75 år med Familjen Addams -från New York och Broadway till Göteborg och…

1938, den 2 april närmare bestämt, såg Familjen Addams dagens ljus, eller snarare nattens mörker, som en svartvit serie i magasinet The New Yorker. Serietecknaren Charles Addams idé var både enkel ...

Av: Belinda Graham | 09 oktober, 2013
Kulturreportage

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | 05 maj, 2016
Kulturreportage

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 28 september, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Byn Adak har en alldeles egen Saga

TEMA VÄSTERBOTTEN På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe ...

Av: Erika Hesselgren | 18 februari, 2008
Kulturreportage

Monarki eller republik



alt"Ja. Monarkins bästa tid är nu". PJ Anders Linder
"Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu". Per Svensson.  AB. 2010-06-09
En bok om monarkin sedd från två håll.
"Jag är högst infamt påpassad", säger Hamlet i andra akten (Hagbergs översättning).
" I am most dreadfully attended."
Den danske prinsens yttrande är alltid aktuellt. "Vad jag än gör så blir det fel," kan vi säga än i dag.

Om "Ja"

Både monarkisten J P Linder och republikanen Per Svensson använder ordet monarki i sin boktitel.

Beror det på att det är monarki i Sverige just nu? Att den dominerar? Att den är demokratiskt besluten av riksdagen? Att ordet är särskilt laddat för båda åsikterna just nu?
Den största frågan inför ett byte av statsskick är: Vad/Vem får vi stället?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

På 114 sidor förespråkar PJ Anders Linder monarki. Hans viktigaste argument är att monarkin är en samlande symbol för landet. Det är också det man mest hör när monarkister blir tillfrågade. Det visade sig vid tsunamikatastrofen i slutet av december 2004, att kung Karl XVI Gustav var just en samlande symbol i det tal han höll när övriga, politiker och andra, firade jullov. Ledigheten var tydligen så viktig för ministrarna att de nöjde sig med att titta på katastrofen i teve och skickade bara fram en tjänsteman från UD att besvara frågor. Hon tycktes stå helt ensam i stormens politiska öga - i just teve.

Linder gör en jämförelse mellan de två styrelsesätten genom att beskriva hur trista stadsdelar har blivit efter rivningen av såväl gamla byggnader som hela områden. I deras ställe har vi gallerior överallt, fyllda med samma slags butikskedjor. De blir lätt ödsliga när en ekonomisk tillbakagång slår till. Särskilt tydlig blir ödsligheten i galleriorna i förorterna till de större städerna. Där är tidvis tomt bakom de tjusiga glasfasaderna. Jag läser Linder så, att vi utan eftertanke rivit gammalt och inte har haft något värdefullt nytt att ersätta det försvunna med. I vissa delar av centrala Stockholm är det spöklikt tyst efter kontorstid och numera även tomt bakom kontorsfasaderna i väntan på en ny konjunkturuppgång. Det var i alla fall besökande grupper och konferensdeltagare som gav liv åt glasburarna i Jacques Tatis profetiska film "Playtime" från år 1967. Monsieur Hulot hade det inte lätt och det har inte vi heller år 2010 när pengarna tryter.

Vad har detta med monarki att göra?  Tradition, kontinuitet och historia, säger Linder. Tilläggas kan kostnaderna för återkommande presidentval, samt den press som följer med tidsbestämda presidentskap för återval. En tronarvinge tränas och undervisas för sin framtida uppgift. Förutom sina personliga förtjänster är det just detta som gör kronprinsessan Viktoria så bra.

Många som är intresserade av historia och arkitektur lärde sig mycket av programmen i radio och teve inför det kungliga bröllopet. Särskilt intressanta var programmen om Kungliga slottet. Det skulle bli svårt att åstadkomma en levande miljö på Slottet den dag, när ingen kunglig bor där och ingen konselj, ledd av kungen, äger rum.

Vad skulle man göra med de andra kungliga slotten och byggnaderna i en republik? Som kulturskatter måste de underhållas. När de används finns där en levande miljö och inte bara ett museum. Det är bra att Haga slott rustas upp. En klenod i svensk kultur. Det kungliga bröllopet lär kosta varje skattebetalare mindre än tjugo kronor. När man ondgör sig över den höga summan och varmt talar för olika saker som dessa pengar skulle kunnat gå till i stället, tänker jag på Judas Iskariot i Johannes 12:1-8. Där står om när Jesus besökte sina vänner, de tre syskonen Marta, Maria och Lazarus i Betania. Vid ett tillfälle använde Maria en hel flaska väldoftande olja till att smörja Jesu fötter. Då tyckte Judas att man i stället skulle ha sålt oljan och gett pengarna till "de fattiga". Det var han som hade hand om lärjungarnas gemensamma kassa. Han brukade stjäla av det som lades där.
Känns det igen? Nutida exempel finns det gott om.

Om "Nej"

Per Svensson är en strålande stilist och debatterar slagkraftigt. Därför låter hans argument kraftfullare än Linders. Hans viktigaste skäl mot monarkin är att den är ärftlig. När det annars gäller egendom framhåller man ärftlighet, inte minst för författares litterära kvarlåtenskap. Det är inte alltid som den som gjort mest och arbetat mest framgångsrikt blir den som drar den största nyttan av ett författarskap. Exempel finns.

Men ämbeten bör inte ärvas och Svensson skulle ha en poäng där om Sveriges nuvarande kung hade någon makt eller något formellt inflytande. Det har han emellertid inte och då är det intressant att se hur Svensson använder kungens tal efter tsunamin. Det som kungatrogna tyckte var vackert och tänkvärt i kungens tal, ser han som publikfrieri. Emellertid hade kungen tydligen inte tagit jullov lika grundligt som våra folkvalda. Efteråt har man försökt få fram syndabockar.

Jag funderar på det just nu när termometern visar 30 grader i skuggan och nyhetssändningarna i medierna knappt nått utanför Almedalen. Vad ska nyhetstablåerna fyllas med när kungligheter, fotboll och politik har haft sin tid? Tänk, om kultur kunde bli det viktiga! Det är sådant som blomstrar i hela Sommarsverige.

Svensson skriver på s 94 och följande om kungaporträtt och särskilt om John-Erik Franzéns oljemålning av kungafamiljen. Det är en förskräcklig tavla men det är inte motivets fel.  Konstnären som är känd för andra utmärkta målningar, som kan ses på Moderna museet i Stockholm, målade kungatavlan mest efter foton - och det märks! Ingen av personerna tycks höra ihop med den andra. Viktoria vänder sig bort och ut åt sidan. Kungen är svårt svankryggig. Jag kommer ihåg drottning Silvias ansiktsuttryck i teve, när hon fick se tavlan färdig. Det måste ha blivit en chock. Det enda hon fick fram var något om en detalj.

Franzén fortsatte att måla på sin tavla under den tid den visades. Doften av färsk oljefärg kändes i visningslokalen. En kvinna som på något sätt hörde ihop med "beställningen" såg min reaktion på konstverket och frågade mig vad jag ansåg om den. Hon lät själv tveksam.

Så småningom kom kungatavlan till Gripsholm. Egentligen borde den ha rullats ihop (sedan färgen torkat!) och sedan förvarats någonstans. Men man var väl tvungen att hänga upp den, om inte annat så för prestigens skull. Vems i så fall?  Inte kungafamiljens, snarare beställarnas. "Don't blame the victim." Som företeelse är emellertid tavlan intressant, precis som Svensson säger.

Kronprinsessan Viktorias bröllop blev en strålande succé. Inga vandaler, inga huliganer men mängder av glada åskådare. Jag lade märke till ett yttrande från en reporter i gruppen som sände från Operans tak (med det fula, franskantade gula bordet). Hon sa något om att det inte bara gamla tanter som brydde sig om det kungliga bröllopet utan att det fanns intresserade i alla åldersgrupper. Statusen för oss gamla damer höjs om unga tycker som vi. Gamla damer är bara intressanta vart fjärde år när det är val och när vi betalar för att gå på opera, konserter och teater. Även Ingmar Bergman tyckte att det inte var så viktigt med gamla käringar över sjuttio år, för "de ska i alla fall snart dö". Detta yttrande tyckte min mamma väldigt illa om. "Han ska själv snart dö," sa hon. Och det hade hon ju rätt i. Nu är de döda båda två.

Ingen av de frågor jag ställde i början besvaras av vare sig Linder eller Svensson. Men deras bok är rolig även om ingen ändrar åsikt efter att ha läst den. Det är ganska skönt. Så viktiga saker som ett lands styrelsesätt ska inte bestämmas efter tyckande.

Birgitta Milits

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Svarsdikt till ”Nebraska” av Bruce Springsteen

Nina Ahlzén – Vad har du gjort? Förutom att undersöka vem fan jag är, högt och förbannat lågt, har jag tillverkat två fantastiskt kloka barn, druckit kaffe och funderat på ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 21 maj, 2012

Det händer i huvudet på Vladimir Oravsky i december

2 december Kattens dag I dag, söndagen den 2 december är utnämnd till ”Kattens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Kattens dag”. Och här ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer | 01 december, 2012

Anteckningar från dokumentärens centrum

Tempo Dokumentärfilmsfestival 10-14 mars 2010 Sedan 1998 har Tempo Dokumentärfilmsfestival berikat stockholmarnas liv genom att visa de bästa dokumentärfilmerna från hela världen på den stora duken - ett fönster de flesta ...

Av: Jonas Wennberg | Kulturreportage | 12 mars, 2010

Prag. Europas hjärta

Som månen suger åt sig havet och släpper, så inverkar det astronomiska uret på Prags besökare. Staré město; Gamla Staden. Anorna från den här platsen går mer än två tusen ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 21 november, 2012

Raymond Queneaus stilövningar

Fransmannen Alfred Jarry skrev en gång i tiden en novell där han beskrev Jesu Golgatvandring och korsfästelsen som ett cykellopp, vilket i sin tur inspirerade engelsmannen J. G. Ballard till ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 13 april, 2010

James Joyce, två dikter

James Joyces debutbok var diktsamlingen Chamber Music,1907. Den sålde inte särskilt bra, men kritiker som Ezra Pound och W.B.Yeats uppskattade några dikter i den, och flera av dikterna tonsattes senare. Dikterna ...

Av: James Joyce | Kulturreportage | 22 oktober, 2014

Kontorspolicy

 Klädsel :  Kom                                                      till jobbet                                                            klädd efter din                                                     lön!  

Av: Lena Lidén | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.