Stefan George den esoteriske fadern – mästaren – novisen

The first claimed that we could have an objective knowledge of the world uncontaminatet by the point of view of any observer (Leibniz). The second claimed that we could have ...

Av: Göran af Gröning | 30 mars, 2014
Litteraturens porträtt

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | 04 augusti, 2013
Essäer om film

Tommy Olsson: Sex är den bästa konstnärliga disciplinen

En av Sveriges mest intressanta curators är Tommy Olsson. Han började sin bana som konstnär och kritiker (och fortsätter alltjämt med det) men insåg efter att han flyttat till Norge ...

Av: Carl Abrahamsson | 01 december, 2010
Konstens porträtt

En resa i tiden med Caspar David Friedrich

Östersjöns vågor äter sig genom berget ute vid Rügens nationalpark Jasmund. Som droppen urholkar vågorna kusten och efter tusentals av år blottlägger de den vita kalkstenen. På de branta bergsväggarna ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Mitt i Köpenhamn



1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt besök hos farmors gamla vänner, ett danskt par som numera när minnets bilder glittrar som karpar i en damm måste ha varit som ett sepiafoto ur klichéernas album. 
Så åker jag då tillbaka i vuxen ålder. Det behövs inte i min värld en ursäkt för att driva runt i denna världens vackraste stad, men Drosselvej – där de bodde – har inga klassiska sevärdheter i turistisk mening. Det är en mycket burgen och stabil gata i vad som petigt inte ens är Köpenhamn, utan Frederiksberg, denna enklav i form av en egen kommun mitt i Köpenhamn.

Annons:

Han i brun nopprig kavaj och vitt vattenkammat hår rökandes en bärnstenspipa, hon i småblommigt som en arketypisk tantuppenbarelse.

Vi satt i deras furuträgillekällare och bjöds på dyrlaegens natmad, fritt översatt veterinärens nattmacka. Den svartröda köttgelén nästan sammanfattade hela denna höstdags mörker och must, och när jag blev för rastlös tilläts jag springa ut i den förfallna trädgården och beskåda deras guldfiskar, simmandes i en dopfunt.

Väl tillbaka i källaren hade ett fotoalbum börjat skickas runt till kaffe och torra köpta kakor, och jag minns en svartvit bild med en roddbåt vid en kaj med Christianshavns siluett bakom. Långt senare när farmor började gå in i den tragikomiska demensens dimmor pratade hon om ett danskt par aktiva i motståndsrörelsen, som hjälpte judar fly i båt till Malmö. Var det dessa gulliga människor? Det gick inte att utreda, hon hade redan börjat förväxla pappa med sin för länge sen avlidna man, glömde ta på sig kläder innan hon skulle handla...

Barndomens minnen får en ton av allvar, plötsligt kan en kakbjudande tant ha varit en stålkvinna i opposition mot Tredje Riket.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så åker jag då tillbaka i vuxen ålder. Det behövs inte i min värld en ursäkt för att driva runt i denna världens vackraste stad, men Drosselvej – där de bodde – har inga klassiska sevärdheter i turistisk mening. Det är en mycket burgen och stabil gata i vad som petigt inte ens är Köpenhamn, utan Frederiksberg, denna enklav i form av en egen kommun mitt i Köpenhamn.

Som ett Västberlin ligger kvarteret där och vill ha mindre skatt, mer liberalism och rojalism. Så annorlunda mot vår invasion där med eberspächervärmd buss från 1974, och numera mer rawfood än smörrebröd.

Det är en svidande vacker höstdag och gatans bilar är bizznizzsilver och sobert svart, och något av dess murriga kolorit i mitt minne försvinner här.

Vad gör jag här? Vill jag framkalla barndomens minnen där allt var lek, fika och utflykter? Det är först senare via en försvarlig mängd fåtöljresande och böcker jag får reda på att här i närheten bodde även den legendariska revykungen och komikern Dirch Passer, han som verkligen inkarnerade den danska folksjälen och som tecknar bilden av Danmark hos oss som något lite mysigare, lugnare men även mer burdust.

Adressen där han levde sin sista tid är Kristian Zahrtmans Plads. Vem var denna Zahrtman? Mitt projekt att återuppliva minnen av en plats får här näring, då det visar sig vara något av Danmarks svar på Anders Zorn; lägg till en pipa, en svettigare urringning och en slags feminism som bygger på att han lät kvinnor i sina målningar bete sig lika rättframt som män alltid fått göra och du har en fingervisning om denna nationalkonstnärs stil.

Jag ville med återbesöket bekräfta mina minnen, och fick till hälften rätt.

Post Scriptum

Dirch Passer, som jag nämnde i artikeln,  dog just den 3 september, fast 1980

Jesper Nordström

Ur arkivet

view_module reorder

Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Crister Enander i självspeglande samling

Han är de litterära porträttens okrönte mästare. Han är essäisten som handskas med de flesta av de litterära storheterna med van och kunnig hand. Han är sanningssökaren som inte fruktar ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 september, 2011

Anteckningar om Vägen till språket

I Vägen till språket vill Heidegger utröna vad språket är. Heidegger vill fenomenologiskt utröna språkets ”vad-varo”, dess egenskaper och väsen. Lyckas Heidegger ”att bringa språket som språket till språk” friläggs ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 26 februari, 2014

Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 25 augusti, 2012

I huvudet på Lidija Praizović

1. Jag får ett samtal från min syster. Hon har läst nya Filter, intresserar sig inte för litteratur direkt men har snappat upp en beef som intresserar henne: Lidija Praizović intervjuas ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 12 november, 2012

Eugenio De Signoribus, Dikter

Lekbrödernas rond                 "Vid millenieskiftet"     med 2:a i annalkande visar en ännu osäker spanare från höjden resterna av upplösta löpgravar... ur dem kommer järnkrokar på led, befriade och krumma, med armarna i luften, en stiliserad skelettarmé ...

Av: Eugenio De Signoribus, översättare:Julian Birbrajer | Utopiska geografier | 20 december, 2009

Vet du icke, min son, med huru lite visdom världen styres

Johan Oxenstiernas fru Anna Margareta Sture (f. 1615) dör sommaren 1646. De har inga barn. Johan och hans ungdomskärlek Margareta Brahe (1603-1669) återupptar kontakten och kärleken blommar upp på nytt ...

Av: Gustaf Redemo | Övriga porträtt | 27 december, 2012

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.