Robert Burns i översättning av Erik Carlquist

Writers´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson. Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med ...

Av: Robert Burns | 20 maj, 2013
Allmänna reportage

En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | 27 maj, 2010
Övriga porträtt

De fyra stegen

Den 9 maj 2011 gick jag hem genom Finngatan i Lund. Jag säger "genom" därför att grönskan var sådan, att man kunde uppleva gatan som en tunnel. Det blev jag ...

Av: Erland Lagerroth | 26 maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Dödsdans och pånyttfödelse Våroffer av Igor Stravinsky

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och ...

Av: Benny Holmberg | 08 april, 2012
Essäer om scenkonst

Mitt i Köpenhamn



1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt besök hos farmors gamla vänner, ett danskt par som numera när minnets bilder glittrar som karpar i en damm måste ha varit som ett sepiafoto ur klichéernas album. 
Så åker jag då tillbaka i vuxen ålder. Det behövs inte i min värld en ursäkt för att driva runt i denna världens vackraste stad, men Drosselvej – där de bodde – har inga klassiska sevärdheter i turistisk mening. Det är en mycket burgen och stabil gata i vad som petigt inte ens är Köpenhamn, utan Frederiksberg, denna enklav i form av en egen kommun mitt i Köpenhamn.

Annons:

Han i brun nopprig kavaj och vitt vattenkammat hår rökandes en bärnstenspipa, hon i småblommigt som en arketypisk tantuppenbarelse.

Vi satt i deras furuträgillekällare och bjöds på dyrlaegens natmad, fritt översatt veterinärens nattmacka. Den svartröda köttgelén nästan sammanfattade hela denna höstdags mörker och must, och när jag blev för rastlös tilläts jag springa ut i den förfallna trädgården och beskåda deras guldfiskar, simmandes i en dopfunt.

Väl tillbaka i källaren hade ett fotoalbum börjat skickas runt till kaffe och torra köpta kakor, och jag minns en svartvit bild med en roddbåt vid en kaj med Christianshavns siluett bakom. Långt senare när farmor började gå in i den tragikomiska demensens dimmor pratade hon om ett danskt par aktiva i motståndsrörelsen, som hjälpte judar fly i båt till Malmö. Var det dessa gulliga människor? Det gick inte att utreda, hon hade redan börjat förväxla pappa med sin för länge sen avlidna man, glömde ta på sig kläder innan hon skulle handla...

Barndomens minnen får en ton av allvar, plötsligt kan en kakbjudande tant ha varit en stålkvinna i opposition mot Tredje Riket.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så åker jag då tillbaka i vuxen ålder. Det behövs inte i min värld en ursäkt för att driva runt i denna världens vackraste stad, men Drosselvej – där de bodde – har inga klassiska sevärdheter i turistisk mening. Det är en mycket burgen och stabil gata i vad som petigt inte ens är Köpenhamn, utan Frederiksberg, denna enklav i form av en egen kommun mitt i Köpenhamn.

Som ett Västberlin ligger kvarteret där och vill ha mindre skatt, mer liberalism och rojalism. Så annorlunda mot vår invasion där med eberspächervärmd buss från 1974, och numera mer rawfood än smörrebröd.

Det är en svidande vacker höstdag och gatans bilar är bizznizzsilver och sobert svart, och något av dess murriga kolorit i mitt minne försvinner här.

Vad gör jag här? Vill jag framkalla barndomens minnen där allt var lek, fika och utflykter? Det är först senare via en försvarlig mängd fåtöljresande och böcker jag får reda på att här i närheten bodde även den legendariska revykungen och komikern Dirch Passer, han som verkligen inkarnerade den danska folksjälen och som tecknar bilden av Danmark hos oss som något lite mysigare, lugnare men även mer burdust.

Adressen där han levde sin sista tid är Kristian Zahrtmans Plads. Vem var denna Zahrtman? Mitt projekt att återuppliva minnen av en plats får här näring, då det visar sig vara något av Danmarks svar på Anders Zorn; lägg till en pipa, en svettigare urringning och en slags feminism som bygger på att han lät kvinnor i sina målningar bete sig lika rättframt som män alltid fått göra och du har en fingervisning om denna nationalkonstnärs stil.

Jag ville med återbesöket bekräfta mina minnen, och fick till hälften rätt.

Post Scriptum

Dirch Passer, som jag nämnde i artikeln,  dog just den 3 september, fast 1980

Jesper Nordström

Ur arkivet

view_module reorder

Ord som blöder

En essä om Agneta Klingspor

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 28 januari, 2017

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

Minnen från Europas dödsläger

En bitter och plågad text, motsträvigt frambragt, skriven av ekonomiskt nödtvång. Låt vara att den sorggenomträngda krönikan kanske är lika skadskjuten och maläten som dess frispråkige upphovsman var när den ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 12 juni, 2012

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 februari, 2013

Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 16 juli, 2014

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Abu Casems olycksbärande tofflor - en arabisk saga

Lumina av Guitton [Denna saga är mycket gammal och av syriskt ursprung. Det finns många varianter av olika längd och med fler eller färre detaljer, såsom det sig bör i ...

Av: José Luis Ramírez | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

Dags att omdefiniera Hilma af Klint

En retrospektiv utställning säger lika mycket om sin samtid som en nyproducerad. Urval är allt, och varje ny vernissage blir en politisk kommentar, om det så bara – vilket ofta ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 17 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts