Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | 20 december, 2015
Gästkrönikör

Det svenska flygvapnet under det kalla kriget

Under det kalla krigets tid - 1945 till 1989 - omkom 600 personer inom det svenska flygvapnet. Framförallt var det unga människor som offrade sina liv för den svenska försvarsmakten ...

Av: Hans-Evert Renérius | 16 maj, 2014
Reportage om politik & samhälle

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem

Vi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om ...

Av: Fredrik Rubin | 13 november, 2008
Gästkrönikör

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem



ImageVi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om sanningen nu tvungen skall fram, ja då verken är jag eller har jag egentligen någonsin varit fattig. Nog hade vi under hela min uppväxt fått lära oss att spara, endast åkt på en utlandssemester på mina sjutton hemmaboende år och ofta valt bort den finare nötfärsen. Men fattig, nej knappas.

Först i släktens obildade historia var jag då jag studerade vid universitet och högskolor, inget unikt för min generation. Under studietiden fick jag precis som alla andra både lån och bidrag, pengar som räckte väl och som med bostadsbidrag räckte alldeles utmärkt. Visst var det mer regel än undantag att mina vänner fick pengar och ibland hela hyror betalda av sina föräldrar, men vad gjorde det mig. Lite sund avundsjuka har ingen skadats av.

Den första riktiga fattigdomen drabbade mig först i samband med min första fasta anställning som jag skrytsamt fick några månader innan jag tog examen. Min filmläraretjänst skulle inledas i augusti, min högskoleexamen togs i mitten av juni. Det visade sig att det denna sommar var svårt att hitta någon villig att anställa mig i juli och någon vecka i juni, det tycktes inte attrahera arbetsgivarna särskilt mycket.

Arbetena uteblev och hyran hotades, socialbidrag söktes men avslogs, pengar lånades av familj och vänner. Paragrafen förklarade för mig att jag i mars månad varit allt för rik för att få socialbidrag under en månad denna sommar. Flitigt sparande under de sista två årens studier med flera extrajobb hade byggt upp ett kapital för köp av en arbetsdator till mig själv som examenspresent. Denna hade köps. Paragrafen ansåg att mitt sparande varit en synd, borde ha supit upp pengarna kommenterade jag, handläggaren på försäkringskassan nickade instämmande.

Fastanställningen som filmlärare tog vid, jag fick pengar på mitt konto. Fyratusenfemhundra kronor sparades. Köpte den dyra osten och den ekologiska mjölken, jag var rik. Paragrafen höll åter igen med om min rikedom, jag var nu inte bara rik utan för rik. Snart skulle jag få betala. Mitt två år tidigare bostadsbidragsmottagande hade i och med min nyfunna rikedom förvandlats till bostadslån. Fyratusenfemhundra kronor sparade jag under mitt första år som anställd, fyratusenfemhundra kronor fick jag betala till paragrafen för tidigare mottagna bostadslån. Fyra månaders avbetalningar gjordes, jag betalade, det kunde jag för jag var rik. För rik.

Ett år senare gick det upp för mig, en bitter sanning gjorde sig påmind. Under ett helt år hade jag levt i synd. Tvåtusenfemhundra kronor hade jag tagit utan lov, tvåtusenfemhundra kronor hade jag spenderat på mat. Den goda osten och den ekologiska mjölken, den från de glada korna. Men samvetet mitt skulle snart lättas från den börda jag inte visste att jag burit inom mig under ett års tid. Tvåtusenfemhundra kronor för rik på o inbetalda skattepengar förklarade paragrafen. Med inbetalning genom autogiro slapp jag undan min skuld. Tre månaders avbetalningar med ränta betalades utan försening. Lätt som en plätt för den som är rik, åt helvete för rik.

Tretusen kronor ligger i en burk i mitt hem. Jag sparar inte längre på banken, för kanske blir jag då för rik och måste betala. Tretusen kronor har jag gömt i korgen på hyllan i mitt kök. Jag har ont i min visdomstand, mina skor läcker in höstregnet och jag har precis fått besked att mitt andrahandskontrakt inte längre godkänns av Sandbergs fastigheters ägare. 

Men jag är rik på många sätt och det kan inte ens paragrafen ta ifrån mig, tror jag.

Fredrik Rubin                                                                      

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Helig, hemlig, hel och hotad

  Otaliga är lekarnavid randenav bergenI hemlighetbestiger jagklättrar påStigberget, de Vitaoch FjällgatansOch fåglar flygerur min munnär jag talartill himlenvid Fåfängans rand (Ur Jordmannen, Kjellqvist 1987) Tidigt visste jag att det fanns något som ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om religionen | 31 januari, 2011

Stuttgarts turistmässa

2013 års tyska turistmässa – den 39:e i ordningen – gav en spännande bild av Tyskland som turistnation, och de lokala medarrangörerna i årets värdstad, Stuttgart, hade bullat upp med ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 23 juli, 2013

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Filosofi, kultur og liv

Innledning I den vestlige kulturhistorie finnes det en rekke distinksjoner, og som gjerne blir framstilt på den måten at de er om forskjellen mellom høyt og lavt, ånd og åndløshet, fornemt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2014

Bollywood– indisk filmindustri på export

Bollywood– indisk filmindustri på export Det hände 1982. Jag bodde i den del av New Delhi som heter Defence Colony. En dag bestämde jag mig för att gå och se den ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 13 januari, 2011

Häxors flyg till Blåkulla. Myter och fakta om själsresor

I Vasabladet 11.2.2012 skrev jag i en artikel att den evangelisk luterska kyrkan i Finland har bett samerna om förlåtelse för 400 års ytterst nedvärderande behandling men att shamaner dömdes ...

Av: Nina Michael | Essäer | 27 mars, 2013

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 18 juni, 2011

WASA

Segelfartygens storhetstid

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 23 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.