Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | 28 Maj, 2009
Stefan Hammarén

Tanker om Platon og filosofien hans

 Det er slettes ikke så dumt å hevde at med stor grad av sannsynligvis var det slik for Platon at han trodde og mente at kultur uten moral medførte at ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 mars, 2013
Agora - filosofiska essäer

Argentinska resebrev - II

  Trumman "el bombo" har ett ambivalent förhållande till världen som dess ljud vibrerar genom. Till skillnad från militära marschtrummor, som den äger ett visst utseendemässigt släktskap med, är det svårt ...

Av: Axel Andersson | 11 december, 2010
Resereportage

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | 23 september, 2013
Stefan Hammarén

Konflikträdsla - civiliserad debatt



Sverigekännaren Susan Sontag ansåg att gemene svensk präglades av konflikträdsla. Varje civiliserad debatt kräver en åtminstone rudimentär förmåga att uttrycka sig både ärligt och nyanserat. Jag finner dels att Sontags bedömning alltjämt gäller samt att få offentliga debattörer förmår upprätthålla ett slags intellektuell hederlighet, dvs. att säga vad man faktiskt tycker och att att göra det med oftast nödvändiga reservationer. 
Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Detta är ett hot mot demokratin, eftersom denna kräver mångfald – inte minst ideologisk sådan.

Lyss exempelvis till vilken partiledardebatt som helst på TV. Hur många kan dagen efter återge vad kombattanterna egentligen sa, och var de mer finstilta skiljelinjerna gick? Få är min gissning. Läs debattartiklarna i våra mer framträdande tidningar. Hur många kan egentligen peka på argument som är av samma styrka som tonläget? Få är min gissning.

Och hur är det med ideologin? Enligt min uppfattning tycks de flesta politiker snarare eftersträva väljarstöd än ge uttryck för sin egentliga ideologi, såsom den i alla fall fragmentariskt kan framträda i partiprogram och policydokument. Det skall väl ändå vara ideologin – i synnerhet på nationell nivå – som styr? Jag tycker personligen att det mer än ofta handlar om taktiska manövrer och rena motsägelser visavi programmet snarare än om ideologi.

Men om nu någon faktiskt tillkännager sin ståndpunkt, även om den rentav skulle orsaka interna stridigheter, eller i respektfull anda råkar hålla med motståndaren? Eller – för att knyta an till den s.k. ”Westerbergeffekten” - helt enkelt och frankt medge att man inte vet? Ja, herregud! Då ”förlorar man debatten” (som om debatten vore en idrottstävling), trots att just ”Westerbergeffekten” handlade om att Bengt Westerberg svarade ”Jag vet inte”. Flera procentenheter renderade detta det forna socialliberala folkpartiet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag är inte särskilt konflikträdd – men jag vet vad man i mina kretsar skall tycka. Samtidigt kan man få igång en civiliserad debatt såvitt man bibehåller sin respekt och inte börjar skrika. Varför är det inte fler som gör det?

Min tro är att det handlar om självförtroende (i bemärkelsen att man är övertygad om att man kan någonting ganska väl) och självkänsla (i bemärkelsen att man saknar en sorts inre mental stadga). Där den relativa avsaknaden av inre stadga kommer i konflikt med den relativa kunskapen, eftersom denna kunskap kanske inte är helt comme il faut inom ”gruppen”, och alltmer saknar betydelse. Verklig integritet och ”mod” är sålunda, enligt min mening, idag en bristvara. Samtidigt som jag är övertygad om att en uppvisning av integritet och mod – i det långa loppet – nog skulle ge pluspoäng hos ”gemene man”.

Själv är jag kristen socialist. Detta innebär, att jag kan tala med en del, ofta på ”chattar” och vid sidan om, medan ett uppriktigt erkännande av vad en representant från min bubblas ”fiender” i dagsljus ofta leder till hummanden och/eller uteslutning. För tillfället åtminstone. Men kan vi då inte ge varandra den demokratiska och diplomatiska möjligheten att uttrycka vad vi själva inte initialt står för? Jo, jag både tror och hoppas på det. Jag pläderar därför för mer ”civiliserade konflikter”. 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Person, karakter og samfunn. Del I

Innledning Artikkelen min er både om å leve for seg selv òg leve sammen med andre, det vil si i samfunn med folk som er annerledes enn oss selv. Like nedenfor mangler ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2013

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Om Taoismen

Taoismen är en gammal kinesisk filosofi i likhet med konfucianismen. Trots stora skillnader har de sin gemensamma källa i en äldre förklaringsmodell för den verklighet som ligger bortom våra sinnesupplevelser ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 07 oktober, 2010

Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 september, 2009

Stillbild ur videon Quick Sand av Leon de Bruiines

Den självförstörande konsten

Är det inte som den svenska nationalskalden Esaias Tegnér skriver i dikten Det eviga från 1810: ”Det sköna är evigt: Med fiken håg / Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.” ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 mars, 2016

Tellus Dormitorium

  1. I mörkrets skugga håller de ledningar i psykets kraftfält på kaféer i sömn med blommor i bankfack sittande så sorglöst utan glasögon så vilse med lunchbestick instuckna i uppsvällda inbakade produkter uppstaplade på osynliga ...

Av: Jaromir Svozilik | Kulturreportage | 13 Maj, 2013

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 23 januari, 2014

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

Om samtidskonsten

Den moderna konstens äventyr är slut. Samtidskonsten är bara samtida med sig själv. Den transcenderar inte sig själv, vare sig i riktning mot det förgångna eller mot framtiden. Dess enda ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om litteratur & böcker | 04 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.