Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | 27 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Arne Sand, och mellan fingrarna

När Arne Sand debuterade 1949 med romanen Förföljaren uppmärksammades han på ett sätt som ganska få debutanter får uppleva. Det var ett Strindbergsår, och för att fira det delade man ...

Av: Daniel Svederud | 26 november, 2011
Litteraturens porträtt

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | 17 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | 06 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen



Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder.”
Men Wikipedia är naturligtvis inte allvetande, så under tiden som jag lyssnar på en låt av Victor Borge, för vilken ingenting verkade vara heligt, snabbt komponera en fiktiv skämtsam dialog mellan en kvinna och en man.    

som ”firas” årligen den 19 november sedan 1999.


"Lyssna på följande ponke: Fläckig hyena är också ett djur som tjänar som ett föredömligt exempel för både män och kvinnor. Den lever i matriarkala klaner med en fast hierarki. Och positionen i hierarkin ärvs, det vill säga mödrar hjälper sina döttrar att få samma plats i ordningen som de hade. Hannarnas position är alltid och utan undantag underordnad honorna.
Vladimir Oravsky av Ole Schwander efter Velázque

Vladimir Oravsky av Ole Schwander efter Velázque

Annons:

"Så här förhåller det sig ponken", förkunnade Jabba von Wachenfeldt. "Män är djur. Men misstolka inte detta. Vi kvinnor avskyr inte alla djur. Vi tycker faktiskt att vissa fän äro alldeles, ypperligt förebildliga. Säg ingenting, ponken, jag vet precis vad du vill säga. Du vill fråga mig vilka djur jag tänker på i så fall. Du ser hur lättgenomskådliga era förkrympta manshjärnor är. Okej.

Här kommer några djur som är ypperligt förebildliga. Svarta änkan till exempel. Svarta änkans hanar kvalificerar sig till rena rama feministiska drömmen. Svarta änkan äter upp sin manliga partner efter att denne befruktat henne. Tänker han med picken och inte kan styra sin sexualdrift så bör han finna sig i sitt öde är man beredd att säga..."

"Får jag säga nåt", säger ponken. "Jag är lite osäker på att det är exakt så som du säger, du visa Jabba von Wachenfeldt. Den svarta änkans hane skulle lätt kunna försvinna från samlagsscenen med livet i behåll. Men inte med hedern i behåll. Att bli uppäten efter parningsakten är en hederssak. Hans gravida 'hustru' behöver varje gram av protein för att deras ungar skall möta livet starka och krya. Därför erbjuder sig hannen för honan och offrar sig för barnens skull. Hatten av för honom, det kan man inte kalla annat än ett faderskap utan förbehåll. Kan du möjligen hålla med mig?"

"Lyssna på följande ponke: Fläckig hyena är också ett djur som tjänar som ett föredömligt exempel för både män och kvinnor. Den lever i matriarkala klaner med en fast hierarki. Och positionen i hierarkin ärvs, det vill säga mödrar hjälper sina döttrar att få samma plats i ordningen som de hade. Hannarnas position är alltid och utan undantag underordnad honorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även en nyfödd honhyena har större rang i den sociala hierarkin än en erfaren hane. Honorna äter först, de tar de bästa bitarna, de sover på de bästa ställena et cetera. Deras klitoris är så stor att den lätt kan tas för en penis och deras blygdläppar liknar den manliga pungen. Hannarna är inte bara undergivna honorna, de saknar också det penisben som de flesta andra hanrovdjur skryter med."

"Men..."
"Inga men, utan lyssna:
Barnmorskegrodans hane befruktar äggen omedelbart efter äggläggningen och sedan virar han den befruktade äggmassan runt sina bakben. Han bär den därefter med sig ända tills äggen kläcks. Och för att dessa inte skall dö, håller han dem fuktiga genom att regelbundet fukta dem. Så skall det vara. Det är mycket föredömligt. Barnmorskegrodans hona behöver sannerligen inte dö av överansträngning."

"Men..."
"Inga men, utan lyssna:
Att vara morsa till sjöpungar, är inte heller så värst ansträngande. De föds nämligen som larver som letar upp en bra plats att slå sig ner på, antar sedan en säckliknande form och äter upp sin hjärna. Eftersom hjärnan är det mest energikrävande organet i kroppen, faktiskt, jag vet att det är svårt att förstå, även hos hanar."

"Men..."
"Inga men, utan lyssna:
Jag gillar även sothönor. Hos dem är det visserligen fortfarande honan som på gammaldags, patriarkalt vis lägger ägg, men dessa ruvas av båda föräldrarna. Och efter kläckningen tas ungarna omhand återigen av båda vårdnadshavarna. Sedan blir det ännu mer modernt: Familjen splittras och målsmännen delar upp ungarna mellan sig..."

"Men..."
"Inga men, utan lyssna:
Jag tycker att stritar är mycket föredömliga djur. Cikador exempelvis tillhör stritar eftersom de också har ljudalstrande organ på bakkroppen. Så stritar är både kul att lyssna på, bo i och livnära sig på.

Ögonflugorna exempelvis lägger sina ägg i nymfer eller också i vuxna cikador genom att sticka in sitt äggläggningsrör i dem. Ägget kläcks och blir till en larv som har det mysigt och skönt inuti cikadan, spisar rikligt och gott dess inre organ ändå tills cikadan får lov att spela sin svanesång...

Då är ögonflugarslarven fullväxt och redo att lämna det tomma skal som är allt som återstår av cikadan, för att förpuppa sig...
Så är det ponken och du kan skatta dig lycklig att du får lov att vara i min närhet några avundsvärda stunder."

Vladimir Oravsky

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Kafka, Slottet och Klam (en personlig resa)

Inför de kommande frågorna kring Kafkas bok Slottet har jag lagt mina litteraturvetarglasögon åt sidan, för att på så sätt närma mig texten ännu oförlöst. Vem är Klamm i Slottet? Vem ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2014

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om konst | 31 augusti, 2009

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

När Arvo Pärt kom till Mexiko

Lördagen den 20 oktober var det första gången som Arvo Pärts musik framfördes i Mexiko City, och det utav Estlands Filharmoniska Kammarkör och Tallins Kammarorkester under ledning av Tõnu Kaljuste ...

Av: Rebecka Villanueva Ulfgard | Musikens porträtt | 02 november, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Från Abruzzo till Bornholm – jakten på Zahrtmann

En höstdag 2013 befinner jag mig på den danska ön Bornholm – drygt en timmes färjeresa från Ystad. På sommaren invaderas ön av turister från Sverige, Tyskland och det danska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 08 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.