Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex



Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.



Det är någonting alldeles särskilt det där med att min farfar var grosshandlare i renar och gjorde affärer med samerna under norrsken och midnattssol. I minus trettio och i myggsvärmar som skickat hurtiga sörlänningar till psyket eller till flaskan, till snaran. Och att farsan min var höjdare i gruvan, den yngste gruvfogden i Leveäniemis historia, det är det allt också något visst med. Den enda höga chefen på LKAB som pratade arbetarnas språk var han, min far: det vill säga gruvengelska, det vill säga meänkieli och finska. Det pratades kan jag tro om kulsinter, skiftgång och slagg; brytning, anrikning och ortdrivning. Och rimligen, vill jag tro, om inte annat så med tornedalskarlarna: om nattligt nätfiske, harsnaror och pojkminnen av ljuster i bländvitt optimussken.

Och nog är det rimligen någon helt annan särskild kolijox med att jag själv illa fort flyttade till storstan; snabbt gick under, söp och ville inget annat. Jag sublimerade med Charles Bukowskis skitiga prosa och blues ifrån stereon och under gesterna och skinnet pockade rå dräktig nöd som mäsk och som deg; som sprängdeg. Som ett ännu ofött barn; pyrande oartikulerade rop av vrede och sorg. Som kvardröjande ekon under gatstenarna, som använda knullgummin i pissrännorna. Jag gjorde sedan några tappra försök att bli något, att bryta mig loss ur mig själv och med överraskande ryck rusa ifrån mig, inte minst min kropp. Men fick mest bara ångest av det och svettades kallt, sittande på kanten av köksstolen och där ur en skål slevande i mig mat som jag inte visste vad det var; började skrika rakt ut då telefonen ringde samtidigt som jag höll på att steka lök eller koka pasta.

Farfar satt de kalla krigsnätterna i källaren vid kamin med pligg i sin snusiga mun och sydde lappskor av renhud. Matade brasan med furu och björk. Far min satt tvättat och rakad sugande på tulo vid ritbordet på kontoret med telefonerna. Lämnade allt emellanåt konstruktionerna och gick ut till anläggningarna. Pekade då och då med hela handen, och ibland på kvällarna drack han grogg med mycket viktiga personer, åt krabba på Bolagshotellet, kom hem sent, lite glad. Han klev rimligen någon gång i fel galoscher, rasslade kan man tro med manschetterna, eller kanske ändå inte, troligen inte, men vad vet man. Det är mycket man inte vet.


Jag ser redan första gången jag träffar dig, när jag lyfter blicken och tittar på dig, på ett trädgårdskafé, då jag kommer gående mot dig med brickan med kaffet och mazarinerna, där du satt dig vid ett bord längst bort vid en ek för att hålla vår plats, att dina ögon ser på mig och tycker om mig (åtminstone), underligt nog. Det är en bra början. Ja, och det är inte självklart att jag skulle tycka om dig bara för att jag behöver en kvinna; måste ha närhet, fysisk och psykisk kontakt och så allt det andra som filosoferna, teologerna, psykologerna och doktorerna närapå ingenting vet något om. Av att bli särskilt berörd, rörd av och vid, en enda. Men det gör jag: jag tycker genast om dig. Dina i kvällssolen skinande tänder och dina kisande ögon på ett snett lutande huvud vill jag inte sluta se på och låter bli att göra det bara de gånger jag böjer mitt huvud bakåt och skrattar, med dig. Jag vill prova, på riktigt försöka igen, möte för möte, stund för stund.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att sedan, ja, att det mätbara liv jag levt innehåller en lång lista med misslyckanden har inte helt och hållet att göra med den du ser framför dig. Det är från och med nu, nu och nyss som mest räknas. Och, nej, inte är jag frikopplad ifrån den tid och den plats som jag lever i – med dödliga klimatförändringar, med Trump, Putin och SD´s obehagliga enfald och mer tätt inpå skjutningar i bland annat den förorten jag bor i. Med tjugoåriga pojkar som både mördar och dör av pistolkulorna som ingen med rejält inflytande på allvar verkar vilja eller klara av att stoppa.

Jag lägger ifrån mig luren med min gamla mammas pratande röst där inne i. Jag ler ömsomt matt, inte utan kärlek, ömsomt irriterat. Lyfter långsamt på huvudet för att hinna betrakta, inte slarva och svepa förbi, den lilla buketten med vide i en rökfärgad vas ifrån 1970, som jag fick av min pappas sista kärlek en vecka efter han dött, plockad på Luossavaaras östsluttning och sedan många år torkad och ändå lika vacker som när jag fick den. Där ute på klätterställningen hänger tre tolvåriga kvarterspojkar upp och ner med benen över en kant, verkar på så sätt studera, kanske uttråkade eller i en annan värld, traktens unga brett leende mammor som sitter på huk i gräset med skrattande småbarn om sina liv och halsar. Det gror frön i mig av hopp och från och med nu börjar jag göra armhävningar och använda tandtråd. Jag vill vara fin.

Text Per Teofilusson

UTGÅVA 2018:06

Detalj ur omslaget

Europa mot judarna 1880–1945

BOK | ”Vanlig mänsklig småaktighet kombinerad med rovdrift och ett sökande efter syndabockar var alltså, enligt Aly, tre av de mest avgörande mekanismerna som låg bakom den framtida förödelsen och mordet på...

Av: Elisabeth Brännström
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Belinda Graham

Fars lilla tös

SCENKONST | ”Fars lilla tös” är i grund och botten en klassiker, en uppdatering av ”Fars lille påg”. I pjäsen är det 1926 och Hälsingborg stavas fortfarande med ä. Men samtidigt som...

Av: Belinda Graham
2018:06 | 06 juli, 2018

Detalj ur omslaget

Diktens ledtrådar

BOK | Jag blir alltid förtjust när jag läser Katarina Frostenson. Det blir jag även när jag läser Sju Grenar. Skandalerna kring henne intresserar mig inte.

Av: Guido Zeccola
2018:06 | 06 juli, 2018

Bild: AnnaKarin Svedberg

Sanning eller lögn i Indien

Annakarin Svedberg minns sina möten med den Indiska premiäministern Indira Gandhi.

Av: Annakarin Svedberg
2018:06 | 05 juli, 2018

Affishbild till verket Cracks 2008. Foto: Gunnar H Stening

SU-EN: brutal skönhet, naturens och krop…

MÅNADENS KONSTNÄR | SU-EN. Min filosofiske vän Per Nilsson har bjudit in mig till Tidningen Kulturen för en presentation av mig och mitt konstnärskap.

Av: SU-EN
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto fr förlaget

"Kärlek är lagen, kärlek styrd av v…

BOK | ”Människan, när hon agerar utan anknytning till resultatet av sina handlingar, börjar uppfylla sin sanna vilja och blir Gud. Kort sagt, bara genom viljeakten, befriad från dubbelhet och "lust av...

Av: Guido Zeccola
2018:06 | 06 juli, 2018

Edesta barnhem, 1903, vykort. Fotograf okänd

Tack och hej

Jag hade sjutton punkter på min lista. Jag ansågs inte ha läst på. Jag tog upp tiden. Men jag tog mitt uppdrag på allvar och insisterade. Mycket var sådant som...

Av: Per-Henrik Bartholdsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Artikelförfattaren

Reflektioner efter Bologna Children´s Bo…

BOK | Björn Augustsson minns barnbokmässan i Bologna 2018. Han reflekterar över läsande, över barnboken och seriemagasin. Vilka tar ansvaret för barnens läsande idag?

Av: Björn Augustsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Antoni Piotrowski (1853-1924): Smierc Wandy (Vandas död).

”Vi har vandrat i främmande länder”. Dvo…

Den tjeckiske tonsättaren Antonín Dvořák (1841-1904) blev redan under sin livstid internationellt berömd för framför allt sin instrumentalmusik. Som många andra tonsättare hyste han livet igenom en olycklig kärlek till...

Av: Henry Larsson
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Bo Högrelius, Kinasamling.

I stormens öga: Revolutionens epicentrum

”Han tog av sig glasögonen, torkade dem hastigt med en mjuk duk, satte på sig dom igen, öppnade en låda längst ned i skrivbordet tog en näve och släppte ut...

Av: Benny Holmberg
2018:06 | 05 juli, 2018

© Fredrik Jonsson, 2018

Fredagsbönen | 2018-07-06

Äntligen fredag, ditt vidunderliga Keith Richards-riff när du behöver det! Korka upp din iskalla findricka och luta dig bakåt, ty nu är det helg igen.

Av: Fredrik Östensson
2018:06 | 06 juli, 2018

Foto: Einar Askestad

Månadens lyrik | 2018:06

Tidningen Kulturens redaktion presenterar stolt MÅNADENS LYRIK med Einar Askestad, Cecilia Persson, Jila Mossaed, Tina K Persson.

Av: Tidningen Kulturen
2018:06 | 06 juli, 2018

Artikelförfattaren

Sonja Åkesson och förortens romantik

Carsten Palmer Schale reflekterar över Sonja Åkessons poesi.

Av:
2018:06 | 06 juli, 2018

Detalj ur omslaget

Att söka tillhörighet

BOK | Att konstatera är att det finns flera historiska sanningar, det beror på vem som skriver och formulerar orden. Det är som att lyssna till linden, dess tystnad, viskningar och småpratande...

Av: Bo Bjelvehammar
2018:06 | 10 juli, 2018

Marina Abramović, The Artist is Present, 2010

Att manipulera genom symbios

Varför är det här konst? Konstnären Marina Abramović ställde frågan i samband med framförandet av verket ”The artist is Present” på MoMa 2010. Ett verk där 1600 personer stått länge...

Av: Karl-Gustav Köhler
2018:06 | 06 juli, 2018

Nobelpristagaren, Ted Ström

Bob Dylan - Inte så olik clownen Jac

Bob Dylan är svårfångad. Ofta skiftar han skepnad utan att vara kappvändare. Nobelpriset i litteratur ändrade inte på detta. Dylan uppskattade priset men tog det med ro och talade vid...

Av: Anders Tidström
2018:06 | 05 juli, 2018

TEST

Poesin betraktad utifrån en obetraktad f…

Med denna essä söker jag delvis en poetisk form utifrån en ordnad princip av fragment, delvis det formlöst fragmentariska i en poesi under ständig rörelse. Båda verksamma i ett världsligt...

Av: Göran af Gröning
2018:06 | 06 juli, 2018

Läs utgåvans ledare

Månadens lyrik

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Månadens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Månadens lyrik | 03 juni, 2019

Foto: Sebastian Andersson

Månadens lyrik | 2019:03

Tidningen Kulturen presenterar stolt mars månads lyrik, av Helga Krook.

Av: Helga Krook
Månadens lyrik | 06 mars, 2019

Mer lyrik

Månadens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Månadens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts