En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 januari, 2012
Resereportage

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Kjell Rynefors och världar utan blommor

Att skriva noveller var knappast den viktigaste delen av den alltför tidigt bortgångne fyrbarnspappan Kjell Rynefors liv. Kjell Rynefors (1948-1986) omkom när han förgäves försökte rädda sina två minsta barn ...

Av: Bertil Falk | 04 juli, 2013
Litteraturens porträtt

Hur mår din själ?



Image"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar upp; solen bländar mig alltför påträngande och den iskalla vinden slår mot mitt ansikte i en evighet, tills det känns som att min näsa ska erodera bort - men ändå: det enda jag känner när jag står där är konsternation. Jag glömmer bort att jag finns, och reduceras till ett perplext frågetecken: "Varför sa jag det där?" "Vad menade jag med det där?" är det enda jag kan tänka på.  "Hur mår du?" måste antagligen vara den banalaste frasen som finns - precis som ett hej. Den fyller ingen större funktion - den liksom bara finns för att fylla upp ett tomrum. Till och med svaret är platt. "Jo tack, det är bra", är nog antagligen den respons man får.

Inget mer. Utan att tänka efter hasplar man ur sig ett lika trivialt svar som själva frågan: svaret blir lika betydelselöst och skänker frågan en lika meningslös nyans. För jag menar: hur många gånger har man hört någon replikera med frasen "det är uselt", eller hört någon ge ett väl uttänkt svar? Aldrig: inte en enda gång har jag stött på det. Hur kommer det sig då att frasen "det är bra" har blivit det förhärskande svaret? Är det tabubelagt att känna efter? Att tala sanning? Det är helt enkelt svaret som stipulerar frågans nyans: spottar man ur sig ett slentriansvar dränks frågan i en blaskigt banal färg - men om man känner efter förvandlas frågan till ett spektrum, en djupdykande djupsinnig fråga.  Och det är väl det som är faran med det hela - vi är rädda för det där djupsinniga. Det som vi inte känner till; det som kan föra med sig oväntade utgångar.
Vad menar man då, egentligen, när man säger "hur mår du?"; vad är det man egentligen säger? Är det ett försök att komma in i en människas innersta väsen, och på något sätt luska ut vad denne känner? Är det då, "hur mår din själ?", man menar när man frågar hur någon mår? I så fall är frågan antagligen den djupsinnigaste som existerar. Det är så djupsinnigt att det nästan blir fräckt. Man inkräktar på någon annans revir; man näst intill ber om att få bli insläppt i en annan människas själsliv, i någon kort sekund. Får man svaret "jo tack, det är bra" har man blivit försmådd. Det platta svaret blir en diss: "nej du får inte veta, jag tänker inte dela med mig, min själ är för privat", är den egentliga meningen av ett sådant platt svar.  Ett "hur mår du?" kan även fungera som en hälsningsfras. Det blir liksom en inkörsport till en längre konversation än vad ett vanligt "hej" skulle ha bidragit till. Dessutom knyter frågan ett band mellan personen som ställt frågan och samtalspartnern: man visar att man bryr sig. Eller så kan det självklart vara på låtsas: man är inte ett dugg intresserad av interlokutörens tillstånd, utan ställer mest frågan för att lisma.  Men hur ska man reagera? Vad ska man svara? Själv står jag alltid lika handfallen när jag får frågan. Det tar ett tag innan jag kan svara: orden samlas i min mun och beblandas till en hafsigt platt tirad, som inte tillför någonting mer än vad ren och skär tystnad skulle ha gjort. För det är svårt att veta, vad som passar; vad personen som frågat egentligen är ute efter. Dessutom: det allra svåraste är att veta hur man mår. Hur ska man kunna veta det?

Hur känns det egentligen när man mår bra? Och har vi som är bosatta i Sverige, förskonade från krig och annat elände, rätt att säga att vi mår dåligt?
Ett "hur mår du?" kan vid första anblick ge sken av att vara en trivialdrypande plattityd, men icke: frasen är misskänt underskattad; det är den mest dynamiskt djupsinniga fras som existerar i våra vardagskonversationer. Den är labyrintisk och så snårig att ens hjärna nästan dukar under - men ändå: så platt.


Sara Shams  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

Mitt i Köpenhamn

1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 03 september, 2016

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2011

Ett ashram i Indien

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande. Sweet Mother En ...

Av: Annakarin Svedberg | Resereportage | 02 maj, 2013

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.