Antoine de Saint-Exupéry

  • Intervju med en fredsjournalist

    Vanessa Bassil Foto Anne EdelstamDet är i Libanon – ett av världens mest sekteristiska länder – jag träffar min första ”fredsjournalist”. Men vad är det för benämning? Det ska vi få reda på i denna artikel.

    Vanessa Bassil är en 26-årig, nyutexaminerad libanesisk journalist jag träffade och intervjuade i Beirut.

    Hur började ditt äventyr som ”fredsjournalist”? Och vad betyder det?

    -Det började 2009 efter min filkand i journalistik och under mina magisterstudier i Political Sciences i Beirut. Då träffade jag den person som kom att bli min mentor – BBC-reportern Jake Lynch som numera undervisar på Sydney universitetet. Han är pionjär i detta ämne. Så fort jag hörde honom berätta om vikten av fredsjournalistik föll jag för idén.

    Men finns det överhuvudtaget studier i detta ämne?

    -Det finns enbart ett FN: mandaterat universitet i Costa Rica som undervisar i fredsstudier. Dit sökte jag och lyckades få bidrag för att läsa där under ett års tid. Jag kom tillbaka till Beirut denna höst 2014.

    Har ditt projekt tagit form ännu?

    -Innan jag reste dit, startade jag en förening som heter ”Media Association for Peace” – MAP (Fredsförening för Media) för undervisa fredsjournalistik.

  • Litteratur: Inger Edelfeldt med flera; Bland tomtar och troll

    Vackert, vemodigt, roligt och spännande i Sveriges äldsta sagosamling

    Bland tomtar och troll har i hela 107 år tagit oss med på spännande äventyr i sagornas världFörfattare: Inger Edelfeldt, Ulf Stark, Peter Madsen, Cyrus Granér, Ylva Karlsson, Ellen Lundberg-Nyblom, Johanna Nilsson
    Bland tomtar och troll
    Illustrationer: John Bauer, Einar Norelius, Inger Edelfeldt, Peter Madsen Katarina Strömgård, Per Gustavsson, Joanna Hellgren
    Semic

    Sveriges äldsta sagosamling fyller 107 år i år. Bland tomtar och trollär en klassisk sagosamling som hör julen till, där man kan vara säker på hög konstnärlig kvalitet både när det gäller text och bilder.

    Som alltid finns här både nya och gamla bekantskaper. De klassiska illustratörerna är John Bauer och Einar Norelius. Cyrus Granérs Sagan om fiskaren Sikur och trollnätetär illustrerad av John Bauer. Troll med jugendstuk är ett måste för att minnas ursprunget i Bland tomtar och troll!

    Det gamla kastanjeträdets sagaav Ellen Lundberg-Nyblom har de färgglada, naturromantiska illustrationerna som är typiska för Einar Norelius. Naturen är besjälad. Att skildra tidens gång genom ett kastanjeträds minnen (den typen av träd blir ju mycket äldre än människor) är en genial idé!

  • Moralen – undanträngning eller avskärmning?

    Afrikanska migranter i Italien 2014Denna artikel väger två synsätt mot varandra: 1/ Att bedöma en restriktion av invandring som ett moraliskt och rationellt sätt att skydda den inhemska befolkningen mot undanträngningseffekter, och 2/ Att en restriktiv invandringspolitik har en omoralisk avskärmningseffekt mot potentiella immigranter.

    Nationens ekonomi

    I ett nationalekonomiskt liberalt perspektiv drivs handel av ekonomiska incitament från konsumenter som köper så bra och billigt som möjligt och företag som gärna ökar sin marknad genom att exportera till utlandet. Men processen drivs också av nationella ekonomiska incitament. Genom att specialisera sig och utnyttja sina komparativa fördelar tjänar nationerna på handel. Detta var centralt när liberala ekonomer som David Ricardo beskrev hur arbetskraft allokeras om från företag vars lönsamhet försämras genom öppnare gränser till företag vars lönsamhet förbättras genom handel. Det skapas vinnare och förlorare bland företag och anställda, men det centrala argumentet är att landet som helhet vinner. Varje land får en ökande BNP per innevånare.

  • BokomKonst: Ylva Hillström; Konst Titta – Upptäck – Gör

    Konst är rolig

    En inspirerande konstbok för barnYlva Hillström
    Konst Titta – Upptäck – Gör
    Moderna Museet/Alfabeta

    Detta är en bok om konst; ett tjugotal konstverk presenteras, en kort beskrivning av konstnär och verk, tillsammans med tips och övningar. Konst kan vara mycket, fotografisk, vardaglig och även spöklik. Helene Schjerfbeck målade sitt självporträtt ett betydande antal gånger. Porträtten i ungdomen var mycket realistiska, när hon blev äldre förenklade hon och arbetade bara med några få färger och linjer. I ett självporträtt från 1937, när hon är sjuttio är gammal, har hon målat ett streck längst ner på bilden, med fyra färgfläckar. Det är de färger, som hon använder.

    Som alltid gäller det att se och vara uppmärksam, då kan du både upptäcka och uppleva och sedan prova själv, just i det här fallet kan du rita ett porträtt med 10, 5 eller 3 linjer. Det är ett stort antal övningar och råd om hur man kan reflektera över så grundläggande ting som färger, former och komposition.

    Det är inget krångligt, tvärtom är det lättillgängligt och hela tiden roligt att följa med på denna konstresa.

  • Litteratur: Kristina Murray Brodin; Prinsessan Victoria

    Victoria sitter på bänken

    Kristina Murray BrodinKristina Murray Brodin
    Prinsessan Victoria
    Illustrationer: Kajsa Lind
    Olika förlag

    Jag bor nära Stadsmissionen. Varje kväll när jag och min son ska gå på Kung Fu-träning brukar vi säga hej till människorna där när vi går förbi. De står ute på trappan pch pratar och röker. Min son tycker det är bra att det finns tak över huvudet för i varje fall hemlösa. Om sommaren ser vi dem i parken där de tältar och umgås.

    I barnboken ”Prinsessan Victoria” träffar en dag en liten flicka kvinnan Victoria. Victoria sitter på bänken utanför flickans hus. Victoria har trasiga tänder och verkar frysa. De blir vänner och flickan känner att hon kan anförtro sig åt Victoria som har samma namn som prinsessan.

  • Fältbiologerna på plats på klimattoppmötet i Lima

    UTRIKES. Idag inleds FN:s årliga klimatförhandlingar i Lima. Med ett år kvar till det nya globala avtalet ska tas i Paris samlas nu världens ledare för att lägga grunden till en bindande, rättvis och ambitiös överenskommelse. Fältbiologerna är på plats för att representera Sveriges unga miljörörelse. Nu är det upp till bevis för Sveriges nya regering.

    Om ett år ska det nya globala klimatavtalet klubbas igenom i Paris. Vad som händer i Lima kommer lägga grunden för det beslutet och påverka hela processen. Samtidigt som vi ser en klimatrörelse på frammarsch ligger politiken långt efter.

    Nyligen anordnades den största klimatdemonstrationen någonsin i New York, klimatrörelsen håller på att ta ett järngrepp om fossilindustrin och rörelser i länder hårt drabbade av klimatförändringar reser sig för förändring. - Den globala folkrörelsen för klimatet är tillbaka med en kraft jag inte sett på länge säger Alva Snis Sigtryggsson, vice ordförande och på plats i Lima. Nu är vi dessutom bättre förberedda - den klimatpolitiska backlashen efter Köpenhamn är ett misstag vi lärt oss av. - Samtidigt ser vi en politik som är undfallande inför de stora smutsiga industrierna och inte vågar ställa om för befolkningens bästa fortsätter hon. Nu när allt fler parter börjar presentera sina ståndpunkter måste vi komma ihåg att vi inte bara ska ha ett avtal utan ett ambitiöst avtal som präglas av rättvisa och solidaritet. Det är upp till bevis för vår nya regering att bygga upp Sveriges goda rykte igen. Klimatförhandlingarna i Lima pågår mellan 2-12 december. Fältbiologerna representeras på plats av Kitty Ehn och Alva Snis Sigtryggsson. Deras arbete kommer gå att följa här: https://faltbiologernapacop20.wordpress.com/
  • Kroppsliga erfarenheters giltighet i fokus på Stockholms internationella poesifestival

    Ukrainska Ljubov Jakymtjuk har hamnat i exil i sitt hemland. Foto: Oleksandr Laskin

    Det börjar på Kafé Valand, tisdag morgon. Det är den 25 november. Här satt Martina i Gun-Britt Sundströms sjuttiotalsroman Maken och beställde dammsugare – den billigaste bakelsen – läste Sandemose och funderade på hur hon skulle lyckas förena en ansvarsfull kärleksrelation med frihet. Interiören på Valand sägs vara oförändrad sedan kaféet öppnade på femtiotalet. Jag stryker med handflatan över teakdisken när jag beställer kaffe, slår mig ned i en av de väggfasta sofforna med beige skinnklädsel. Lutar lite för ivrigt huvudet bakåt – knirk! säger det i teakväggen – och jag förstår att domedagen är nära: ”Vår tid är kanske vad Brecht kallar ’en dålig tid för poesi’”, läser jag i festivalprogrammets informationsblad. Jo, så muttrade nog också Martina när hon satt här.

    Orden om poesins otidsenlighet är skrivna av Madeleine Grive, konstnärlig ledare för poesifestivalen och chefredaktör för tidskriften 10TAL. Med tisdagens poesifrukost – där fyra poeter från tre olika världsdelar läser högt ur sina diktsamlingar – invigs det artonde året av Stockholms internationella poesifestival. Temat är ”Välkommen” och Grive berättar stolt om arbetet med att söka, finna och bjuda in poeter från hela världen till Stockholm och presentera dem för en svensk publik. I dagarna släpps också det senaste numret av 10TAL, ett dubbelnummer med temat Ukraina. Inget land har tidigare ägnat ett helt tidskriftsnummer åt ukrainsk litteratur – den ukrainska litteraturen ingår som Grive påpekar inte i någon europeisk kanon. Numret har planerats under flera år och redaktionen har gjort återkommande rekognoseringsresor, bland annat till en årlig bokmässa i staden Lviv. Redaktionens senaste besök vittnade om hur den politiska krisen ödelägger konsten och litteraturen. Av tidigare års festligheter kring bokmässan syntes inga spår den här gången. Författarna ger sina pengar till armén. Poeterna måste åka till fronten, trots att många av dem aldrig har hållit i ett vapen.

  • De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition och byråkrati

    1909 VeljeskolanHägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är utifrån nutidens språk inte lätt att räkna ut. I den mån man har tillräckligt tidiga dokument och har kunskap om det äldre ordförrådet, visar namnen sig vara naturbeskrivande. Med många ortnamnsforskares insatser genom tiderna är namntolkningsläget följande: Hägra anknyter till fågeln häger; Härke har med hark att göra med betydelse antingen något besvärligt, kanske i terrängen eller med avseende på vatten (eller båda delarna); Höla kommer av hol ’kulle’; Knytta kommer av knytt-, troligen något med knut; Knöva kan komma av knöv-, kanske terrängförhöjning; Kövra kommer av ett ord som troligen beskriver något buktande i terrängen; Rista kommer av rist-, ’klyfta’ i terrängen, troligen älvfåran vid vattenfallet; Skickja har okänd betydelse men kommer troligen från ett tidigt namn på Örån i byn; Ösa kommer av os (neutr.) ’kallkällsprång’; Rätan kommer av rät ’rak’ - kanske den långsmala Rätanssjön; Grytan kommer av gryt ’sten’ i terräng; Rödön kommer av rod ’stång’, som t ex hässjeroa och engelska rod; Silje kommer troligen av sil ’rinnande vatten’; Välje anses komma av vil ’lust’, ’vilja’.

  • Dikternas burna väsen

    kramaordDe förverkligade ambitionerna har något som sandlikt går oss ur händerna samtidigt som deras efterbilder förvandlas till monument och kring det ohjälpliga väver människan sin historia: en historia som inte går att vrida tillbaka. Å andra sidan vet vi lika säkert att ingen strävan är meningsfull utan en aldrig så vag föreställning om att den möjligen kan röna framgång, fullbordas eller infrias.

    Räcker, räcker inte till, svårt att veta vad jag vill. Vilsen min enda tanke just i denna bittra sfär, det som är, det som inte är.

    Du omedvetet medvetna, och den skärva av det som en gång var lättsinne i mig.

    Du medvetna, som slumpen sköljt i land av våg och vind.

    Jag säger (nej, tänker): en form av salt som både blöter och torkar min kind

    En poetik satt i kollusion med sig själv, kanske därför funkar den, nu vidare. Nej, satt i karantän menar jag, i spe till de andra.

    (I)

    Började ensam, lever ensam, går sönder ensam, i döden ensam. Familj, ja, älskad ja, ändå blöder jag ut ensam. Inget offer, valde ensam och nu hittar jag inte ut.

    Allt var tecken men jag brydde mig inte om att se, allt var allt för tydligt. Det enda som räknades var stunden och det som var osynligt – för mig. Nu har erfarenheten hunnit i kapp, tecknen de samma, jag tyder, men de gäller inte mig längre. Kroppen orkar inte svara, hjärnan säger: låt vara!

  • Litteratur: Jon Hansson, Camilla Lindqvist. Middag för en tjuga

    En “selma” räcker till middag för fyra

    Det blir varken ostron eller humrarJon Hansson, Camilla Lindqvist
    Middag för en tjuga
    Semic

    Det finns ett outgrundligt svenskt sägesätt som lyder “Gratis är gott”. Men jättebilligt är inte så dumt det heller, påpekar författaren Jon Hansson .

    En tjuga, eller en “selma”, är Sveriges minsta sedel. Kan den räcka till en hel middag för fyra personer? Japp, Jon Hansson och Camilla Lindqvist har lyckats få till riktigt aptitretande rätter (Camilla har fotograferat dem) och fått pasta, pizza, pajer, soppor och gratänger att se lyxiga ut. Många av rätterna är grönsaksbaserade, både nyttigt och billigt, och man kan hoppa över fisken och köttet som används som lite extra krydda.

    Det finns också tips på hur man kan variera recepten och göra lyxvarianter av dem. Då är det inte längre middag för en tjuga som gäller utan middag för en femtiolapp --- men för fyra personer är detta ändå inte dåligt. För en lyxvariant.

    Och man skulle kunna säga att författarnas ledord snarare har varit att “nyttigt är gott”.

  • Litteratur: Jan-Öjvind Swahn; Jul med Jenny Nyström

    En äkta svensk allmogejul med den svenske tomtens uppfinnare!

    Julgodis och jultraditioner Jan-Öjvind Swahn
    Jul med Jenny Nyström
    Ordalaget Bokförlag

    Mot slutet av 1800-talet blomstrade i Sverige en ny litteraturgenre för barn och ungdom. En som var inriktad på nöje snarare än nytta. I den nya genren spelade intrig och spänning en viktigare roll än de pedagogiska pekpinnar som vanligtvis dominerat i tidigare alster. Gestalter och ämnen hämtades ofta från den föreställningsvärld som fanns i allmogens folktro. Sådana berättelser ingick i den tidens jultidningar som var försedda med omslag i lyxigt fyrfärgstryck. Typisk var titeln på den årliga publikationen Bland tomtar och trollsom utgavs för första gången 1907. I den tändes två nya stjärnor, båda från Småland: John Bauer och Jenny Nyström.

    Jugendtroll och små tomtar

    John Bauer skapade ett nytt trollkoncept med jugendinspiration. Jenny Nyström förvandlade den som tagit hand om djuren och gården, och tomten som gården låg på, till en småvuxen, grötälskande julklappsutdelare, ofta i sällskap med julbocken, som haft till uppgift att dela ut julklapparna förr i tiden.

    En annan svensk jultidning, ännu äldre än Bland tomtar och troll, var Julstämning. Även där gjorde Jenny Nyström och hennes bilder succé, och en av hennes bilder finns på omslaget även till årets Julstämning, anno 2014. Jenny Nyström och hennes tomtar har helt enkelt blivit synonymt med den äkta svenska julen.

  • Konst: Siri Derkert på Andréhn-Schiptjenko

    Kampen om det offentliga rummet

     Siri Derkert på Andréhn-Schiptjenko Courtesy Andréhn-Schiptjenko, foto: Jean-Baptiste BerangerSiri Derkert
    Andréhn-Schiptjenko Stockholm
    Till och med 20:e december

    1958 invigs Kvinnopelaren. Siri Derkerts offentliga konstverk placerar kvinnofrågan i stadens innersta centrum. En pelare som placerats på T-centralens tunnelbaneperrong. Kvinnans vardagsliv och den kvinnliga idéhistorien accentueras i Kvinnopelaren med inristade berättelser om en pågående frigörelse och kamp för kvinnans demokratiska rättigheter. Den robusta pelaren materialiserar kvinnofrågan till en historisk nödvändighet. Ristningarnas djupa avtryck i betongen kan inte undflys eller förflyktigas. Kvinnopelaren är den radikala motsatsen till de sexualiserade bilderna av kvinnor som exploaterat offentlighetens väggar. På Andréhn-Schiptjenko visas för närvarande en uppsättning verk från Siri Derkert som är koncentrerad till samma tidsperiod som uppförandet av Kvinnopelaren. Verken som visas från 1950 och 1960-talet är beståndsdelar i en politisk berättelse om kvinnans historia, där materialval och uttrycksformer är predestinerade för offentligheten.

  • Bomben i Malmö – Rättscentrum måste bort!

    Stefan WhildeJag befann mig i en lägenhet cirka 50 meter från Rättscentrum i Malmö i söndags kväll. Klockan var 23.23 när hela huset plötsligt började vibrera. En våldsam knall hördes och det var som om huset trycktes ihop i ett vakuum. Knallen var väldigt kompakt under några sekunder, sedan släppte trycket och det blev tyst.

    När Rättscentrum skulle byggas i centrala Malmö i ett tätbefolkat bostadsområde överklagades beslutet ända upp i Regeringsrätten. Men ingen lyssnade. När boende i området krävde att den moderna byggnaden skulle övervakas, inte bara av kameror och väktare dagtid inne i byggnaden, utan också av väktare på plats utanför byggnaden kvälls- och nattetid var det inte heller någon som lyssnade.

  • Kristofer Lundström och Nadin Al Khalidi leder Folk & Världsmusikgalan 2015 – Stefan Sundström uppträder

    MUSIK. Kristofer Lundström, från SVT:s Kobra och Nadin Al Khalidi, sångerska och musiker i gruppen Tarabband, blir värdar för Folk & Världsmusikgalan 2015 i Berwaldhallen den 14 mars. Stefan Sundström, Maxida Märak och Miriam Aïda är några av de uppträdande artisterna. Galan, som turnerar runt i Sverige, hålls i Stockholm för andra gången och arrangeras av P2 Sveriges Radio.
  • De biologiska föräldrarna. Mötet.

    Ekan och solenJag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på någonting annat än smärtan, som exploderade inom mig. Jag försökte meditera mig bort från min verklighet, bort från mitt helvete, genom att bara tänka mig någon annstans,

    Då såg jag det framför mig. Det var en stark solnedgång. En oändlig sandstrand, jag lyssnade på vågorna, och plötsligt, låg jag där. Jag låg med benet uppdraget på ena sidan, och iklädd en vit heldräkt. Jag lät vågorna rulla emot mig, det var en söt hundvalp bredvid mig. Han lekte i sanden. Jag lyssnade på vågorna, det rullade mot stranden, och en mycket stark sol, tornade upp sig i bakgrunden. Plötsligt, framför den oändliga solen, i det glittrande vattnet, kom en äldre asiatisk man roende, han stod upp, i en gammal sliten träeka, och han rodde med bara en enda åra, långsamt framåt, mot solen. Han vände sig emot mig, och vinkade långsamt. Och jag tänkte; farfar.

  • Vår Gud är oss en väldig borg

    Jakobs kyrka och Molins fontän i Stockholm (Denna borg fann jag i Buddhismens Vänners vårblad 1973. Buddhistnunnan Amita

    Nisatta berättar där något som hände i hennes liv vid tidig ålder.)

    Nästan ordagrant återgivet. (Utdrag):

    Fingrarna spelar på den vita sängens spjälor. Det var en barnsäng. Tryggt intill tronade föräldrarnas dubbelsäng. Också vit, prydligt bäddad med vitt överkast. Rummet andades ro och stillhet i sin enkla jugendstil. Det som bröt stilen var en snirklig toalettbyrå i valnöt, som hade placerats mitt emot den vita barnsängen.

    Barnets intresse för pinnspelet minskade när blicken plötsligt gled över byrån och dess prydnadshärligheter.

    I den översta smala lådan fanns en bok. Denna bok hade många gånger tilldragit sig den lilla människans intresse. Boken innehöll sånger som de vuxna kallade psalmer. Barnet visste väl inte riktigt vad det var, men modern öppnade ibland boken och sjöng några av texterna i barnets sällskap.

    En höstdag då skyarna låg tunga över staden, hördes plötsligt ”Vår gud är oss en väldig borg . . .” Borg borg. Fingerborg. Vaddå? Kan gud vara borg? Kan man sätta gud på syfingret? Fingerborg.

    Barnet visste nu att psalmerna hörde kyrkan till. -----

    Prästen vet! Han som lär om Gud och talar om Gud. Kyrkan var gammal och fin och kallades Guds hus. Vad många hus Gud har. Vi har bara ETT. Men han vill ju ha så många barn så han måste ha många hus.

  • jag återvänder inte av bo bjelvehammar

     

    1.

     

    haren är nyfikenharen sitter på vägen, en hare går inte, bara hoppar(hoppe, hoppe, hare) och skuttar, Gustaf Fröding säger att haren springer och att det är harens rätt, liksom att mumsa på kål; han står utanför fönstret, han verkar ouppmärksam, öronen är inte helt uppfällda, han funderar på nästa steg, mot kullen eller mot den vildvuxna trädgården, båda ger skydd, mot den svarta hunden och rivalen, som retas, ser mot gråvädersväggen, koltrasten sitter i rönnbärsträdet, snart sitter vintern där, haren andas vass luft från öster, 5.2 grader, haren går till diket, han upptäcker en jordspricka, möjligen finns där ett gömsle för gråsuggor eller ett skrymsle för tvestjärtar, kall jord, detta med mat är det mesta att tänka på, det har blivit några maskrosblad tidigare och gråvattnig trädgårdssallad, kråkor väsnas och flyger klumpigt, haren bär ingenting med sig från det nattliga, han kan minnas att han blev väckt i legan av fågelvingar, som smällde, när han såg upp, verkade de vinka åt honom, andra ögonblick är försvunna, men när han sitter här på vägen, blekbrun som harstarr, bygger han små minnesrum, plötsligt är de insamlade, men lika fort blir de utströdda och så försvinner de, gräset ändrar färg, strå för strå drar en solljusslinga genom fältet, rörelser, som ändrar färg, björktrastar skvattrar och surrar

  • Litteratur: Anette Skåhlberg. Katarina Dahlquist; Znapp – Volym 1, Drakryttarna

    En underbar sagobok

    en episk serieroman i två volymerAnette Skåhlberg
    Znapp – Volym 1, Drakryttarna
    Illustrationer: Katarina Dahlquist
    Sagolikt Bokförlag

    Det händer sällan, men det händer trots allt. Att man får en bok i handen som man egentligen inte vill recensera. Inte för att den på något sätt är dålig eller ofärdig, utan för att den är rik. Rik på historier, rik på material som hela tiden inbjuder till omläsning och nya bekantskaper, nya bottnar. Rik på upplevelser, helt enkelt. Man vill inte förstöra för läsaren, vill inte lägga ord i munnen på bokens publik.

    Sådan är ”Znapp – Volym 1, Drakryttarna”. Här ger Sagolikt Bokförlag ut en fantasyroman i en påkostad och vacker upplaga med häftiga, detaljrika illustrationer. När man öppnar pärmarna sugs man direkt in i en främmande, magisk värld. Man lär känna de utvalda – ett gäng barn och ungdomar – som ställs inför det som händer flera tusen meter ner under jordskorpan där några ägg snart är redo att kläckas.

    Man ställs inför förvandlingen, man får följa de utvaldas träning och uppdrag. Och jag, som har en tioårig son, tänker att boken är uppbyggd som ett hisnande spel med karaktärer, miljöer, intriger som man känner igen från de moderna teve- eller datorspelen. Eller om det är så att dessa teve- och dataspel hämtat all sin energi och sina uppslag från folktro, myter och gamla berättelser. Det talade och skrivna ordet kom trots allt först. Övertygad är jag i varje fall om att min son kommer att gilla ”Znapp – Volym 1, Drakryttarna”.

  • Litteratur: Lars Mortimer; Stora boken om troféjakt

    Ett kärleksfullt och humoristiskt porträtt av glesbygden

    Med lågmäld humorLars Mortimer
    Hälge. Stora boken om troféjakt
    Semic

    När jakten rasar som värst ute i de svenska skogarna, inte minst kring den lilla orten Avliden, är det lätt att tro att målet är att fylla frysen inför den annalkande vintern. Men ack, vad en betraktare av glesbygdslivet bedrar sig! En fylld frys är ju mer en bonus, det allra viktigaste är att lägga vantarna på årets mest imponerande jakttrofé.

    Att vara den stolte ägaren till de största älghornen på orten, med eller utan älghuvudet kvar, inbjuder till respekt och vördnad bland jaktkamraterna. Det är möjligt att hustrun hellre hade velat ha kvar tavlan med det fina landskapet (betande kor i motljus, eller dylikt) på den finaste platsen i hemmet, men där ska givetvis trofén hänga.

    Älgarna däremot, föredrar att troféerna stannar där de hör hemma, nämligen i skogen, på de älgar som älghuvudena tillhör.

  • Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum respektive Maximteatern

    Björn Gustavsson 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist. Som inledning visades en drömlik film om diktaren, gjord 1978 av koreografen Margaretha Åsberg och något av det märkligaste, mest avantgardistiska jag sett i genren. Faktiskt påminner den om en tysk Schubert-film, Notturno, gjord ungefär samtidigt, i likartat utstuderad stil.

    Horace Engdahl höll ett briljant anförande om Almqvist; det gäller både innehållsligt och formmässigt: det lite dröjande, djupt engagerade sätt han framförde det på. Lägg härtill Songes-stycken framförda av Annika Skoglund, texter lästa av Elin Klinga och Johan Holmberg samt Beethoven och Schumann med Roland Pöntinen respektive Love Derwinger vid flygeln – och ännu en minnesvärd kväll i denna lite ”avantgardistiskt” ruffiga källarlokal var till ända.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts