Reggaefestival i Babylon

Solen klamrar sig fast över Furuvik Reggaefestivals stora scen. Scenen är inklämd mellan den gamla djur- och nöjesparkens två livskällor – åkattraktioner och ölrestaurangerna. Parken grundades vid förra sekelskiftet – ...

Av: Klas Lundström | 16 september, 2013
Kulturreportage

Foto: Kristian Pella

Japans gömda kristna – Kakure Kirishitan

Gömda, med hot om avrättning. Under 1500- och 1600-talen satte Japan igång en formidabel förföljelse av kristna, i ett försök att stärka dess nya centralregering. Om Japans gömda kristna skriver ...

Av: Kristian Pella | 30 mars, 2017
Essäer om religionen

Kevin Rowland - 11 September 2012. Foto: Egghead06

En känsla av förundran. Van Morrison, del 5: Från Saint Dominic’s Preview till…

Att det krävdes tio år och Kevin Rowlands ihåligt metalliska röst i Dexys Midnight Runners för att ”Jackie Wilson Said (I'm in Heaven When You Smile)” skulle bli en bredare ...

Av: Peter Sjöblom | 26 september, 2014
Musikens porträtt

Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 10 november, 2015
Agora - filosofiska essäer

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass



altFörsta gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.
Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare sagt juni. Midsommartiden.
Jag var 14 år och flyktingbarn. Bara någon månad innan dess var jag bara en flicka på 14 år. Livet var framför mig. Framtidens ljus.
En månad senare var det enda ljuset i mitt liv den "eviga svenska natten".
Den dagen jag kom hit blev jag vuxen. Det var den 21:a juni 1992.

De flesta vet inte den exakta dagen då de blev vuxna, men jag vet.
Jag vet detta eftersom det blev en tydlig och skarp övergång. En grym historia när jag tänker tillbaka.
Att på bara en enda dag förlora allt det man som barn var medveten om att man hade. Sitt hem, sin familj, sina kompisar, leksaker, allt. Det går inte beskriva känslan av skräck och hjälplöshet som man känner just då. Det finns inga ord starka nog, jag har försökt hitta dem, tro mig.

Att gråta över det fanns inte på världskartan, det fanns ingen tid, ingen plats. Vem ska man gråta hos när alla andra hade samma problem och var lika rädda som jag? Vuxna, vart fanns dem? Är inte en förälders skyldighet att skydda och trösta sina barn? Jo, det är så sant, men när vi blev skapade på denna jord var det nog ingen som räknade med att vi människor kommer att göra livet surt för varandra, det var ingen som räknade med krig och annat elände. Det var ingen som räknade att föräldrarna skulle drabbas av depressioner och knappt orka ta hand om sig själva. Nej, det var nog inte tänkt så från början.

Åter till Sverige och Daim glass. Åter till den nya verkligheten, den nya okända världen. Till en ny "spännande vardag". In i maskinen, direkt. Man ska lära sig språket, man ska lära sig den svenska traditionen, man ska lära sig äta knäckebröd och "arbeta bort sillukten". Man ska dansa "Små grodorna" och vara glad och lycklig som bara den. Man ska lära sig uttala "Kerstin", "sjö", "sju" och annat rätt. Man ska lära sig paddla. Man ska också lära sig hur man inte ska protestera när en socialsekretare "lär ens familj hur man ska använda toalettstolen". För det är aldrig bra att protestera i ett nytt land. Tänk om de skickar oss tillbaka?

Tänk att jag också önskade detta varje dag! Att bli skickad hem till ett krig. Jag önskade att sluta bli förnedrad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag önskade så innerligt att mina föräldrar åtminstone kunde engelska, ett par ord hade räckt. Nej, de pratade skapligt tyska och franska. Det kvittade, både för mig och för socialsekreteraren. Hon kunde ge instruktioner hur man använder toastolen, men hon kunde ingen tyska eller franska. Jag var ju "smarta flickan" som kunde hjälpa henne att få föräldrarna att förstå". Jag gissar på att man inte kan veta allt.

Men mest av allt önskade jag att någon i skolan frågade hur jag mådde. Det hände aldrig kan jag tala om. I skolan får nog lärarna instruktioner att lära oss allt det ovannämnda. I ilfart. De lär sig att "fabriksproducera" blivande svenskar, med kanske lite mörkare hudton än allmänt önskat, men svenskar är ju svenskar. Gula som blå.

De lär sig att det är bra för oss "nya" att snabbt integreras. De lyckas med sitt uppdrag och känner sig stolta. En askungesaga helt enkelt!

Och vi? Jag är säker att jag inte bara pratar för mig själv när jag säger att många av oss sitter här 15 år senare och fortfarande undrar: Varför frågade aldrig lärarna hur jag mådde?

Dags för en förändring Sverige. Ta det här som en "wakeup call". För.. Man kan nog inte veta allt.

Vildana Aganovic

Ur arkivet

view_module reorder

Jaget och omgivningen från en Buddhistisk utgångspunkt

Buddhismen omfattar en uppfattning om att ”människan/personligheten/jaget” är en löst sammanfogad femställighet (skandha), som växelverkar med olika föränderliga omgivningar:¨ 1. Kroppssystemet (rupa) 2. Känslosystemet (vedana) 3. Kognitionssystemet (sanna) 4. Viljesystemet (sankhara) 5. Självmedvetandesystemet (vinnana) I enlighet ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 22 november, 2011

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Carl-Göran Ekerwald

Vad är bildning?

Gunnar Lundin om en ny bok av Carl-Göran Ekerwald: Om bildning -: tio dagböckers vittnesbörd

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 augusti, 2017

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 augusti, 2012

Foto: Hebriana Alainentalo

Skeleton City

Stefan Whilde var i Wales en gång...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2016

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.