Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

vimse vimse Foto CC BY 3.0 Wiki

Den som gapar efter mycket, kan sätta i halsen

Mina op-ed-rader betitlade ”Man ska leva för varandra…” väckte inte så litet intresse. Som alltid när jag publicerar mig, skulle min kollega Björn Ranelid skriva.

Av: Vladimir Oravsky | 10 augusti, 2016
Gästkrönikör

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika XXX!. Slutna Rum

I ett enbart slutet rum förekom anmärkningsvärt jag förutan nämnvärda tankar snarare än desperation aldrig om varse panik, hamnat där, ett tomt innehållslöst kalt till asketiskt vanvett tömt eller av ...

Av: Stefan Hammarén | 19 november, 2009
Stefan Hammarén

Kajsa Fraus

Den musik som lyssnar till oss



Människorna spelar och komponerar musik inte bara för att kunna lyssna på sitt eget Själv, de gör det också för att svara på ljudets vädjan. 
Musiken besitter den kraft som ropar på Guds återkomst, därför att på grund av ett icke-tecken är den bortom alla ting.

Musiken är mycket mer än ett främmande språk av vilket vi förstår syntaxen utan att känna till hela lexikonet.

Musiken är någonting mer än vad Lèvi-Strauss säger: ”språket förminskat av sin betydelse” .
Musiken är någonting radikalt, en alteritet i relation till dialektiken betydelse – icke-betydelse.
Musiken är symboliskt komplementär till språket.
Musiken är i viss mån gränssättande för språket utan att föreställa sig som motsats.
Musiken är ett icke-språk som ändå förblir ljudets språk, oljudets språk, det icke språkliga hos språket.
Musiken är inte bara något att utföra och tonsätta, den är framförallt något att färdas i. På väg mot musiken.

Det oändliga begränsar människan, hon är tvungen att forma det, eller snarare att bli dess gräns. Men det som begränsar tillhör det som begränsas. Ty människan är ändlig. Det oändliga (makrokosmos) blir här en symbol för människan, och människan (mikrokosmos) blir en symbol för det oändliga.

Offerritualen i Vedatraditionen behövde musiken för att lovprisa gudarna och därigenom kunna återupprätta den balans och harmoni som offerakten hade stört. Idag kanske musiken, även om den skulle tillhöra det meningslösa, kan upprätta en ordning i det kaos av meddelanden, språk, information som finns i vår teknokratiska civilisation. Ett estetiskt eller politiskt beslut som behöver musiken för att kunna förverkligas är i behov av att anpassa sig till det ekologiska fält som musiken kräver.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Musiken besitter den kraft som ropar på Guds återkomst, därför att på grund av ett icke-tecken är den bortom alla ting.

Kajsa Fraus

Ur arkivet

view_module reorder

Måltidens dag

I dag, torsdagen den 18 oktober är utnämnd till ”Måltidens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Måltidens dag”. Och här kommer mitt bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 18 oktober, 2012

Genus och Makt

Kiselstenen Kiselstenen är ett föremål som inte utan vidare låter sig definieras. Om man nöjer sig med en enkel beskrivning, kan man inledningsvis påpeka, att den är en form eller ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 29 augusti, 2011

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Leonard Cohen

Leonard Cohen var inte en opolitisk svärmare

I Leonard Cohens eftermäle har den subtila kärleksdiktningen och dragningen till judisk mystik hittills stått i centrum. Det är helt naturligt, men bilden av hans långa karriär blir ändå ofullständig ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om samhället | 17 november, 2016

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay: Acqaint your children with their cultural heritage (Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.) Vidare finner jag, på pärmen ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 24 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.