennett vill dock inte förklara människans liv som orsaksbundet såsom biljardbollarnas rörelser när de krockar med varandra. Människans liv är mer komplicerat än så, menar han.

Vi styrs av våra gener och den fysiska yttre påverkan, men även våra egna och andras argument som övertalar oss att handla på ett eller annat sätt i en viss situation. Argumentationen ser han som ett system som förvarnar oss för farliga händelser, och som förbereder oss för dessa. Det är ett slags system som målar upp olika scenarion och tänkbara händelser, så att vi ska veta vad vi ska göra ifall vi hamnar i en sådan situation.

”Men vi kan aldrig veta exakt vad som kommer att hända härnäst, allt vi vet är att vi befinner oss i ett grenverk av olika möjligheter. I själva argumentationen för att förhoppningsvis göra det rätta valet, måste vi såga av vissa grenar i detta stora grenverk, det gäller bara att inte såga av den grenen som kan hjälpa oss ur en svår situation”.

Dennett tar emellertid, menar jag, alltför lätt på uppväxtvillkor och successioner av livsomständigheter.

Ett samtids-symptom?

Men för att sammanfatta det hela på ett måhända något drastiskt manér: omständigheterna är i betydande grad sammanvävda med ondskan.

URARTAD KOLLEKTIVISM - ”SAKEN” (som kan rättfärdiga allt, hur cyniskt det än må vara)

Hittills har jag mest fokuserat individen – även om jag hela tiden kommit in på det gemensamma. Nu skall jag övergå – eller egentligen återgå - till kollektivet, den urartade och förvrängda kollektivismen och ”saken”, där jag tror att det mesta av ”ondskan” återfinns. Samtidigt tror jag att den utsatte ofta söker sig till saken eller att saken drar honom till sig.

Det räcker med att ögna igenom några historieböcker och lyssna på dagens nyheter. Babylonierna (i olika omgångar) assyrierna, egyptierna, hebréerna, grekerna, perserna, romarna, vikingarna, mongolerna, osmanerna, de europeiska kolonisatörerna, ryssarna, svenskarna, fransmännen, tyskarna, holländarna, britterna, amerikanerna och en mängd andra bedrev alla krig med åtföljande handlingar och resultat som innefattade ohyggliga ingredienser.

Under de senaste hundra åren har vi haft ett folkmord på kristna i nuvarande Turkiet, nazisternas illdåd under Förintelsen (med den likgiltige, dehumaniserande och faktaflyende Eichmann), de båda världskrigen, fascismen, kommunismen, Vietnamkriget, folkmordet i Rwanda, alla konflikterna i Mellersta östern, Kongo Kinshasa, Colombia, Mellanamerika, islamismen, grymma versioner av judisk och kristen fundamentalism (Vissa av bosättarna på Västbanken i Israel resp. Ku Klux Klan) osv.

Och idag bara fortsätter det. Motiven har ofta varit att kämpa för ”saken” i religionernas, ideologiernas, ekonomiernas, maktsträvandenas namn. ”Saken” har legitimerats av de mest befängda argument, men ändå alltid orsakat urartad kollektivism med förtryck av ”den Andre” eller förtryck av de ”egna avfällingarna”. Utfallen har nästan alltid varit ONDA.

Den urartade ”kollektivismen” har dock även, paradoxalt nog, med tillhörighet att göra. Det handlar om att den ensamme utsatte försöker bli en del av åtminstone något istället för att inte uppleva sig var en del av någonting alls. Det handlar också, lika paradoxalt, om en upplevelse av identitet – som i sig emellertid är utplånad identitet. En tillhörighet och identitet, med andra ord, utan reellt fäste vare sig i gruppen eller individen. En flykt från en tomhet till en annan. Från ensamheten och den hotfulla friheten till en likformig kvasitillhörighet motiverad av ”saken”

Samtidigt och parallellt har det emellertid alltid funnits en Ted Bundy, en Josef Fritzl, en Anders Behring Brevik, en IS-fanatiker. Man kan då undra om detta är företeelser som speglar varandra?

Jag tror att vi här kan tänka oss ett sorts kontinuum i vars ena ände vi finnar den enskilde galningen (Bundy, Fritzl, Manson), en mitt befolkad av inbilska ”monster” (Breivik, terroristen på Drottninggatan) som tror sig vara en del av något större, och en andra ände där vi återfinner mindre (Knutby, Jones) och större grupper (krigsmaskiner, maffior), politiska och religiösa SYSTEM (Väst och Öst, IS, talibanerna) och hela ekonomiskt-ideologiska apparater (extrem nyliberal kapitalism och förslavande planekonomi) vars undersåtar och deltagare förkroppsligar medveten eller omedveten ondska.

Min övertygelse är samtidigt, som antytt, att den hjärntvättade individen inom den urartade likriktningskollektivismen är den vanligaste, skadligaste och mest utbredda formen av ONDSKA i tanke, ord och handling, vars ledstjärna alltså är SAKEN. Till detta kan dessutom fogas betydelsen av droger, girighet, masspsykoser, mediernas vanskliga besatthet av just ONDSKA etcetera.

Men också vår tids versioner av pöbelvälden och primitiva krav på hämnd och dödsstraff. Jag tror att de spontana, om än mänskliga, behoven av hämnd och dödsstraff snarare förvärrar det råa och ondskefulla klimatet än mildrar och civiliserar det.

EN SORTS SLUTSATSER

  • - Ondskan är i grunden något obegripligt. Samtidigt kan man – för att travestera Platon och Kant -
  • om inte förstå den, så tänka och känna den.

- ”Ondskans” handlingar och konsekvenser kan såväl förstås som förklaras (men inte försvaras!) – om än mycket nödtorftigt. Spännvidden i spektrat av förståelser och förklaringar är enorm.

- Människan är född med både goda och onda drivkrafter. De goda bör odlas, och de ondas energi kanaliseras (det finns exempel på detta).

- Vi kan tänka oss ett kontinuum mellan det ”individuellt absolut oansvariga” till det ”individuellt absolut ansvariga” (vars ytterligheter snarare är abstrakta fiktioner än faktiska realiteter), men mellan vilkas poler det genuina medansvaret rör sig. Vi var, som Jan Troell hävdade, alla medansvariga till Åmselemorden. Vi är alla medansvariga till könsförtrycket, etnofobin, rasismen, segregationen etcetera.

- Beauchamp & Childress har kondenserat nyttoetikens ledande principer till fyra: lidandeminimering, godhetsmaximering, rättvisa och självbestämmande. Kan man tänka sig att ”ondskan” står för det omvända, som dessutom kunde verifieras eller falsifieras empiriskt?

- Min personliga övertygelse är att den egentliga ONDSKAN (inte psykisk sjukdom etc.) har två huvudsidor, jag bortser alltså tillfälligt från genetiken), som mer än ofta samverkar: människors (1) uppväxt och successioner av livsomständigheter i vidast tänkbara bemärkelse samt (2) urartad kollektivism i form av SAK-styrda sociala aggregat, som ställer sig likgiltiga inför utomstående och dehumaniserar dessa (Eichmann som nazist).

- En del s k ”monster” (Breivik, Fritzl, frilansande terrorister) utgör undantag, men är antingen genetiskt defekta, psykiskt sjuka eller dragna till och besatta av SAK-SYSTEMEN, ibland både-och. ONDSKAN kan för dessa uppfattas som tvångsbetingad eller determinerad/predestinerad.

- Ondskans kärna är Djävulen. Gud har själv skapat denne eller bär denne inom sig, som en (förhoppningsvis mindre) delaspekt, vars syfte är att driva på en för människan ofattlig ”utveckling”.

ELLER:

VAD ÄR ALLTSÅ ONDSKA?

Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska. Den empiriska fenomenvärlden handlar istället om den verklighet vi uppfattar med våra sinnen, och som vi i vardaglig och sekulär bemärkelse betraktar som verklig eller faktisk.

Det metafysiska varat och den empiriska fenomenvärlden penetrerar, enligt min mening, emellertid varandra.

Gud och Djävulen, eller vad vi väljer att kalla dessa ”väsen” är åtminstone relaterade till varandra (om inte annat på grund av vår tendens att tänka dualistiskt).

Att ont kan förekomma trots en god och allsmäktig Gud är emellertid en gåta, som inom teologin går under beteckningen teodicéproblemet. Människan föds, det är min övertygelse, med både goda och onda böjelser, som växelvis kan dominera, förstärkas, mildras och förändras. Människan, som vi uppfattar henne, är naturligtvis ett empiriskt faktum. Ändå förefaller det mig som om hennes (ursprungliga) dubbelnatur också är en gåta.

Jag tror att teodicéns och människans respektive gåtor tillsammans ingår i någon form av ekologisk helhet, vars utgångspunkt och pulserande relationer har ett syfte, som kanske kan beskrivas som evolutionärt, även om vi som människor inte egentligen och på djupet kan begripa detta ”drama”.

Men det utomsinnliga varat och den faktiska fenomenvärlden existerar båda, kanske inflätade i varandra i en sorts kosmisk dubbelspiral. Denna innefattar också förekomsten av en såväl transcendental som sinnlig ondska.

Därför finns ondskan i metafysisk bemärkelse. Därför finns ondskan i mänsklig bemärkelse. Därför finns möjlighet att minimera eller maximera ondskan. Därför finns, tillåter jag mig att tro, paradoxalt nog dock även möjligheten att eliminera ondskan.

Och som J. S. Mill, enligt Per Nilsson (pers kom), i korrespondens med Florence Nightingale skrev:

”Det skulle innebära en stor moralisk förbättring för flertalet människor om de, oavsett om de är kristna, deister eller ateister, verkligen trodde att världen styrdes av en Rättfärdighetens ande, Spirit of Right, en fullkomlig Varelse som, med eller utan vilja, låter ondska finnas i världen i avsikt att stimulera människans förmåga, hennes oupphörliga kamp mot ondskans uttryck.” (min kurs)

Denna reellt existerande ondskas uttryck är det vi vanligen träffar på i vardagsvärlden. Denna ondska kan bekämpas. För denna ondska har såväl den enskilde som samhället i stort ett ansvar eller medansvar. Den onda handlingen (såvitt den inte beror på obotlig psykisk sjukdom eller genetisk ännu irreparabla defekter) kan i absolut mening därför aldrig helt ursäktas (syftet, viljan och valet besitter alltid en relativ frihetspotential). Och den kan i sitt djupaste form, och sina vidrigaste uttryck, bara kännas, tänkas och i högst nödtorftig mening förklaras och förstås. Däremot kan vi aldrig, hävdar jag, helt bortse från den ondskans antydda ekologi, vars element och relationer vi alla måste ta vårt ansvar för; envar och tillsammans.

Ja, Ted Bundy, Charles Manson, Josef Fritzl är eller var alla onda. Anders Behring Breivik är ond. Sak-fixerade fanatikers system – nazismens, kommunismens, islamismens, den judiska och kristna fundamentalismens etc. – är onda. Individer och system av ondskefull natur ingår i och förstärker varandra.

Vad är alltså ONDSKA? Ondska är en metafysisk företeelse och en bland människor faktiskt existerande böjelse, som ingår i och betingar varandra i en ekologisk helhet. Det är denna ekologiska helhets centrum som utgör ondskan. Som vanliga människor kan vi bara känna och erfara dess närvaro och uttryck i vidriga handlingar. Vi har alla ett ansvar för att bekämpa ondskan i dess helhet såväl som i dess detaljer. Ondskan finns i oss alla, mellan oss alla och bortom oss alla.

Ondskan är kosmos´destruktiva essens.

REFERENSER I URVAL 
  • Ahlberg,A.: Flykten från ensamheten, 1953.
    Aristoteles: Den nikomachiska etiken. Översättning och kommentarer av Mårten Ringbom,Helsingfors (1967)
    Asplund., J: Tid, rum, individ och kollektiv (1983); Det sociala livets elementära former (1987); Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft (1991)
    Aquinas, T., Summa Theologia, Vol. 8, Creation, Variety and Evil, T. Gilby (trans.). Cambridge: Cambridge University Press, 2006.
    Arendt, H., 1951 [1985], The Origins of Totalitarianism, San Diego: A Harvest Book, Harcourt,Inc. 
  • Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil, New York: Penguin Books. 1963
  • [1994].
  • Augustine, Confessions, H. Chadwick (trans.), Oxford: Oxford University Press, 1991.
  • Beauchamp, T.L. & Childress J.F: Principles of Biomedical Ethics (2013)
  • Baron-Cohen, S.: The Science of evil, Basic Books, 2011.
    BIBELN: GT: Genesis, Job, Jesaja, Psaltaren och Hesekiel samt NT: Evangelierna, Paulus brev och Uppenbarelseboken (Apokalypsen).
    Calder, T., 2002, “Towards a Theory of Evil: A Critique of Laurence Thomas Theory of Evil Acts,” in Earth's Abominations: Philosophical Studies of Evil, D. M. Haybron (ed.), New York: Rodopi, pp. 51–61. , 2003, “The Apparent Banality of Evil,” Journal of Social Philosophy, 34 (3): 364–376., 2004, “Evil, Ignorance, and the 9/11 Terrorists,” Social Philosophy Today, 20: 53–66. , 2007a, “Is the Privation Theory of Evil Dead?”American Philosophical Quarterly, 44 (4): 371–381., 2007b, “Against Consequentialist Theories of Virtue and Vice ”Utilitas, 19 (2): 201–219., 2009, “The Prevalence of Evil,” in Evil, Political Violence and Forgiveness, A. Veltman and K. Norlock (eds.), Lanham, Maryland: Lexington Books, pp. 13–34., 2013, “Is Evil Just Very Wrong?” Philosophical Studies, 163 (1): 177–196.
    Card, C., 2001, “Inequalities versus Evils,” in Controversies in Feminism, J. Sterba (ed.), Oxford: Rowman & Littlefield Publishers, Inc, pp. 83–98., 2002, The Atrocity Paradigm: A Theory of Evil, Oxford: Oxford University Press., 2010, Confronting Evils: Terrorism, Torture, Genocide. Cambridge: Cambridge University Press.
    Fromm, E.: The Escape from Freedom, 1941.
    Heberlein, A.: En liten bok om ondska. Albert Bonniers förlag (2010)
    Holte, R., Hof, H., Hemberg, J. & Jeffner, A.: Etiska problem. Verbum. Stockholm, 1970.
    Kant, I.:.: Die Religion innerhalb der Grenzen der bloßen Vernunft, 1793; Kritik der reinen Vernunft, 1781.
    Lévinas, E.: Autrement qu'être ou au-delà de l'essence (1974)
    Milgram, S., 1969, Obedience to Authority: An Experimental View, New York: Harper and Row, Publishers.
    Nietzsche, F., Die Geburt der Tragödie, 1872; Über Wahrheit und Lüge im außermoralischen Sinn (1872) Jenseits von Gut und Böse – Vorspiel einer Philosophie der Zukunft, 1886, Zur Genealogie der Moral – Eine Streitschrift, 1887.
    Palmer Schale, C. : Carl Panzram, En mördares självbiografi (Tidningen kulturen, 2016), Det ekonomiska tänkandet och fallet Kitty Genovese (Tidningen kulturen, 2011), Utsatta I Stenungsund (2010, 2011, 2012, 2014).
    Sartre, J-P.: L'Être et le néant (1943).
  • Singer, M.G., 2004, “The Concept of Evil,”Philosophy, 79: 185–214.
  • Stanford Encyclopedia of Philosophy: The Concept of Evil, 2013)
  • Talmud
    Zimbardo, P., 2007, The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil, New York: Random House Trade Paperbacks
    Wikipedia
Text Carsten Palmer Schale

UTGÅVA 2018:11-12

Förnan

Dikter som bereder plats för det associa…

BOK | Återigen finner jag mig i den situation att jag skall recensera lyrik, den här gången en ”diktbok” (som författaren kallar det innanför de färggranna pärmarna). ”Förnan”, som diktboken heter, är...

Av: Sebastian Andersson
2018:11-12 | 07 december, 2018

St Andrew Franciscuskapellet

Den tillstängda heligheten: Om överträde…

Det sista stora arbetet är att dö. Jag har aldrig sett döden i en levande kropp tidigare. Det står en tältsäng i min morfars rum, den kan jag använda under...

Av: Ida Rödén
2018:11-12 | 07 december, 2018

Heinrich Vogelers ”Våren” och Karin Sidén. Foto: Graham

Paula Modersohn-Becker och konstnärskolo…

KONST | Belinda Graham ser en banbrytande och innovativ utställning på Prins Eugens Waldemarsudde

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Britt G, av Arne Nyman.

Poeten Arne Nyman

Arne Nyman var en klart lysande stjärna på den poetiska himlen under början av 1940 talet. Han debuterade som poet redan vid 19 års ålder och han var även...

Av: Håkan Hardenborg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Vy över Barcelona. Foto: Pixabay

Barcelona i litteraturen

Erik Cardelus undersöker staden Barcelona och dess plats i litteraturen.

Av: Erik Cardelus
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ömhetens madonna, detalj.

Nutidsmadonnan och Lena Lervik

Vårt mångtusenåriga kvinnoarv har blivit undanträngt och glömt. I boken Madonna talar mödrarna och gudinnorna igen. De kommer till liv som symboler för kraft, sexualitet och visdom. Genom konstnären Lena...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 13 december, 2018

Omslag

Den stora vardagen

MUSIK | "Vemodet och mörkret är aldrig större och tätare än att det kan säras och släppa in hopp och drömmar. Det finns allvarsamma svängar, men lika ofta en stillsam humor.” Läs...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Låset. Foto: Benny Holmberg

Fragment

I de gamla mentala lokalerna i de obsoleta händelsernas centrum med sin kvardunstande kemi av glömskans eroderande våld lever de låsta minnesfragmenten.

Av: Benny Holmberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Foto: Svensk Filmindustri

Ingmar Bergmans Skåne och filmens Hovs H…

FILM | Belinda Graham om: ”En filmkryssning genom verkligheten som skapade myterna”.

Av: Belinda Graham
2018:11-12 | 07 december, 2018

Buddha. Pixabay

Jag är juvelen i lotusblomman

Reflexioner kring buddhistiska begrepp och traditioner. Hur de motsäger varandra och skapar kontroverser i tid och rum.

Av: Annakarin Svedberg
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj från omslaget.

Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder

BOK | Leif Carlsson har bläddrat i bilderboken Mitt 70-tal – Ett årtionde i bilder.

Av: Leif Carlsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag

Ricardo Donoso: Calibrate

MUSIK | I ett ”sprinklat” novemberdis - där halvmånen kastar sitt ljussken i asfalten - har jag låtit mig invaderas av ännu en elektronisk ljudmatta: Suggestiva elektroniska rytmer tenderar att göra någon...

Av: Millan Jonsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma. Pixabay.

En essä om ondskan som företeelse och i …

”ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 07 december, 2018

Skog i dimma (Pixabay)

En essä om ondskan som företeelse och i …

Del III i Carsten Palmer Schales följetång om ondskan.

Av: Carsten Palmer Schale
2018:11-12 | 13 december, 2018

Ove Skogh, alias ”Doc Forest”. Foto: Valter

En konstform

Rolf Karlman om tatueraren Ove Skogh, alias ”Doc Forest”, en kort essä om människor och områden som förändras och trender som kommer och går.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Stockholms stad. Pixabay

Folkhemmet och barnhemmet

Michael Nyhaga reflekterar över folkhemmet och barnhemmet; ideologin och de faktiska, en berättelse om samhällsansvar och solidaritet.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ensamhet. Foto: Pixabay

Psykologins industrialisering

Puya Yekerusta om hur vi kan förstå så kallad ”diagnosinflation” och dess betydelse i relation till psykologins industrialisering. Artikeln är en längre version av debattartikeln ”När allt ska mätas blir...

Av: Puya Yekerusta
2018:11-12 | 07 december, 2018

Naturbild. Foto: Free_photo/Pixabay

Kreaturens suckan

”Jorden befinner sig i en ekologisk kris och vi människor bör omedelbart göra oss av med föreställningen att jorden finns till för oss att exploatera och även med tron att...

Av: Lena Månsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Babels torn (beskuren).

Flamländaren Pieter Bruegel d.ä. och han…

KONST | Lilian Montmar om Wienutställningen, 2 oktober 2018 - 13 januari 2019

Av: Lilian O. Montmar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Där musiken började

BOK | Lars Sund, den i Uppsala bosatte finlandssvenske, prisbelönade, författaren, är aktuell med en ny roman – Där musiken började. Den är andra delen i den trilogi som han inledde med...

Av: Thomas Wihlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Detalj ur omslaget

Att inte vara rädd

BOK | Bruno är en pojke, som är åtta år och har levt i 3000 dagar, omkring så. Det är många måndagar, det är många tråkdagar sommartid, liksom många ensamdagar.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:11-12 | 07 december, 2018

Vilande räv. Foto: Pixabay

Om tillvaron och bildning

Gunnar Lundin undersöker i denna aforismessä vår invecklade levnad, tillvaro och bildning.

Av: Gunnar Lundin
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bild från en av utställningarna hos Historial de la Grande Guerre i Peronne. Foto: Gilberto Güiza.

Professorn, minnet och tystnaden

I år är det 100 år sedan första världskriget slutade. Den amerikanske historieprofessorn Jay Winter har ägnat större delen av sin karriär åt att utforska minnet av kriget och dess...

Av: Anders Olofsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Bibliotek. Foto: Pixabay

En vandring bland bokstäver

Följ med konsthistorikern Mathias Jansson på en vandring genom klassificeringssystemen, litteraturen och bokstäverna.

Av: Mathias Jansson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Illustration: Fredrik Jonsson

Fredagsbönen | 2018-12-07

Änligen fredag, din boj i bukten när mörka svarta havet är i uppror! Plocka fram onddrickan med en gång, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Katarina Bangata. Foto: Carles Tomás Martí/Flickr

Det handlar inte om dig

För nästan jämt ett år sedan, överväldigades vi vågen av #metoo-upprop. En ny sanning sköljde över oss. Allt ställdes på ända. Feminismens högborg visade sig vara ett manschauvinistiskt träsk. En...

Av: PH Bartholdsson
2018:11-12 | 07 december, 2018

Omslag från boken ”Veitsen Terällä

Fånge nr 503/77 – en historia som visar …

I ännu en berättelse om fängsla(n)de livsöden berättar Rolf Karlman om läkaren Christer Lybäck, före detta missbrukare och kriminell, nu framgångsrik kirurg.

Av: Rolf Karlman
2018:11-12 | 07 december, 2018

Ruin. Foto: Pixabay

Hjärnspöken och det övernaturliga

”Genom historien har våra föreställningar om spöken sett olika ut.” Följ med Michael Nyhaga i en essä om hjärnspöken och det förmodat övernaturliga som en del av vår kultur.

Av: Michael Nyhaga
2018:11-12 | 07 december, 2018

Reklambild till Dvorit Shargals film om den vuxna Elle Kari. Foto: Dvorit Shargal

Om Dvorit Shargals filmer: nyfikenhet, u…

Michael Economou om dokumentärfilmaren Dvorit Shargals och dennes intresse för två vitt skilda levandsöden.

Av: Michael Economou
2018:11-12 | 07 december, 2018

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 06 februari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
Månadens lyrik | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik | 2018:11-12

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik med Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström.

Av: Super User
Månadens lyrik | 07 december, 2018

Mer lyrik
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.