Dödsengeln Jeffrey Weise

  ”Trots allt är jag inte vem som helst,jag vill visa er det,jag hämnas på min familj och skolan som såg att jag mådde dåligt,men inte hjälpte mig ...och världen gör ...

Av: Nina Michael | 05 september, 2013
Essäer

Romantikens fragment – Tyskland och Novalis

Straffet motsvarar skulden; att berövas all lust att leva,     att bibringas den högsta             graden av livsleda.  (Kierkegaard) Under 1700-talet kröntes den andliga utvecklingen i västra Europa med Immanuel Kant och hans filosofiska kritik, vars ...

Av: Göran af Gröning | 23 juli, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Sickan Carlsson i Filmstaden

Sickan Carlsson och kvinnorollens klassresa i svensk film

Sickan Carlsson personifierar andemeningen av ordet “folkkär”. Hennes filmkarriär stäckte sig över 69 år. När hon gick bort 96 år gammal var hon fortfarande en högt aktad kulturpersonlighet. Sickan Carlssons ...

Av: Belinda Graham | 18 oktober, 2016
Filmens porträtt

Osynliga på den uppblåsbara jordgloben



altUtanför fönstret dånar maskiner. Sten, betong och metall läggs till rätta på järnvägen mellan sjön och huset där jag lever. Jag är på väg in i sömnen mellan två varma, googlande kroppar. De är två av dem jag delar de bullriga nätterna med, de nyskördade grönsakerna, de varma dagarna och de svalkande sjöbaden. Vi lever på en plats som håller på att försvinna. Jag säger att jag är en mårdhund och båda ser upp från sina datorer och säger: - Va?

Vi har nyss sett den underbara Studio Ghibli-filmen Pom Poko om en grupp mårdhundar vars skogar utplånas när staden expanderar.
Våra liv är som deras. Vi lever på baksidan av det urbana samhällets expansion. Det är nästan som att vi inte finns. Som om människor inte lever här, inte sover och vaknar till nya dagar då vi behöver vara utvilade. De arbetar mellan tolv och fem på natten för att godstrafiken ska kunna köra som vanligt under dagen. Transporter av varor väger tyngre än nattsömn för människor som envisas med att bo i byar vars avfolkning betraktas mer som en naturkraft än konsekvenserna av politiska beslut. Vi har blivit informerade, det är allt.

Järnvägen som rustas utanför fönstret är till för att frakta stockar, före detta träd från de före detta skogar som fanns på platser som dessa. Ibland växte skogarna här, tillräckligt nära för att vi utan förvarning skulle vakna de höst- och vinternätter då skogsmaskinerna kom för att ta ner träden. Dagarna efter vaknade vi till nya horisonter. Gråbruna, leriga, avhuggna horisonter fyllda med grova hjulspår.

Järnvägen utanför fönstret är inte till för oss som bor här. Lagom till att spåret rustas och elektrifieras läggs  persontrafiken ned. Länet väljer att inte satsa. Och kanske flyttar någon nästa år, någon annan året därpå. Enskilda individer, som under den fria viljans flagg, söker lyckan på annan ort. Fria fall i förflyttandets vakuum.

Om vi någon gång känner oss ensamma här, tror oss vara de enda bortglömda, räcker det med att snurra på jordgloben, den i form av en uppblåsbar badboll, blunda och sätta fingret på en plats. När vi öppnar ögonen kan vi vara säkra på att något liknande sker där. Kanske i en annan skepnad men principen är densamma. Varorna rör sig i våldsam hastighet medan människorna står inför de förvandlade platserna. Där dricksvattnet inte längre räcker för att det tappats på plastflaskor och sålts någon annanstans. Där vägspärrar rests mellan dig och dina vänner för att andra har startat ett krig på platsen där du lever. Där uttjänta plastflaskor flyter upp på stränderna där det en gång gick att bada. I bästa fall kan du flytta på dig, kanske lämna platsen där du drömde om ett möjligt liv. Om du inte är tvungen att stanna för att tåget slutat gå, för att det aldrig funnits något tåg eller för att du inte är välkommen någon annanstans.

Jag är inte en mårdhund, jag är en människa men jag skulle vilja lära mig att formskifta som mårdhundarna i Pom Poko. Att lika kreativt försöka skrämma bort de människor som manövrerar skogsmaskinerna och timmerfordonen. Att med  hjälp av övernaturliga krafter stoppa rustandet av spåret tills persontrafiken är garanterad.  Men människorna i Pom Poko gick inte att övertala, de gick inte att skrämma bort och när jag står öga mot öga med en av banarbetarna utanför fönstret ser jag inte en fiende. Jag ser en annan människa.

Det är lätt att göra det som sker till något abstrakt, tro att det bara är strukturer. Som om vi stod inför att kämpa mot ansiktslösa människor. De är inte ansiktslösa. De finns på riktigt. Det är riktiga människor som skor sig på förflyttningarna av varor och människor,  på strukturerna. Det är riktiga människor som upprätthåller dem, som fattar beslut om dem.

Frågan är inte bara hur vi förändrar de strukturer som krymper våra livsrum. Utan också hur vi får den människa som livnär sig på dem att vända blicken mot oss och se en annan människa.

Mårdhundarna i Pom Poko kämpade inte mot själva stadens väldiga framfart, de kämpade mot utplånandet av skogarna och bergen där de levde. I sin kamp för överlevnad provade de flera olika tillvägagångssätt för att göra sin nöd synlig. Men inte någonstans i berättelsen vände sig en människa mot en mårdhund och sa:
- Jag ser dig.

Karin Poppius

Är spretiga berättelser som skrivs på ur över och genom varandra och andra. Hon tror på fiktion, det pågående och att synliggöra det osynliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 november, 2012

Samuel Beckett. Detalj från omslaget

Beckett och tiden

Samuel Beckett (1906–1989) är en av 1900-talets mest upphöjda författare. Sitt genombrott fick han först på 50-talet med romantrilogin Molloy/Malone dör/Den onämnbare och med pjäsen I väntan på Godot (1953) ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2017

Montsalvat versus Koli, Parsifal versus Paraske. Pan versus Graal

Vad betyder musik? Allt eller intet? Är då musik, endast tomt klingande former eller ett konkret icke diskursivt språk, med egen symbolik, syntax och mening? Kan vi söka reda ut detta ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 27 juni, 2011

Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | Övriga porträtt | 24 december, 2009

Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936

I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 31 augusti, 2017

Musée de Montmartre. maison du Bel Air. Foto: Wikipedia

”Jag har bestämt mig för att vara lycklig, ty det är bra…

Alla konstälskare och konstnärssjälar i alla åldrar har just nu en rad möjligheter att förhöja livskänslan genom att bege sig till Paris. Eva-Karin Josefson skisserar för oss en kort historik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 05 september, 2015

Det omoderna lever

Det brukar heta att den som inte följer modets växlingar kommer förr eller senare att bära moderna kläder. Idealen skiftar, men kanske finns det också sådant som är tidlöst. Den ...

Av: Anders Björnsson | Kulturreportage | 04 juni, 2017

Rör inte mitt mixtape, jävla gnällgubbe!

Jag har alltid varit av den åsikten att verkligheten är bäst. Den är nämligen (oftast) mer absurd och skrattretande än alla fiktiva fabrikationer tillsammans. Speciellt tydligt blir detta då man ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 20 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.