The Eye of Time Myth II: A need to survive

MUSIK | Det här är ingen populärmusik och kommer aldrig att så vara. Musiken är monotont drabbande och svårbestämt ambient dark. Rytmerna är orgasmiska med konnotationer åt alla håll och kanter. Öster möter väster möter söder möter norr. Liksom dåtid möter nutid, blir till framtid, präglar myten varseblivningen. Det är vemodigt, sorgligt, hoppfullt.

Marc Euvries
The Eye of Time Myth II: A need to survive
Denovali records

Vem är Marc Euvrie som drabbar så starkt med sin ljudkonst?

En fransman och klassiskt skolad pianist som spelar cello bland ett flertal instrument. Med de elektroniska instrumenten ges rytmiska anslag åt ödsligt ensliga klanger. Marc är en kompositör som länge vävt ihop rena - och för mig förutsägbara - klanger där den elektroniska orkestreringen nu iklär det förutsägbara i oförutsägbarhet.

Det började med en total ödslighet och alienation i MYTH I: The Last Dance for the Things We Love och omslagsbilden på ett dansande par med munskydd. Omedelbart tänkte jag på Nietzsche och att det aldrig kunde sluta väl: Så blinkade och dansade nog de sista människorna till tonerna av hjärtslagen:

”Vad är kärlek? Vad är skapelse? Vad är längtan? Vad är stjärna?”

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Människan som fastnar i att undertrycka för att inte känna: ”I am trapped… no one can touch me… no one can see: I am emotionally…” som i Mass. Är det där vi är: I sökandet efter oss själva och vilka vi är för andra? I den totala självbespeglingen hittar vi ingen utblick. Föga greppade jag då att det fanns en tanke om en trilogi i vilken MYTH II: A Need To Survive är just den andra delen.

I MYTH II väver Euvrie nu in det alltför mänskliga i sin maskinpark: Röster & klanger som minner om det världsliga och någon slags humor med titlar som There Is So Much Pain in This World That We Have Created Robots To Share it, In The Name of Earth, To Rise Through Our Tears, A Need To Survive, Foldings och så det avslutande spåret Notre Amour Est Assez Puissant Pour Détruire Ce Putain De Monde som torde kunna översättas som Vår kärlek är kraftfull nog för att förstöra den här (…) världen. Det är ofrånkomligt att lyssna igen och igen. Rytmerna blir då allt tydligare och ljudmattan blir till dansmusik; dance/electro och så långt från deprimerande dansband. Det organiska orgasmiska med skönt omgivande svärta rymmer svepande och rytmiska höftrörelser.

Det minimalistiska accentueras och myterna förstärks med ännu en av Emin Özmens fantastiska ögonblicksbilder från Kurdistan, Syrien och Turkiet. Omslagsbilden fångar vägen mellan dåtid, nutid och framtid och vi kunde alla sitta i den båten: Människan bestämmer vare sig när eller var hon blir till.

Marc Euvrie började sin mytiska resa år 2016 då han kämpade med det inre mörkret. Så småningom hittade han igen sig själv och sina möjligheter att göra ont och gott. Den mytiska resan har fortsatt med A Need To Survive och trilogin kommer att avslutas med MYTH III: To Heal. Det ska bli intressant att höra vad Euvrie fångar som helhet med sin maskinpark. Kan han fortsätta öppna upp mot det syrerika? Hitta halmstrån för Människan som famlar i vanmakt och förtvivlan? Likt myterna bär vi spår av dåtid i nutid och är på väg mot framtid. Det innebär inte att vi behöver fastna i upprepningar. Vi kan göra ont likväl som gott och behöver aldrig betvivla vad som är kärlek och skapelse. Vi bär på längtan och det finns myriader av stjärnor på himlavalvet.

Det är ett vackert musikaliskt projekt – en musikkonst - att bringa hopp till Människan och Marc Euvrie förmedlar att vi behöver alla beakta våra möjligheter. Vi består alla av det stoft som utgör världsalltet. Så vad håller vi på med?