Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Milla-Elina Bylund Lepistö

Jag är född 1979 och bosatt i Sundsvall. Mitt bidrag består av texter och bilder. För att förstå mitt uttryck kan en beskrivning av min bakgrund, mina idéer och tankar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 08 april, 2012
Kulturen strippar

Marilyn Horne som  Adalgisa i Bellinis Norma.   Courtesy of the Marilyn Horne museum and exhibition

Dubbelt grubbel

Om Vincenzo Bellinis Norma, druiderna, madame Blavatsky och mycket annat

Av: Annakarin Svedberg | 15 november, 2017
Essäer om musik

Jan-Ewert Strömbäck. Alltid på en måndag

  Jan-Ewert Strömbäck är författare av både skönlitteratur och sakprosa. Han debuterade 1975 i Wahlström&Widstrands debutantantologi Grupp 75. Förra året belönades han av juryn för LO:s kulturpris för en nyskriven novell ...

Av: Jan-Ewert Strömbäck | 12 augusti, 2013
Utopiska geografier

Weber-feber



Lars YngveJag satt härom dagen och läste min tidning, en dag som så många förut - när jag plötsligt hörde ett satans skramlande från det håll där jag förvarar min rostpatinerade utegrill. Min instinkt, och mitt konspiratoriskt lagda, inte alltid, och det bör påpekas, sunda förnuft, insåg genast att det hela naturligtvis rörde sig om ett beställningsjobb från en galen diktator som fått griller i huvudet, och hade anlitat utländska terrorister som varit på fyra månaders träningsläger hos al-Qaida.

Iklädda nystrukna kamouflagekläder (brunmönstrade som husvagnsgardiner från 70-talet), utmattade rånarluvor och virkade, flamsäkra grytlappar med inslag av asbest, hade de inlett operationen "Skrik som en gris". Terroristernas uppdrag består av att inta grillen, pilla bort skattemärket, skruva bort nummerskyltarna, desarmera gallret - allt i denna ordning, för att undvika explosion - ersätta det med ett nytt från en lågpriskedja, därefter stjäla och smuggla ombord min så omtyckta Weber på en färja, transportera den över halva jordklotet där Kim Jong-Il, hållandes och klappandes en katt av den sorten som ser ut att ha fått en spade i huvudet, väntar med ett stelt leende.

Kim är i desperat behov av materialet som han ska använda till att utöka sin samling av specialbyggda tolv centimeter höga platåskor, men även till att bygga kärnspetsar till massförstörelsevapen och utföra underjordiska kärnvapenprov med. Operationen lyckas, Kim får nya platådojor med Webersula, men trampar naturligtvis snett under ett av sina välregisserade framträdanden, tappar en bit av sulan som en CSI-typ naturligtvis hittar och med hjälp av pincett, DNA, provrör och ett mikroskop kan få fram ett fettigt fingeravtryck, spåra grillen, hitta kvitton och en film från en butikskamera som snappade upp mig inhandlades grillen. Jag åker naturligtvis dit så att det visslar om det, och döms för medhjälp till terrorism och fördöms av FN:s säkerhetsråd, hamnar på svarta listan, tvingas gå klädd i orange overall, minus skramlande instrument, och läxas upp av en farbror med rullande "r " och stora "farfarsöron".

När jag lugnat ner mig och försiktigt närmade mig grillen genom ålning medelst hasning, så visade det sig vara ett gäng kråkor som - tror jag - var på örat och försökte att gå på glödande kol!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag gav upp värsta Kreegah Bundolo-vrålet och räknade med att de skulle lämna tomten med en hastighet av Grumman F6F Hellcat. Men icke, de satt lugnt kvar och glodde. Då kastade jag en tomkartong från en Toffifee, men inte heller det hjälpte, och i sådana lägen finns det liksom bara en sak kvar att göra - dum-dum-dudum: plocka fram den skarpladdade piassavakvasten. Jag svingade kvasten, och krågorna (red:skånska för kråkor) flydde för sina liv till telefontrådarna mitt emot där se satt och guppade som pimpade hiphop-bilar av allt kraxande. De formerade sig som ett svårspelat partitur. Jag hämtade munspelet och blåste efter noterna och musiken visade sig vara Anders F Rönnbloms Långfingret.

För övrigt undrar jag egentligen hur mycket all Weber-feber påverkar klimatet? När alla springer igång sina grillar och det är lika sällsynt att hitta en härlig bit kött i charkuteridiskarna som attŠ säg, träffa någon från Hammenhög som inte äger och kör Peugeot! Stiger temperaturen i atmosfären då? Blir växthuseffekten mindre om man enbart grillar grönsaker?

Hur som helst, när man väl kastar köttbiten på den glödande grillen blir det grillat, vilka positiva tankar köttet än må ha och hur mycket det än inbillar sig vara skyddat av Leidenfrostskiktet.

Men det är en intressant tanke, alltså den om huruvida miljön verkligen påverkas när grillsäsongen går av stapeln! Kanske är det dags för någon pappersvändare i regeringen att tillsätta en utredning angående detta?

När jag var liten och följde med min mormor för att handla på varubussen så frågade jag alltid om han hade någon prinskorv med sig, varpå den snälle handlaren skrattade högt, nöp mig i kinden och svarade: "Den som lever får se, din gamla fläskkarré", och därefter alltid gav mig en skrynklig prinskorv att tugga på medan mormor veckohandlade. Prinskorven höll garanterat inte EU-måttet i vare sig storlek eller innehåll, men det var den godaste prinskorv jag ätit - åtminstone minns jag det så. Släpp prinskorven fri och låt den ha vilken storlek och innehåll som helst, bara den är god. Det hade jag gärna lagt min röst på i vilket EU-val som helst. Däremot kommer jag aldrig att lägga min röst på partier som är bakåtsträvande - inte ens om de har en skrynklig prinskorv som symbol. I skräpposten hittar jag en reklam från ett parti som går under parollen "Ge oss Sverige tillbaka" och en reklam för nya Webergrillar. Jag blir eld och lågor över den nya modellen på grillar men den andra duger knappt ens till att elda igång min grill med.

Nu hoppas vi på en lång het sommar och att vi får ligga i solen och steka fläsket, med eller utan olja.

Lars Yngve

Ur arkivet

view_module reorder

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Killers from Space (1954)

Lavalantula och jättespindlarnas återkomst

Jättestora spindlar var en skrämmande ingrediens i 1950-talets skräckfilmer. I Tarantula (1955) experimenterar man med radioaktiva isotoper som ska skapa jättedjur som ska lösa livsmedelsförsörjningen i framtiden. Försöken visar sig ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 10 april, 2016

Dervischdans. Foto: Wikipedia

I minnets och dansens universum

I dansens universum kan vi aldrig upphöra att dansa. Men dansar vi? Är vi helt fria i vår dans som är utan början och utan slut? För har vi en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 21 augusti, 2015

Veckan från hyllan.Vecka 05-2013

Det har varit parlamentsval i Israel. Som väntat blev det helt oväntat. Alla trodde att det skulle bli en högersväng, istället blev det vändning mot mitten och – relativt sett ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 januari, 2013

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Solipsisme og alminnelig tro

I alminnelig mening står «solipsisme» for en filosofisk retning som går ut på at det eneste virkelig eksisterende er jeget og at alt annet bare er forestilling av jeget. Det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2011

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 17 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts