• 2018:05
• Publicerad: 31 Maj, 2018

Drama om matematik i två akter

Fler penslar i pedagogiken. Det gäller att vara en riktigt fyndig matematiker om en vill räkna modernt och hållbart. Vad återstår att satsa på när Artificiell Intelligens erövrar nya användningsområden och smarta algoritmer får mer och mer utrymme i våra livsval? Vi måste vidga vår syn om hur vetenskapliga metoder ser ut för att inte tappa bort den genuint humanistiska tradition som människan så mödosamt har byggt upp. Befria de dragna strecken från att föreställa en gräns. Låt dem i stället gestalta den överträdbara kanten på våra fria levnadsytor.

Akt 1. Dosering om matematik.

(Om vi nu måste räkna dagarna, räkna bara din sista dag. Till det räcker det monotära talsystemet, bara ettor.)

Matematik är en mänsklig kroppsnära pyramidal konstruktion som både öppnar och stänger min förmåga att få kunskap om världen och dela den.

Om vi hade 12 som bas i vårt vardagliga språk skulle det vara mycket lättare att dela restaurangnotan. 10 = 2x5 medan 12 = 2x3x4. Alltså, det finns helt enkelt fler sätt att dela 12! Swish så enkelt.

Denna tolvfingertarmsgrundade matematik ska få tankarna att glida över i en mer lättsmält form och se konstruktionen (matematikvetenskapen) som först och främst ett retoriskt och odiskutabelt hierarkiskt kameralt maktmedel.

Behovet av skalenliga bilder och kartor tros härröra ur Nilens översvämningar. Det fanns helt enkelt ett behov av att reglera och återställa de raserade rågångarna och gränserna mellan de odlingsbara ytorna när vattnet drog sig tillbaka till sin normalt mer framkomliga fåra.

Det byggdes till och med s.k. Nilometrar, som mätte graden av hur mycket det hade svämmat över. Olika nivåer motsvarade olika förutsättningar, måttliga nivåer betydde goda tider, höga nivåer innebar översvämningar och låga nivåer medförde torka och hungersnöd. Nilens vattennivåer påverkade även brukarnas skattenivåer.

Äganderätten kunde bara hävdas om den var dokumenterad. Tecken och skrivkonst blev nödvändiga. Att rita betyder att dra upp gränser. Vi har det i vret och write.

För att bevaka sin besittning var det väsentligt att tecknens läsning gällde även tredje man och att det fanns institutioner med auktoritärt tolkningsföreträde. Måttstockarna och ritningarna kunde på så sätt bli slagträn i en eventuell tvist vid återställandet av de fruktbara stränderna.

Ingen kunde vid denna tid komma på tanken att dessa stockar, bokstavar och tecken en gång i framtiden, via pappersutvecklingen, skulle övergå till magiska fetischer med förmåga till både ansvar och konstgjord personifierad legitimitet.

Vi ser detta idag i bl. a Aktiebolagsstiftning och tankar kring Artificiell Intelligens.

I skoldebatten är det oftast främst matematikundervisning som skall utvecklas och mätas. Provresultaten ses paradigmatiskt som självklara och tydliga index på hur väl ett utbildningsväsende fungerar.

Följer vi modernt språkbruk ser vi hur det matematiska begreppet algoritm har smugit sig in, både som ett malware, virus och/eller som ett smart delningsinstrument för att förfina våra vägval. Algoritmens slutgiltiga urval och sökresultat blir för många tidens sanning och objektiva ledstjärna.

I konsekvensens namn talar vi om självstyrande bilar. Inte instruktionsstyrda bilar. Det är någonstans här som det nu blir helt uppenbart att matematiken blir helt integrerad i en humanistklädd retorisk skenvärldsbild.

En bil, lika lite som ett Aktiebolagshus, kan naturligtvis INTE ta ett riktigt humanistiskt ansvar med juridiska konsekvenser. Eller?

Akt 2. Alternativ till matematik.

Vi fortsätter att hylla matematiken som ett universalspråk för att uttrycka och forma verkligheten.

Jag håller med om att matematiken är både spännande och lustfylld. Många av våra skolproblem är sprungna ur matematiken och på det sättet finns det alltid en lösning på gåtan. Vi kan känna oss trygga i den förvissningen och tillåter oss att njuta extra mycket under lösningsprocesserna i de labyrintiska utflykterna som gör oss nästan transcendentalt yra och ångestbefriade. Vi blir existensmedvetna i den överraskande lösningen som vi trots en kort tid av kittlande oro, visste fanns där om hörnet.

Även den mest kända matematiska gåtan, Fermats stora sats, fann 1995 till slut sin lösning av Andrew Wiles efter 350 år av mer eller mindre lyckade matematiska försök.

Det gäller att lägga den matematiska luppen över ett väl valt och viktigt fält. Kartprojektionen till trots så kan vi med en enkel modellmatematik inse att Afrika är nästan 70 gånger större än Sverige och har drygt 50-talet stater!

Jordens yta är 510 100 000 km² och Sveriges är 531 796 km2. I runda tal är jorden alltså 1000 gånger större! Kina är 9 597 000 km².

Perspektiv.

När vi nu lägger det matematiska filtret på studiet av universum, har vi framför oss en gåta som vi inte vet om den går att lösa. En sak är i alla fall helt klarlagd. Det finns inte några matematiska modeller eller ad hoc-teorier som kan stödja oss och ge bilder av hur stunden före Big Bang såg ut. Vi vet ju inte ens om att det fanns något före… här slutar matematikens jurisdiktion. Julian Babour´s teori om ”Janus point”, får vi se som ett utslag av en enkel dual tankereflex mer än en matematisk modell.

Det är nu en bekännelse till vardagsintuitionen är på sin plats och för den delen skall uppenbara empiriska erfarenheter också understödjas. Om vi accepterar våra olika språks möjligheter och begränsningar blir det lättare att stå ut med uttåget ur paradiset och låta vår dödsångest få utlopp i extatisk dans, expressiva dikter. Abstrakt måleri. Realistisk jazz.

Befria de dragna strecken från att föreställa en gräns. Låt dem i stället gestalta den överträdbara kanten på våra fria levnadsytor! Fler penslar i pedagogiken.

Vad som ryms inom grundläggande färdigheter måste vi betona mer på poetiska kunskaper. Bildkonstnärliga förmågor. Vidgad syn om vad som är grundläggande vetenskapliga verktyg.

Tag bort katederna från klassrummen. Genom den större golvytans nya möjligheter till dans kan vi på ett genomgripande och spirituellt sätt uppleva oändlighetens hisnande existens och känna oss som moln i kjol och byxor.

I vardagsrealismens och intuitionens friska vinddrag inser vi att det inte finns någon tidsmaskin. Vi kommer att bli äldre. Även om universum skulle vända i sin riktning kommer vi endast minnas vår ungdom – inte bli den!

Därför!

Räkna BARA den sista dagen och låt den vara en dag av avsked och sorg. Låt alla de andra oräkneliga dagarna fyllas med empati, stora öron och kamp för en kärleksfullare global värld.

Källor: (de viktigaste)

Egyptologi. Nilen. Euklides. Stephen Hawking. Vladimir Majakovskij. Paul Klee. Henri Bergson. Elon Musk. Google.

Tidningen Kulturen vill återupprätta den kulturkritiska essän som litterär form. Det för att visa på konst och humanioras betydelse i denna mörka tid. Förenklade analyser av vår samtid finns det gott om, men i TK vill vi fördjupa debatten och visa på den komplexitet som speglar vår samtid. Tidningen Kulturen är gratis att läsa, men inte att producera... Stöd oss med en femtiolapp i månaden! Klicka här: Bidra till Kulturen Betalas via PayPal.