Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Milla-Elina Bylund Lepistö

Jag är född 1979 och bosatt i Sundsvall. Mitt bidrag består av texter och bilder. För att förstå mitt uttryck kan en beskrivning av min bakgrund, mina idéer och tankar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 08 april, 2012
Kulturen strippar

Marilyn Horne som  Adalgisa i Bellinis Norma.   Courtesy of the Marilyn Horne museum and exhibition

Dubbelt grubbel

Om Vincenzo Bellinis Norma, druiderna, madame Blavatsky och mycket annat

Av: Annakarin Svedberg | 15 november, 2017
Essäer om musik

Jan-Ewert Strömbäck. Alltid på en måndag

  Jan-Ewert Strömbäck är författare av både skönlitteratur och sakprosa. Han debuterade 1975 i Wahlström&Widstrands debutantantologi Grupp 75. Förra året belönades han av juryn för LO:s kulturpris för en nyskriven novell ...

Av: Jan-Ewert Strömbäck | 12 augusti, 2013
Utopiska geografier

Cuba libre?



Image
Foto: Addo Cogliocoglio
Ingen höjer på ögonbrynen när jag böjer mig ner för att ta upp några pesos ur min sko för att köpa en läsk. Passet har jag i en påse under tröjan, i övrigt inget av värde på mig - numera.  Jag möter för tredje gången samma dag det unga paret som ber om pengar till mjölk åt sitt barn; de har glömt mig, men jag minns dem! Tänker först tipsa dem om att de flesta turister vet att alla kubanska barn får mjölk, men avstår vid närmare eftertanke. Bedragare är bedragare även i Kuba.

Det är inte så värst länge sedan som ingen kuban skulle ha drömt om att tigga om pengar. På den goda tiden, då pappa Sovjet styrde och hjälpte, befolkades lyxhotellen av kubaner och de fåtaliga utlänningarna fick vackert finna sig i att komma på andra plats.

Nu töms semesterbyarna på inhemsk befolkning och det är huggsexa om jobben inom turismen där pengarna finns.

"Lady, lady - taxi? Restaurant? Music? Come,come.." Jag stirrar stelt rakt fram och går hastigt förbi de vädjande leendena och insmickrande rösterna. Det är trångt och varmt och kryllar av turister. Jag känner inte igen "mitt" Havanna. Ingenstans får jag vara ifred för alla som vill ha något, om så bara en pratstund. Där jag förr kunde gå omkring ensam utan minsta oro eller rädsla måste jag nu se upp för barnligor som rycker av mig halsbandet. Min intervjukontakt iscensätter en stöld av alla mina värdesaker. Hasch och marijuana har ersatts av tyngre droger och de prostituerade blir allt yngre.

Om detta är priset som Kuba måste betala för sin "utveckling" så är det tveksamt om den är värd det. USA:s fortsatta handelsblockad och bristen på utländsk valuta tvingar Kuba att välja det enda återstående alternativet - turism. Och riskerar samtidigt att förlora det som hittills lockat utländska besökare; den förfallna men unika bebyggelsen och den avspända, nästan loja livsstilen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu målas, byggs och fejas det för fullt med hjälp av de pengar man får in på att öppna restauranger, barer och butiker i alla byggnader. De ruffiga men charmiga kvarteren och torgen piffas upp till oigenkännlighet. De liknar teaterkulisser där huvudrollsinnehavarna är turister. Gissa vilka som har statistrollerna!

Bakom fasaderna rivs ursprunget och ersätts med billig, ofta ganska brutal nyproduktion. 

Självklart ska man renovera och självklart ska kubanerna få öka sitt välstånd med turisternas hjälp. Men lika hjärtskärande som det förfall som råder på många håll är den okänslighet som präglar en stor del av "förbättringarna". Snart får man utfärda Skansen-varning för Habana vieja, den äldsta stadsdelen.

Jag söker mig bort till Centro Habana och dess vilsamma likgiltighet inför tidens gång. Eftersom jag inte behöver bo där, kan jag kosta på mig att charmas av livet som levs inför öppen ridå i de trånga mörka rummen. Gatan är allas vardagsrum och här är bilarna ännu få. Jag vill inte ens tänka på hur det blir när - om - kubanerna i gemen får tillgång till bil. Redan nu är det med livet som insats man tar sig över strandvägen Malecon som också är genomfartsled. Allt medan kolonialbyggnaderna längs vägen vittrar sönder av bristande underhåll, salta vindar och avgaser.

Sorgsen vandrar jag förbi de illskära och neonturkosa renoveringsprojekten längs Calle Obispo. Mannen utanför bokhandeln som sjöng smäktande ballader ackompanjerade på en plåthink är borta. Död, säger någon.

Men Havanna lever. Ännu.

Barbro Larson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Killers from Space (1954)

Lavalantula och jättespindlarnas återkomst

Jättestora spindlar var en skrämmande ingrediens i 1950-talets skräckfilmer. I Tarantula (1955) experimenterar man med radioaktiva isotoper som ska skapa jättedjur som ska lösa livsmedelsförsörjningen i framtiden. Försöken visar sig ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 10 april, 2016

Dervischdans. Foto: Wikipedia

I minnets och dansens universum

I dansens universum kan vi aldrig upphöra att dansa. Men dansar vi? Är vi helt fria i vår dans som är utan början och utan slut? För har vi en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 21 augusti, 2015

Veckan från hyllan.Vecka 05-2013

Det har varit parlamentsval i Israel. Som väntat blev det helt oväntat. Alla trodde att det skulle bli en högersväng, istället blev det vändning mot mitten och – relativt sett ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 januari, 2013

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Solipsisme og alminnelig tro

I alminnelig mening står «solipsisme» for en filosofisk retning som går ut på at det eneste virkelig eksisterende er jeget og at alt annet bare er forestilling av jeget. Det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2011

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 17 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.