- 2018:05
- Publicerad:
Äga rum, Teater Norra
SCENKONST | ”Äga rum” är Teater Norras första ungdomsprojekt. Manuset bygger på tolv tjejers berättelser och pjäsen har vuxit fram i samarbete mellan regissören, de professionella skådespelarna och ensemblen. Satsningen är ambitiös och viljan att både vara ett inlägg i den allmänna samhällsdebatten och samtidigt låta de tolv tjejernas berättelser vara personliga är värd en eloge.
Scen: Arena Satelliten Sollentuna
Regi: Karin Bjurström
Manus: Karin Bjurström, Elin Almén, ensemblen och Aida Gordon
Medverkande: Inger Nilsson, Elin Almén, Rebecka Carlsson, Alpha Blad, Nadine Holmberg m.fl.
Längd: 90 min, ingen paus
Äga rum
Teater Norra
”Äga rum” finner sin plats någonstans i utkanten av #metoo-debatten och kan i huvudsak beskrivas som en antologisk föreställning som ur olika perspektiv vill visa på de snäva genusramarna som både tjejer och killar har att förhålla sig till. Bitvis lyckas man mycket bra med ambitionen, tydligast i några starka scener om de olika förväntningar som tjejer, killar och ickebinära möts av i för ungdomar så nära situationer som klassrummet och under lagidrotten. Många scener gestaltas med hjälp av dans och fysiska uttrycksmedel, snarare än genom agerande teater. Det är lyckat. Dock missar ”Äga rum” ibland det ambitiösa målet. Enligt min mening har det i huvudsak ett par orsaker. Främst gapar föreställningen över lite för mycket. Istället för att fördjupa sig i några få problemområden, så försöker man under de knappa nittio minuterna behandla frågor om genus, sexualitet, övergrepp, frånvarande föräldrar, förlorad kontakt med utflyttade barn, hets på idrottsplanen och i skolan, tonårskärlek och tvekan över sexuell läggning. Det gör att många intressanta scener hastas förbi och trådar lämnas obearbetade. Det är synd.
Att ha med några professionella skådespelare är vist, så klart. Det lyfter skådespeleriet hos alla. Dock är de vuxna rollerna i föreställningen tyvärr rätt otacksamma. Till exempel missar en annars stark scen, där Inger Nilssons rollfigur nyvaken kommer ned till ungdomarnas fest och avbryter den, helt målet, och blir snarare slapstick om berusade medelålders damer som blir fulla och intresserar sig för unga pojkar än den viktiga normdiskussion den skulle kunna vara. Ovälkommet tafsande ska väl anses vara ovälkommet tafsande även om förövaren är medelålders kvinna och offret tonårskille? Den aspekten förutsätter jag, med tanke på temat, att man egentligen vill lyfta fram – men det lyckas inte hela vägen fram.
”Äga rum” är, trots en del premiärnerver och några mindre lyckade scener, dock en underhållande föreställning, som särskilt för en tonårig publik lyfter viktiga frågor och bjuder på stor spelglädje och höga ambitioner.
Text Anna Bergqvist
Stöd Tidningen Kulturen
