Onyktra tankar om skrivandets mörka sidor

Den som tar sin tillflykt till gift för att tänka kan snart inte tänka utan gift. (Charles Baudelaire) Morgondagen har sedan länge varit här, och den är betydligt mer ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 26 april, 2011
Essäer

fängelse i Sachalin

Sachalin

Ön har inte helt gått under. De ungas tankar ännu levande. Den kritiska blicken ser in i systemets tragiska byggnad och hänsynslösa dimmor.

Av: Hans-Evert Renérius | 10 maj, 2017
Stefan Whilde

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | 20 mars, 2014
Övriga porträtt

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | 08 juni, 2015
Essäer om film

Mitt första minne av Sverige är den "eviga dagen" och Daim glass



altFörsta gången jag smakade en Daimglass åt jag två på en gång på en gunga i en park på Söder i Stockholm.
Det var sommaren ´92 när jag kom hit. Rättare sagt juni. Midsommartiden.
Jag var 14 år och flyktingbarn. Bara någon månad innan dess var jag bara en flicka på 14 år. Livet var framför mig. Framtidens ljus.
En månad senare var det enda ljuset i mitt liv den "eviga svenska natten".
Den dagen jag kom hit blev jag vuxen. Det var den 21:a juni 1992.

De flesta vet inte den exakta dagen då de blev vuxna, men jag vet.
Jag vet detta eftersom det blev en tydlig och skarp övergång. En grym historia när jag tänker tillbaka.
Att på bara en enda dag förlora allt det man som barn var medveten om att man hade. Sitt hem, sin familj, sina kompisar, leksaker, allt. Det går inte beskriva känslan av skräck och hjälplöshet som man känner just då. Det finns inga ord starka nog, jag har försökt hitta dem, tro mig.

Att gråta över det fanns inte på världskartan, det fanns ingen tid, ingen plats. Vem ska man gråta hos när alla andra hade samma problem och var lika rädda som jag? Vuxna, vart fanns dem? Är inte en förälders skyldighet att skydda och trösta sina barn? Jo, det är så sant, men när vi blev skapade på denna jord var det nog ingen som räknade med att vi människor kommer att göra livet surt för varandra, det var ingen som räknade med krig och annat elände. Det var ingen som räknade att föräldrarna skulle drabbas av depressioner och knappt orka ta hand om sig själva. Nej, det var nog inte tänkt så från början.

Åter till Sverige och Daim glass. Åter till den nya verkligheten, den nya okända världen. Till en ny "spännande vardag". In i maskinen, direkt. Man ska lära sig språket, man ska lära sig den svenska traditionen, man ska lära sig äta knäckebröd och "arbeta bort sillukten". Man ska dansa "Små grodorna" och vara glad och lycklig som bara den. Man ska lära sig uttala "Kerstin", "sjö", "sju" och annat rätt. Man ska lära sig paddla. Man ska också lära sig hur man inte ska protestera när en socialsekretare "lär ens familj hur man ska använda toalettstolen". För det är aldrig bra att protestera i ett nytt land. Tänk om de skickar oss tillbaka?

Tänk att jag också önskade detta varje dag! Att bli skickad hem till ett krig. Jag önskade att sluta bli förnedrad.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag önskade så innerligt att mina föräldrar åtminstone kunde engelska, ett par ord hade räckt. Nej, de pratade skapligt tyska och franska. Det kvittade, både för mig och för socialsekreteraren. Hon kunde ge instruktioner hur man använder toastolen, men hon kunde ingen tyska eller franska. Jag var ju "smarta flickan" som kunde hjälpa henne att få föräldrarna att förstå". Jag gissar på att man inte kan veta allt.

Men mest av allt önskade jag att någon i skolan frågade hur jag mådde. Det hände aldrig kan jag tala om. I skolan får nog lärarna instruktioner att lära oss allt det ovannämnda. I ilfart. De lär sig att "fabriksproducera" blivande svenskar, med kanske lite mörkare hudton än allmänt önskat, men svenskar är ju svenskar. Gula som blå.

De lär sig att det är bra för oss "nya" att snabbt integreras. De lyckas med sitt uppdrag och känner sig stolta. En askungesaga helt enkelt!

Och vi? Jag är säker att jag inte bara pratar för mig själv när jag säger att många av oss sitter här 15 år senare och fortfarande undrar: Varför frågade aldrig lärarna hur jag mådde?

Dags för en förändring Sverige. Ta det här som en "wakeup call". För.. Man kan nog inte veta allt.

Vildana Aganovic

Ur arkivet

view_module reorder

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Han gör det här för att han måste

Musikartist, radiopratare, skribent och nu senast programledare för SVTs "Filmkrönikan". Navid Modiri har hunnit med mycket.  Till hösten släpper han en tredje skiva tillsammans med bandet Gudarna.

Av: Tim Sterner | Musikens porträtt | 25 juli, 2008

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll

August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.

Av: Kurt Bäckström | Essäer om scenkonst | 07 maj, 2017

Kyla i Kabul

Vintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten. I kylan inträffar ’koranbränningen’: ...

Av: Åsa Pernilla Gustafsson | Resereportage | 27 mars, 2012

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Dagar i ljus och frihet – Intervju med Nikanor Teratologen

Det ni nu ska läsa, denna text, sträcker sig tvärs genom Sveas undermåliga brunhål och publiceras i dess fantasmatiska kloak för att tillsynes nå dig i ditt allra mest privata ...

Av: Freke Räihä | Övriga porträtt | 02 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.