Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen

Många av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon ...

Av: Johan Werkmäster | 26 augusti, 2010
Kulturreportage

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | 12 juni, 2015
Essäer om film

Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Hur mår din själ?



Image"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar upp; solen bländar mig alltför påträngande och den iskalla vinden slår mot mitt ansikte i en evighet, tills det känns som att min näsa ska erodera bort - men ändå: det enda jag känner när jag står där är konsternation. Jag glömmer bort att jag finns, och reduceras till ett perplext frågetecken: "Varför sa jag det där?" "Vad menade jag med det där?" är det enda jag kan tänka på.  "Hur mår du?" måste antagligen vara den banalaste frasen som finns - precis som ett hej. Den fyller ingen större funktion - den liksom bara finns för att fylla upp ett tomrum. Till och med svaret är platt. "Jo tack, det är bra", är nog antagligen den respons man får.

Inget mer. Utan att tänka efter hasplar man ur sig ett lika trivialt svar som själva frågan: svaret blir lika betydelselöst och skänker frågan en lika meningslös nyans. För jag menar: hur många gånger har man hört någon replikera med frasen "det är uselt", eller hört någon ge ett väl uttänkt svar? Aldrig: inte en enda gång har jag stött på det. Hur kommer det sig då att frasen "det är bra" har blivit det förhärskande svaret? Är det tabubelagt att känna efter? Att tala sanning? Det är helt enkelt svaret som stipulerar frågans nyans: spottar man ur sig ett slentriansvar dränks frågan i en blaskigt banal färg - men om man känner efter förvandlas frågan till ett spektrum, en djupdykande djupsinnig fråga.  Och det är väl det som är faran med det hela - vi är rädda för det där djupsinniga. Det som vi inte känner till; det som kan föra med sig oväntade utgångar.
Vad menar man då, egentligen, när man säger "hur mår du?"; vad är det man egentligen säger? Är det ett försök att komma in i en människas innersta väsen, och på något sätt luska ut vad denne känner? Är det då, "hur mår din själ?", man menar när man frågar hur någon mår? I så fall är frågan antagligen den djupsinnigaste som existerar. Det är så djupsinnigt att det nästan blir fräckt. Man inkräktar på någon annans revir; man näst intill ber om att få bli insläppt i en annan människas själsliv, i någon kort sekund. Får man svaret "jo tack, det är bra" har man blivit försmådd. Det platta svaret blir en diss: "nej du får inte veta, jag tänker inte dela med mig, min själ är för privat", är den egentliga meningen av ett sådant platt svar.  Ett "hur mår du?" kan även fungera som en hälsningsfras. Det blir liksom en inkörsport till en längre konversation än vad ett vanligt "hej" skulle ha bidragit till. Dessutom knyter frågan ett band mellan personen som ställt frågan och samtalspartnern: man visar att man bryr sig. Eller så kan det självklart vara på låtsas: man är inte ett dugg intresserad av interlokutörens tillstånd, utan ställer mest frågan för att lisma.  Men hur ska man reagera? Vad ska man svara? Själv står jag alltid lika handfallen när jag får frågan. Det tar ett tag innan jag kan svara: orden samlas i min mun och beblandas till en hafsigt platt tirad, som inte tillför någonting mer än vad ren och skär tystnad skulle ha gjort. För det är svårt att veta, vad som passar; vad personen som frågat egentligen är ute efter. Dessutom: det allra svåraste är att veta hur man mår. Hur ska man kunna veta det?

Hur känns det egentligen när man mår bra? Och har vi som är bosatta i Sverige, förskonade från krig och annat elände, rätt att säga att vi mår dåligt?
Ett "hur mår du?" kan vid första anblick ge sken av att vara en trivialdrypande plattityd, men icke: frasen är misskänt underskattad; det är den mest dynamiskt djupsinniga fras som existerar i våra vardagskonversationer. Den är labyrintisk och så snårig att ens hjärna nästan dukar under - men ändå: så platt.


Sara Shams  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 5, 2012

Nej, det ska inte handla om sossarnas partiledarval. Det händer annat viktigt i världen. Faktiskt viktigare. I fredags var det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 januari, 2012

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Festivalsommaren 2009, del 4; Skägg, monotoni och klassiker

"I was crawling through a festival way out west" Orden är Joe Strummers och är bland de sista han sjöng. En fantastisk låt, men ingen framtidsspådom. Vill du se folk som ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 24 augusti, 2009

Vårens trender i barnboksutgivningen

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre. Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 15 Maj, 2013

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 09 april, 2014

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.