Performance on-line

Performance är en konstform som utförs live. Historiskt sett har performancekonsten försökt att tänja på gränserna mellan konsten och det vardagliga livet. Många konstnärer har sett performance som en ...

Av: Mathias Jansson | 05 juli, 2008
Media, porträtt

Florens i mitt hjärta

Marknaden i San Lorenzo har sett ungefär likadan ut i femhundra år. Folk som bott i trakten genom generationer säger att den är tidlös. Dom köper frukt där. Frukten är ...

Av: Stefan Whilde | 28 oktober, 2010
Gästkrönikör

Romantisk dikt och politisk glans – två ambivalenser

Poesi är att söka glansen: något om samtida romantisk poesi Poesin är till sitt väsen antikategorisk. "Innerst i hjärtat har jag mitt förstånd" har någon poet sagt. Ändå förefaller en del ...

Av: Carsten Palmer Schale | 17 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Osynliga på den uppblåsbara jordgloben



altUtanför fönstret dånar maskiner. Sten, betong och metall läggs till rätta på järnvägen mellan sjön och huset där jag lever. Jag är på väg in i sömnen mellan två varma, googlande kroppar. De är två av dem jag delar de bullriga nätterna med, de nyskördade grönsakerna, de varma dagarna och de svalkande sjöbaden. Vi lever på en plats som håller på att försvinna. Jag säger att jag är en mårdhund och båda ser upp från sina datorer och säger: - Va?

Vi har nyss sett den underbara Studio Ghibli-filmen Pom Poko om en grupp mårdhundar vars skogar utplånas när staden expanderar.
Våra liv är som deras. Vi lever på baksidan av det urbana samhällets expansion. Det är nästan som att vi inte finns. Som om människor inte lever här, inte sover och vaknar till nya dagar då vi behöver vara utvilade. De arbetar mellan tolv och fem på natten för att godstrafiken ska kunna köra som vanligt under dagen. Transporter av varor väger tyngre än nattsömn för människor som envisas med att bo i byar vars avfolkning betraktas mer som en naturkraft än konsekvenserna av politiska beslut. Vi har blivit informerade, det är allt.

Järnvägen som rustas utanför fönstret är till för att frakta stockar, före detta träd från de före detta skogar som fanns på platser som dessa. Ibland växte skogarna här, tillräckligt nära för att vi utan förvarning skulle vakna de höst- och vinternätter då skogsmaskinerna kom för att ta ner träden. Dagarna efter vaknade vi till nya horisonter. Gråbruna, leriga, avhuggna horisonter fyllda med grova hjulspår.

Järnvägen utanför fönstret är inte till för oss som bor här. Lagom till att spåret rustas och elektrifieras läggs  persontrafiken ned. Länet väljer att inte satsa. Och kanske flyttar någon nästa år, någon annan året därpå. Enskilda individer, som under den fria viljans flagg, söker lyckan på annan ort. Fria fall i förflyttandets vakuum.

Om vi någon gång känner oss ensamma här, tror oss vara de enda bortglömda, räcker det med att snurra på jordgloben, den i form av en uppblåsbar badboll, blunda och sätta fingret på en plats. När vi öppnar ögonen kan vi vara säkra på att något liknande sker där. Kanske i en annan skepnad men principen är densamma. Varorna rör sig i våldsam hastighet medan människorna står inför de förvandlade platserna. Där dricksvattnet inte längre räcker för att det tappats på plastflaskor och sålts någon annanstans. Där vägspärrar rests mellan dig och dina vänner för att andra har startat ett krig på platsen där du lever. Där uttjänta plastflaskor flyter upp på stränderna där det en gång gick att bada. I bästa fall kan du flytta på dig, kanske lämna platsen där du drömde om ett möjligt liv. Om du inte är tvungen att stanna för att tåget slutat gå, för att det aldrig funnits något tåg eller för att du inte är välkommen någon annanstans.

Jag är inte en mårdhund, jag är en människa men jag skulle vilja lära mig att formskifta som mårdhundarna i Pom Poko. Att lika kreativt försöka skrämma bort de människor som manövrerar skogsmaskinerna och timmerfordonen. Att med  hjälp av övernaturliga krafter stoppa rustandet av spåret tills persontrafiken är garanterad.  Men människorna i Pom Poko gick inte att övertala, de gick inte att skrämma bort och när jag står öga mot öga med en av banarbetarna utanför fönstret ser jag inte en fiende. Jag ser en annan människa.

Det är lätt att göra det som sker till något abstrakt, tro att det bara är strukturer. Som om vi stod inför att kämpa mot ansiktslösa människor. De är inte ansiktslösa. De finns på riktigt. Det är riktiga människor som skor sig på förflyttningarna av varor och människor,  på strukturerna. Det är riktiga människor som upprätthåller dem, som fattar beslut om dem.

Frågan är inte bara hur vi förändrar de strukturer som krymper våra livsrum. Utan också hur vi får den människa som livnär sig på dem att vända blicken mot oss och se en annan människa.

Mårdhundarna i Pom Poko kämpade inte mot själva stadens väldiga framfart, de kämpade mot utplånandet av skogarna och bergen där de levde. I sin kamp för överlevnad provade de flera olika tillvägagångssätt för att göra sin nöd synlig. Men inte någonstans i berättelsen vände sig en människa mot en mårdhund och sa:
- Jag ser dig.

Karin Poppius

Är spretiga berättelser som skrivs på ur över och genom varandra och andra. Hon tror på fiktion, det pågående och att synliggöra det osynliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | Konstens porträtt | 25 november, 2008

Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2015

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 maj, 2011

10. Ines

Hon hällde upp tretåren och satte sig vid pulpeten. Gudrun hoppade upp i knäet och lade sig tillrätta, spann och värmde. Det kan behövas, tänkte hon, även om kroppen är ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 17 februari, 2012

Gränser som förenar – ett grundmotiv i postjugoslavisk film

Sanjin Pejkovic diskuterar gränsmotivet i jugoslavisk film. Han  lyftar fram två filmer som haft distribution i Sverige. Det rör sig om Innan regnet faller (Pred dozhdot, 1994)och Ingenmansland (Nicija zemlja ...

Av: Sanjin Pejkovic | Essäer om film | 05 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.