italiensk litteratur

Guido Zeccola skriver en kort essä om den i Sverige okände italienske poeten Dino Campana, en skald som levde mellan 1885 och 1932.

Michael Economou reflekterar om träd, böcker om träd, poeter, forskningsprojekt och belyser boken ”Samtal med träd” (Nova förlag). Om vår tid inte inser vilka värden som lever i träden och hur väsentligt det är att ta träden på allvar, är människans levnadssätt ohållbart och förödande för framtiden. Och kanske ska människan oftare beakta varför trädens tålamod tycks oändligt – trots allt de utsätts för.

Vem reser till Babadag? Har du varit i Babadag? Varför skulle man vilja resa till Babadag? Vad är Babadag? En ort i nordöstra Rumänien, nära Svarta Havskusten. Det är knappt att Andrzej Stasiuk varit i Babadag: två gånger, tio minuter båda gångerna. Babadag ligger på bussrutten Tulcea-Constanta, och är för Stasiuk en symbol för allts bräcklighet och förgänglighet. En ort som liknar många andra samhällen Stasiuk färdas genom. Liksom i sina tidigare böcker är det den östeuropeiska landsbygden han beskriver och besvärjer.

Tidningen Kulturens Stefan Thorsson besökte Akademie der Künste, Berlin. Här skriver han om verk av Terry Fox och Arno Schmidt.

”Det förflutna är inte dött, det är inte ens förflutet”, skrev den amerikanske nobelpristagaren William Faulkner i "Själamässa för en nunna" (1951). Det skulle också kunna vara ett motto för några av de senaste årens mest intressanta böcker om politik och samhälle. Dit hör den uppsaliensiske statsvetaren Johan Tralaus "Monstret i mig. Myter om gränser och vilddjur" (2015). Ett annat exempel är sociologen Eva Hedmans "Antikens demokrati och dess aktualitet idag" (2015).

Han är en målare som bränt alla sina målningar. Han har pengar att leva för, antagligen ärvda, och har sedan barndomen en i många avseenden plågsam koppling till orten Weng, där han nu vistas. Han bor på ett värdshus som han avskyr, i en trakt som han känner avsmak inför, där blicken "måste brytas sönder mot bergväggarna", i en dal som "är dödlig för varje själ", där hundar ständigt skäller och ylar.

Nikanor Teratologen läser Thomas Bernhards roman "Frost".

Nikanor Teratologen om Giacomo Leopardi, italiensk skald och filosof.

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska lärare och samtal med utbildnings- och kulturministeriet (BMUK), som i samverkan med Skaraborgs länsskolnämnd under ledning av Nils-Gunnar Emrich var ansvarigt för projektet.

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna våra ideal. Som Nietzsche skrev: "den bästa vishet är inte så vis som visheten i din kropp." - På det viset skrev Nietzsche slutordet på själens historia som Platon och monoteismen förverkligade.

En trösterik liten bok om värdet av ökad jämlikhet

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Vardagens skola på schemat. Låt stå!

Välskriven debutroman om förlust, död och överlevnad