2018:08
Publicerad: 31 augusti, 2018

Människans vanvård av Moder Jord

Mänskligheten är den första arten på jorden med den intellektuella förmågan att begränsa dess antal medvetet och leva i ett bestående, dynamiskt jämviktläge med andra former av liv. (Arne Naess)

Vår planet är i akut kris och det är allvar nu menar många klimatforskare. Människan som medskapare och begåvad med fri vilja har ett ansvar för den nuvarande ekologiska krisen. Naturtillgångarna är begränsade och riskerar ta slut och risken är stor att vi kommer att efterlämna en utplundrad jord till efterkommande generationer. Människans bristande vilja att förstå konsekvenserna av sina handlingar är den helt avgörande orsaken till att starka förstörelsekrafter fått fritt spelrum i världen. Klimatforskare menar att något måste göras omgående. Miljöhotet och den globala uppvärmningen accelererar. De globala frågorna är stora och tiden är knapp.

Miljöförstöringen lyftes fram redan 1962 av marinbiologen Rachel Carson med boken Silent Spring (Tyst vår). Här dokumenterade författaren att bruket av DDT i jordbruket var i färd med att utrota fågellivet i stora delar av USA. Carson angreps hårt av den amerikanska kemisk-tekniska industrin och kritiserades för att vara alarmist. Först idag efter sin död har hon prisats för sitt budskap och anses som en ekologisk profet och ikon. Sen kom tidigare expresident Al Gore som 2007 fick Nobels fredspris för att ha varnat om en förestående klimatkatastrof bland annat i boken och filmen An Unconvenient Truth.

Civilisationen hotas av förändringar som äger rum under år och årtionden, men de går för långsamt för att vi ska kunna förstå dem omedelbart. Dagens nya kriser och utmaningar har den mänskliga hjärnan aldrig tidigare behövt konfronteras med. Det finns ingen inlärd medveten eller naturlig reflex att reagera på samtidens nya långsamma smygande förändringar. Klimatforskaren Johan Rockström menar att vi har gått in i en ny geologisk epok – antropocen – där människan är den avgörande globala kraften. Forntidens människor hade hela sin uppmärksamhet riktad mot det som försiggick runt omkring dem och förstod intuitivt att tingen och människorna samverkade och var beroende av varandra. När kontakt ansikte mot ansikte ersätts av kontakt med datorer, mobiler och robotar finns risk att människan avskärmas och blir förhärdad, ointresserad inför andra människors lidande och immun mot andras känslor.

Vi har skapat ett samhälle där det är svårt att finna andlig och emotionell näring. Resultatet är en växande inre tomhet, en saknad och svält som vi försöker fylla med olika former av materiell behovs-tillfredsställelse. Mänskligheten är offer för rädsla och propaganda. Vi har överbevisats om att den konstanta ekonomiska tillväxten och teknologiska utvecklingen är vår enda räddning från ett liv i nöd och lidande. Immateriella kvaliteter som medvetenhet och utveckling av personlighet, kärlek och ande betraktades en gång som eviga och upphöjda. Men idag förefaller de overkliga och irrelevanta i förhållande till de konkreta möjligheterna för konsumtion här och nu. Det tycks som om mänskligheten fortsätter att röra sig mot sin egen undergång. Vi fortsätter att konsumera och hoppas att teknologin ska rädda oss undan innan det är för sent.

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Psykoanalytikern Erich Fromm (1900-1980) skriver att de västerländska samhällena är styrda utifrån ägandets livsform. En av hans böcker ” Att ha eller att vara” blir något av en sammanfattning av hans filosofi. Där hävdar han att ägandets livsform – att ha – blivit den västerländska civilisationens signum. Om man inte har någonting är man ingenting i ett sådant samhälle. Han kritiserar en kultur där maximal produktion och konsumtion har blivit livets mening. Men ägandets livsform leder till sådant som våld, miljöförstöring och klyftor mellan rika och fattiga länder. Fromm menade att människan blivit mer vanmäktig och alienerad i ett av tekniken styrt samhälle. Förlust av mening och en ökad materiell konsumtion är två sidor av samma mynt.

Det talas sällan om vart den rådande konsumtionsstilen leder. Vi har länge vetat att vi håller på att undergräva planetens ekologi, men fortfarande är det endast ett fåtal som vågar tala om nödvändigheten att vi måste ändra vårt sätt att leva. I vårt överflödssamhälle pågår ett oerhört slöseri med Jordens resurser som något nödvändigt. Men det sägs att mänskligheten har en tioårig nådatid på sig att åstadkomma en vändpunkt gällande fyra dominerande problem; kapprustningen, befolkningsexplosionen, miljöförstöringen och världsfattigdomen. På sikt är det fråga om hur länge jordens totala resurser kommer att räcka till en allt snabbare växande befolkning.

Vårt klimat förändras och det är människan skyldig till. Genom utsläpp av växthusgaser ökar vi sakta jordens medeltemperatur. Vi kan förvänta oss en ökad frekvens av förödande skogsbränder, översvämningar, temperaturstegringar och torrperioder. Planetens atmosfär blir varmare på grund av växthusgaser utsläppta av människans verksamhet. Beträffande alla skogsbränder under sommaren 2018 säger Johan Rockström: ”När jorden blir ännu varmare blir sannolikheten att vi får liknande extremväder i framtiden väldigt hög och trenden vi ser i världen är oroväckande”.

En stor del av människans miljöpåverkan kommer från livmedelsproduktionen. FN:s jordbruksorgan har beräknat att de verksamheter som finns kring köttproduktion står för 17 procent av växthusgaserna samt utgör det största hotet mot den biologiska mångfalden globalt sett. Husdjuren har troget följt människan sedan äldsta tider. De har gett oss sina liv och sitt arbete. Men nu har vi i teknologins tidevarv bortsett från att våra husdjur av naturen är sociala, livfulla individer som kan känna glädje, smärta, längtan och förväntan. Djuren lider i alla delar av den industriella animaliska produktionen. Det industriella jordbruket har inget intresse av djurens välmående, de flesta tycks likgiltiga. Denna förträngning av förbindelse mellan konsumtion, massproducerat kött och djurens lidande är påfallande, i synnerhet som vi samtidigt lever i en epok där vissa utvalda husdjur spelar en emotionell roll i många människors liv. Frågan är varför vi inte intresserar oss för hur världen hänger samman?

De groteska missförhållandena mellan vårt sätt att se på husdjur och produktionsdjur exemplifierar den moderna människans fragmentariska bild av världen. På 1970-talet introducerades begreppet djuretik när ett flertal filosofer och andra hävdade att etikens område bör utvidgas. Etik ska även handla om hur man bör agera mot andra kännande varelser, inte endast människan. Psykologen och författaren och en av de tidigaste djurrättsaktivisterna på 1970-talet, Richard D. Ryder har kallat den nya synen på djur en revolution. Han menade att vi kommer att se en omvälvande förändring om femtio år, när en majoritet av människor tagit till sig den nya kunskapen.

Förhoppningsvis blir vi mer fredliga människor om vi tar bättre hand om djuren. Hur vi människor behandlar och tar hand om resten av skapelsen och inte minst våra djur är en central framtidsfråga. Djurindustrin är aldrig etiskt försvarbar eftersom vi människor inte har någon rätt at exploatera och döda andra varelser. Djurrättstanken är gammal och den har genom tiderna vuxit sig starkare. Dess tid tycks ha kommit. Idag har den stöd av många, många människor världen över. Människor som medvetet ändrar sin livsstil för att undvika att stödja förtrycket av djur, som engagerar sig i nätverk, föreningar partier för att få en förändring. De har förstått att behandlingen av djuren är en helt onödig katastrof som vi måste göra något åt här och nu.

Naturen är förutsättningen för allt liv här på jorden. Det är denna insikt som skall förena mänskligheten. Människans förhållande till naturen gick fel när vi i slutet av 1700-talet började betvinga den vilda naturen och underlägga den människans vilja. Människan ville vara herre i världen och ju större vår teknologiska kunskap blev desto mer miste vi respekten för den helhet vi är en del av. Ekoteologi handlar om att se sammanhang, att allt hör ihop och att återföra helighet till skapelsen. Det handlar om en spiritualitet som inte är alienerad från den naturliga världen utan finns i intim relation med allt som Gud skapat. Ordet helig kan vara svårt att hantera, eftersom dess betydelse är knuten till specifika religiösa traditioner. Men vårt språk har inte något annat ord som kan rymma upplevelsen av att en situation eller ett föremål plötsligt uppenbarar sig för oss och gör oss till ett med det vi upplever. Den engelske diktaren och mystikern William Blake skrev i början av 1800-talet om att se världen i ett sandkorn, himlen i en vild blomma och att hålla oändligheten i en handflata. Religionen ger oss ett symbolspråk som förbinder individen och samhället med det som är utanför människan. Den ger oss en praxis som kan frammana livets heliga dimension och visa på det eviga och upphöjda i naturen.

Den norske filosofen Arne Naess (1912-2009) ser begreppet djupekologi som en filosofisk och politisk synpunkt. Huvudtanken är att människan är förpliktigad att på alla sätt handla så att naturens mångfald bevaras och skyddas, eftersom varje livsform har ett värde i sig själv. Konsekvenserna är att vi radikalt måste ändra vårt sätt att leva på för att ge jordens livsformer den plats det tillkommer dem. I sin bok Ekologi, samhälle och livsstil Utkast till en ekosofi (1973) har han utforskat ett filosofiskt system som baseras på ekologisk balans, vilket anses råda i orörd natur. Ekologismen bygger sina idéer på närsamhället eller lokalsamhället. Arne Naess idéer har betytt mycket för miljöetiken och diskussionen om hur djuretik och miljöetik kan förenas. Den ekologiska krisen framställs ofta som ett rent teknologiskt problem, underförstått att vi kan fortsätta leva som hittills när vi har funnit de tekniska lösningarna.

Vi lever i en epok där världen är splittrad i osammanhängande, enskilda delar. Det är en fragmentering som har pågått under mycket lång tid. Tillvaron är fragmenterad och förvirrad. Mycket tyder på att vi kommer att stå inför katastrofala tillstånd om vi inte snart förmår vända utvecklingen. Världens problem tycks oöverskådliga och skrämmande. Det är hög tid att återskapa meningen i människans tillvaro. Vi håller på att förstöra både oss själva och våra omgivningar. Det är en situation som endast kan ändras genom en radikal förändring av människans livsform och sätt att se världen på. Forskaren och läkaren Aaron Antonovsky (1923-1994) ser människans livskontroll som en nyckelfaktor för själslig hälsa. Tidigare förändrades det sociala samhället långsamt så man hade längre tid at anpassa sig, vilket var en fördel. I boken Hälsans mysterium, definierar han begreppet ”hälsa” som ett tillstånd av fysisk och andlig överensstämmelse mellan människan och naturen.

Vi vet att människans ingrepp i naturen förr inte var så oskyldiga, men för dåtidens människor var jorden och havet utan ålder och därför led inte naturen skada. Idag förbrukar människor mer resurser än hon utvecklar nya. Det är dessa metoder som exploaterar och tömmer jorden på tillgångar och att intensivt framhäva materiell tillfredsställelse ödelägger naturen allt fortare. Det enda som är beständigt är förändringar. Det tycks som om vårt samhälle blivit alltmer grovt och fyrkantigt ju större vetenskaplig insikt och teknologiskt kunnande vi skaffat oss. Ju rikare vi blivit desto mer giriga och mer likgiltiga blir vi tydligen. Hur kan det pågå med all den kunskap människan besitter? Naturtillgångarna är begränsade och krymper allt hastigare och riskerar att ta slut. Förlusten av biologisk mångfald är oroväckande. Hur stora ingrepp och hur mycket modernitet tillåter naturen? Förnekas problemen nu vinner vi sinnesfrid endast på kort sikt. Risken är överhängande stor att vi kommer att efterlämna en utplundrad jord som arvedel till den efterkommande generationen.

Människan måste alltid vara villig och beredd att lära om, lära sig bemästra sin tids problem och svårigheter. Vi måste kunna se ett ekologiskt helhetsperspektiv på livet, samhället och naturen, det lär inte finnas någon annan utväg ur det kaos vi befinner oss. Det är endast med en ny grundsyn präglad av omtanke och ansvar gentemot naturen och allt levande som vi kommer att kunna skapa en humanare mer solidarisk och mänskligare miljö och värld att leva och utvecklas i. Det är hög tid att kämpa för vår enastående natur och hjälpa Moder Jord, inte bara för hennes egen skull utan för att även garantera vår egen välfärd och hälsa. Allt hör ihop.