Foto: Privat
  • Ledare
  • Publicerad:

Ledare | 2018-08



Jag har skrivit det förr, men det bör påtalas igen. Årets val den nionde september är ett ödesval, det kan vara det viktigaste valet i den svenska demokratins historia. Det är ett val som står mellan liberal- och illiberal demokrati. Den liberala demokratin bygger på utomstatliga institutioner vars uppgift är att granska den politiska makten. Den bygger på demokratiska rättigheter som yttrande-, tanke- och uttrycksfrihet.

Den illiberala demokratin menar sig vara demokratisk enbart på grund av det faktum att fria val hålls. Mellan valen har de styrande i den illiberala demokratin absolut makt, och inte sällan tillsätts politiskt styrda ledare för de så kallade utomstatliga institutionerna som press, universitet och kulturinstitutioner. En fri press är ofta det första som får stryka på foten. Det innebär i sig ett nedvärderande och begränsande av de demokratiska fri- och rättigheterna. Den illiberala demokratin har ett uttalat fäste i de så kallade Visegradländerna, Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Dessa stater står för en radikal EU kritik som handlar om att försäkra sig så mycket ekonomiskt EU stöd som möjligt, medans man samtidigt manifesterar en radikal nationalism oförenlig med idéerna om ett federalismens, eller frihetens, Europa. Visegradländerna står för en nationalismens gemenskap och lockar med nationell, kulturell, tillhörighet och gemensamma värderingar som ska gjuta samhället samman. De lockar med en kollektivism, en åtskiljandets gemenskap, ett vi mot dem.

Simone Weil såg hotet redan i och med det parlamentariska demokratiska systemets framväxt och dess tillkortakommanden.Simone Weil såg hotet redan i och med det parlamentariska demokratiska systemets framväxt och dess tillkortakommanden. 1943, samma år hon dog, skrev hon den närmast anarkistiska boken Om de politiska partiernas allmänna avskaffande. Hon hade på nära håll sett hur demokratin inte lyckats stå emot de nationalistiska och rasistiska krafterna i Europa under mellankrigstiden. I boken ställer hon sanning och rättvisa mot brott och villfarelse, eller lögn, och menar att ”den kollektiva lidelsen eggar till brott och lögn med oändligt mycket större kraft än någon individuell lidelse. Istället för att neutralisera varandra förstärker i detta fall de dåliga impulserna varandra tusenfalt. Trycket är nästan oemotståndligt, annat än för äkta helgon”. En kollektivt orättfärdig vilja, menar hon, är på intet sätt överlägsen en individs orättfärdiga vilja, bara så mycket farligare. Och det är ett eftersträvande efter en sådan kollektiv vilja nationalismen idag är ett uttryck för, en kollektivets orättfärdiga vilja.

Men det är inte bara högerpopulister, som Sverigedemokrater, som eftersträvar en kollektiv vilja. Den strävan är framträdande i alla politiska och religiösa sammanslutningar. Det är när den viljan tas över av extremister och får många anhängare den blir farlig. Det är viljan om en stor åtskillnad mellan vi och dom som är farlig, den absolut gränssättningens vilja. Det är när den nationalistiska diskursen lyckas bli allmänt accepterad som den stora faran inträder, när liberaldemokrater i stort anammar och normaliserar den.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I det kommande svenska valet hotar Sverigedemokraterna att gå starkt framåt, ja de kan bli Sveriges största parti. De framställer sig också som det enda oppositionspartiet, ett parti som slår ur underläge, som samlar de radikala krafterna i samhället, som står på folkets sida gentemot etablissemanget. Vi hör i den internationella debatten uttryck som ”fake news”, ”alternative facts” och nu sist, uttalat av den förre borgmästaren i New York, numera Donald Trumps juridiske rådgivare Rudy Giuliani, att ”truth is not truth”. Vi hör och ser hur Trump, likt en underdog attackerar den fria pressen med just dessa fraser. Trump, innehavaren av det mäktigaste politiska ämbetet i världen, lyckas bli en underdog, en fighter mot etablissemanget. Det finns nåt dadaistiskt över det hela. Men Dada är bara Dada utanför makten, utanför det etablissemang också Trump tillhör och är exempel på.

Samtidigt ser vi i Sverige hur den liberaldemokratiska demokratin tycks säcka ihop inför våra ögon. Vi ser hur svenska myndigheter alltmer toppstyrs och slutar fungera (polisen), hur universitetens toppstyrning och marknadsanpassning får både Karolinska institutet (Macchiarini-affären) och det nybyggda Karolinska sjukhuset att haverera, hur de akademiska friheterna sätts på undantag. Och det är bara toppen på isberget. Inför våra ögon säckar också svenska akademin samman, en av de ärevördigaste institutioner det svenska samhället haft. Om än Akademin aldrig varit en demokratisk institution så förmedlar dess kris en kris i det svenska samhället, ett ”there is something rotten in the state of Sweden”. Vi hör på nyheterna hur bilar brinner i förorterna, hur våra gränser översköljs av asylsökande och flyktingar. Vi ser hur Sverigedemokraterna kastar bensin på brasan, hur dom tar över debatten, hur alla andra partier låter sig påverkas i SD:s riktning. Faktum är att SD inte hade behövt åka till Almedalen i år, även om de gjorde det, hela spektaklet handlade ändå om dem. Men vi ser i stort sett inga prov på att de andra partierna tar den ideologiska debatten. Sakpolitiken regerar, något som bara gynnar SD än mer. Upplever vi en ideologiernas död där individens förfrämligande från samhället kan utnyttjas av nationalistiska ideologier, ideologier som under sjuttiotre år fört en tynande tillvaro i det svenska samhället. De spelar på nostalgi, på igenkänning, citerar Per-Albin Hansson och Pippi Långstrump, framträder i folkdräkt och kallar sig sverigevänner, alltmedan etablissemanget yrvaket ser på.

Vi ser också hur SD till stor del lyckats få debatten att handla om säkerhet, fler poliser, strängare straff, sätt in militär i problemområden, frukta muslimska terrorister och vänsterextremister. Man får känslan av att det kryllar av dessa element, att det är de som ligger bakom samhällets kris. Lösningen: en rörelse bort från mångfald, ett omfamnade av enfald. Den svenska kulturen, menar de, ska vara grunden för det svenska samhället, vår gemensamma historia, våra gemensamma värderingar och traditioner. De som inte omfattas av dessa är helt enkelt inte svenskar och därmed är de farliga, ett hot. Säkerheten SD hävdar, nu följd av flera partier i Sveriges Riksdag, står i bjärt kontrast till frihet. Att inte respektera den andre, att se den andre som ett hot, att säkerställa att samhället skyddar sina medborgare från den andre, är de första stegen på väg mot ett totalitärt samhälle, ett kontrollsamhälle, ett samhälle där marginaliserade och oliktänkande hårt ansätts.

Det är många grupper och oliktänkare som står inför ett ödesval den nionde september. Asylsökande och invandrare står i förgrunden, men också Hbtq- och icke-binära personer, muslimer och i förlängningen, som alltid Judarna och oliktänkande. En röst på SD är en röst mot liberal-demokrati, mot oliktänkande. Det är en röst för likriktning, för en nationell kollektivism.

Frågan är hur situationen ser ut den 10 september. Står vi då utan regering? Hur stora har SD blivit? Kan vi se en värdekonservativ, nationalistisk, falang växa fram mellan SD, Moderaterna och Kristdemokraterna, Centern och Liberalerna som marginaliserade mittenpartier och en rödgrön vänster som under den senaste mandatperioden inte lyckats stå upp emot SD:s nationalistiska attacker? Scenariot förskräcker. Min förhoppning är att opinionsundersökningarnas resultat är felaktiga. De har så varit förut i vår omedelbara samtid, Trump mot Clinton och Brexit, för att nämna några.

Jag vill avsluta denna ledare att citera en av liberalismens stora förkämpar, John Stuart Mill. Det är ett citat alla som säger sig stå bakom den liberala demokratin bör ta till sig och överväga innan de röstar nästa söndag:

I vår tid är blotta exemplet på självständighet, blotta vägran att böja sig under vanan, i sig en välgärning. Just medan den allmänna opinionens tyranni är sådan att det gör personlig excentricitet till ett brott, är det önskvärt att personer är excentriska, så att detta tyranni kan störtas. Excentricitet har alltid funnits i överflöd där det varit gott om starka karaktärer, och måttet på excentricitet i ett samhälle har vanligen stått i direkt förhållande till det mått av snille, själsstyrka och moraliskt mod, som där funnits. Att så få numera vågar vara excentriska betecknar just vår tids förnämsta fara.

Hävdandet av excentricitet som värde innebär en positiv syn på olikhet och mångfald, dess motsats innebär enfald. Gå och rösta för mångfald söndag, det är ett ödesval.

Per Nilsson

UTGÅVA 2018:08

Detalj ur omslaget

Den arabiska apokalypsen och andra dikte…

BOK | ”Att ständigt vara hemma någon annanstans än hemma, kanske för det en närmre eviga företeelser som till exempel havet och solen. Sådant som utan några som helst tveksamheter finns överallt...

Av: Ida Thunström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Marilyn Horne & Monserrat Caballé (1981).

Montserrat Caballé

Annakarin Svedberg gör en okritisk och inspirerad betraktelse kring en hyllad spansk sopran. Hur en enda Prima Donna lyfter fram flera aspekter i vår kultur.

Av: Annakarin Svedberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Nobelpristagaren V. S. Naipaul talar i Dhaka, Bangladesh. Foto: Faizul Latif Chowdhury/Wikimedia

V. S. Naipaul 1932-2018

Ivo Holmqvist gör en minnesteckning över den nyligen bortgångne författaren.

Av: Ivo Holmqvist
2018:08 | 31 augusti, 2018

Barrskog, Free-Photos/Pixabay.

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Av: Lena Månsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Send Me Your Daughter

MUSIK | Måhända, är jag inte rätt person att skriva en anmälan på Galleriets senare EP. Jag har förvisso ett stort stort musikintresse – men mina kunskaper när det kommer till elektronisk...

Av: Sebastian Andersson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Porträtt av Philip Roth, Wolf Gang/Flickr.

Vägar till Philip Roth

Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.

Av: Erik Cardelus
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Belinda Graham

Wanås Konst

KONST | Hem och längtan, samhörighet och lekfullhet, storskalighet och närhet. Detta går som en röd tråd genom de nya verken på Wanås. Den klara röda tråden går också som en röd...

Av: Belinda Graham
2018:08 | 31 augusti, 2018

Sara Anstis

Månadens konstnär: Sara Anstis

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens konstnär Sara Anstis.

Av: Sara Anstis
2018:08 | 31 augusti, 2018

Vasili Grigorjevitsj Perov, porträtt av Fjodor Dostojevskij (1872)

Om nyttigheten i Dostojevskijs debut

Hur kan man som fattig vinna sitt värde i andras ögon? Genom arbete skulle många tänka, men kanske inte säga – eftersom vårt samhälle fortfarande präglas av, låt oss säga...

Av: Robert Halvarsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Eric ”Umedalen” Johansson. Foto: Antwood/Wikmedia Commons.

Mysteriet Umedalen

Rolf Karlman om släggkastaren Eric ”Umedalen” Johansson, och ett av vår tids kanske mest besynnerliga ”fusk”.

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

Regn i gråljus

BOK | Bo Bjelvehammar om Lars Lerin och Kerstin Högstrands senaste bok ”Råskinn”.

Av: Bo Bjelvehammar
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Ondskan som företeelse och i sig (i)

ONDSKA! Visst reagerar vi ofta spontant på det sättet när något ohyggligt inträffar. KORSFÄST! Hämnas! Inför dödsstraff! Lås in fanskapet på verklig livstid och släng bort nyckeln! Ja, det är...

Av: Carsten Palmer Schale
2018:08 | 31 augusti, 2018

Stenen. Foto: författaren.

Jag är tystnad

Den allomfattande ljudlöshetens härbärge förseglat med ordlöshetens sigill har varit min borg där mina uttalanden i tomma högtidstal har varit mitt ordlösa språk.

Av: Benny Holmberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-08-31

Äntligen fredag, din hugsvalelse i grötgrå grottekvarnsvånda! Ställ fram HB-dunken och Päronsodan på bordet, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:08 | 31 augusti, 2018

The Eye of Time Myth II: A need to survi…

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster...

Av: Super User
2018:08 | 31 augusti, 2018

Fiskebåt i Sydkinesiska sjön. Foto: Författaren.

Om Mo Yans litterära universum

I Mo Yans litterära universum utgör det illustrativt gestaltade våldet och den lemlästade kroppen ett tema som berättelserna kretsar kring och det som vid sidan om hans eventuella politiska intentioner...

Av: Anneliese Fältström
2018:08 | 31 augusti, 2018

Arthur Currie i Mons, 1918. Library and Archives Canada.

Konsten att avsluta ett krig

Den 11 november för hundra år sedan tystnade äntligen vapnen utmed första världskrigets frontlinjer. Efter fyra år i dödens närhet hade de flesta av soldaterna svårt att uppbåda någon starkare...

Av: Anders Olofsson
2018:08 | 05 september, 2018

Rosor, Pixabay/Carl Russel.

Om det som är tragiskt

I denna feuilleton reflekterar Anders Björnsson över relationerna mellan det vi brukar kalla lycka och det som är tragiskt.

Av: Anders Björnsson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Mätverktyg, Gedenkstätte Am Steinhof (detalj). Foto: Mats Olofsson.

Rasbiologins uppkomst och konsekvenser

Darwin använde sig av uttrycket "Survival of the fittest", som beteckning för den viktigaste drivkraften för överlevnad. Det naturliga urvalet skulle avgöra en människas överlevnad. Med Darwins skrifter påbörjades en...

Av: Lilian O. Montmar
2018:08 | 05 september, 2018

Citroen CV4, GuentherDillingen/Pixabay

Vad är modernismen?

Gunnar Lundin reflekterar över den så kallade modernismen.

Av: Gunnar Lundin
2018:08 | 31 augusti, 2018

Detalj ur omslaget

En hårdför berättelse om kvinnors utsatt…

BOK | Kicki Sehlstedt, författare till ”Sweet Lolita” har förutom sitt skrivande erfarenhet både som journalist och kriminolog, en insikt som starkt kommer till utryck i denna hennes debutroman.

Av: Jens Wallén
2018:08 | 31 augusti, 2018

Del av Mynoria, järnduksskulptur av Barbro Bäckström. Foto: Claes Hall

Genom järnduk och kameralins visas männi…

KONST | Nakna människokroppar i form av skulpturala reliefer, skira och motsägelsefulla, samsas med gåtfulla arkeologiska bilder i ena delen av konstgalleriet Fabriken i Bästekille. I den andra delen av den rymliga...

Av: Nancy Westman
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Privat

Två texter

Två texter av Per Teofilusson.

Av: Per Teofilusson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats...

Av: Tarja Salmi-Jacobson
2018:08 | 31 augusti, 2018

Jägarna i snö, av Pieter Bruegel de äldre, 1565.

Den övergödda samtidskulturen

Nåt random nättroll kallade mig full av ressentiment för att jag skrev en kritiskt hållen text i en annan tidning om det popkulturella fenomenet Alex & Sigges podcast. Eller kritiskt...

Av: Gunnar Strandberg
2018:08 | 31 augusti, 2018

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:02

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik, dikter av Jyrki Souminen.

Av: Jyrki Suominen
Månadens lyrik | 06 februari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (beskuren).

Månadens lyrik | 2019:01

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik. Dikter av Cecilia Persson, i urval av Per Nilsson.

Av: Cecilia Persson
Månadens lyrik | 10 januari, 2019

Odilon Redon, Ofelia (1900-1905).

Månadens lyrik | 2018:11-12

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens lyrik med Göran af Gröning, Michael Economou, Peter Harström.

Av: Super User
Månadens lyrik | 07 december, 2018

Mer lyrik
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.