Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Drömmen om autopoeten

Drömmen om den självskrivande poesimaskinen, autopoeten har länge varit en dröm för många poeter och konstnärer. Med dagens teknik kan den drömmen bli sann. Johannes Heldén & Håkan Jonsons digitala ...

Av: Mathias Jansson | 20 maj, 2014
Essäer om konst

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion."

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion." Ett samtal med Ralph Gibson. Text & foto: Carl Abrahamsson Att vara fotografisk poet med total integritet och dessutom framgångsrik på en krävande konstmarknad ...

Av: Carl Abrahamsson | 19 oktober, 2006
Konstens porträtt

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | 27 juni, 2010
Utopiska geografier

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass



altFörsta gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.
Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare sagt juni. Midsommartiden.
Jag var 14 år och flyktingbarn. Bara någon månad innan dess var jag bara en flicka på 14 år. Livet var framför mig. Framtidens ljus.
En månad senare var det enda ljuset i mitt liv den "eviga svenska natten".
Den dagen jag kom hit blev jag vuxen. Det var den 21:a juni 1992.

De flesta vet inte den exakta dagen då de blev vuxna, men jag vet.
Jag vet detta eftersom det blev en tydlig och skarp övergång. En grym historia när jag tänker tillbaka.
Att på bara en enda dag förlora allt det man som barn var medveten om att man hade. Sitt hem, sin familj, sina kompisar, leksaker, allt. Det går inte beskriva känslan av skräck och hjälplöshet som man känner just då. Det finns inga ord starka nog, jag har försökt hitta dem, tro mig.

Att gråta över det fanns inte på världskartan, det fanns ingen tid, ingen plats. Vem ska man gråta hos när alla andra hade samma problem och var lika rädda som jag? Vuxna, vart fanns dem? Är inte en förälders skyldighet att skydda och trösta sina barn? Jo, det är så sant, men när vi blev skapade på denna jord var det nog ingen som räknade med att vi människor kommer att göra livet surt för varandra, det var ingen som räknade med krig och annat elände. Det var ingen som räknade att föräldrarna skulle drabbas av depressioner och knappt orka ta hand om sig själva. Nej, det var nog inte tänkt så från början.

Åter till Sverige och Daim glass. Åter till den nya verkligheten, den nya okända världen. Till en ny "spännande vardag". In i maskinen, direkt. Man ska lära sig språket, man ska lära sig den svenska traditionen, man ska lära sig äta knäckebröd och "arbeta bort sillukten". Man ska dansa "Små grodorna" och vara glad och lycklig som bara den. Man ska lära sig uttala "Kerstin", "sjö", "sju" och annat rätt. Man ska lära sig paddla. Man ska också lära sig hur man inte ska protestera när en socialsekretare "lär ens familj hur man ska använda toalettstolen". För det är aldrig bra att protestera i ett nytt land. Tänk om de skickar oss tillbaka?

Tänk att jag också önskade detta varje dag! Att bli skickad hem till ett krig. Jag önskade att sluta bli förnedrad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag önskade så innerligt att mina föräldrar åtminstone kunde engelska, ett par ord hade räckt. Nej, de pratade skapligt tyska och franska. Det kvittade, både för mig och för socialsekreteraren. Hon kunde ge instruktioner hur man använder toastolen, men hon kunde ingen tyska eller franska. Jag var ju "smarta flickan" som kunde hjälpa henne att få föräldrarna att förstå". Jag gissar på att man inte kan veta allt.

Men mest av allt önskade jag att någon i skolan frågade hur jag mådde. Det hände aldrig kan jag tala om. I skolan får nog lärarna instruktioner att lära oss allt det ovannämnda. I ilfart. De lär sig att "fabriksproducera" blivande svenskar, med kanske lite mörkare hudton än allmänt önskat, men svenskar är ju svenskar. Gula som blå.

De lär sig att det är bra för oss "nya" att snabbt integreras. De lyckas med sitt uppdrag och känner sig stolta. En askungesaga helt enkelt!

Och vi? Jag är säker att jag inte bara pratar för mig själv när jag säger att många av oss sitter här 15 år senare och fortfarande undrar: Varför frågade aldrig lärarna hur jag mådde?

Dags för en förändring Sverige. Ta det här som en "wakeup call". För.. Man kan nog inte veta allt.

Vildana Aganovic

Ur arkivet

view_module reorder

Vi måste utvecklas tillsammans för att mänskligheten skall leva vidare. Intervju med Anders…

2009 började han med stand up comedy efter att ha stått på kabaré-scen redan under förskoletiden och därefter spelat teater, spelat i band, spelat mer teater och spelat i fler ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 juli, 2013

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Søren Kierkegaard 200 år den 5 maj 2013

Det är 200 år sedan Søren Kierkegaard föddes den 5 maj 1813 och hans verk är i hög grad aktuella idag. Idéerna, konflikterna och existensmöjligheterna som framträder i hans skrifter ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 05 maj, 2013

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 24 april, 2013

  Niklas Aurgrunn

Niklas Aurgrunn - material till en oskrivbar roman

Tror att skrivandet för mig var terapi redan från början och trots utflykter i ett otal genrer genom åren har det nog förblivit så - om jag vet vad det ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 16 maj, 2016

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 11 november, 2014

Filosofisk realisme

Innledning   Opp gjennom menneskenes liv og historie har så vel Sokrates (470 f. Kr.f. – 399 f.Kr.f.) selv som de filosofiske forestillinger en antar springer ut fra Sokrates, blitt tydet, beskrevet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 mars, 2014

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | Gästkrönikör | 23 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.