Robert Blys lyriska nystart

Robert Blys lyriska nystart Dagen före julafton fyllde den amerikanske poeten Robert Bly 80 år. Hans status som litterär ikon hindrar inte att han befinner sig mitt uppe i ett expansivt ...

Av: Bo Gustavsson | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | 07 december, 2009
Utopiska geografier

Bild:  Francesca Woodman

Jag hör mitt eget kött skrika

Denna text är en psykos samtidigt som den är ett intellektuellt testamente.

Av: Guido Zeccola | 14 november, 2017
Agora - filosofiska essäer

Guns hjärta tillhörde Kalmar. Om en berömd Opera-Kalmarit

Bland de människorna som mest präglat Kalmarnejdens kultur hittar vi Kronzell-familjen. Anna var stumfilmspianist och den första kvinnan som tog körkort i staden 1923. Hennes bror Carl ledde Sveriges första ...

Av: Charles E.J. Moulton | 13 februari, 2013
Övriga porträtt

En kulturgärning att minnas



Brigitte StrandPå 1980-talet bor jag i Olseröd, en by norr om Österlen. Min granne Gunnar, f d lantbrukare, är en lång man i 70-årsåldern med engagemang och många synpunkter. En man med resning om än lite luggsliten, som inte har dator, e-post eller bil men tycker om att diskutera och ventilera allehanda ting och går runt i stugorna och på vägarna.

Gunnar vandrar till biskopen i Lund och till riksdagsmännen i Stockholm när han vill framföra något viktigt. Den likgiltighet eller brist på engagemang som man finner hos många idag var honom totalt främmande. Det var alltid stimulerande att följa hans okonventionella diskussioner, filosofiska funderingar och handlingar.

Så hände det sig en försommardag för trettio år sedan, då himlen var blå och solen lyste, att jag undrar vad Gunnar gör i sin trädgård. Han gräver mitt i en gräsplätt, släpar dit en del av en telefonstolpe, pustar och stönar. Plötsligt släpper han allt och kommer fram till mig vid staketet. Ivrigt gestikulerande och svängande med spatserkäppen.

- Jo du förstår Brigitte, att det finns ett tomrum mellan flygkatastrofen i Kristianstad och det lösa ägget i Tomelilla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag förstår att han talar om Ikaros på Stora Torg i Kristianstad och en staty i Tomelilla. Detta tomrum skall nu Gunnar Andersson fylla på sin villatomt mitt i vår by med 152 invånare.

- Ni är välkomna till avtäckningen i morgon klockan 12 och du som skriver Brigitte kan väl hålla tal, inviga och döpa statyn.

Gunnar vänder på klacken och går tillbaka till sin kulturgärning. Stolpen grävs ner och en platta monteras ovanpå och där skall sedan Föremålet placeras.

- Det är min mors första plog, en handplog från början av nittonhundratalet och som jag har bronserat, säger Gunnar stolt.

Dagen är inne, klockan är tolv, solen skiner och vi är på plats, när Gunnar kommer gående från sin stora villa med en flaska champagne och dricksglas staplade i varandra. Han har dagen innan vandrat de fyra milen till Bolaget i Simrishamn och frågat efter champagne för en "bone", inhandlat och traskat de fyra milen tillbaka med flaskan som nu korkas upp. Ett av glasen spricker när de delas, vilket Gunnar förnöjsamt konstaterar. Han har en aristokratisk näsa och glasbiten som är borta gör plats för den.

Statyn avtäcks och täckelsen faller varpå jag högtidligt tar till orda. "Jag döper dig till Kulturmonumentet" och medan jag utvecklar tankar om kulturen och att kultur också betyder odling kör en traktor på vägen nära oss. En förvånad lantbrukare stirrar på Monumentet och den lilla finklädda grupp personer med champagneglas i händerna. Bonden stannar motorn, tar av sig kepsen, kliar sig i huvudet, ler finurligt och vinkar med kepsen när han kör vidare.

Vi skålar för Kulturmonumentet och avslutar vår högtidliga invigning med ett skånskt och trefaldigt leve för Kulturen. Kultur för alla, överallt och på landsbygden.

Brigitte Strand

Brigitte Strand, tidigare Ahlberg, författare till Gulddottern (2008) och Ekoparkens Sagovärld (2009), har arbetat som chefsekreterare, kulturarbetare och frilansskribent. Skrev många år dagverser på Kristianstadsbladets ledarsida.

Ur arkivet

view_module reorder

Amanda Hellbergs ”Maja Grå” deckare – en skräckfylld framgångssaga i fyra delar

Det är inne med goth, skräck, övergivna hus och mystiska vita damer. Vill man vara ironisk kan man säga att detta har varit inne sedan Brontës och Wilkie Collins dagar (tänk ...

Av: Belinda Graham | Övriga porträtt | 08 oktober, 2013

Bengt Eriksson. Foto: Birgitta Olsson

Svenska ord, nya och gamla

Ord är skribentens – journalistens, författarens och poetens – spikar och skruvar. Verkligheten – de ämnen vi skriver om – är byggmaterial: brädor, gipsplattor, kakel och så vidare. För att ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 28 Maj, 2015

Kiarostamis paradox

Tidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med ...

Av: Amir Bashir Ghotaslou | Filmens porträtt | 25 februari, 2009

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 29 mars, 2013

Jakten på LYCKAN! Eller: Varför mår vi så dåligt när vi har det…

Lycka är ett komplext begrepp. Men som en gul vägvisarpil på ett bokomslag med titeln Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? står Lycka med feta, svarta bokstäver. Om det vore ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 30 juni, 2013

Chiapas – en reseberättelse

I den mexikanska delstaten Chiapas rinner floden Grijalva fram mellan bergsväggarna i en djup kanjon, El Cañón del Sumidero. Det finns krokodiler i vattnet. Det är ogenomskinligt grönt. Guiden i ...

Av: Ann-Marie Svensson | Resereportage | 03 juli, 2014

En barntillåten och en barnförbjuden Parsifal – Malmö och Köpenhamn

Det finns tydligen ingen samordning mellan operascenerna i Malmö och Köpenhamn. Därför två Parsifal samtidigt. Och inget ont i det, snarare tvärtom, det öppnar för intressanta jämförelser, och samordning är ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 29 april, 2012

André Maurois – Anteckningar om ett historiskt liv

André Maurois citerar Disraeli: ”Or perfect sympathy, or perfect solitude”. Vänskap går djupare än åsikter. Och i vänskapen – också som motsägelse, protest – får åsikterna konturögdhet. Emerson och likafuntade får gärna ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 26 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.