Antoine de Saint-Exupéry

  • Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

    Självporträtt . Olja 1933

    ”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det egentliga värdet – den känsloförnimmelse som är dess upphov – osynligt.” (ur Kasimir Malevitj, ”Den föremålslösa världen”, 1927.)

    Ingen tid i konstens historia har väl varit så full av ”ismer” som det tidiga 1900-talet. Man tror ofta att det är konsthistorikerna och konstteoretikerna som uppfinner alla dessa etiketter, men i det förra seklets början var detta långtifrån fallet. Grupper av konstnärer – och ibland i stort sett ensamma konstnärer – träder under denna tid fram med ”manifest” och skrivna programförklaringar, där man för kritiken och publiken, samt för eftervärlden, söker presentera det teoretiska fundament utifrån vilket man arbetar. Man gör det som förklaring och vägledning för dem som inte omedelbart förmår, eller ens vill, ta till sig deras verk. Bland de riktningar som framträtt åtföljda av någon form av programförklaring med en ”ism” i rubriken finner vi konstruktivism, futurism, kubism, dadaism, vorticism, rayonism m.fl.

    Vi har svårt att föreställa oss den sjudande entusiasm och den vibrerande oro som rådde inom den västerländska konstvärlden för omkring hundra år sedan. Att dessutom ett brutalt världskrig plötsligt kastade sin skugga över dessa konströrelser gjorde dem inte heller mindre kraftfulla och inte mindre angelägna. Man kämpade inte bara för ett nytt sätt att uppfatta konstnärliga och andliga värden, utan man hade nu också att kämpa emot en kraft som bokstavligen trampade alla andliga och moraliska värden under fötterna.

  • Litteratur: Antoine de Saint-Exupéry - Den lille prinsen

    Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

    ”Den lille prinsen” – ett mästerverk i nyöversättning

    Boken är egentligen en barnbok, men den älskas av många vuxna för det sätt som Lille prinsen levererar sina insikter om världen och människorna.
  • Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

    AvskedetDen grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i den medeltida filosofen och sufimystikern Ibn’Arabi som ser en enda enhet (wahdat al wujûd) i kosmos utan mångfald, det är bara mystikers ögon som kan se illusionen och finna tingens väsen. Det finns dock ett liknande begrepp i den tidiga buddhismen och senare i Bardo Thödol, Den tibetanska dödsboken, som kallar illusioner allt det som sker i den befintliga verkligheten, de stora händelserna såsom de små, den religiösa fromheten som den totala sexuella libertinismen, även Buddha själv är illusion och därför ”ljusets skugga”.

    Gilda Melodia föreslår en ”metaforisk” text i tre delar om Ljusets skugga.
    Hon blandar nödvändigtvis ihop essäspråk med diktspråk därför att det som borde berättas kan inte berättas rationellt.

    Hela texten inspireras av Bardo Thödols sakrala struktur.

    Den första delen av hennes verk heter Kroppens avsked.
    Följer
    Del 2. Själens avsked och del 3. Ljuset.

     

  • Andra Advent - Det sanna är nära

    ljuset som besegrar mörkretDen första söndagen är över. För många var det en överväldigande högtid med ljus, sång, körer och smattrande trumpeter. Allt var stort och lysande. Besökaren drogs med i ett ropande Hosianna, som ekade mellan kyrkoväggarna.

    Men så kommer andra tider. Tid för eftertanke och klarsyn. Tid för ensamhet och tvivel, för insikt och analys. Vad är det det handlar om? Var finna jag i allt detta?

    Den personliga reflexionen ligger i de efterföljande söndagarna under det nyinrättade kyrkoåret. Festen över. Det nya årets "raketer" har spridits ut över himlavalvet. Kvar står jag och med vardag, Jag och min inre lust att kunna fånga någon av sanning, mening och själv- förtroende.

    De fyra adventsljusen kan få enkla namn, som väntans ljus, trons, hoppets och kärlekens.

  • Experimenterande iscensättningar med mötet i fokus- Intervju med Tove Salmgren

    Tove Salmgren är danskonstnären som huvudsakligen uttrycker sig med kroppens rörelser. Hon har nyligen haft en föreställning på Moderna Dansteatern i Stockholm och kommer att ha ett residens i början av december. Detta residens ingår i en festival på Moderna Dansteatern.

    Vill du berätta lite om dig själv och hur du bestämde dig för att bli dansare? Kan du utveckla lite om dina produktioner och uppsättningar. Det vore även intressant att få veta lite om din verksamhet som konstnär.

    – Jag kommer från Umeå, där jag började dansa balett, jazzdans och modern dans i unga tonåren. Det är en stad med en stark danstradition, så dansträningen var strukturerad och följde en slags professionell modell. Lärarna förmedlade kunskapen om att dansen kunde vara en framtidsmöjlighet, alltså ett yrke, och det var något helt nytt för mig. Jag tror att jag vågade satsa på dans initialt för att diverse danslärare uppmuntrade mig att satsa på en professionell bana. Det är intressant hur tillfälligheter, som lite uppmuntran från någon kan generera en livsbana. Visst var jag väldigt intresserad av dans, men utan denna uppmuntran så är jag inte helt säker på att det hade blivit så. Sammanlagt utbildade jag mig under sex år på dansskolor; Balettakademien i Göteborg och Stockholm och sen också Danshögskolan där jag examinerades 2002.

  • Litteratur: Susanna Zacke och Sania Hedengren: Snabbvirka

    Enkelt och kreativt till hemmet

    boken innehåller 48 projektSusanna Zacke och Sania Hedengren
    Snabbvirkat - Enkelt och kreativt till hemmet
    Semic

    Julklappar ska fixas. Helst snabbt. Helst billigt. Helst personligt. Kanske en kombination: snabbt, billigt och personligt? Snabbvirkatbjuder på massor av tips på kul projekt som går fort att göra, som inte har så stor materialåtgång (eller som kan göras av restgarner) och som piffar upp i hemmet eller som blir kul leksaker för små barn. Eller coola accessoarer till tonåringar. Skydda “paddan” med ett egentillverkat, personligt designat fodral. Gör hörlurarna snyggare (och mysigare) genom att virka in dem i små mormorsrutor. Gör en gosedjursgris som vilken baby som helst kommer att älska, eller en babymobil med personliga ugglor, där varje uggla är unik.

    Här finns även större projekt som tar lite mer tid och kräver lite mer material som en slipover som består av mormorsrutor eller att fixa nya dynor till alla stolarna eller att virka in en hylla eller att virka in en hel fåtölj. Allt kan virkas in, det blir lite som ett konstprojekt.

  • Litteratur: Paul Auster J.M Coetzee; Här och nu. Brev 2008 – 2011

    Ord från två verkligheter

    ett roande och intellektuellt samtal i brevformPaul Auster J.M Coetzee
    Här och nu. Brev 2008 – 2011
    Översättning av Ulla Roseen
    Bonniers

    Det är ett pågående samtal mellan två författare, det är några huvudflöden, som om skrivande, sport och politik, ett antal biflöden om vardagsbestyr, resor, fysiska möten och geografiska platser. Jag vet ingenting om hur samtalet började, jag vet inte heller något om fortsättning och vidare sammanhang. Om detta säger ingen någonting; det som går att säga med bestämdhet är att formgivningen av boken av Sofia Scheutz är genial och vacker.

    Det märks med tydlighet att det rör sig om skilda karaktärer och två temperament, Auster är mera livlig och lättsam, Coetzee mera torr och saklig, ingen av de båda kan anklagas för humor, ibland när det kliniska tar över dialogen och abstraktionsnivån blir avsevärd, då tänker jag på farfars ord” jag ska gå ut och ta några ord med sågbocken”, jag vet inte riktigt vad han menade, möjligen något om träaktighet och svårigheter att föra ett samtal. Detta samtal är i många avseende grundligt, långsamt och reflekterande, särskilt när det gäller skrivandet, författarrollen och föreläsandet är det mycket givande läsning. Däremot är det obegripligt att Paul Auster ägnar sådan energi åt litteraturkritiken, det verkar helt missriktat. Ofta är samtalet hövligt och avmätt, det förekommer inga utfall, de är aldrig privata, men ofta personliga, det är ofta Paul Auster, som bidrar med detta. John Maxwell Coetzee älskar att vända tillbaka till tidigare brev; utveckla, belysa ytterligare och komma med nya infallsvinklar, det kan gälla både litteratur och film. Ett namn som återkommer är Samuel Beckett, som man förstår har betytt mycket för båda.

  • Konst: Peter Eccher, Iwo Myrin, Siri Tolander, Åke Nordström Konstepidemin

    Bred spännvidd av fyra konstnärer

    Iwo MyrinPeter Eccher, Iwo Myrin, Siri Tolander, Åke Nordström
    Konstepidemin, Göteborg, till och med 14e december


    Peter Eccher, Clairobscur,i Galleriet till och med 14e december.
    Som titeln säger gestaltar Eccher en ljusdunkel tillvaro genom iakttagelser av nedsvärtade lägenheter i miljonprogramsstadsdelarnas utkanter. Vi finner fem mindre fotografier av till synes djup dekadens och vi kan ana spåren av 60-70-talsdrömmens postmodernism.
    Med gummigranulat och balsaträ har Eccher format ljudrörelser i fem olika skulpturer, helt i svart och med känslan att konstverken är gjorda av den nedsotning iakttagelserna handlar om. Eccher gjorde tillsammans med 24 andra konstnärer en uppföljning av konsumentverkets utredning ”Nedsvärtning i bostäder: slutrapport 1977:1”. Eccher menar att konsumentverkets rapport är som ett konstverk i sig. Med inspiration av den iranske filosofen Reza Negarestanis´ bok Cyclonopedia från 2008, söker Eccher överbrygga mörka och ljusa företeelser eller ”meningsskapandets limbo” som konstnären själv uttrycker det. Svärtan och mörkret i utställningen driver konstnären till att se verklighetens overkliga natur, där han fortlöpande arbetar på en konstnärlig filosofi eller filosofisk konst. Peter Eccher är verksam i Göteborg och utbildad på Kungliga konsthögskolan. Senaste utställningen var på Supermarket 2014. Han undervisar på KV-konstkola i Göteborg.

    Iwo Myrin, Bronze Casts and pinhole photographs,iPannrummet till och med 14e december.
    Myrin visar fyra bronsgjutningar. Gjutningarna föreställer skogssvampar, stående på en rund (15 cm diameter) plattform som har avtryck av barr och löv från skogen. Konstverken är gjutna på plats i naturen. På väggarna i rummet hänger fem ca 70x100 cm stora fotografier av svamparna. Fotografierna är tagna med en s.k. hålkamera, en kamera som inte har något objektiv med glaslins. Fotografierna är alla i gråskala och bilden får bäst skärpa där kameran har sin fokus. I bildens utkanter upplevs skärpan mer diffus.
    Iwo Myrin har studerat på konsthögskolan i Umeå men bor och arbetar i Stockholm. Han har haft utställningar runt om i Sverige och utomlands. Myrin har deltagit i utställningar på bland annat Galleri 54 och Konsthallen i Göteborg.

    Siri Tolander, Fånga, i ’Bergrummet’ till och med 14e december.
    Tolander visar upp stora vingar, likt större modellflygplan, gjorda i järnstavskonstruktioner, och material som påminner om beige glasfiber. En vinge sitter fäst i 1,5 meter hög järnställning. Den övre delen av vingen är till hälften avhuggen medan den saknade delen av vingen ligger snett ner på marken. Tillsammans bildar de en diagonal genomskärning i rummet.

    En annan, något mindre vinge ligger på golvet och bildar en riktning framåt i rummet. I förgrunden finns en nergrävd långssmal plåtpyramid. Alla tre konstverken lyses upp med små strålkastare på marken så att ljuset studsar på plåtpyramiden upp mot vingarna. I detta bergrum med väggar av stora grovhuggna gråstenar, som för övrigt är mörkt, är det lätt att även betrakta utrymmet mellan de upplysta konstverken i s.k. mellanrumsformer. Tolander inspireras av Michel Foucaults teorier om s.k. ’heterotopier’, dvs icke geografiska rum. Tolander arbetar mycket med att genom sina konstverk finna nya rum i rummet. I den här utställningen görs det därför skäl för titeln -Fånga. Siri Tolander är utbildad vid bland annat Stenebyskolan och Kungliga konsthögskolan, och har haft samlingsutställningar i bland annat Finland, Holland och Sydafrika. Detta är andra gången Tolander ställer ut vid Konstepidemin, första gången var 2009 och även då var det en soloutställning.

    Åke Nordström, (Svenska) Mörka Moln, i Blå Huset till och med 12e december. 
    I Blå Huset ställer Nordström ut bilder i blyerts och kol, skulptur i bly, brons och trä samt en byggsats i wellpapp. Tre teckningar med samma titel fångar mitt intresse:Mörka moln I-III. De är bilder med mycket himmel, och skapar en känsla av en kraftig, blåsig, grådaskig novemberdag. De två högra bilderna visar upp liknande himmelsmönster som skiljer sig markant från bilden längst ut till vänster. Nordström avgränsar landskapet från himlen genom att med en kraftig arbetad blyerts framställa skogshorisonten. Bilderna kan lätt ge associationer till August Strindbergs oljemålningar med liknande tema. 

    Samma bestämda stil finner vi på de tre blyertsteckningarna på den motsatta väggen: Svarta hål I-III. Åke Nordström bor och är verksam i Göteborg. Han studerade vid Valands konstskola 1969-75 och är idag lärare i skulptur på Göteborgs konstskola. Nordström har också ställt ut tidigare på Konstepidemin, det var 2003, och även då rörde det sig om teckningar.
     

     

    Hugo Ljungberg
  • Litteratur: Carin Hjulström; Irene Panik

    En modern pikaresk som lockar till skratt

    Irene Panik Foto Belinda GrahamCarin Hjulström
    Irene Panik
    Forum

    I ren panik ger sig huvudpersonen i Irene Panik av hemifrån. Hon inser att hon hamnat på gödselstacken. Bokstavligen. Inspirationen till Irene Panik fick Carin Hjulström, själv hästtjej sedan gammalt, av allt "gnäll" i stallet.

    "Varför är det jag som gör allt hemma? Varför har jag allt ansvar? Varför är det alltid jag som mockar (och hamnar i skiten)?".

    Irene Panik är en inspirerande historia om hur det går när familjens projektledare säger upp sig. Huvudpersoner som bara reser sig upp och går (eller rider iväg) har en tendens att bli folkkära och populära, som Harold Fry, Hundraåringen som försvann eller Don Quijote.

    Var blev livet av? Är det här allt man kan förvänta sig? Finns det inte mer än det här?

    Det här är eviga frågor som ställs varje decennium, eller varje århundrade. Don Quijote vill gärna att livet ska vara som en riddarroman. Irene vill gärna att livet ska vara som en schlager. I dur. Med tonartshöjning. Och triumfartad grand finale. Hon drömde om att bli sångerska, och hamnade på gödselstacken. Varje dag innebär mer skit att ta hand om.

  • Litteratur: Mandy Sutcliffe; Belle & Boo och den bästa julen

    En god julkaka som räcker till alla

    Belle & Boo and the Very Merry ChristmasMandy Sutcliffe
    Belle & Boo och den bästa julen
    Översättning: Lina Erkelius
    B. Wahlströms

    Det finns tidlösa, vackra sagoböcker, som kan få den kallaste is att smälta. Belle & Boo och den bästa julen är just en sådan bok.

    Boo får hjälpa Belle med alla roliga förberedelser inför julafton. Men vad är det viktigaste med julen? Att man delar med sig och är extra snäll förstås! Tillsammans ordnar Belle & Boo ett riktigt julkalas åt sina vänner i trädgården!

    På något sätt påminner detta om den Muminnovell där Tove Janssons älskade troll vaknar mitt i vintern och ska fira jul... och de skapar en drömjul i sin trädgård för alla skogens små knytt, som får mat och presenter för första gången.

    Att få kan vara roligt, men att ge kan vara ännu roligare. Detta är vad den lilla kaninen Boo får lära sig om julen! En "religionsfri" historia, som går i humanismens sanna tecken, och där barnet får vara den "vuxne" och lära ut, istället för att vara den som blir förmanad och den som ska lära sig. Boo är också mycket glad över att få ge Belle en fin present --- en som han gjort alldeles själv! Boo är symbolen för den stolthet som bor i oss alla, som ett litet barn som vill visa upp "se, det här har jag klarat av själv!". För visst är det extra kul att ge bort något man har gjort själv?

  • Rapmässa i Tomaskyrkan

    MUSIK. Den 4 december kl 19.00 bjuder Tomaskyrkan in till en mässa, i en något annorlunda form. Medverkande under kvällen, som en del av mässan, är de två västeråskillarna Phil Skär och Shanti Blanco. Killarna är rappare och tillhör hip hop- kollektivet Eboniks, där även fyra Mc.s, ett skate team, graffare och filmare ingår. Stilen killarna rappar i kallas old school boom bap.
  • Litteratur: Euripides; Trojanskorna

    De trojanska kvinnornas lidande är tidlöst

    Euripides av Pio ClementinoEuripides
    Trojanskorna
    Översättning: Jan Stolpe och Agneta Pleijel
    ellerströms

    Om det är något som den tekniska utvecklingens ljus har låtit oss se är det mörkret som människan lever i. Dagligen nås vi av insikten att uselheten är globaliserad. Blodbad på andra sidan jordklotet kan på ett par minuter eller sekunder förmedlas och framställas med varje färg ur fasans palett. Man kunde väl tänka att vi därför förstod bättre att stå upp mot världens ohyggligheter, men icke. Medlidandet är som vilket annat sinne som helst: stimuleras det alltför länge, avtar dess känslighet. Det mättas och vi trubbas av. Vår utsatthet för världens lidanden urgröper empatin, liksom droppen urholkar stenen. Hur ska vi bibehålla vår känsla för andras nöd, när känslan frestas på i sina fogar?

    Som ofta är fallet är står vi oss bättre om vi stärker vår känsla på estetisk väg. En tidig konstnärlig skildring av krigets fasor är Euripides tragedi Trojanskorna, som föreligger i nytryckt översättning av Jan Stolpe och Agneta Pleijel. Tragedin ingick i en trilogi tillsammans med dramerna Alexandrosoch Palamedossom sattes upp i Aten runt 415 före Kristi födelse.Dessa andra två delar har gått förlorade för eftervärlden, och innehållet är okänt i detalj. Vi vet att Alexandros var ett andra namn på Paris, som rövade bort Helena. Vi vet också att Palamedes värvade Odysseus till trojanska kriget och senare blev svekfullt dödad av denne mångförslagne hjälte. Det är således ingen särskilt vågad gissning att dramerna behandlade det trojanska krigets ärofattigare inslag.

  • Litteratur: Peter K. Andersson; Kafémänniskan

    Essä om kafénomaden

    en välbehövlig oas i det ständiga myllretPeter K. Andersson
    Kafémänniskan
    Carlssons

    Jag tolkade först undertiteln ”en essä om stillasittande i en tid av rörlighet” som en reaktion mot den senare tidens hälso- och löpartrender och hann tänka tanken att det ändå var väl optimistiskt att kalla vår tid för ”en tid av rörlighet”. Det må läggas mer pengar än någonsin på pulsklockor och barfotaskor, men samtidigt varnar medierna för att vår tids stillasittande arbeten är ren döden för hälsan. Nu är det inte riktigt den rörligheten som åsyftas här, utan snarare det moderna samhällets ständiga rörelse. Trafiken, stressen, myllret – när du med andan i halsen stormar in på dagiset tio minuter försenad till dagens barnhämtning, när du tar en latte to go och en chokladboll till lunch för att du inte har tid att äta. När i detta gytter av kalenderaktiviteter har du tid att slå dig ned vid ett bord och byta pappmugg mot porslinsditon? Någon måste ju dock ha tid att sitta där, att döma av den mängd kaféer som finns i varje mellanstor svensk stad. Men vem är kafémänniskan – den som stannar kvar när de andra hunnit gå– och vad skiljer denne från den vanliga kafébesökaren?

    Författaren utmålar sig knappast som ensam om sina utdragna kafébesök. Det finns fortfarande några som har tid att sitta på kaféer om dagarna, timme ut och timme in – i diskussioner med vänner eller ensamma. De har sina stammishak och inte sällan också sina stammisbord, lite som vore kaféet deras förlängda vardagsrum. Kafémiljön har dock förändrats en hel del de senaste hundra åren.

  • Litteratur: Einar Askestad; Nya ordstäv

    Den som har tro vet mer

    Einar Askestad har tidigare utkommit med nio böckerEinar Askestad
    Nya ordstäv
    MBM Förlag

     

    Vad är ett ordstäv?

    Egentligen vet väl varje människa det, men det är många bud på svaret. I förordet till sin bok Nya ordstäv ger oss Einar Askestad några benämningar och definitioner:

    ″Folkliga talesätt, gärna dråpliga, burleska, grova och subtila på samma gång. Tänkespråk, ofta omedelbara, ofta undflyende, i bästa fall samtidigt, ett slags sentenser, som kan vetta mot ordspråk, ibland mot nonsens.″

    Låter sig sägas. Men vad händer när författaren samlar närmare tusentalet egenformulerade ordstäv i en enda volym, på över 260 sidor? Under ″kapitelrubriker″ som ″Det begav sig″, ″Mor och far″ (tidigare publicerade i Tidningen Kulturen), eller ″Kontentan av ett liv″.

    Sammantagna framträder enradingarna – homogena i formen, men ofta disparata i utsagan – som en berättelse, en verbal ruinstad ovanför ett livs fördolda hålrum. En både sorglustig och till sist bara sorglig berättelse.

  • Litteratur: Yahya Hassan; Dikter

    Ung poet med ovanligt kraftig integritet och personlig styrka

    Yahya HassanYahya Hassan
    Dikter
    Översättare: Johanne Lycke Holm
    Norstedts

    Redan några veckor innan den dansk-palestinske poeten Yahya Hassans diktsamling med samma namn gavs ut i Danmark 2013 hade den artonårige debutanten blivit känd, älskad och hatad av en större publik, främst genom ett framträdande i Tv-programmet ”Deadline” och en intervju i den liberala tidningen Politiken. Yahya Hassans åsikter hade nämligen visat sig vara djupt kontroversiella och inom kort skulle de komma att påverka hela den danska debatten om invandring, utanförskap och rasism. Yahya, som växte upp i ett invandrartätt ghetto utanför Århus, hade nämligen klart och tydligt uttryckt sitt förakt för vissa trosfränder som han påstod tittade på porrfilmer i smyg och bidragsfuskade medan de bad till Allah och tvingade kvinnor att bära slöja. Det var hans föräldrars fel, påstod han, att han aldrig assimilerats i det danska samhället och att han fått spendera en stor del av sitt liv på sociala institutioner och kriminalvårdsanstalter. Största delen av skulden lade han på sin far som slagit både honom och syskonen och tvingat på dem sin religiösa övertygelse.

  • Litteratur: Arthur conan Doyle; Sherlock Holmes – En studie i rött

    Hur Watson lärde känna Sherlock

    gullige HolmesArthur conan Doyle, bearbetad av Ian Edginton, tecknad av I. N. J. Culbard
    Sherlock Holmes – En studie i rött
    Översättning: Cato Vandrare
    Apart förlag

    Arthur Conan Doyle skapelse Sherlock Holmes känner många till, han är en klassisk detektivhjälte som löser många fall åt både rika och mindre bemedlade. Vid sin sida har han ofta sin vän Dr. John Watson, som även nedtecknar deras äventyr för eftervärlden.

    I den här versionen, en tecknad serieroman, är det dock inte många som har mött på honom tidigare. Det vanliga är att möta detektiven i tv-serier och filmer.

    Bearbetningen Ian Edinton har gjort av Doyles originalverk ger historien mera fart och en något snabbare takt i berättelsen. Det är smart gjort eftersom originalet är långsamt berättat, främst i den andra hälften. I dagens fartfyllda actionsamhälle, där varje media är dömt efter hur actionspäckat det är (och det egentligen bara anses vara okej med ett betydligt mer långsamt tempo i aktningsvärda, finare literära verk), faller de mer långsamt berättande verken sällan till föga. Illustrationerna av I. N. J. Culbard följer denna uppskruvning av tempot.

    Med tanke på att Mr Sherlock Holmes var i ropet under slutet av den viktorianska eran och i början av det edwardianska, så utspelas historien i en pryltokig tid. Hemmen var fyllda med allsköns ting: både mönster på tapeter, gardiner, möbler och mattor, som i sin tur täcktes av kuriositeter och minnessaker i all upptänklighet. Förvisso började britterna att minska ned på detta under den edwardianska eran då ljuset och en luftig atmosfär helt trängde undan det överfyllda skumrask som regerat under nästan fyrtio år. Även klädesdräkten var smyckad, då särskilt kvinnodräkten.

  • Bokåret 2014

    en kavalkad bland årets böcker”Stilens munterhet” lyder den muntra titeln på en nyutkommen volym med dagboksanteckningar gjorda av Sara Lidman åren 1975—1985, här i urval av Annelie Bränström Öhman (Albert Bonniers förlag).

    Utgivaren skriver i sitt förord: ”Här träder Sara Lidman fram i helfigur, som det både ömsinta och argsinta tidsvittne hon var, en samtidsförfattare med lika delar esprit och självironi. Hennes dubbla position som romanförfattare och vänsterradikal förgrundsgestalt gör självklart också boken till ett levande politiskt tidsdokument.”

    Den kommenterade dagboken ger spännande inblickar i Sara Lidmans vardagstillvaro i Missenträsk och hennes pågående arbete med Jernbanesviten. T.ex. Pingstdagen 1976: ”Nu håller jag på att drunkna i dokument. Hur ska jag med min trötthet orka få ordning på detta, och orka få ordning på min historia, och orka skriva ut det, och orka renskriva?” Och en annan dag: ”Har idag fått en fantastisk karta över Jörn – en stor ytterst detaljerad karta med minsta kärr och pöl utsatt. Den har stått i källaren på kommunalkontoret i Jörn ”till ingen nytta”. Ett led i nedmonteringen av glesbygden? Måtte jag hinna taga fast denna bygd. Hinna fånga.”

  • Litteratur: Christian Unge; Kongo spår

    Spänningen fortsätter

    Christian Unge Christian Unge
     Kongo spår
    Scanbock AB

    ”Kongospår” är Christian Unges  tredje roman, en fristående uppföljare av Afrikatrilogin om kirurgen  Martin Rosykens.  Christian Unge, född 1972, är, förutom författare, överläkare.  Han skänker  10.- per såld bok till Läkare utan gränser.

    Inget står still det är fart och fläkt från början till slut i Christian Unges roman. Den ger en  bra start som fångar läsarens uppmärksamhet redan i första kapitlet av boken. Det handlar om ett kort kapitel, en sida, ändå hinner det hända mycket i den korta inledningen som intensiv och dramatisk. Detta  gör att intresset för handlingen i romanen blir stor redan från början. Kongo spår är en lättläst spänningsroman som läsaren fastnar i, spännande rätt igenom. Handlingen håller sig kring  den svenska kirurgen Martin Rosykens  som arbetar för organisationen  Läkare utan gränser.     
    Vistelsen på sjukhuset är inte långvarig, miljön är väl beskriven och  det är lätt att komma in i och känna sig närvarande i Christian Unges texter. Dialogerna mellan läkare och patienter är engagerande och levande, det är en skicklig personbeskrivning.  Under en jourtjänstgöring behandlar Martin Rosykens, som är huvudpersonen i boken, har en äldre patient döende i cancer som han tror dölja  en del information om läkarens familjehistoria. Det är en mörk och obehaglig information om tragiska övergrepp som begåtts för ett femtiotal år sedan i Kongo. Martin Rosykens blir upprörd och undrar om det här verkligen kan stämma. 

  • Stipendiefonden Albert Bonniers 100-års minne

    LITTERATUR. Stipendiefonden delar årligen ut nio stipendier om 80 000 kronor. 2014 har juryn beslutat att belöna följande författare och konstnärer:
    Ida Börjel för ett författarskap som uppfinner de poetiska formspråken på nytt, senast i MA.
    Joanna Hellgren som skapat den originella serien om Frances som funnit både svenska och franska läsare.
    Stefan Lindberg som i sin förtätade roman Du vet väl om att du är värdefull skildrar en ung flickas småstadsliv på tröskeln till den vuxnare världen.
    Per Molander som författat en svit stilsäkra essäböcker om politik, filosofi och moral, senast i Ojämlikhetens anatomi.
    Janina Orlov som bland annat översatt Sofi Oksanens uppmärksammade romaner till svenska, senast När duvorna försvann.
    Lars Mikael Raattamaa som i diktsamlingen Kommunismen tecknar oförutsägbara korsningarna mellan drömmar och erfarenheter.
    Ragnar Strömberg som mäter avstånden mellan liv och död i diktsamlingen I ditt hjärtas sista slag.
    Olle Svenning som författat ett standardverk i biografin Hövdingen om Hjalmar Branting.
    Po Tidholm som vid sidan av sin musikkritik utforskat Norrland i personligt färgade essäer och reportage.
  • Den revolutionära Svenska Baletten i Paris

    Svenska-BalettenDen 25 oktober 1920 hade Svenska Baletten premiär på tre baletter på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Som en frisk fläkt drog truppen in i franskt kulturliv och ett ovanligt fruktbart samarbete mellan baletten, författare, kompositörer och konstnärer av olika nationaliteter, främst franska, inleddes. Författare som Paul Claudel, Jean Cocteau, Blaise Cendrars och Luigi Pirandello skapade dikter och skådespel som tonsattes av bl a Claude Debussy, Arthur Honegger, Darius Milhaud, Francis Poulenc, Erik Satie och den kvinnliga kompositören Germaine Taillefer, programblad och dekorer skapades av Théophile-Alexandre Steinlen, Giorgio de Chirico och Fernand Léger. Nyskapande konstnärer, författare och kompositörer såg i Svenska Baletten en möjlighet att få utveckla sin kreativitet i modernistiska experiment. Det som mest lockade dem i ensemblens verksamhet var att poesi, måleri och musik uppfattades som lika betydelsefulla som dansen i truppens föreställningar. Svenska Baletten ville genom att kombinera de olika konstarterna skapa en syntes av den tid de levde i. Konstnärerna och författarna respekterade också det allvar inför sin uppgift och den kärlek till baletten som truppen visade. Dess ambition var att skapa ett allkonstverk, där de olika konstarterna skulle utgöra varandras nödvändiga komplement. I en programförklaring sade man sig också vilja ersätta den traditionella koreografin med en modernistisk för att bättre kunna uttrycka sin samtid. Deras ambitoner påminner mycket om Théâtre de l’Oeuvres, formulerade och iscensatta av Aurélien Lugné-Poe under 1880-talet.

close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts