Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | 25 december, 2010
Essäer om religionen

Osminkad teater i Tyskland - rapport från Theatertreffen 2009 i Berlin

I Berlin avslutades nyligen den årligt återkommande festivalen Theatertreffen, som nu är inne på sitt 46:e år. Under DDR-tiden fungerade festivalen som den enda möjligheten för öst- och västtysk teater ...

Av: Adam Wickberg Månsson | 25 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

Tankar runt viktiga filosofiska steg under det senaste århundradet del I

Allmänt De här tankarna är avsedda att försöka skapa ett brett filosofiskt grepp om det senaste århundradets viktigare tankesteg. Valet av steg har däremot varit något personligt. För övrigt avser jag att ...

Av: Carsten Schale | 25 januari, 2012
Agora - filosofiska essäer

Största slaget i USA återskapas. 150 år efter slaget vid Gettysburg

Amerikanerna är stolta över sin korta historia och vill uppmärksamma viktiga händelser med buller och bång. Just nu pågår ett flerårigt arrangemang i flera stater för att uppmärksamma att det ...

Av: Anja Praesto | 31 Maj, 2013
Kulturreportage

Från Friskatorpet: Ljuset är nu



altLjuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor, källare, vanligtvis mörklagda organiska vindlingar nu avslöjade, skugglösa, blottade på gott och ont. Ljusets tid, ljuset som är kraften, solen, som är Gud, som är befruktare och livgivare, som vi dyrkar och alltid har dyrkat, som vi är komna av, som är vi. Ljuset som gör allt genomlyst, upplyst, uppenbart, självlysande. Det heliga ljus som bara kan upplevas en gång om året, ljuset som är nu.

Det ljus som speglats i djurögon, regnpölar, insektsvingar, som långsamt färdas tillbaka upp mot sin källa på ytan av vattenpartiklarna i ångan som stiger ur jorden, ur växtlighet och vattenmassor. Ljuset mot pionen som är sammetsblodröd, mot dagliljorna som är flyktiga likt trollsländor, mot vitaste prästkragar och tusenskönor med gulan i mitten som blomägg, mot lupinerna en nyans mörkare än himlens blåaste, mot fiskgjuseparet som seglar i koncentriska cirklar högre och högre tills de försvinner spårlöst i skyn. Mot björkarnas vajande bladruskor som blänker i silvergrönt, mot metalliskt röda skalbaggar, fladdrande nässelfjärilar, magentafärgade nävor och bolltistlar. Och mot allt det gröna, i alla nyanser mellan gult och blått, från ljusaste till mörkaste grönt som väller, forsar fram ur mark och stammar, urkraften bland krafter, ohejdbar, sprängfylld av livslust. Alla växter kastar sig förutsättningslöst mot ljuset som kastas mot allt.

Sedan, det snedare ljuset, silat mellan de blad och stammar det slungats mot, mer färgat gult än skarpt bländande, illuminerande knott, småflyn, kvällsfjärilar. Sedan, det brinnande ljuset, mer mot orange, brandgult, rödguld, mer sant mot sin källa, silat genom längre sträcka atmosfär, horisontellt, rakt på. Tallarnas flagnande stammar sätts i brand, mittemot solen, dessa glödande monument över skogens skuggor. Senare, den gömda ljuskällan, vinklingen som skiftar från uppifrån till nedifrån, trädens kronverk upplysta underifrån av en osynlig sol. Och senare ändå, det mjukt smekande ljuset, ljust rosa i söder som blandas omärkligt med zenits mörknande blå någonstans mittemellan, i norr glödande fläckar mellan björkbladen, ännu inga skuggor, inte heller något mörker. Rådjurens skall och koltrastens tjatter fyller ljudrummet. Blommorna sluter sig för nattkylan. Ändå blir det inte mörk natt, som om växterna utstrålar det ljus de sugit i sig under dagen, ett sken som liknar månens, en sorts reflekterande svagt silversken.

Ljuset är inte en del av den fysiska världen, inget som färdas från punkt till punkt, utan relationen mellan ursprung och mål. Det är en illusion att sommaren kommer och går, att ljuset rör sig runt oss när det är vi som rör oss runt ljuset. Vad vi uppfattar som ljus är fotoner och varje foton är en enhet av aktivitet. Ljuset existerar inte i rum eller tid, det har ingen massa. Ur ljusets synvinkel står både ljuset och tiden stilla. Det tänds och slocknar simultant. För ljuset har ljuset aldrig tänts. För ljuset är ljuset osläckbart. Ingen observatör har företräde. Ljuset är absolut.

Emma Ehrlekrona, text och bild

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Mozart med rabatt

”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 05 december, 2016

Rör inte mitt mixtape, jävla gnällgubbe!

Jag har alltid varit av den åsikten att verkligheten är bäst. Den är nämligen (oftast) mer absurd och skrattretande än alla fiktiva fabrikationer tillsammans. Speciellt tydligt blir detta då man ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 20 januari, 2011

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Sven Lindqvist och konsten att göra akademiska magplask

När Utrota varenda jävel utkom 1992 fick Sven Lindqvist utstå mycket kritik för sin nattsvarta skildring av 1800-talets kolonialpolitik och rasism, som enligt denna bok ledde raka vägen till nazisternas ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer | 01 mars, 2012

Kurt Peter Larsen har tappat minnet

Den danske författaren Kurt Peter Larsen, översatt till engelska, polska, tjeckiska, svenska, tyska, holländska... och vars pjäs "AAAHR!!!" blev utsedd till vinnare av den världsomfattande dramatävlingen utlyst av International Playwrights ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 oktober, 2008

Tidsperspektiv

Ju äldre jag blir ju mer fascinerad blir jag över de konstruktioner och dekonstruktioner – och mycket annat – som är ett resultat av att tänka i och ”genom” olika ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 10 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.