Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Marcellos död av Bo Bjelvehammar

Allt har en början, denna berättelse börjar vid floden, som söker ett större vatten, det går att se bergen, sluttningarna som färgas i olika nyanser av grönt, av sol och ...

Av: Bo Bjelvehammar | 13 oktober, 2014
Utopiska geografier

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | 30 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

 Annalisa Ericson och Nils Poppe i Blåjackor

Den Store Nils Poppes internationella genombrott

Blåjackor har kallats både den bästa svenska filmen och den roligaste svenska filmen --- och dessutom den största teatersuccén. En succé som gick via Frankrike, Danmark och England och tusen ...

Av: Belinda Graham | 02 november, 2016
Essäer om film

Från Friskatorpet: Ljuset är nu



altLjuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor, källare, vanligtvis mörklagda organiska vindlingar nu avslöjade, skugglösa, blottade på gott och ont. Ljusets tid, ljuset som är kraften, solen, som är Gud, som är befruktare och livgivare, som vi dyrkar och alltid har dyrkat, som vi är komna av, som är vi. Ljuset som gör allt genomlyst, upplyst, uppenbart, självlysande. Det heliga ljus som bara kan upplevas en gång om året, ljuset som är nu.

Det ljus som speglats i djurögon, regnpölar, insektsvingar, som långsamt färdas tillbaka upp mot sin källa på ytan av vattenpartiklarna i ångan som stiger ur jorden, ur växtlighet och vattenmassor. Ljuset mot pionen som är sammetsblodröd, mot dagliljorna som är flyktiga likt trollsländor, mot vitaste prästkragar och tusenskönor med gulan i mitten som blomägg, mot lupinerna en nyans mörkare än himlens blåaste, mot fiskgjuseparet som seglar i koncentriska cirklar högre och högre tills de försvinner spårlöst i skyn. Mot björkarnas vajande bladruskor som blänker i silvergrönt, mot metalliskt röda skalbaggar, fladdrande nässelfjärilar, magentafärgade nävor och bolltistlar. Och mot allt det gröna, i alla nyanser mellan gult och blått, från ljusaste till mörkaste grönt som väller, forsar fram ur mark och stammar, urkraften bland krafter, ohejdbar, sprängfylld av livslust. Alla växter kastar sig förutsättningslöst mot ljuset som kastas mot allt.

Sedan, det snedare ljuset, silat mellan de blad och stammar det slungats mot, mer färgat gult än skarpt bländande, illuminerande knott, småflyn, kvällsfjärilar. Sedan, det brinnande ljuset, mer mot orange, brandgult, rödguld, mer sant mot sin källa, silat genom längre sträcka atmosfär, horisontellt, rakt på. Tallarnas flagnande stammar sätts i brand, mittemot solen, dessa glödande monument över skogens skuggor. Senare, den gömda ljuskällan, vinklingen som skiftar från uppifrån till nedifrån, trädens kronverk upplysta underifrån av en osynlig sol. Och senare ändå, det mjukt smekande ljuset, ljust rosa i söder som blandas omärkligt med zenits mörknande blå någonstans mittemellan, i norr glödande fläckar mellan björkbladen, ännu inga skuggor, inte heller något mörker. Rådjurens skall och koltrastens tjatter fyller ljudrummet. Blommorna sluter sig för nattkylan. Ändå blir det inte mörk natt, som om växterna utstrålar det ljus de sugit i sig under dagen, ett sken som liknar månens, en sorts reflekterande svagt silversken.

Ljuset är inte en del av den fysiska världen, inget som färdas från punkt till punkt, utan relationen mellan ursprung och mål. Det är en illusion att sommaren kommer och går, att ljuset rör sig runt oss när det är vi som rör oss runt ljuset. Vad vi uppfattar som ljus är fotoner och varje foton är en enhet av aktivitet. Ljuset existerar inte i rum eller tid, det har ingen massa. Ur ljusets synvinkel står både ljuset och tiden stilla. Det tänds och slocknar simultant. För ljuset har ljuset aldrig tänts. För ljuset är ljuset osläckbart. Ingen observatör har företräde. Ljuset är absolut.

Emma Ehrlekrona, text och bild

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Mellanspråkligheter; om ingenting och om Ludwig Wittgenstein

Du. Ibland eller väldigt ofta upplever jag att du inte vet vem jag är när du är så bottenlöst försvunnen bakom ditt galler av rosenmirakel att du, som jag sa ...

Av: Johan von Fritz | Agora - filosofiska essäer | 18 mars, 2012

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 31 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Om ekomaten

Jag har alltid tyckt att man borde lagstifta om att alla kommunala eller statliga matserveringar såsom skolor, fängelser och äldreboenden ska servera ekologiska och närproducerade råvaror. Per portionen skulle priset ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 08 augusti, 2012

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen

Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 november, 2016

På dekonstruktionens rand - Nanok och Geist brevväxlar

Sedan några månader tillbaka arbetar författaren och filosofen Nanok på boken Tinget och Stjärnan. Den tar sin början i frågan om skillnaden mellan en hand och en kopp och tänker ...

Av: Nanok & Geist | Kulturreportage | 22 februari, 2010

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2008

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 15 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.