Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | 07 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Fragolina autentica

Svenska jordgubbar - en fix idé

Så var det åter dags för den årliga jakten på falska jordgubbar. I år är den dessutom skärpt. Är det inte osynliga ubåtar som olovligt turistar i vår skärgård, så ...

Av: Thomas Silfving | 11 juni, 2015
Gästkrönikör

Carina Nurmilehto, några verk

Carina Nurmilehto, 48, har skrivit poesi och prosapoesi i knappt ett år. Hon är trebarnsmor och mångårig skådespelare. Efter avlagd logopedexamen i Uppsala arbetar hon nu till vardags med funktionshindrade ...

Av: Carina Nurmilehto | 12 mars, 2012
Utopiska geografier

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 oktober, 2012
Filmens porträtt

Tre tusen kronor ligger i en burk i mitt hem



ImageVi fattiga, skrev pennan nästan av sig själv. Di rike kan, tänkte jag samtidigt. Detta tröttsamma tjat och självömkande tär på mig för varje gång som denna sanning upprepas. Om sanningen nu tvungen skall fram, ja då verken är jag eller har jag egentligen någonsin varit fattig. Nog hade vi under hela min uppväxt fått lära oss att spara, endast åkt på en utlandssemester på mina sjutton hemmaboende år och ofta valt bort den finare nötfärsen. Men fattig, nej knappas.

Först i släktens obildade historia var jag då jag studerade vid universitet och högskolor, inget unikt för min generation. Under studietiden fick jag precis som alla andra både lån och bidrag, pengar som räckte väl och som med bostadsbidrag räckte alldeles utmärkt. Visst var det mer regel än undantag att mina vänner fick pengar och ibland hela hyror betalda av sina föräldrar, men vad gjorde det mig. Lite sund avundsjuka har ingen skadats av.

Den första riktiga fattigdomen drabbade mig först i samband med min första fasta anställning som jag skrytsamt fick några månader innan jag tog examen. Min filmläraretjänst skulle inledas i augusti, min högskoleexamen togs i mitten av juni. Det visade sig att det denna sommar var svårt att hitta någon villig att anställa mig i juli och någon vecka i juni, det tycktes inte attrahera arbetsgivarna särskilt mycket.

Arbetena uteblev och hyran hotades, socialbidrag söktes men avslogs, pengar lånades av familj och vänner. Paragrafen förklarade för mig att jag i mars månad varit allt för rik för att få socialbidrag under en månad denna sommar. Flitigt sparande under de sista två årens studier med flera extrajobb hade byggt upp ett kapital för köp av en arbetsdator till mig själv som examenspresent. Denna hade köps. Paragrafen ansåg att mitt sparande varit en synd, borde ha supit upp pengarna kommenterade jag, handläggaren på försäkringskassan nickade instämmande.

Fastanställningen som filmlärare tog vid, jag fick pengar på mitt konto. Fyratusenfemhundra kronor sparades. Köpte den dyra osten och den ekologiska mjölken, jag var rik. Paragrafen höll åter igen med om min rikedom, jag var nu inte bara rik utan för rik. Snart skulle jag få betala. Mitt två år tidigare bostadsbidragsmottagande hade i och med min nyfunna rikedom förvandlats till bostadslån. Fyratusenfemhundra kronor sparade jag under mitt första år som anställd, fyratusenfemhundra kronor fick jag betala till paragrafen för tidigare mottagna bostadslån. Fyra månaders avbetalningar gjordes, jag betalade, det kunde jag för jag var rik. För rik.

Ett år senare gick det upp för mig, en bitter sanning gjorde sig påmind. Under ett helt år hade jag levt i synd. Tvåtusenfemhundra kronor hade jag tagit utan lov, tvåtusenfemhundra kronor hade jag spenderat på mat. Den goda osten och den ekologiska mjölken, den från de glada korna. Men samvetet mitt skulle snart lättas från den börda jag inte visste att jag burit inom mig under ett års tid. Tvåtusenfemhundra kronor för rik på o inbetalda skattepengar förklarade paragrafen. Med inbetalning genom autogiro slapp jag undan min skuld. Tre månaders avbetalningar med ränta betalades utan försening. Lätt som en plätt för den som är rik, åt helvete för rik.

Tretusen kronor ligger i en burk i mitt hem. Jag sparar inte längre på banken, för kanske blir jag då för rik och måste betala. Tretusen kronor har jag gömt i korgen på hyllan i mitt kök. Jag har ont i min visdomstand, mina skor läcker in höstregnet och jag har precis fått besked att mitt andrahandskontrakt inte längre godkänns av Sandbergs fastigheters ägare. 

Men jag är rik på många sätt och det kan inte ens paragrafen ta ifrån mig, tror jag.

Fredrik Rubin                                                                      

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | Utopiska geografier | 01 mars, 2014

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Arena könskrig

illustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 07 november, 2007

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Året fan klev ner från väggen och in i farstun

Oroligheter. Det oroliga läget. Den svåra situationen. Svagheter. Det har varit ett år med ett överflöd av ord som dag för dag lämnar oss mindre berörda, trots att det borde vara ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 01 januari, 2015

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

Marocko del II Värt att veta på väg till Essaouira

Vi befinner oss på en dagsresa från Marrakech till Essaouira i en bekväm turistbuss med medföljande guide, som livligt berättar och kommenterar det vi ser på franska och engelska. På ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 03 februari, 2011

En leende Hitler. Foto i Dokumentationszentrum, Nürnber

En stad för fred och mänskliga rättigheter

När nazisterna 1933 hade tagit makten kom Nürnberg snabbt att få en särställning. Hitler glorifierade den bayerska staden, som framställdes som ”urtypen” för en riktig tysk stad: välbevarad ringmur, medeltida ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 21 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts