Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | 17 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Hebriana Alainentalo tre dikter

nu har jag lämnat varje möte       med dig i porten denna öppning som stängde hjärtats utrop   där jag flämtar andetagen som om jag vore döende   intill ett liv av sorg omkring trädskuggorna vars kronor nu ler tyngre mot marken    

Av: Hebriana Alainentalo | 23 december, 2013
Utopiska geografier

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | 17 juli, 2009
Gästkrönikör

Carl von Clausewitz och kriget

I Sverige publiceras sällan intressanta krigshistoriska och krigsteoretiska studier, men en sådan undantagsbok är Europas krig. Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut av Alf W ...

Av: Bo I Cavefors | 05 juli, 2014
Essäer

Konflikträdsla - civiliserad debatt



Sverigekännaren Susan Sontag ansåg att gemene svensk präglades av konflikträdsla. Varje civiliserad debatt kräver en åtminstone rudimentär förmåga att uttrycka sig både ärligt och nyanserat. Jag finner dels att Sontags bedömning alltjämt gäller samt att få offentliga debattörer förmår upprätthålla ett slags intellektuell hederlighet, dvs. att säga vad man faktiskt tycker och att att göra det med oftast nödvändiga reservationer. 
Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Detta är ett hot mot demokratin, eftersom denna kräver mångfald – inte minst ideologisk sådan.

Lyss exempelvis till vilken partiledardebatt som helst på TV. Hur många kan dagen efter återge vad kombattanterna egentligen sa, och var de mer finstilta skiljelinjerna gick? Få är min gissning. Läs debattartiklarna i våra mer framträdande tidningar. Hur många kan egentligen peka på argument som är av samma styrka som tonläget? Få är min gissning.

Och hur är det med ideologin? Enligt min uppfattning tycks de flesta politiker snarare eftersträva väljarstöd än ge uttryck för sin egentliga ideologi, såsom den i alla fall fragmentariskt kan framträda i partiprogram och policydokument. Det skall väl ändå vara ideologin – i synnerhet på nationell nivå – som styr? Jag tycker personligen att det mer än ofta handlar om taktiska manövrer och rena motsägelser visavi programmet snarare än om ideologi.

Men om nu någon faktiskt tillkännager sin ståndpunkt, även om den rentav skulle orsaka interna stridigheter, eller i respektfull anda råkar hålla med motståndaren? Eller – för att knyta an till den s.k. ”Westerbergeffekten” - helt enkelt och frankt medge att man inte vet? Ja, herregud! Då ”förlorar man debatten” (som om debatten vore en idrottstävling), trots att just ”Westerbergeffekten” handlade om att Bengt Westerberg svarade ”Jag vet inte”. Flera procentenheter renderade detta det forna socialliberala folkpartiet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Min tro är att det handlar om självförtroende (i bemärkelsen att man är övertygad om att man kan någonting ganska väl) och självkänsla (i bemärkelsen att man saknar en sorts inre mental stadga). Där den relativa avsaknaden av inre stadga kommer i konflikt med den relativa kunskapen, eftersom denna kunskap kanske inte är helt comme il faut inom ”gruppen”, och alltmer saknar betydelse. Verklig integritet och ”mod” är sålunda, enligt min mening, idag en bristvara. Samtidigt som jag är övertygad om att en uppvisning av integritet och mod – i det långa loppet – nog skulle ge pluspoäng hos ”gemene man”.

Själv är jag kristen socialist. Detta innebär, att jag kan tala med en del, ofta på ”chattar” och vid sidan om, medan ett uppriktigt erkännande av vad en representant från min bubblas ”fiender” i dagsljus ofta leder till hummanden och/eller uteslutning. För tillfället åtminstone. Men kan vi då inte ge varandra den demokratiska och diplomatiska möjligheten att uttrycka vad vi själva inte initialt står för? Jo, jag både tror och hoppas på det. Jag pläderar därför för mer ”civiliserade konflikter”. 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder
György Kurtág

Ett monument byggt av fragment…

Ett i sanning unikt tillfälle, djupt berörande gavs på Dramatens Lilla scen. Musik av György Kurtág till texter av Kafka i ett vad jag kan bedöma fulländat utförande av Elin ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 15 januari, 2017

Emmakrönika XIV

herregud vilka åsnor sa myran. Kan hon vara oberörd som en stridsvagn vars larvfötter en pissmyra satt sin syra på, myran som tömd klev upp vidare in i röret och ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 mars, 2009

Nero II

Natten har sänkt sig över mina första konstellationer. Jag sover genom rumlande nebulosor och imperier av kristall, drömmer mina drömmar om gudar och gamla rim. Jag svävar någonstans mellan solsystemens ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 28 juli, 2014

… Mot Bröderna Karamazov och det ”oroliga blodet.” (Del II)

Ännu en morgon med blicken sömnigt klar. Glad över att ha vaknat till ett vinterlandskap och min uppmärksamhet är ljudlös. Jag väntar på en stjärna, inte nattens utan den av ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2014

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor

I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2016

Kunsthaus Graz med belysning på kvällen. Foto: Mathias Jansson

Konststaden Graz – bland rymdskepp och ljussvärd

Den offentliga konsten i Graz är precis som arkitekturen ganska traditionell och domineras av äldre skulpturer och monument.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 augusti, 2016

Jan Guillou och jantelagen

Det är märkligt hur vissa saker tycks förbli sig lika. Dansen dansas med samma gamla innötta steg; de tåtrippande herrarna och hälklackslösa damerna rör sig i ett mönster som tydligt ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 14 september, 2011

Trästans besjungare, ensamhetens diktare

Illustration: Hebriana Alainentalo Trästans besjungare, ensamhetens diktare Hans Mörk fann tidigt sin kallelse som en ensamhetens diktare, och hans idag svåråtkomliga böcker sprider hopp om att aldrig ge upp. Örebro, ute ...

Av: Måna N. Berger | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts