Granen. Foto Ivar Leidus

Gran

Granen (Picea abies) är Sveriges vanligaste träd. Själva bilden av skogen för många svenskar. Bara tänk er en Bauertavla utan granen. Det går inte. Ändå är det så de svenska ...

Av: Johannes Söderqvist | 20 februari, 2017
Kulturreportage

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | 16 februari, 2007
Musikens porträtt

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | 27 juni, 2011
Utopiska geografier

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Kajsa Fraus

Den musik som lyssnar till oss



Människorna spelar och komponerar musik inte bara för att kunna lyssna på sitt eget Själv, de gör det också för att svara på ljudets vädjan. 
Musiken besitter den kraft som ropar på Guds återkomst, därför att på grund av ett icke-tecken är den bortom alla ting.

Musiken är mycket mer än ett främmande språk av vilket vi förstår syntaxen utan att känna till hela lexikonet.

Musiken är någonting mer än vad Lèvi-Strauss säger: ”språket förminskat av sin betydelse” .
Musiken är någonting radikalt, en alteritet i relation till dialektiken betydelse – icke-betydelse.
Musiken är symboliskt komplementär till språket.
Musiken är i viss mån gränssättande för språket utan att föreställa sig som motsats.
Musiken är ett icke-språk som ändå förblir ljudets språk, oljudets språk, det icke språkliga hos språket.
Musiken är inte bara något att utföra och tonsätta, den är framförallt något att färdas i. På väg mot musiken.

Det oändliga begränsar människan, hon är tvungen att forma det, eller snarare att bli dess gräns. Men det som begränsar tillhör det som begränsas. Ty människan är ändlig. Det oändliga (makrokosmos) blir här en symbol för människan, och människan (mikrokosmos) blir en symbol för det oändliga.

Offerritualen i Vedatraditionen behövde musiken för att lovprisa gudarna och därigenom kunna återupprätta den balans och harmoni som offerakten hade stört. Idag kanske musiken, även om den skulle tillhöra det meningslösa, kan upprätta en ordning i det kaos av meddelanden, språk, information som finns i vår teknokratiska civilisation. Ett estetiskt eller politiskt beslut som behöver musiken för att kunna förverkligas är i behov av att anpassa sig till det ekologiska fält som musiken kräver.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Musiken besitter den kraft som ropar på Guds återkomst, därför att på grund av ett icke-tecken är den bortom alla ting.

Kajsa Fraus

Ur arkivet

view_module reorder

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Sell all you have, and give it to the kittens

Om katter, Current 93, och londonsk esoterism

To acquire the karma of a cat Någon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick ...

Av: Johan Nilsson | Essäer om musik | 20 februari, 2012

Moraliska ordningar

Allmänt Våra förfäder berättade och återberättade episka myter och fiktioner. Genom detta kunde de förklara den mystiska och farliga värld som de ingick i. Vi gör samma sak. Vi formar och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 09 Maj, 2012

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 27 januari, 2012

Alberto Bevilacqua, romanförfattare, filmare men framförallt poet

Alberto Bevilacqua är en känd författare och filmregissör från Italien.Han har regisserad flera filmer oftast från sina egna romaner.En av de mest kända är La Califfa (den kvinnliga kaliffen eller ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 16 mars, 2010

 Antonio Scurati. Foto: Gian-Luca Rossetti

Det otrogna kriget

I samband med festivalen "Det italienska språket i världen" i Stockholm, närmare bestämt på Italienska kulturinstitutet, träffar Guido Zeccola den italienska författaren och historikern Antonio Scurati för en diskussion om ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 22 februari, 2015

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om litteratur & böcker | 07 augusti, 2015

Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

Illustration: Sharon Levi Ett flickhjärtas bekännelse och några aspekter av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen När Nikanor Teratologen nämns brukar det oftast vara i skandalösa ordalag – skräckel, nazism och perversitet. Hos ...

Av: Elin Lind | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.