Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten När Elfriede Jelinek fick Nobelpriset blev många antagligen ganska förvånade att det var första gången som litteraturpriset gick till Österrike, ett land som har frambringat ...

Av: Gregor Flakierski | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | 03 oktober, 2016
Gästkrönikör

ur Processen av Orson Welles

Sagolandet

Guido Zeccola om sommarens kulturföljetong.

Av: Guido Zeccola | 31 juli, 2016
Kulturreportage

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | 20 april, 2014
Konstens porträtt

Från Friskatorpet: Ljuset är nu



altLjuset som är nu. Ljuset som tränger in i varje por, pupill, varje cell, sömn, membran, vrå, hål, mellan grässtrån, stammar, stjälkar, ned i tjärnar, gryt, gravar, in i grottor, källare, vanligtvis mörklagda organiska vindlingar nu avslöjade, skugglösa, blottade på gott och ont. Ljusets tid, ljuset som är kraften, solen, som är Gud, som är befruktare och livgivare, som vi dyrkar och alltid har dyrkat, som vi är komna av, som är vi. Ljuset som gör allt genomlyst, upplyst, uppenbart, självlysande. Det heliga ljus som bara kan upplevas en gång om året, ljuset som är nu.

Det ljus som speglats i djurögon, regnpölar, insektsvingar, som långsamt färdas tillbaka upp mot sin källa på ytan av vattenpartiklarna i ångan som stiger ur jorden, ur växtlighet och vattenmassor. Ljuset mot pionen som är sammetsblodröd, mot dagliljorna som är flyktiga likt trollsländor, mot vitaste prästkragar och tusenskönor med gulan i mitten som blomägg, mot lupinerna en nyans mörkare än himlens blåaste, mot fiskgjuseparet som seglar i koncentriska cirklar högre och högre tills de försvinner spårlöst i skyn. Mot björkarnas vajande bladruskor som blänker i silvergrönt, mot metalliskt röda skalbaggar, fladdrande nässelfjärilar, magentafärgade nävor och bolltistlar. Och mot allt det gröna, i alla nyanser mellan gult och blått, från ljusaste till mörkaste grönt som väller, forsar fram ur mark och stammar, urkraften bland krafter, ohejdbar, sprängfylld av livslust. Alla växter kastar sig förutsättningslöst mot ljuset som kastas mot allt.

Sedan, det snedare ljuset, silat mellan de blad och stammar det slungats mot, mer färgat gult än skarpt bländande, illuminerande knott, småflyn, kvällsfjärilar. Sedan, det brinnande ljuset, mer mot orange, brandgult, rödguld, mer sant mot sin källa, silat genom längre sträcka atmosfär, horisontellt, rakt på. Tallarnas flagnande stammar sätts i brand, mittemot solen, dessa glödande monument över skogens skuggor. Senare, den gömda ljuskällan, vinklingen som skiftar från uppifrån till nedifrån, trädens kronverk upplysta underifrån av en osynlig sol. Och senare ändå, det mjukt smekande ljuset, ljust rosa i söder som blandas omärkligt med zenits mörknande blå någonstans mittemellan, i norr glödande fläckar mellan björkbladen, ännu inga skuggor, inte heller något mörker. Rådjurens skall och koltrastens tjatter fyller ljudrummet. Blommorna sluter sig för nattkylan. Ändå blir det inte mörk natt, som om växterna utstrålar det ljus de sugit i sig under dagen, ett sken som liknar månens, en sorts reflekterande svagt silversken.

Ljuset är inte en del av den fysiska världen, inget som färdas från punkt till punkt, utan relationen mellan ursprung och mål. Det är en illusion att sommaren kommer och går, att ljuset rör sig runt oss när det är vi som rör oss runt ljuset. Vad vi uppfattar som ljus är fotoner och varje foton är en enhet av aktivitet. Ljuset existerar inte i rum eller tid, det har ingen massa. Ur ljusets synvinkel står både ljuset och tiden stilla. Det tänds och slocknar simultant. För ljuset har ljuset aldrig tänts. För ljuset är ljuset osläckbart. Ingen observatör har företräde. Ljuset är absolut.

Emma Ehrlekrona, text och bild

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om smak, dialog och estetik

Syftet i Gunnar D Hanssons Var slutar texten? är dels att jämka förhållandet mellan författaren som litteraturvetare och som essäist, dels parallellt att definiera ett nytt ämne vid Göteborgs universitet ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 oktober, 2011

En jämförelse och tolkning av Roy Lichtensteins Look Mickey! (1961) och Artist's Studio…

I mars for jag till Tate Modern i London för att titta på utställningen Lichtenstein: A Retrospective, vilken pågick 21 februari-27 maj 2013. Det var första gången jag har haft ...

Av: Den arge konstvetaren | Essäer om konst | 28 juli, 2013

Hänt i skvättet 13 (det sista)

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 23 december, 2013

Migrationens metaforer

Till Marco Kurtz Vi hör talas mycket om rötter på vår halvö och bortom den. Om våra samhällens och gemenskapers historiska rötter. Om våra ursprung i vissa geografiska områden sedan tidernas ...

Av: Juan Goytisolo | Essäer | 23 februari, 2014

Den minglande amerikanen

Det var när jag stod i boardingkön på Keflavik klockan fem på kvällen isländsk tid som jag hörde det. Inte var det första gången jag hörde den nordamerikanska rullande engelskan ...

Av: Jana Rüegg | Resereportage | 11 december, 2011

Lindsay Bottos,

På trolljakt i samtidskonsten

Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 oktober, 2015

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 15 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts