- 2018:08
- Publicerad:
Vägar till Philip Roth
Erik Cardelus om författaren Philip Roth som avled under våren 2018.
Det finns många olika sätt närma sig Philip Roth, den uppburne amerikanska författaren som under våren avled, vid 85 års ålder. Ett sätt är att gå via ursprunget, den miljö som såväl Roth själv som hans gestalter så ofta utgår från och så ofta återkommer till.
Hos Roth är denna plats Newark, den slitna industristaden i New Jersey, blott åtta kilometer väster om från Manhattans glittriga skyskrapor och pulserande stadsliv. Staden, som till följd av den tunga industrins flytt till låglöneländer, nästan halverade sin befolkning från 40-talet fram till idag. Staden där Whitney Houstons likkortege gled från en kylslagen vinterdag för ett halvdussin år sedan, födelseplats även för Paul Simon och Paul Auster, för att nämna några andra prominenta personer. För många är annars Newark främst en flygplats, en första anhalt på resan till det långt mer spännande New York City.
Det var i Newark som Philip Roth föddes i mars 1933, samma år som Hitler tog makten i Tyskland. Roth växte upp i en strävsam och sekulär judisk familj i ett kvarter som dominerades av judiska familjer. Letar man avtryck i hans författarskap, märks detta i att huvudpersonerna i hans romaner nästan utan undantag utgörs av judiska män, ofta sådana som mer eller mindre uttalat brottas med sin judiska identitet, mellan att leva traditionellt eller modernt, att omslutas av en självklar gemenskap eller löpa fritt, att tro eller avsäga sin tro.
En variation på dessa teman framträder i Roth sista roman, Nemesis från 2010. Handlingen utspelar sig den heta krigssommaren 1944, då en polioepidemi sveper över USA. Huvudperson är den rättrådiga och handlingskraftiga Bucky Cantor, en ung judisk man som arbetar som fritidsledare i staden och som på nära håll upplever hur polion skördar sina offer bland de judiska pojkar som han dagligen träffar i sitt arbete. Till en början står Bucky Cantor stark i övertygelsen om att förnuftet och rättvisan ska segra, trots att panik, ursinne och misstänksamhet griper omkring sig bland invånarna i staden.
Stöd Tidningen Kulturen
Det gäller att stå stark och trygg, en hållning vars giltighet sätts på prov då Bucky Cantor får möjlighet att ta sig bort från den stekheta poliohärjade staden Newark och istället arbeta på en sommarkoloni på landet. Inför beslutet drabbas Bucky av samvetskval. Ska han lämna sin plats som fritidsledare? Låta pojkarna insjunkna och dö? Ska han svika dem? Med i beslutet finns också hans fästmö som redan arbetar i svalkan på sommarkolonin, nära skog, frisk luft och vatten. Som ödesmättad fond rasar det andra världskriget, ett krig från vilket den atletiska och plikttrogne Bucky frikallats på grund av sin dåliga syn. Bucky skäms över att ha ställts utanför kriget, att inte kunna tjäna sitt land tillsammans med de andra:
”Han hade aldrig kommit över skammen i att inte vara med dem, trots att det inte fanns något han kunde göra åt saken. De hade hamnat tillsammans i samma luftburna styrka, de hoppade ur flygplanen för att strida – det var det som han skulle ha velat göra, precis det som han var byggd att göra” (s.107-108).
Kampen i luften får sin parallell i poliosmittan som färdas i den kvava tryckande hettan i Newark, en osynlig men mäktig fiende och förgörande kraft. Berättelsen utvecklar sig obevekligen mot ett ödesdrama, där nätet kring Bucky dras åt.
Dygden får sin lön, lasten får sitt straff. Två tankefigurer som trasas sönder, förvrids och hånler åt den rättrådige Bucky Cantor. Att inte tänka på kung Oidipus är svårt, lika svårt som att inte sugas ner i ödesdramats tryckande virvel, den där stekheta sommaren i Newark 1944, dödsmärkt av rasande världskrig och grasserande polioepidemin.
En annan bok där Newark utgör spelplats är Zuckerman fri. Här återvänder alter egot och stjärnförfattaren Nathan Zuckerman till Newark. Det är 1970-tal och Newark befinner sig i fritt fall, efter 60-talets rasupplopp och industrinedläggningarna. Även Zuckerman känner sig eländig. Uppriven efter sin faders nyinträffade död, betraktar han uppväxtstadens kraftiga förslumning från insidan på en limousin. Skräpiga ödetomter, förspikade dörrar och fönster, elkablar som ringlar ner för husfasaderna, ett tröstlöst urbant landskap som påminner om HBO-succén The Wire. Som lugnande gest visar privatchauffören upp sin pistol när den nedstämde Zuckerman kliver ur bilen, ut på barndomens gata.
Med limousinen har Zuckerman färdats från flygplatsen, från Miami där han tagit farväl av sin karaktärsfasta fader. Vid dödsbädden har hoppet om försoning grusats: fader och son, pojke och man, de en gång så djupa innebörderna har övergått i diffus smärta. Vad hände med oss – far och jag?
Resten av Zuckermansvitens åtta böcker består av ett myller av motiv, teman och gestalter. Intressant är dock att konstatera hur Newark ständigt finns där, som spelplats, ursprung eller återkomst.
Högst når dock Roths verk i sviten The American Trilogy. Här slår ett smärtsamt skärskådande av USA läsaren med full kraft. Spelplanen är återigen Newark. I den pulitzerprisbelönade Amerikansk pastoral möter vi Seymour Levov, även kallad Swede, på grund av sitt påstått skandinaviska utseende – lång, blond, blåögd och atletisk. Med ett förflutet som firad sporthjälte, gift med en vacker och välbärgad kristen kvinna och ägare till en lokal fabrik bär Swede den amerikanska framgångssagan på sina breda axlar, men allt rasar. Det idylliska livet vrids sönder i hjärtskärande tragedi.
Som fond ställs 60-talets vänstervåg och medborgarrättsrörelse, en epok då Newark hemsöktes av våldsamma upplopp vilket fick den välanpassade delen av befolkningen att fly, en flykt som nästintill halverade befolkningen på några decennier.
I tragedins centrum ställs Swedes bortskämda och emotionellt störda dotter Merry, som sugs ner i en virvel av politisk extremism och deltar i ett terrordåd med dödlig utgång. Dottern försvinner och lämnar sin framgångsrika familj i ovisshet och förnekelse. Värst ansatt av kval blir Swede som letar efter såväl dotter som svar på frågan varför. Varför just jag?
Precis som i Nemesis ser vi här en oförvitlig man som bryts ner, trots sina ansträngningar att stå stark och orubblig inför katastrofen. Både Seymour Levov och Bucky Cantor är dessutom atletiska, utåtriktade och framgångsrika – förkroppsliganden av The American Dream – vilket gör fallet än mer symbolmättat och episkt laddat.
Nästa roman – Gift med en kommunist - förläggs till de mörka McCarthy-åren. Som huvudperson träder Ira Rinn fram, kommunistisk radioskådespelare och kraftkarl från Newark. En rakryggad Abraham Lincoln-liknande gestalt, full av charm, trots och livsmod, men som obönhörligen bryts ner, i tidens politiska häxjakt och förblindad av svekfull kärlek.
Sist ut i den amerikanska trilogin går huvudpersonen Coleman Silk i Skamfläcken, en grånad litteraturprofessor som rasar ner i fördärv efter att ha agerat politiskt inkorrekt på universitetet och därtill haft en affär med en trettio år yngre outbildad kvinna. Gubbsjukt och politiskt inkorrekt, javisst, men som historisk-politisk resonansbotten förekommer den snaskiga medialiseringen som uppstod kring Clintons affär med Monica Lewinsky under sent 90-tal. Nu med Me-too-kampanjen som fond, kommer nog andra mer tidsnära läsningar att göras.
En gemensam nämnare i Nemesis och Den amerikanska trilogin är män som faller. Ty människans lott är att falla, någon gång och på något sätt. Fallet speglas också i staden Newark, den en gång så stolta industristaden som rostar sönder, överges och marginaliseras.
Text Erik Cardelus
