Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | 13 april, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Hedendom - shamanism och paganism i vår tid

Svenskarna sägs ofta vara världens mest sekulariserade folk. Det talas om postkristna svenskar som lämnat kristen tradition bakom sig. Den sekulära och religionskritiska naturvetenskapliga världsbilden betonar empirin och förnuftet som ...

Av: Lena Månsson | 26 februari, 2017
Essäer om religionen

En kryddställ för tysk turism

Från ungefär mitten av 1800-talet var förbindelserna Tyskland–Sverige täta och mycket djupgående. Detta framkom inte minst av den stora utställningen om Tyskland och Skandinavien som visades på Nationalmuseum på 1990-talet ...

Av: Björn Gustavsson | 11 augusti, 2014
Gästkrönikör

Den relativa maktens århundrade

Det 21:a århundradet kommer inte att bli det nya amerikanska århundradet som de nykonservativa förutspådde i slutet av 1990-talet. Kommer det i stället att bli det antiamerikanska seklet som den ...

Av: Pierre Hassner | 20 november, 2013
Essäer om samhället

Tappad rätt ner i bilen



altI Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar på gasen - eller hitta i staden. Han verkar helt bortkommen, ditplacerad av någon sällsam omständighet. Det är en patetisk liten man med nedragen vintermössa, som dessutom talar en närmast obefintlig engelska. En fantasifigur, helt enkelt, utan någon som helst motsvarighet i verkligheten. Trodde jag. Tills jag råkade på hans syster i Berlin, som visserligen talade tyska flytande och körde bil hjälpligt, knappast flytande, men som inte verkade kunna ett dyft om stadens geografi. Tappad rätt ner i bilen som brorsan i New York, också av en, får man förmoda, sällsam omständighet.

"Richard Sorge Strasse 64", säger jag . "Was und Wo?", säger hon. Hon hörde mycket väl vad jag sa, men vill uppenbarligen höra det igen. Hon har själv hunnit en bit på livets väg, är väl i sjuttioårsåldern, så hon hör kanske dåligt. Jag upprepar adressen utan att hennes ansiktsuttryck ändrar sig på något upplysande sätt. Hon öppnar dörren och ropar till en kollega som står utanför sin bil strax bakom. Han förklarar, tar om och förklarar igen utan att hennes ansiktsuttryck ändras eller lyses upp av någon som kan liknas vid förståelse. Hon verkar inte fatta vad han säger. Hon frågar på och han svarar, dialogen är meningslös och hon inser väl till slut att hon måste svälja skammen och låtsas att hon fattar vad han säger. Bilen börjar rulla. Till råga på allt elände så pågår Berlin Marathon i innerstaden, vilket gör att hon tvingas ta en omväg för att komma från västsidan till östsidan. Detta förklarar hon för mig så att jag ska förstå att det inte blir lätt. Som om jag inte redan förstått det.

Hon babblar på om gator och riktningar. Jag lyssnar och nickar, känner på mig att detta kommer at ta tid och kräva tålamod. Hon försöker väl lugna mig med sitt prat. Så frågar hon mig plötsligt om jag har en karta. Hon har uppenbarligen ingen. En taxichaufför utan karta kan bara betyda två saker, antingen så handlar det om ett superproffs som hittar i staden som i sin egen ficka eller så rör det sig om ett pucko i kvadrat. Hon är inget superproffs. Jag tvingas alltså veckla ut min karta och försöka spåra hennes framfart i detta virrvarr av gator och kvarter. Till slut så är jag henne på spåren och lyckas avvärja en felaktig vänstersväng, sedan en högersväng osv. Vi kryssar oss fram mot målet.

I ett vägskäl får hon syn på några ungdomar med ringar i öron, näsa och mun och med illröda indianfrisyrer. Hon spyr galla. "Alkoholister, vandaler, oduglingar ... det är en katastrof!" Jag biter ihop. Jag är övertygad om att vem som helst av indianerna skulle kunna klara denna taxiresa bättre än denna katastrof som jag har bakom ratten. Helst skulle jag vilja att de invaderade bilen och skalperade henne.

Ulf Stenberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den estniske sångaren Georg Ots

Bariton med bredd

I slutet av 70-talet gjorde jag min första resa till Estland - eller som det då officiellt hette ENSV, Eesti Nõukogude Sotsialistlik Vabariik (estniska socialistiska rådsrepubliken). Vi var inte många ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 10 december, 2016

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Jacob Ullberger och Thomas Fagerholm spelar på Annorlunda Musikskola. Foto: Maria Ekström.

Jazz för vuxna

En vanlig tisdag i maj övar jazzensemblen Dixie I på låtarna de ska uppträda med på uppspelningen kommande vecka. Det här är den yngsta gruppen av Jacob Ullbergers jazzensembler på ...

Av: Maria Ekström | Musikens porträtt | 05 maj, 2016

Den skapande individen

Tankar om den skapande individen heter en bok av John Landquist från 1970. Landquist var professor i pedagogik och psykologi i Lund 1936-46, men det var snarast en parentes i ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2011

Nyårsdagen 2007

Nyårsdagen 2007 Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag ...

Av: Jenny Nilsson | Bildreportage | 01 februari, 2007

Carl-Heinrich von Stülpnagel – terrorist i tredje riket

När Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till ...

Av: Bo I. Cavefors | Övriga porträtt | 01 januari, 2015

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.