Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | 18 november, 2015
Övriga porträtt

Konstens kiasma – korsning

Räta linjer kallas parallella, om de äro i samma plan, och ej kunna råkas ehuru långt de än må utdragas. Utställningen ”Parallella världar” med finska samtidskonstnären Eija-Liisa Ahtila på Moderna ...

Av: Henrik Örnlind | 20 februari, 2012
Essäer om konst

En vänlig och hjälpsam, oppositionell skriftställare – Jan Myrdal blir 80 år den…

  Jan Myrdal. Foto: Maria Söderberg En vänlig och hjälpsam, oppositionell skriftställare – Jan Myrdal blir 80 år den 19 juli. Första gången såg jag honom bara på ryggen. Det var mitt ...

Av: Mikael Löwegren | 10 juli, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Titta det snöar i Mumindalen!



altMuminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan beses på Junibacken på Djurgården i Stockholm). De ligger allihop därnere i vintervila och hade tänkt sova ända till våren. Men det blir ett hastigt slut på, när hemulen får upp takluckan och rasar ner på vinden i allt möjligt som Muminfamiljen lagt upp där "för att använda senare". Han slänger upp dörren längst ner och skriker: "Det blir jul" och så klampar han tillbaka upp på taket.

Mumintrollet var den som väcktes först. Han ruskade försiktigt i Snorkfröken och viskade:

"Bli inte rädd, men det har hänt något förfärligt. Det ska bli jul".

Muminfamiljen klev upp på taket. Himlen var blå men det var något konstigt med hela dalen. Den var full av våt bomull. Och den var kall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Är det här som kallas jul?" frågade pappan förvånad.

I samma ögonblick åkte hemulens moster förbi med en gran på sparkstöttingen. "Se till att ni får en gran innan det blir mörkt" ropade hon.

"Hon sa innan det blir mörkt" viskade Snorkfröken. "Det farliga kommer i kväll..."

Muminpappan gick ut och eftersom han inte ville ta någon av sina egna granar, steg han över staketet till Gafsan och tog en stor gran som hon faktiskt inte kunde ha någon användning för.

"Kan det vara meningen att vi ska gömma oss i den" funderade Mumintrollet. Just då kom Gafsan själv störtande med en massa påsar och paket i famnen.

"Vad gör man med granen?" ropade Muminpappan och försökte hejda henne genom att ta tag i hennes pälskrage.

"Den måste kläs" ropade Gafsan.

"Men så stora kläder har vi inte" sa mamman bekymrat.

Ett litet knytt som var så blygt att det rodnade så fort det skulle säga något hade kommit fram under verandan. Knyttet visste att granen skulle kläs med vackra saker. Då förstod Muminpappan att det farliga måste bevekas. 

De skulle inte behöva vare sig livbälten eller aspirin, pappans bössa eller varma omslag som mamman tagit fram. I stället klädde de granen med sina vackraste saker: sommarsnäckor, prismorna från kristallkronan i salongen och en röd sidenrosett i toppen.

Då kom hemulens moster förbi igen på sin sparkstötting. Hon hann inte stanna den här gången heller utan ropade att hon måste hem och laga mat till julen.

"Äter den också?" sa Mumintrollet förundrad men mamman lät ingen tid gå förlorad. Hon gjorde i ordning äggtoddy och blåbärspaj och allt möjligt gott som hon ställde i små skålar under granen.

I mörkningen började ljus tändas i Mumindalen. Pappan gick in i huset och tog fram alla ljus han kunde hitta och dem tände han och satte i snön runt om granen. Men hemulen irrade fortfarande omkring som en ensam skugga och prickade av en lista på alla som skulle ha  presenter!

Då gick Muminfamiljen in i sitt hus och leta fram presenter. De tog det finaste de hade, var och en, och gjorde vackra paket.

Sen satte de sig allesammans i snön och väntade på katastrofen.  

Men tiden gick och ingenting hände. Efter en stund kom det lilla knyttet fram och hade med sig alla sina släktingar och vänner och" alla var lika små och ynkliga och frusna". De tyckte granen, var det vackraste de någonsin sett. De fick äta av maten och öppna presenterna och de "hade roligare än de någonsin haft".

I muminfamiljen var de inte rädda för julen längre. De "gick in för att sova vidare medan de väntade på våren".   

Något av det underbara med Tove Jansson är att hennes berättelser utspelar sig på flera plan. Därför passar de alla oavsett ålder. "Granen" är en förtjusande berättelse men man kan också se den som en satir över julen som gör folk så vimsiga att de inte kan ha någon riktig glädje av den när den slutligen kommer. Om man inte är ett litet knytt och gläder sig i all stillhet åt vad som bjuds!

Författarinnan talar om julen som ett oundvikligt, obestämt något och när man inte säkert vet vad det är så blir man ängslig, rentav rädd. Det kan vara något farligt. Ni vet hur det långa a-et i finlandssvenskan låter!

När Muminfamiljen förstår att de måste ha presenter åt julen för att beveka den (ordet står med spärrad stil i texten), blir det som i magi. Där försöker man betvinga makterna. I religion däremot underkastar man sig de högre makterna. Att man ger presenter/offrar sker i både magi och religion. Kollekten i kristna kyrkor kallas ibland "offergåvor". Kristna sätter inte fram mat åt en högre makt men det förekommer i många religioner. Dessutom - traditionen med gröt åt gårdstomten är en kvarleva från en gången tid då det gällde att hålla sig väl med en god makt som annars kunde vändas till sin motsats.

Jag började skriva det här medan grådiset låg som en luddig filt över vår dal men i morse var allt vitt. I kväll är det kallt och snön lyser blåvit under stjärnorna.  God jul!

Birgitta Milits

Ur arkivet

view_module reorder

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Grövelsjöns fjällstation

Vad har hänt med de gamla fjällhotellen? Och levs det ännu klassiskt pensionatsliv i fjällvärlden? I Norge vårdas många anrika ställen, men i Sverige har flertalet lagt ner eller gjorts ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 oktober, 2009

Konst i kläm söker upprättelse

- Vi hoppas att Högsta domstolen tar upp ärendet och fastställer ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskilda konstnärer. Det säger konstnärsduon SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind. De överklagar nu Svea ...

Av: Nancy Westman | Kulturreportage | 07 april, 2011

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Två svenskar och en spansk helgedom

Två svenskar och en spansk helgedom Santiago de Compostela i Spanien är en av de allra heligaste platserna i Europa. För där hade man på ett mirakulöst sätt omkring 818 upptäckt ...

Av: Mohamed Omar | Kulturreportage | 15 mars, 2007

Ludwig van Beethoven, Den befriade Prometheus

Beethoven hör till de genier inför vilka vi förstummas. I än så högre grad inträffar detta då det finns ett såväl ett immanent som externt uttalat begär att formulera sig ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 11 november, 2011

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.