41. Asad

”Så dom tog dig till slut min bror.” Nadifa stod i dörröppningen.”Du får inte tappa hoppet nu. Tänk på mig, på oss.” Jag reste mig upp ur sängen och såg på ...

Av: Asad | 05 oktober, 2012
Lund har allt utom vatten

Död mans hand

Stig Dagerman. Fotografen är okänd Stig Dagerman sitter nere i Frankrike och försöker skriva. Det går trögt. Året är 1948. Tillsammans med sin hustru, Annemarie, och sina två små barn ...

Av: Crister Enander | 23 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Ivo Holmqvist

Ett stillsamt förslag: släng det gamla skräpet, in med det slätstruket nya.

Jag ser i Dagens Nyheter att Jan Lööf är den senaste i raden som råkar ut för politiskt korrekta förlagsredaktörers klåfingrighet. Hans roliga bilderbok ”Morfar är sjörövare” som kom ut ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 maj, 2016
Gästkrönikör

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | 05 april, 2010
Litteraturens porträtt

Monarki eller republik



alt"Ja. Monarkins bästa tid är nu". PJ Anders Linder
"Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu". Per Svensson.  AB. 2010-06-09
En bok om monarkin sedd från två håll.
"Jag är högst infamt påpassad", säger Hamlet i andra akten (Hagbergs översättning).
" I am most dreadfully attended."
Den danske prinsens yttrande är alltid aktuellt. "Vad jag än gör så blir det fel," kan vi säga än i dag.

Om "Ja"

Både monarkisten J P Linder och republikanen Per Svensson använder ordet monarki i sin boktitel.

Beror det på att det är monarki i Sverige just nu? Att den dominerar? Att den är demokratiskt besluten av riksdagen? Att ordet är särskilt laddat för båda åsikterna just nu?
Den största frågan inför ett byte av statsskick är: Vad/Vem får vi stället?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

På 114 sidor förespråkar PJ Anders Linder monarki. Hans viktigaste argument är att monarkin är en samlande symbol för landet. Det är också det man mest hör när monarkister blir tillfrågade. Det visade sig vid tsunamikatastrofen i slutet av december 2004, att kung Karl XVI Gustav var just en samlande symbol i det tal han höll när övriga, politiker och andra, firade jullov. Ledigheten var tydligen så viktig för ministrarna att de nöjde sig med att titta på katastrofen i teve och skickade bara fram en tjänsteman från UD att besvara frågor. Hon tycktes stå helt ensam i stormens politiska öga - i just teve.

Linder gör en jämförelse mellan de två styrelsesätten genom att beskriva hur trista stadsdelar har blivit efter rivningen av såväl gamla byggnader som hela områden. I deras ställe har vi gallerior överallt, fyllda med samma slags butikskedjor. De blir lätt ödsliga när en ekonomisk tillbakagång slår till. Särskilt tydlig blir ödsligheten i galleriorna i förorterna till de större städerna. Där är tidvis tomt bakom de tjusiga glasfasaderna. Jag läser Linder så, att vi utan eftertanke rivit gammalt och inte har haft något värdefullt nytt att ersätta det försvunna med. I vissa delar av centrala Stockholm är det spöklikt tyst efter kontorstid och numera även tomt bakom kontorsfasaderna i väntan på en ny konjunkturuppgång. Det var i alla fall besökande grupper och konferensdeltagare som gav liv åt glasburarna i Jacques Tatis profetiska film "Playtime" från år 1967. Monsieur Hulot hade det inte lätt och det har inte vi heller år 2010 när pengarna tryter.

Vad har detta med monarki att göra?  Tradition, kontinuitet och historia, säger Linder. Tilläggas kan kostnaderna för återkommande presidentval, samt den press som följer med tidsbestämda presidentskap för återval. En tronarvinge tränas och undervisas för sin framtida uppgift. Förutom sina personliga förtjänster är det just detta som gör kronprinsessan Viktoria så bra.

Många som är intresserade av historia och arkitektur lärde sig mycket av programmen i radio och teve inför det kungliga bröllopet. Särskilt intressanta var programmen om Kungliga slottet. Det skulle bli svårt att åstadkomma en levande miljö på Slottet den dag, när ingen kunglig bor där och ingen konselj, ledd av kungen, äger rum.

Vad skulle man göra med de andra kungliga slotten och byggnaderna i en republik? Som kulturskatter måste de underhållas. När de används finns där en levande miljö och inte bara ett museum. Det är bra att Haga slott rustas upp. En klenod i svensk kultur. Det kungliga bröllopet lär kosta varje skattebetalare mindre än tjugo kronor. När man ondgör sig över den höga summan och varmt talar för olika saker som dessa pengar skulle kunnat gå till i stället, tänker jag på Judas Iskariot i Johannes 12:1-8. Där står om när Jesus besökte sina vänner, de tre syskonen Marta, Maria och Lazarus i Betania. Vid ett tillfälle använde Maria en hel flaska väldoftande olja till att smörja Jesu fötter. Då tyckte Judas att man i stället skulle ha sålt oljan och gett pengarna till "de fattiga". Det var han som hade hand om lärjungarnas gemensamma kassa. Han brukade stjäla av det som lades där.
Känns det igen? Nutida exempel finns det gott om.

Om "Nej"

Per Svensson är en strålande stilist och debatterar slagkraftigt. Därför låter hans argument kraftfullare än Linders. Hans viktigaste skäl mot monarkin är att den är ärftlig. När det annars gäller egendom framhåller man ärftlighet, inte minst för författares litterära kvarlåtenskap. Det är inte alltid som den som gjort mest och arbetat mest framgångsrikt blir den som drar den största nyttan av ett författarskap. Exempel finns.

Men ämbeten bör inte ärvas och Svensson skulle ha en poäng där om Sveriges nuvarande kung hade någon makt eller något formellt inflytande. Det har han emellertid inte och då är det intressant att se hur Svensson använder kungens tal efter tsunamin. Det som kungatrogna tyckte var vackert och tänkvärt i kungens tal, ser han som publikfrieri. Emellertid hade kungen tydligen inte tagit jullov lika grundligt som våra folkvalda. Efteråt har man försökt få fram syndabockar.

Jag funderar på det just nu när termometern visar 30 grader i skuggan och nyhetssändningarna i medierna knappt nått utanför Almedalen. Vad ska nyhetstablåerna fyllas med när kungligheter, fotboll och politik har haft sin tid? Tänk, om kultur kunde bli det viktiga! Det är sådant som blomstrar i hela Sommarsverige.

Svensson skriver på s 94 och följande om kungaporträtt och särskilt om John-Erik Franzéns oljemålning av kungafamiljen. Det är en förskräcklig tavla men det är inte motivets fel.  Konstnären som är känd för andra utmärkta målningar, som kan ses på Moderna museet i Stockholm, målade kungatavlan mest efter foton - och det märks! Ingen av personerna tycks höra ihop med den andra. Viktoria vänder sig bort och ut åt sidan. Kungen är svårt svankryggig. Jag kommer ihåg drottning Silvias ansiktsuttryck i teve, när hon fick se tavlan färdig. Det måste ha blivit en chock. Det enda hon fick fram var något om en detalj.

Franzén fortsatte att måla på sin tavla under den tid den visades. Doften av färsk oljefärg kändes i visningslokalen. En kvinna som på något sätt hörde ihop med "beställningen" såg min reaktion på konstverket och frågade mig vad jag ansåg om den. Hon lät själv tveksam.

Så småningom kom kungatavlan till Gripsholm. Egentligen borde den ha rullats ihop (sedan färgen torkat!) och sedan förvarats någonstans. Men man var väl tvungen att hänga upp den, om inte annat så för prestigens skull. Vems i så fall?  Inte kungafamiljens, snarare beställarnas. "Don't blame the victim." Som företeelse är emellertid tavlan intressant, precis som Svensson säger.

Kronprinsessan Viktorias bröllop blev en strålande succé. Inga vandaler, inga huliganer men mängder av glada åskådare. Jag lade märke till ett yttrande från en reporter i gruppen som sände från Operans tak (med det fula, franskantade gula bordet). Hon sa något om att det inte bara gamla tanter som brydde sig om det kungliga bröllopet utan att det fanns intresserade i alla åldersgrupper. Statusen för oss gamla damer höjs om unga tycker som vi. Gamla damer är bara intressanta vart fjärde år när det är val och när vi betalar för att gå på opera, konserter och teater. Även Ingmar Bergman tyckte att det inte var så viktigt med gamla käringar över sjuttio år, för "de ska i alla fall snart dö". Detta yttrande tyckte min mamma väldigt illa om. "Han ska själv snart dö," sa hon. Och det hade hon ju rätt i. Nu är de döda båda två.

Ingen av de frågor jag ställde i början besvaras av vare sig Linder eller Svensson. Men deras bok är rolig även om ingen ändrar åsikt efter att ha läst den. Det är ganska skönt. Så viktiga saker som ett lands styrelsesätt ska inte bestämmas efter tyckande.

Birgitta Milits

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Om Lars Norén, Kristian Gidlund och Lena Andersson via Heidegger

”Jag har skrivit på dagboken. Jag är nu på sidan 373. Jag fruktar att den blir mycket omfattande, kanske 1 500 sidor. Vem orkar med det.” Så skriver faktiskt – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 december, 2013

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Själens diskreta relativiseringsprocess

Jag sitter vid fönstret och ser ut på ett träd i höstrusket. Det har blommat hela sommaren som en praktfull rese i synfältet. De goda tiderna. Värmen och föresatserna. Trädet böjer ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 16 september, 2009

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts